shapeimage_94.png

”Af de många resande, som besöka Kina, fara endast få längre än till Shanghai, och af de få, som besöka Peking, företar högst en tiondel utflykten till Den stora muren, emedan de j kunna se det egentligen imposanta hos denna, nämligen dess 3.300 kilometers längd, utan endast ett litet stycke och även emedan resan ingalunda kan kallas någon lusttur. Men den som verkligen underkastar sig dessa strapatser, blir rikligt belönad, icke genom den kinesiska muren, utan emedan han under denna resa lärt känna kinesernas lif i det inre av landet”. Ur Midtens rike - Kina av Ernst von Hesse - Wartegg. Fahlcrantz & Co Stockholm 1904. (Bilden ovan ur samma bok.)


Wànlǐ Chángchéng – Den tiotusen li långa muren kallar kineserna muren. Att den är kinesisk är ju rimligtvis en självklarhet i Kina. Muren, som inte är i ett enda långt stycke utan uppdelad i sektioner, har länge uppgetts ha en sträcka av cirka 6 400 km inte 3300 km som Hesse-Wartegg ovan uppger 1904.
2009 publicerades uppgifter i Peking om att en avancerad ny mätteknik visar den totala längden av 8852 km. Muren med sina befästningar är därmed jordens längsta byggnadsverk.
Den ”kinesiska muren” som vi kallar den är en efterföljare till flera andra äldre murar, de första började byggas redan på 200-talet f Kr på order av Qin Shi huangdi den förste kejsaren och han som enade de centrala delarna av Kina.
Kina har genom historien varit utsatt för angrepp från folkgrupper som lever norr om muren. Kejsaren ville anlägga en sammanhängande mur från öst till väst. Under ledning av generalen Meng Tian satte man 300 000 bönder, soldater och fångar i arbete. Tiotusentals dog inom loppet av de tio åren som byggandet pågick. De murar vi ser idag byggdes under Mingdynastin 1368 till 1644. Murens syfte att skydda det kinesiska riket från nordliga nomadiska folkslag lyckades bara under delar av historien. Under exempelvis Qingdynastin, 1644 – 1911, regerades Kina av Manchufolket från nordost
De delar av muren som man som turist i dagens Kina besöker är i allmänhet nyligen restaurerade (1980-tal och senare) delar av Mingmuren. Fortfarande är dock de flesta delarna av muren inte restaurerade delvis eftersom muren går genom områden som är glest bebodda och klimatmässigt ogästvänliga. Stora delar av de orestaurerade delarna av muren är inte åtkomliga för turister. Man vill också skydda dem från ytterligare slitage och säkerheten kan inte heller garanteras. Det kan hända olyckor om man ger sig ut på dessa s k ”vilda muravsnitt”. På en del ställen har muren använts som ”stenbrott” under långa tider. Det är givetvis inte längre tillåtet att föra bort material från muren för att använda när man bygger hus. Delar av muren har också ”glömts bort” genom åren, på senare år har man återupptäckt avsnitt, i vissa fall också restaurerat och öppnat dem för besökare.

DSCN4642.jpgP1000084.jpg

Muren vid Badaling 8 mil norr om Peking      Muren vid Jinshanling ca 10 mil norr om Peking

P1000096.jpgP1020572.jpg

DSCN6808.jpg

Bilderna Ovan : Muravsnitt vid Simatai och nedan ett avsnitt långt borta i väster, Gansuprovinsen, där muren är gjord av jord och sand. Den har inte varit beklädd med sten och har därför nästan genom århundradena utplånats helt av väder och vind.