DSCN3123.JPG

 Utsikt från Samdingklostret över de våtmarker som omger klostret. Foto Paul M. Grahn 2005

Samding Dorje Phagmo är en högt rankad linje av kvinnliga så kallade tulkos inom den tibetanska buddhismen. De olika återfödelserna av Samding Dorje Phagmo anses vara inkarnationer av den tantriska guden Dorje Phagmo. Den nutida Samding Dorje Phagmo heter Dechen Chokyi Dronma, och är född 1938.  Till skillnad från till exempel Dalai Lama valde hon att stanna kvar i Tibet efter att Kina tog över Tibet. I dagsläget är hon både en tibetansk lama och samtidigt medlem i Kinas kommunistiska parti.

Den första Samding Dorje Phagmo var en prinsessa som troligtvis föddes år 1422, i närheten av dagens Nepal.  Hon giftes bort vid tidig ålder men ville tidigt bli av med detta sekulära liv och bli nunna. Hennes föräldrar var dock emot detta. Hon försökte fly från den dzong (fort) där hon bodde, men misslyckades. Hon började skada sig själv, slet av sig håret som hon kastade mot sina föräldrar. Bl a på grund av detta tillät föräldrarna henne att bli nunna. Samding Dorje Phagmo fick också gå med på att hennes man gifte sig med en annan kvinna, och lät henne gå. När hon lämnat den dzong där hon bodde red hon till klostret Porong Pelmo Choding, där hon blev novisnunna. Där fick hon också namnet för vilket hon blev känd: Chokyi Dronma,

 ”Dharmans lampa”. Den mästare som tog emot henne vid klostret fick skarp kritik för att ha låtit en kvinna gå med. Samding Dorje Phagmo gick senare från novis till fullständig nunna, och kämpade för kvinnors rättigheter inom den tibetanska klosterverksamheten.

Den nuvarande Samding Dorje Phagmo

Den nuvarande (12) Samding Dorje Pakmo Tülku är Dechen Chökyi Drönma  som var mycket ung vid tidpunkten för det kinesiska maktövertagandet och hennes exakta födelsedatum är ifrågasatt. Vissa källor menar att hon är född ett år före döden av den tidigare inkarnation och därför kan inte vara en ”sann reinkarnation.”

Dorje_Phagmo_1978.jpg

 Dorje Phagmo. Foto ur Christer Leopolds bok "Resa i Tibet” (Nordstedts ISBN 91-1-803272-9

Emellertid har Dechen Chökyi Drönma erkänts av den nuvarande 14: e Dalai Lama som en sann inkarnation. Hon tjänstgjorde som vice ordförande för den ”buddhistiska föreningen” 1956, medan han var president, och den 10: e Panchen Lama även han en vice ordförande.

Hon flyttade från Samding, Nagarze, till Lhasa 1958 och fick s k ”egenmakt Yamantaka” från Dalai Lama och ”egenmakt Vajrayogini” från Dalai Lamas lärare Trijang Rinpoche, två höga religiösa titlar.

Dechen Chökyi Drönma är utbildad i den s k Bodongpa traditionen och är fortfarande  överhuvud för Samdingklostret.  Hon uppehöll samtidigt tjänsten som hög regeringskader inom ”Den ständiga kommittén för Autonoma regionen Tibet.” Som en följd av detta har hon ofta anklagats för "samarbete" med den kinesiska regimen.

Hon har också enligt den kinesiska nyhetsbyrån Xinhua  gjort uttalanden där hon säger att "Det gamla Tibet var mörkt och grymt där de livegna levde värre än hästar och boskap”. Christer Leopold som träffade, en då 36-årig Dechen Chökyi Drönma, Dorje Phagmo, sommaren 1977, redogör utförligt i sin bok ”Resa i Tibet” (Nordstedts ISBN 91-1-803272-9) om sitt möte med henne i Lhasa. ”I det gamla Tibet hade jag en religiös förklädnad, med vars hjälp jag utsög det arbetande folket. Men lyckligtvis är det Mao Tse-tungs era och jag kan leva ett människovärdigt liv. Under lång tid har jag fått tålmodig undervisning från kommunistpartiet och mitt tänkande har utvecklats” (sid. 119). Kapitlet om Dorje Phagmo kallar Leopold ”Diamantsuggan” (sid 114 – 120). Här redogör han bl för hur hon flydde till Indien 1959, tillsammans med sin syster, och hur hon sedan fick hjälp av den kinesiska ambassaden där att återvända till Kina via Sovjetunionen.

Dorje_Phagmo.jpg

 Foto av den elfte Dorje Phagmo, 1920-talet, Foto Charles Bell. Pitt Rivers Museum University of Oxford. 

En beskrivning av en tidigare Dorje Phagmo skildras av L. Austine Wadell i hans bok ”Lhasa and it´s mysteries” vars första upplaga utkom 1906. Min upplaga är den femte och utgavs i Delhi 1996. Wadell medföljde den sk Younghusband-expeditionen 1903-04, en militär intervention, till Lhasa som läkare och ”expert” på Tibet. Han hade då, redan 1895, skrivit boken ”Buddhism & Lamaism of Tibet” där han redogör för, sin uppfattning om, den tibetanska buddhismen. En uppfattning  präglad av den europeiska allmänna uppfattningen om Tibet som ett mörkt och mycket efterblivet land styrt av en girig adel med hjälp av tusentals munkar i väldiga kloster. I ”Lhasa and it´s mysteries” skildras Dorje Phagmo således så här  ”The present representative is a child of only six years of age, who we were told had left for Lhasa with her mother nearly a year previous to our visit. This august, if youthful, lady is alleged by the Lamas to be the human incarnation of one of those monstrous ceations of later Indian Buddhists who followed the Brahmans in admitting female energies into their grotesque pantheon. The deity in question is depicted as a Fury with a pig´s face, called “The Thunderbolt Sow” (Vajra varahi, in Tibetan Dorje Phagmo and owes her origin to the ancient Eastern myth of that primeval source of energy, the productive pig, which was made the consort of a demonical sort of centaur, “The horse-necked Tamdin” and was given with him the joint task of defending Buddhism against its enemies. In this connection a legend tells how when Tibet was invaded by the Jungar Tartars in 1717, on the approach of the soldiery to sack this place (Samdingklostret), their general sent a mocking message asking the abbess to come out and show her pig´s head, and when she meekly begged that she and her nuns might be left alone, the infidel warriors burst into the place only to find eighty pigs headed by a large sow grunting in the assembly hall, tha abbess had converted all her retainers as well as herself into swine.” As the hog is the most unclean of all animals in the eyes of a Mahomedan, the Tartars beat a hasty retreat, and this religious place was thus saved by it´s preciding sorceress.”

DSCN0492.JPG

 Foto av Dorje Phagmo-skulptur i ett då ännu inte invigt kapell i Samdingklostret. Foto Paul M. Grahn 2004

Själv har jag träffat den nuvarande Dorje Phagmo, Dechen Chökyi Drönma, en gång och vid ett av mina besök till Samding, 2004. Jag besökte Samding, som färdledare, med en grupp från Kinaresor. Vi såg redan på avstånd att det pågick något större evenemang i klostret. Mängder av tibetaner från trakterna runt klostret trängdes för att få träffa Dorje Phagmo. Vi lyckades också få möta henne, under förutsättning att vi inte fotograferade henne. Vi fick hennes ”välsignelse” varvid hon vidrörde våra huvuden och vi fick som alla andra ett litet rött snöre som ett minne av detta. Jag har sedan besökt Samding flera gånger men då har Dorje Phagmo inte varit där. Hon uppges idag vara pensionär och bosatt i Lhasa. Enligt hennes sekreterare, som jag talade med 2004, besöker hon regelbundet Samding för att utöva sina religiösa plikter.

DSCN0488.JPG

 Tibetaner köar för att få träffa Dorje Phagmo sommaren 2004. Foto Paul M. Grahn

 

Vid_samding_2004.jpg

Dorje Phagmo´s sekreterare och jag utanför Samdingklostret sommaren 2004

Oavsett vad man anser om tulkos, inkarnationer och att den nuvarande Dorje Phagmo är en såväl religiös som världslig funktionär är historierna kring henne fascinerande och jag är säkert inte ensam om att fundera jag över vad som händer den dag den nuvarande Dorje Phagmo lämnar det jordiska. Kommer man från officiellt kinesiskt håll tillåta och vara behjälpliga med att utse en ny Dorje Phagmo på ett liknande sätt som man gjorde när den 10:e Panchen Lama avled 1989?

Ytterligare läsning om Dorje Phagmo hittar man i ”When a Woman Becomes a Religious Dynasty: The Samding Dorje Phagmo of Tibet” av Hildegard Diemberger (ISBN 978-0-231-14320-2). En mycket utförlig bok om Dorje Phagmo utgiven 2007. Boken får anses vara den mest auktoritativa för närvarande. En skönlitterär bok omkring Dorje Phagmo är Lionel Davidsons ”The Rose of Tibet” (ISBN 978-0-571-32682-2) I boken skildras hur en brittisk filmare försvinner i närheten av Mount Everest ”in the forbidden land of Tibet” och här i Yamdring klostret. Intressant sammandragning här av namnen Yamdrok Yamtso en sjö där Samding klostret är beläget. Den här boken sänder onekligen också tankarna till den vida berömda boken ”Lost Horizon” av James Hilton från 1933 även om Davidsons bok utkom första gången 1962.

  SV500065.JPG

Ett besök i Nagarze lilla matt workshop sommaren 2005 resulterade i att jag fick köpa denna matta. Motivet har jag aldrig sett tidigare. Är det möjligtvis Dorje Phagmo eller är det någon annan beskyddare?