Bedjande man Samye.jpg

Bedjande man framför klostret Samye´s huvudbyggnad. September 1987. Foto Paul M. Grahn

samye på avstånd.jpg

Samyeklostret på avstånd. September 1988. Foto Paul M. Grahn

Samye är ett buddhistiskt kloster beläget i Dhranang i Lhokaprefekturen i Tibet som främst förknippas med Nyingmapaskolan inom den tibetanska buddhismen

Samye var det första buddhistiska klostret som byggdes i Tibet och det uppfördes sannolikt mellan 775 och 779 e.Kr. på order av den tibetanske kungen Thrisong Detsen Syftet med klosterbygget var att vitalisera buddhismen i Tibet, som varit på nedgång sedan den först infördes under kungen Songtsan Gampo under 600-talet.

Under 700-talet var klostret en samlingspunkt för indiska och kinesiska buddhister som debatterade i syfte att konvertera tibetanska buddhister till deras respektive buddhistiska inriktning. För att lösa konflikten sammankallade kung Thrisong Detsen en debatt mellan en framstående kinesisk munk Moheyan och den indiske munken Kamalas´Tla. Dessa debatter hölls under åren 792 - 794. Enligt traditionen vann Kamalaśīla debatten, och resultatet blev att Tibet i högre grad influerades av den tantriska indiska buddhismen än den kinesiska chan-buddhismen.

Klostret är en stor anläggning i form av en s k ”mandala”. Det omges av en hög mur och det finns fyra stora s k chortens (stupa) i färgerna svart, vitt, grönt och rött runt huvudbyggnaden.

De ursprungliga byggnaderna är sedan länge försvunna och även senare byggnader har utsatts för förstörelse flera gånger, inbördeskrig under 1000-talet, eldsvåda under 1600-talet och 1826, en jordbävning 1816 och inte minst under åren efter 1959. Under kulturrevolutionen, 1966 - 76, fick byggnaderna förfalla och boskap och grisar vandrade fritt omkring bland de heliga byggnaderna. Den 10e Panchen Lama verkade i många år för att klostret skulle återuppbyggas till sin forna prakt. Under 1986 påbörjades återuppbyggnad och renovering. Jag gjorde mitt första besök i Samye den 27 september 1987 och ett år senare den 17 september ett andra besök. Vid båda dessa besök pågick renovering och återuppbyggnad. Under 1988 och åren därefter har jag sedan återvänt ett flertal gånger. Jag har därför kunnat följa denna återuppbyggnad.

img767.jpg

 Affisch i klostret med bilder som förklarar renoveringsarbetet. September 1987. Foto Paul M. Grahn

  

Samye pillar.jpg

Den s k "Samye doring". En sten från 800-talet som berättar om Samyes grundande. Foto Paul M. Grahn

img770.jpg

 En del av gårdsplanen i Samyeklostret. September 1987. Foto Paul M. Grahn

 

P1060345.jpg

 Den tusenarmade boddhisattvan Chenresik i ett litet kapell i Samayeklostret. September 1987. Foto Paul M. Grahn

Samyeorenov_1.jpg

 Samye´s huvudbyggnad innan taket har blivit återuppbyggt. September 1987. Foto Paul M. Grahn 

P1060326.jpg

 Samye nu med återuppbyggt tak. September 2010. Foto Paul M. Grahn

P1060322.jpg

Idag kan man köra bil eller åka buss till Samye. Juli 2012. Foto Paul M. Grahn 

P1060354.jpg

 En av de återuppbyggda chortens. Den svarta, Juli 2012. Foto Paul M. Grahn 

P1060377.jpg

 Ringmuren runt Samyeklostret är nu återbyggd. Juli 2012. Foto. Paul M. Grahn

 

P1060355.jpg

 Några av Samyeklostrets övriga byggnader och den vita chorten. Juli 2012. Foto Paul M. Grahn

 

DSCN1414.JPG

Den gamla färjan över Yarlong Tsanpofloden som tog pilgrimer och andra besökare till Samye. Den är fortfarande ett alternativ om man så vill. Augusti 2004.. Foto Paul M. Grahn

Numera finns det en ny bro över Yarlong Tasngpofloden när man kommer från Tsedang. Detta underlättar ett besök vid klostret och Samye är idag åter ett aktivt kloster, en viktig pilgrimsort och inte minst en betydelsefull turistdestination, i synnerhet för de kinesiska turisterna. Det finns ett hotell inom området och det finns även ett par restauranger. Området är noggrant övervakat med kameror och som enskild besökare får man vara beredd på att visa upp sina resedokument för den nitiska säkerhetspersonalen. Om man ingår i en turistgrupp behöver inte bekymra sig om detta då detta tas om hand av färdledaren och den lokala tibetanska guiden.

I närheten av Samye finns det ett par andra mycket gamla tempel vilka sällan eller aldrig ingår i turistgruppernas program. Kwachu eller Keru lakhang är ett sådant litet tempel. Detta lilla tempel innehåller de äldsta ännu bevarade originalskulpturerna i Tibet. Ett besök här står högst på min lista över sådant jag ännu inte haft möjlighet att besöka.

Planer på att göra en religions- och konsthistorisk resa till Centrala Tibet

Jag håller för närvarande på att undersöka möjligheterna till att göra en resa till det centrala Tibet där vi skulle fokusera på dessa gamla och mycket sällan besökta platser. I Chongyedalen nära staden Tsedang finns de gamla tibetanska kungagravarna, Trandruktemplet och en del annat intressant. Utmed vägen till Lhasa kan man även passa på att besöka Drathangklostret, vilket jag gjort några gånger vid egna besök i Tibet. Här finns att se de mycket gamla, 700 – 900 talet, väggmålningar i den s k Kashmirstilen. Klostrets skulpturer monterades ner under kulturrevolutionen och några av dem finns i idag i Mindrolingklostret. Men väggmålningarna har klarat sig bra då man använde klostret som sädesmagasin under dessa år.

P1060567.jpg

 Det lilla Drathangklostret som innehåller mycket gamla mälningar. Juli 2012. Foto Paul M. Grahn

P1060551.jpg

 Detalj från de mycket gamla väggmålningarna i Drathangklostret. Augusti 2004. Foto Paul M. Grahn 

Det sker en mycket stor och omvälvande byggnadsverksamhet i Lhasa idag. Det har tillkommit många nya hotell, flera av dem 5-stjärninga. Restauranger och butiker i mängder och det är inte längre förenat med någon strapatsrik resa att ta sig dit. Visserligen ligger Lhasa fortfarande på 3600 meter över havet men med de moderna bekvämligheterna känns det lättare att vistas där. Det är däremot ett stort tryck med oerhörda mängder besökare till de stora sevärdheterna som Potalapalatset, Jokhang, Norbulingka och Serklostret. Det är därför min tanke att man skall ge sig iväg ut från Lhasa för att se några av de tempel och kloster som innehåller de tidigaste exemplen på den tibetanska buddhistiska konsten.

_1040473.jpg

 Ett av de nya stora hotellkomplexen i Lhasas östra utkant. Intercontinental. Oktober 2016. Foto Paul M. Grahn

_1040404.JPG

 Potalapalatset i centrala Lhasa. Oktober 2016. Foto Paul M. Grahn

 

Litteratur

Early temples of Central Tibet. Roberto Vitali. ISBN 0-906026-25-3. Utkom 1990. Bok skildrar de allra äldsta templen och klosterbyggnaderna i centrala Tibet. Mycket fint bildmaterial. Nu är den nästan 30 år gammal så det har hänt en hel del med de gamla byggnader och dess innehåll av konstskatter som Vitali skildrar. I vissa fall har man ”räddat” konsten och andra fall har genomfört s k renoveringar som inte alltid varit till det bättre. Men detta är den pågående diskussionen mellan de lokala buddhistiska församlingarna och oss från västerlandet om hur man skall ”bevara” de gamla väggmålningarna och skulpturerna som håller på att falla sönder. Boken har ett stort kapitel om det gamla Kachu – Keru lakhang templet i Ön-dalen med många fina bilder.  En svårfångad bok idag men brukar ibland dyka upp på Amazons begagnade lista. Kostar då cirka 100 -150 US-dollar.

Tibetan Art. Amy Heller. ISBN 88-16-69004-6. Utkom 1999. Boken är en gedigen historisk översikt med ett mycket rikt bildmaterial av den tibetanska konstens olika uttryck. Man kan kall den här boken för ett standardverk och ett måste om man skall studera den tibetanska konsten. En annan bok av samma författare är Early Himalayan art. Amy Heller.  ISBN 978-1-8544-4209-3. Boken är en katalog till Ashmolean museum, Oxford och deras samling av tidig ”konst från Himalayländerna”. Den har en bra kortfattad introduktion och ett rikt bildmaterial av konsten från detta område.

En förträfflig bok om konsten i Tibet, och den innefattar också Ladakh och dess buddhistiska kloster och tempel är ”Art of Tibet” Robert E. Fischer. Thames & Hudson. 1997. ISBN 0-500-20308-3. Här sätts också Ladakhs buddhistiska historia samman med Tibets som sig bör. 

Den italienske tibetkännaren Giuseppe Tucci har skrivit många böcker om Tibet. Tucci gjorde åtta vetenskapliga expeditioner till Tibet och dess grannländer under 1930- och 40-talen och får anses vara den absolut främsta auktoriteten på Tibet. På svenska finns tyvärr endast TIBET - Lamornas land Rabén & Sjögren, översättning från engelskan 1967. En annan bok av honom är TO LHASA AND BEYOND (ISBN 0-937938-57-2) vilken beskriver hans sista expedition till Tibet 1948.

TIBET (Lonely Planet Country Guides S.) ISBN: 978-1-74220-046-0 är Lonley Planets senaste upplaga av guideboken över Tibet. Denna gång till stor del författad av Bradley Mayhew och  Michael Kohn skiljer den sig avsevärt från föregående upplaga. Boken är  på 352 sidor och är fullspäckad med information. Publicerades i mars 2015.