Don´t pass me by.jpg

"Freak street" vintern 1975. Till vänster om "Don´t pass me by restaurant & bar" syns nedandelen av ett av de första lodge (hotell) som öppnades här på "hippiegatan". Mark Liechty beskriver i sin bok hur Oriental lodge skapades. Foto: Paul M. Grahn

Västerlänningar har länge föreställt sig Himalaya som världens sist orörda plats, en plats där undangömd ålderdomlig kunskap och visdom finns att finna. Beatniks, hippies, andliga turister, bergsklättrare och andra har rest hit genom åren i försöken att hitta sitt personliga Shangri-La. I boken ”Far Out” ISBN 9 780226428949 (2017) spårar Mark Liechty dessa västerländska fantasier som fångat turisternas fantasi under årtiondena efter andra världskriget. Han utreder frågan om hur våra föreställningar om Tibet och Nepal formade de tvärkulturella interaktioner som de möjliggjorde.

Folkliv Kathmandu 1973.jpg

Gatuscen från centrala Kathmandu, vintern 1973. Foto: Paul M Grahn

Uppväckta från århundraden av politisk isolering men ivriga att engagera världen, fick nepaleserna ta emot horder av entusiastiska utlänningar. Nepaleserna fattade snabbt fenomenet och utnyttjade det till sin egen fördel genom att bygga in turisternas fantasier i sin nationella bild och tillverka Nepal som ett framstående turistmål. Liechty beskriver i boken tre olika faser: efterkrigstiden, när landet gav en Raj-liknande throwback-upplevelse för rika amerikaner; Nepals framväxt som en exotisk utpost av hippie-motkultur på 1960-talet; och slutligen dess ”rebranding” till ett hippt äventyrsresmål, som började på 1970-talet och fortsätter än idag. Han visar hur västerländska projektioner av Nepal som en isolerad plats inspirerade kreativa företag och, paradoxalt, tillät lokalbefolkningen att delta i den globala ekonomin. Baserat på tjugofem års forskning blandar han i ”Far Out” etnografisk analys, en livslång passion för Nepal och humor för att producera den första omfattande historien om vad turisterna sökte och fann på vägen till Katmandu. Själv har upplevt åtminstone en av de av Liechty beskrivna faserna i Nepalresandet.

img839.jpg

img843.jpg

Två bilder av Swayambunathstupan uppe på kullen, vintern 1973, då i utkanten av Kathmandu nu närmast centralt beläget. Foto: Paul M. Grahn

Den resa jag gjorde vintern 1973 som inkluderade bl a Iran, Indien, Nepal och Hongkong då vi fick en glimt av det Nepal som sedan mycket raskt förändrades. I Nepal bodde vi på det då nya Hotel Annapurna vars målgrupp då var de med lite tjockare plånböcker kan man hänföra någonstans mellan första och andra fasen. Vintern 1975 - 76 följde den andra resan till Nepal som gick med flyg via Moskva, Bangkok, Delhi till Kathmandu. Den vistelsen var längre och innefattade då också min första ”trekking” i Nepal. Dvs den tredje fasen i turismens utveckling. Denna andra resa bjöd på mera kunskaper om och intryck av Nepal och dess människor. Inte minst kontakten med de tibetaner som flytt Tibet och nu många bodde runt Bodnath då en enklav i utkanten av Kathmandu. Mark Liecthy beskriver utförligt i sin bok framväxten av den ”religiösa turismen” och uppväxten av flera nya kloster kring Bodnath.

P1090396.jpg

Den stora stupan Bodnath även den en gång i utkanten av Kathmandu. Foto: Paul M Grahn 2014.

Allt sedan denna tid, 1970-talets mitt, och sedan från 1986 och fram till idag har jag haft förmånen att få besöka Nepal många gånger. Oftast som färdledare för turistgrupper, till såväl Nepal som Tibet, men jag har också kunnat göra egna resor och vandringar.

Nedan några bilder från Kathmandu vintern 1973. Foto: Paul M Grahn

Kommers på hörnet KTM75.jpg

 

Ko i trafiken 1973.jpg

Stupa i port Ktm 73.jpg

Innan vi reste till Nepal 1975 läste jag Tomas Löfströms bok ”Vägen till Kathmandu” ISBN-46-12291-5) som utkom i maj 1975. Den finns fortfarande i min bokhylla med de obligatoriska nu gulnade utklippta tidningsrecensionerna inlagda. Det är en i romanform beskrivning av en ”Österlandsfärd”. Här etablerar Tomas Löfström återigen ”Resenären”, han gav ut ”Liftare” redan 1971, och det följer sedan flera böcker om ”resenären” som avslutas med biografin över Torgny Sommelius i ”Den siste resenären” (ISBN 9 - 789173315340) Torgny Sommelius var ”den siste resenären” i den tradition av svenska ”resenärer” som utgjordes av bl a Sten Bergman, Rolf Blomberg, Olle Strandberg och Artur Lundkvist. Men han var också en av de pionjärer bland resenärer vilka ensamma gav sig av med bil till fjärran destinationer. Det finnsett par andra sådana bland svenska resenärer har jag också förstått och till dem skall jag återkomma längre fram. Tomas Löfströms bok ”Den långa resan till Lhasa” (ISBN 91-46-14356-4) gjorde starkt intryck på mig. Han tillhörde ju den lilla grupp, femton personer, som deltog i den första svenska turistresan till Tibet 1980 arrangerad av Svensk-kinesiskas Resebyrå. Någon gång där runt 1980 - 81 förstod jag att nu kan man ta ”klivet vidare från Nepal” och inte längre bara fantisera om att resa till Tibet man kan verkligen också göra det. Men det var dyrt då, ja det är det fortfarande, och jag hade inte de ekonomiska möjligheter som krävdes. Nu visade det sig några år senare att mina tidigare erfarenheter från Nepal och flitigt samlande av litteratur om Tibet och studier av denna gav en ”fribiljett” till Tibet. Men det är en annan historia. Det skulle vara intressant att få följa fortsättningen av ”Historien om turismen i Nepal”, Mark Liechty avslutar sin skildring redan innan gränsen till Tibet öppnas för turister 1985 - 86 och det är då jag själv mera aktivt blir en del av "turistnäringen" till Nepal och Tibet.

Det finns en del senare böcker som skildrar delar av det resandet men de saknar översikten och är inte på något sätt egentligen jämförbara med Mark Liechty`s ”Far Out”.  Dessa tidigare verk i genren är exempelvis ”Video night in Kathamndu” av Pico Iyer (ISBN 0-552-99364-6) som kom 1988 och ”Shopping for Buddhas” av Jeff Greenwald (ISBN 0-86442-471-X) från 1990. Andra böcker behandlar sedan ytterst lite Nepal eftersom man nu kan resa i det ännu mera mytomspunna Tibet. Här utspelar sig ”A winter in Tibet” av Charles & Jill Hadfield (ISBN 0-245-54773-8) som kom ut 1988. Hadfields engageras som lärare i Lhasa och tillbringar nio månader där. 1990 kom ”Inside the treasure house – A time in Tibet” (ISBN 0-349-10237-6) av Catriona Bass som även hon arbetar som ”utländsk expert” dvs lärare i engelska. En annan bok, utkom 1998, skriven av utlänning som arbetar i Tibet en längre tid är den uppmärksammade ”Running a hotel on the roof of the world – Five years in Tibet” av Alec Le Sueur (ISBN 1 87347593 4). En intressant och bitvis dråplig bok om Le Sueur`s fem år som assistent manager på Lhasa Holiday Inn hotel. Jag hade själv haft nöjet att träffa Alec ett flertal gånger då jag under dessa år regelbundet ledde gruppresor till Tibet och vanligtvis bodde vi då under vistelserna i Lhasa på just Holiday Inn där. Detta hotell finns fortfarande kvar men det är nu många år sedan Holiday Inn-kedjan lämnade det.

Slutligen några rader om ”The search for Shangri-La – A journey into Tibetan history” (ISBN 0-349-11142-1) av Charles Allen. Denne eminente författare och frekvent resenär i Nepal och Tibet har skrivet många böcker som berör såväl Nepal som Tibet och Indien. I denna bok berättar han historien om Tibet. I förordet tackar han de i Kathmandu som möjliggjort hans resor. Resandet in i Tibet skedde ofta under de första åren av ”det nya resandet i Tibet”, 1980-talet, från Nepal. Även om vägarna då var usla, idag är vägarna i Tibet oftast alldeles utmärkta, så tog vi oss fram, ibland tog sträckor som man idag avverkar på några få timmar uppemot 12 – 14 timmar. Belöningen för det strävsamma resandet var att få se det som mycket få västerlänningar då hade sett och mötet med människorna.

P1080035.jpg

Bild från distriktet Thamel i Kathmandu. Här återfinns bl a en av de restauranger som etbalerades redan på 1970-talet, Yin Yang Restaurant. Foto: Paul M. Grahn 2016

Kathmandu är inte längre lika avlägset som förr det går att flyga dit med ett flertal av de stora flygbolagen. Det finns mängder av hotell, gästhus, restauranger och hela området Thamel är i stort sett inriktat mot turism. Mark Liechty berättar i sin bok historien bergsbestigarna och drömmen om Everestbestigningar, om ”Freak Street”, hippieturismen, drogerna och den senare framväxten av trekkingturismen. Uppenbarligen har Kathmandu och det övriga Nepal fortfarande stor dragningskraft även om det varit en nedgång i turism efter 2015 års jordbävning. Visst finns det många anledningar att resa till Nepal och Kathmandudalen är späckad med sevärdheter. Tar man sig vidare utanför de vanliga turiststråken väntar fortfarande spännande möten med natur, kultur och människor.