Måndagen den 21 december tillbringade jag till stor del inne i Paris. I Paris råder efter de senaste terroistattackerna fortfarande undantagstillstånd. Detta illustreras kanske mest av att många offentliga platser patrulleras av tungt beväpnade militärer. För övrigt verkar livet gå vidare med baguette under armen och en snabb espresso på caféet eller i bistron. Jag inledde dagen med ett besök på ett av mina favoritmuseer i staden, Musée national des arts asiatiques-Guimet beläget vid 6 place de Iena. Metro Iena eller Trocadero. Kliver man av vid Trocadero kan man passa på att få en fin vy över Eifeltornet. Musée Guimet är mycket omfattande givetvis med föremål från tidigare koloniala besittningar i Syd-ost Asien, Vietnam etc. Men intressanta samlingar från Afgahnistan och Xinjiang i Kina. Här hämtade ju Paul Pelliot hem till Paris mängder av föremål och inte minst texter från Dunhuang. Dessa texter finns inte på Musée Guimet utan i franska natinalbiblioteket. Mycket omfattande porslins- och målerisamlingar från Kina. En ypperlig avdelning med skulpturer och målningar, thangkas från Tibet och Nepal. Flera av dessa thangkas var nu tillfälligt utlånade till Palais de Tokyo och utställningen där över John Giorno.


Nu visade Musée Guimet flera temporära utställningar av intresse. Exempelvis nya japanska kalligrafiska verk  och en installation av den sydkoreanske/franske konstnären Lee Bae. Det japanska tuschmåleriet och den kalligrafiska konsten är mycket spännande i all sin enkelhet. Det är ju det enkla som är det svåra. Mycket precist med en gnutta slump sitter tuschet exakt där det skall vara. Konstnären Lee Bae har högst upp i huset gjort en mycket vacker installation med medföljande videodokumentation. Han använder bl a träkol och detta tillsammans med tuschmålningar utgör grunden i hans skapande. Nedan några bilder.

Efter en god lunch på en närbelägen bistro var det dags att ta sig an utställningarna på Palais de Tokyo.

Namnet härrör från den tid då byggnaden, separerad från floden Seine, av Aveny de New-York, som tidigare hette Quai Debilly och senare Avenue de Tokio (1918-1945). Namnet Palais de Tokyo härrör alltså från namnet på denna gata. Sedan 2000-talets början har Palais de Tokyo använts för att visa samtida konst. Det gör man också med bravur tycker jag. Många intressanta och spännande utställningar har jag sett där genom åren. Nu visades flera samtidigt, som vanligt är, de två största var ”I love John Giorno” av Ugo Rondinone. Han har gått igenom och kopierat upp vartenda av tusentals, dokument från poeten och författaren John Giorno. En av poeterna i det tidiga 1950-talets USA, vid sidan av William S. Burroughs m fl.

Giorno var oerhört produktiv, utmanande och allmänt uppkäftig. Hela hans liv finns presenterat i utställningen. Varje dokument är utskrivet i A 4 format på färgat papper och de höga väggarna är fullklistrade med dessa fragment från ett liv. Dessutom finn det otaliga citat från Giornos produktion, t ex ”LIFE IS A KILLER” och ”YOU GOT TO BURN TO SHINE”. Andy Warhols film ”Sleep” från 1963 visas också. Huvudrollen om man kan kalla det så innehas av John Giorno som sover. Det här var på sin tid nyskapande

konst.

Den andra stora utställningen är en fullformatare som presnterar Ragnar Kjartansson, Island. Måningar, berg som plywoodkulisser, videoverk och en fantastisk installation/teater som visar en ung dam och en man som ”live” spelar sina roller om och om igen i verket ”Bonjour” från 2015. Häftigt!

Nedan bilder från de båda utatällningarna, tre bilder från John Giorno utställningen och tre bilder från Ragnar Kjartanssons, ”Bonjour” och ”Seul celui qui connaít le désir”. Båda utställningarna slutar den 10 januari 2016.