Annie taylor

Annie Taylor med en kinesisk tjänare

 

Alexandra David-Néel (född den 24 oktober 1868, död 8 september 1969) är mest känd för sin äventyrliga vandring till Lhasa i Tibet 1924. Vid denna tid var Lhasa och även andra delar av Tibet ett förbjudet land för västerlänningar. David-Neel skrev mer än trettio böcker om österländsk religion och filosofi. Hennes skildring av vandringen till Lhasa publicerades på franska (Voyage d'une Parisienne à Lhassa) 1927. Den första svenska utgåvan ”En parisiskas vandring till Lhasa, (Alba förlag) kom först 1987 då återutgavs även  hennes ”Bland magiker och mystiker i Tibet som utgivits redan 1933 på Hugo Gebers förlag. Här är en länk till ”David-Neel Fondation” i Digne Le Bains, ganska nära Nice i södra Frankrike.

http://alexandra-david-neel.com/9200Biography4.96.html


Jag har inte kunnat finna att hennes bok om vandringen till Lhasa även den blev utgiven på 1930-talet på svenska.

Alexandra David-Neel var en pionjär och äventyrare. Hon var också, antas det, den första västerländska kvinna som tog sig Lhasa. Men hon var inte den första som försökte.

Redan den 2 september 1892 gav sig brittiskan Annie Taylor av mot Lhasa. Hon färdades tillsammans med en ung tibetan vid namn Pontso. Så gjorde även Alexandra David-Neel,  hon färdades med en annan ung tibetan, Lama Yongden. Denne adopterade hon senare som sin son. Annie Taylor lämnade Tianshui i Kina tillsammans med Pontso och tre kinesiska medhjälpare, sexton hästar, två månaders mat och utrustning, och målet att nå Lhasa. Taylor hade rakat håret och bar en tibetansk dräkt för att dölja sig. De fortsatte sydväst, passerade området som tillhörde mongoliska- och de s k Golognomaderna. Man förlorade en del av sina hästar till banditer, och vandrade i två månader utan att se ett enda hus. De anlände till Jyekundo en stad som ligger utmed den dåvarande s k tehandelsleden mellan Sichuan i Kina till Tibet. Från Jyekundo följde de den välkända karavanvägen mot Lhasa. Att vi vet vilken väg hon färdades och beror på att hennes dagbok publicerades 1899 av William Carey. Bokens titel var ”Travel and adventure in Tibet. Including the Diary of Miss Annie Taylor´s Remarkable Journey from Tau-Chau to Ta-Chien-Lu through the heart of the Forbidden land” En nätt liten titel på en bok! Efter mycken möda och många bakslag nådde Annie Taylor den 3 januari 1893 fram till Nagchu, tre dagsmarscher norr om Lhasa. Här arresterades hon av tibetanerna tillsammans med Pontso och de övriga tjänarna. Hit men inte längre var det tibetanska orubbliga budet. Taylor försökte förhandla men detta var utsiktslöst. Hon beordares att återvända till Kina samma väg som hon kommit. Just i Nagchu har flera andra västerlänningar som också försökt ta sig Lhasa stoppats. Sven Hedin kom, i augusti 1901, också i närheten av Nagchu, blev stoppad lite längre norrut, och fick återvända den väg han kommit. Han försökte övertyga den tibetanske provinsguvernören Kambo Bombo om att få passera ner till Lhasa, fem dagsresor bort. Men icke! Kambo Bombo var obeveklig. Guvernören tog sina order direkt från Dalai Lama och denne hade sina skäl att inte släppa fram västerlänningar till Lhasa. Hans misstänksamhet mot dessa visade sig också vara riktig, två år senare sände Storbritannien en stor militär expedition till Lhasa, den s k Younghusband-expeditionen. På vägen till Lhasa dödades tusentals tibetaner som gjorde motstånd. De brittiska förlusterna inskränkte sig till en handfull döda och några sårade.


Annie Taylor tog sig tillbaka till Kina och vidare till Sikkim i Himalaya vid Tibets södra gräns. Här startade hon en kristen mission och när Younghusbandexpeditionen tog sig till Lhasa var hon med denna som sjuksköterska. Om hon verkligen kom med expeditionen hela vägen till Lhasa är tveksamt. Men vi vet att hon var bosatt i Yadong, just innanför den tibetanska gränsen i Chumbidalen, och bedrev missionärsverksamhet där flera år efter den brittiska expeditionen till Lhasa.

Två böcker om Younghusbandexpedtionen till Lhasa 1903-04