En av de religiösa artefakter man finner i såväl Indien som Nepal är den s k Shivalingan. Mången turist funderar säkert över ”vad det egentligen föreställer” och varför ser det så där.
I Pashputinathtemplet i Nepal finns det många Shivalingas. På flodens östra sida, mittemot templets huvudbyggnad finns en av de vackraste och äldsta, den på bilden ovan. Skulpturen är gjord under den s k Licchaviperioden dvs 300 - 800-talen eKr. Denna bild tog jag vintern 1975.
Häromdagen tog jag flera andra bilder av samma Shivalinga. Man kan du se att något hänt, näsan är avslagen. Detta har skett under 1990-talet förtäljde en trevlig nepalesisk man som besökte templet tillsammans med sin dotter. Vi pratade en lång stund och det visade sig att han var utbildad advokat men drev en bokhandel i Kathmandu därför att det var ett ”ärligare yrke” enligt honom. Någon försökte stjäla skulpturens centrala del ”fallosen” som står mitt i den sk ”Yonin”. Det rör sig alltså om en avbildning av en penis i en vagina. Inte så märkligt egentligen för att hylla eller avbilda livets uppkomst. Anlägger man ”puritanska kristna värderingar” på denna avbildning så hamnar man galet. Vanligtvis avbildas Shivalingan med en slät ”penis” utan Shivas ansikte, i den formen finns det mängder i Pashputinath. Bilder nedan. Fallosdyrkan är inget som enbart förekommer inom hinduismen, i det gamla Egypten i Grekland och Rom förekom det också. De femton Shivalingas, de två bilderna längst ned, som står inne i små byggnader av sten är alla byggda under åren 1848 - 1869 under den s k Rana-perioden.
