P1040038.jpeg

En stadig jak som vi mötte utmed vägen upp till Leh i Ladakh, Norra Indien, Foto: Paul M. Grahn 2018

Jak som på svenska kallas grymtoxe är ett långhårigt oxdjur som finns i Himalayaområdet och på den Tibetanska högplatån, Chang Tang, ända upp i Mongoliet och delar av Ryssland. Jaken finns dels i den domesticerade varianten, Bos grunniens, det är den man vanligtvis ser vid besök i Himalaya. Men det finns även en vild jak vars latinska namn är Bos mutus. Hur och varifrån jaken ursprungligen kommer är inte klarlagt men man tror att den på något sätt är släkt med bisonoxen.

Redan 1766 beskriver Carl von Linné jaken. Den vilda jaken av hankön kan bli upp till blir över 3,5 meter lång och ha en mankhöjd på upp till 2 meter. En vild jak av hankön kan väga upp till 800 kg. Bland de domesticerade jakarna kan hannarna väga ännu mer. 

L1140622.jpeg

En brun och vit jak i Ladakh. Foto: Paul M. Grahn 2018

Jak är benämningen på tjuren medan kon kallas dri.  I Tibet kallar man den vilda jaken för drong. De ”jakar” som används inom jordbruket eller som lastdjur är ofta en korsning mellan domesticerad jak och vanlig nötkreatur. De kallas dzo i Tibet.

Jakar som vi använde som lastdjur under en vandring runt Kailasberget i västra TIbet sommaren 2009. Foto: Paul M. Grahn

Honorna är betydligt mindre än hannarna. Båda har böjda spetsiga horn, korta grova ben och stora klövar. Jaken päls är ofta svart men det förekommer även bruna och fläckiga jakar. De långa håren som täcker svansen bildar ibland en cirka en meter lång tofs. 

Att jaken klarar den höga höjden i Himalayaområdet beror på att de har extra stor lungkapacitet, ett större hjärta och ett högt antal röda blodkroppar som möjliggör en hög kapacitet att transportera syre i blodet. Jaken har ett tjockt lager underhudsfett och den isolerande yttre tjocka ullen kompletterad med ett lager fin ull underst gör att den klarar mycket sträng kyla. En annan orsak är den jäsningsprocess som hela tiden pågår i jakens våmm, en förmage, denna process gör att jaken alltid kan hålla en kroppstemperatur på +40 grader.

Tidigt på morgonen letar jaken efter föda och kan vandra långa sträckor för att hitta bra bete av gräs eller örter.  På sommaren då det är varmt letar de sig ibland till bäckar, floder eller sjöar för att svalka sig. 

Jakarnas parning sker i september och kalvarna föds under april till juni efter ca 260 dagars dräktighet. Kalvarna slutar dia innan 1-årsåldern. Den domesticerade jaken håller man som boskap för mjölk och kött. Mjölken förädlar man till smör eller jäser den till yoghurt. Jaken spillning samlas in, torkas och används till bränsle.

Plöjning_med_yakar.jpeg

Jakar används ofta i jordbruksarbetet i Tibet. Foto: Paul M. Grahn September 1986. 

Den vilda jaken lever på den trädlösa högplatån på en höjd mellan 4000 till 6100 meter över havet. Kor och ungdjur lever i hjordar på 10 – 30 djur medan de vuxna tjurarna lever ensamma. Ungtjurar lever ibland i mindre grupper. Vilda jakar kan bli ända upp till 25 år gamla.

L1110322.jpeg

Jakhjord under förflyttning på den nya vägen högt uppe i bergen i Yunnan, Kina. Foto: Paul M. Grahn April 2016.

_1040549.jpeg

Jaken med dekoration kan bli en inkomstkälla för de tibetaner som bor utmed vägarna där turister färdas. Här en fin jak med sin ägare upp i Kamba-la passet på vägen mellan Lhasa och Shigatse i Tibet. Pris per fototillfälle 10 yuan. Foto: Paul M. Grahn Augusti 2015.

Det fanns en tid när man jagade den vilda jaken. Här nedan två bilder från boken "General Prschevalskys forskningsresor i Centralasien 1870 - 1885. - Efter de ryska, tyska och franska originalupplagorna af Sven Hedin. Utgiven av Albert Bonniers förlag, Stockholm 1891. 

Jakjakt.jpg

Jaktscenen fick även bli omslagsbild till boken.

omslag.jpg

 

Vild_yak_Hedin_1906.jpg

En vild jak som skjutits av Hedins expedition till Tibet 1905 -08. Notera storleken.

Jag har under mer än trettio år färdats, ibland flera gånger om året, i Himalayaländerna Kina/Tibet, Nepal, Indiens Ladakh och i Bhutan. En enda gång har jag haft lyckan att få se en vild jak, en drong, i augusti 2004. Långt borta i västra Tibet stannade vi till med bilen för att sträcka på benen. Då dök den här stora jaktjuren/drongen upp nedanför oss. Den enda bild jag i upphetsningen lyckades ta av den är inget fotografiskt mästerstycke. Det blev nämligen mycket bråttom att komma in i bilen och ge sig iväg. Den här jaken satte nämligen hög fart emot oss. Lyckligtvis befann han sig nedanför oss så han hade uppförsbacke. Vilda jakar kan nämligen ge sig på både människor och bilar så det är bäst att hålla avstånd 

Den enda vilda jak/drong jag har lyckats fotografera under mer än trettio års resande i Himalayaländerna. Foto: Paul M. Grahn Aug. 2004.