Här i området runt Dong bian men - “The Fox tower” hittades Pamela Werner mördad den 8 januari 1937. Foto: Paul M. Grahn 2006
För flera månader sedan köpte jag boken Midnight in Peking (ISBN 978-0-14-312336-1)) i en Penguin-upplaga från 2013, av Paul French. Boken som utkom redan 2011 har tills nu “gått under min radar”. Jag är mycket intresserad av Kinas nyare historia och framförallt just Pekinghistoria. Midnight in Peking tillhör den så kallade “true-crime genren” vilken är den genre inom kriminalromanerna vilken ibland kan väcka min läslust. Midnight in Peking gjorde mig genast intresserad inte minst för att en central plats i boken är en plats i Peking jag själv har en personlig relation till och besökt många gånger, Dong bian men eller “The Fox tower”. Här i “sydöstra vakttornet” drev under många år en god vän till mig sitt konstgalleri “Red Gate Gallery”, från 1991 till 2017 då han flyttade galleriet till konstdistriktet 798, där det för övrigt fortfarande finns kvar. Jag har tidigare skrivit om utställningar där: https://www.pgrahn.com/blogg/284-pekings-konstdistrikt-798-en-onsdag-i-november-2024.html
Jag läste boken på ett par dagar och upptäckte samtidigt att det på Internet fanns ytterligare en bok som handlade om samma tid och samma mord. Men författaren till den boken, A Death in Peking: Who Really Killed Pamela Werner?, Graeme Sheppard kommer fram till en helt annan slutsats om vem som sannolikt mördade Pamela Werner.
Men låt mig börja med Paul French och hans bok Midnight in Peking. Paul French är född i London 1966. Förutom artiklar om en rad olika ämnen har han specialiserat sig på böcker om Kina, inklusive mordmysteriet Midnight in Peking men också en biografi, Her Lotus Year om Wallis Simpson i Kina. French flyttade till Shanghai 1997 där han arbetade på det oberoende forskningsföretaget Access Asia, specialiserat på analyser av de kinesiska konsument- och detaljhandelsmarknaderna. 2011 lämnade han företaget flyttade tillbaka till London och blev heltidsförfattare av artiklar och böcker om Kina.
Han skrev kröniker för China Economic Quarterly och China Economic Review. Han skrev för och var ”Kinaredaktör” för tidskriften Ethical Corporation. French har även skrivit i The Washington Post, South China Morning Post, Shanghai Daily och The Guardian.
Han har skrivit ett flertal uppmärksammade böcker och på mitt ”skall läsas bord” ligger nu även Her Lotus Year: China, the Roaring Twenties, and the Making of Wallis Simpson. (St Martin's Press 2024). Wallis Simpson (1896 -1986) var en amerikanskfödd kvinna som var älskarinna och, från 1937 till hans död 1972, gift med hertigen av Windsor, tidigare Edvard VIII av Storbritannien. En bok jag kommer att återkomma till längre fram.
Paul French sökte under tiden han bodde i Shanghai efter material att skriva om. Han tittade igenom gamla tidningar från 1930-talet, det som kallas "China Coast"-tidningar publicerade på engelska och andra språk i Shanghai, Tianjin och andra fördragshamnar på den tiden.
Han såg rubrikerna om mordet på Pamela Werner, i januari 1937, och blev fascinerad. Efter en del efterforskning förstod han att det var ett olöst mord som hade utretts av en kinesisk och en brittisk detektiv som arbetade tillsammans. Det samarbetet i sig var unikt. French grävde djupare och fann då att det fanns fler och fler förlorade bevis, bortglömda teorier och dokument som dök upp igen.
Karta över Legationskvarteren i Peking. Här inom området gällde inte kinesisk lag, här gällde de utländska makternas lagar.
Midnight in Peking är en true crime-berättelse som utspelar sig i Peking (Beijing) med början i januari 1937, strax innan den japanska invasionen av Kina. Den handlar om det brutala mordet på den brittiska tonåringen Pamela Werner, (19 år), Pamela var adopterad dotter till den pensionerade brittiske diplomaten och sinologen Edward Werner. Hennes kropp hittades nära ”Fox Tower”- Dong bian men, strax utanför stadens Legationskvarter. Werners bostad låg vid Kuei Chia Chang Hutong (”Vapenfabriks gatan) relativt nära fyndplatsen men inte på den plats som Paul French anger i sin bok.
Werners bostad låg i de gamla s.k. hutongkvarteren vid Kuei Chia Chang Hutong (”Vapenfabriks gatan). Här en bild från liknande hutongkvarter. Foto. Paul M. Grahn Juli 2012.
När hennes kropp hittas svårt stympad väcker det både sensation och skräck i den utländska kolonin i staden.Två parallella utredningar inleds: en av den brittiska konsuln och en av den lokala kinesiska polisen. Men de möts av korruption, misstankar och politiska komplikationer, vilket gör det svårt att hitta sanningen. Boken följer sedan även Pamela Werners far, Edward Werner, som genom en egen utredning försöker avslöja de skyldiga och de mörka hemligheterna i Pekings undre värld. Paul French bygger sin berättelse på historiska dokument och hans skildring av Peking, en stad i förändring på randen till krig, där diplomati, kriminalitet och koloniala spänningar spelar stor roll vilket gör boken intressant och spännande.
Peking präglas vid denna tid av spänningar mellan den lokala kinesiska befolkningen, den västerländska kolonin och de japanska styrkorna som står nära Peking redo att fullfölja sin invasion av Kina. Det brittiska samhället är isolerat i den diplomatiska enklaven där de lever i en bubbla, ovetande eller möjligtvis ointresserade av vad som sker i resten av landet.
Den 8 januari 1937 hittas kroppen av Pamela Werner brutalt mördad nära den gamla stadsmurens sydöstra torn Dong Bian Men - ”Fox Tower.” Området anses av lokalbefolkningen hysa övernaturliga krafter och ha kopplingar till stadens undre värld. Pamelas kropp är fruktansvärt stympad, utsatt för en extremt våldsam attack. Detta väcker stor uppmärksamhet i Peking, särskilt bland dess utländska bosättare, som naturligtvis oroar sig för sin egen säkerhet.
Den mördade 19-åriga Pamela Werner.
Nu inleds två parallella utredningar. En ”Den officiella utredningen” leds av DCI Richard Dennis från den brittiska legationen och den kinesiske polischefen Han Shih-ching. De upptäcker snabbt att Pekings undre värld är inblandad, med kopplingar till hemliga klubbar, prostituerade och korrupta tjänstemän. Men de stöter på motstånd från diplomatiska krafter som inte vill att fallet ska rubba den redan sköra balansen i staden.
Pamelas far Edward Werner startar en egen utredning. Han är en pensionerad brittisk diplomat, sinolog och forskar i kinesisk historia. Han blir frustrerad över bristen på framsteg i den officiella utredningen och börjar själv gräva i dotterns liv och upptäcker att hon hade kontakt med skumma krafter i Peking, högt uppsatta utlänningar och kinesiska brottslingar.
Den pensionerade brittiske diplomaten och sinologen Edward Werner.
Frontuppslaget i en av mina böcker skriven av Edward Werner, utgiven 1919
Edward Werner samlar ihop bevis och pekar ut en grupp misstänkta, en grupp dekadenta västerländska män med kopplingar till sexhandel och sadistiska riter. En figur som dyker upp lite i skymundan är den skandalomsusade Edmund Backhouse. (1873 – 1944). Även han sinolog och lingvist och hans böcker kom att få ett stort inflytande på den västerländska synen på Qingdynastins (1644 – 1912) sista decennier. Efter hans död har det allt tydligare blivit fastställt att hans bok China under the Empress Dowager, som bygger på änkekejsarinnans brev och dagböcker skrivna av en av dynastins prinsar är förfalskningar gjorda av Backhouse själv.
Trots att Werner presenterar sina bevis om mordet blir han avvisad av brittiska myndigheter. Peking är vid denna tid en instabil plats, såväl den brittiska som den kinesiska regeringen verkar ha intresse av att låta fallet förbli olöst. Japan är på väg att invadera, och västmakterna har större problem att hantera än ett mord på en ung kvinna. Fallet tystas ned, och ingen ställs till svars.
Paul French har byggt sin berättelse på arkivmaterial och dokument, och enligt honom har Pamelas far Edward Werner sannolikt rätt i sina misstankar. Mordet var inte ett slumpmässigt brott utan ett välplanerat dåd, utfört av inflytelserika västerländska personer som kunde undgå rättvisan. Bland västerlänningarna i Peking fanns en moralisk dubbel standard, man såg gärna åt andra hållet när de egna var inblandade i brott.
Den andra boken om mordet på Pamela Werner, A Death in Peking: Who Really Killed Pamela Werner? (ISBN 978-988-8422-94-4) är skriven av den pensionerade brittiske polisen Graeme Sheppard. Han ifrågasätter nästan alla Frenchs – och i förlängningen Edward Werners slutsatser. Han nämner knappt sin brittiska författarkollega, men hans bok är i huvudsak en attack mot Frenchs centrala tes. Frenchs huvudkritik mot Sheppard är att han inte är opartisk. Sheppards frus farfar var Nicholas Fitzmaurice, som var brittisk generalkonsul i Peking vid tidpunkten för mordet. Han ledde utredningen som slutade med en öppen fråga. Pamelas far, Edward Werner, före detta brittisk diplomat, hade då redan en ansträngd relation med Fitzmaurice och konsulns misslyckande med att hitta hans dotters mördare intensifierade bara bitterheten. Sheppards skildrar Edward Werner som en "grälsjuk" figur som var "misstänksam mot andra" och betalade informanter för att få fram bevis mot de västerlänningar, bosatta i Peking, han ansåg vara de skyldiga till mordet. Illviljan mellan två brittiska diplomater går långt tillbaka. De hade ett gräl, för nu mer än 100 år sedan, om huruvida kinesiska historiska artefakter skulle tas till London. Enligt French ville Fitzmaurice ta dem till London men Werner argumenterade för att de skulle lämnas kvar i Kina. När mordet på hans dotter på nytt gör att hans och Fitzmauries vägar korsas finner Werner skäl för att skriva till högre instanser i London och fördöma hanteringen av utredningen. Generationer senare är det som om den fejden fortfarande utkämpas. Fitzmaurices ättlingar var arga över hur han framställdes av Paul French som en liten värdelös byråkrat, inkompetent och en som gärna ”såg åt andra hållet”. Även om hon aldrig träffade sin farfar kände Sheppards fru behov av att försvara farfaderns rykte och uppmärksammade sin man på fallet. Men Sheppard säger att det var bara gnistan som ledde honom till till den här intressanta mordhistorien och att hans arbete är resultatet av egen omfattande forskning, vilken också bygger på viktigt material som French bortsett ifrån, inte använt och därmed skapat om historien. Sheppard har således en helt annan teori om det ouppklarade mordet på Pamela Werner.
Graeme Sheppards bok är mycket utförlig, även han har läst gamla tidningsurklipp från tiden och arbetat i arkiven och där hittat intressanta dokument. Även han konstaterar att den ursprungliga utredningen hindrades av politisk instabilitet och bristande samarbete mellan brittiska och kinesiska myndigheter. Pamela hade senast setts vid en skridskobana kvällen innan hon mördades.
I vissa delar är han helt överens med Paul French men den teori som Werner lade fram och som Paul French ansluter sig till, att mordet troligen utfördes av den amerikanske tandläkaren Wentworth Prentice, håller inte alls Graeme Sheppard med om. Han Shouqing, en kinesisk student och bekant till Pamela, är enligt Sheppard den som mest sannolikt är gärningsmannen. Han hade personliga motiv, och hans beteende efter mordet väcker misstanke. Sheppards bok ger en omfattande och djup analys av fallet och belyser på ett intressant sätt de komplexa politiska och sociala förhållandena i 1930-talets Peking, det ger en ny dimension till detta historiska mysterium. Han sätter in mordet i sin historiska kontext – ett Peking där spänningen mellan nationer och sociala klasser var extrem.
En sorglig efterskrift till allt detta finns långt ifrån där dessa incidenter ägde rum. 1943, när den japanska armén hade full kontroll över stora delar av Kina inklusive Peking, samlade man in utlänningarna och skickade dem till interneringsläger. Edward Werner fick lämna alla sina ägodelar bakom sig och med det också sin utredning av sin dotters död.
Bakom lägrets taggtråd i Shandongprovinsen var han dessutom i sällskap med bland andra de män han anklagade för att ha dödat hans dotter, inklusive hans huvudmisstänkte, tandläkaren Wentworth Prentice. Paul French skriver: "Vissa fångar mindes hur han pekade på Prentice och ropade: ”Du dödade henne. Jag vet att du dödade Pamela. Du gjorde det”. Vid andra tillfällen kunde han peka på någon helt slumpmässigt och anklaga dem för mordet. Det talades om att han mist sitt förstånd och man förlät därför hans udda beteende.
Edward Werner överlevde den japanska interneringen, men han kunde aldrig övertyga det brittiska utrikesdepartementet efter kriget att ta upp fallet på nytt. Prentice återvände också till Peking och legationskvarteret men dog där 1947.
Studenten Han Shou-ching som Sheppard pekade ut som den som troligen mördade Pamela blev dödad av japansk militärpolis.
Werner stannade kvar i Kina under hela inbördeskriget och var i oktober 1951 en av endast 30 brittiska undersåtar som fortfarande levde i ett Peking där makten nu innehades av det kinesiska kommunistpartiet.
Werner återvände till Storbritannien som han inte hade besökt sedan 1917. Han dog, vid 89 års ålder utan att ha hittat dotterns mördare. Pamela Werner som 1937 blivit begravd på den Brittiska kyrkogården ligger nu begravd någonstans djupt under det som idag är Pekings andra ringväg.