”De gröna skuggornas dal, En pojkbok” det anges tydligt på bokens baksida. Alltså inget för flickor, här handlar det om flyg nämligen. Många pojkars dröm 1947 var säkert att bli pilot, flyga världen runt och uppleva spännande äventyr. Då var Tibet en lämplig destination, här fanns höga berg, öde vidder och mystiska kloster. Vad mer kan man som författare önska sig. Fritt fram för att fabulera, lägga till några ”vildsinta infödingar”, människor som blev hundratals år gamla och ett överflöd av guld och diamanter.
I ”De gröna skuggornas dal” börjar ”infödingarna” jaga efter våra hjältar redan innan de hunnit till Tibet. ”Efter honom sprang först en och därefter en hel svärm av ojande och skrikande infödingar, vilt svängande med knivar och käppar, eller vad de närmast hade fått fatt på.” Den här dramatiken utspelar sig i Teheran, Persien eller nuvarande Iran. Här i Teheran fanns inte bara ”infödingar” här kunde man också anta att ”Jag undrar om det över huvud taget finns ett anständigt hotell, svarade Peter” … ”Från och med nu skall du inte räkna med någon komfort, det får du vänta med tills vi kommer hem igen, bet Flip (Philip) av.”
Redan här i kapitel 5 och 6 är det besvärligt för de fina brittiska överklasspojkarna som är ute på flygäventyr, och värre blir det. Dom passerar Lahore, då i kronkolonin Indien nu i Pakistan. De hamnar så småningom i ”Kansuprovinsen” Lan-chow dagens Lanzhou efter att ha startat i Lucknow i Indien flugit över Himalaya och också passerat berg som är högre än Mount Everest, ”Alltså minst 1.100 meter högre än Mount Everest….”
Mount Everest-massivet från norr. Foto: Paul M. Grahn
Författaren Poul Nørgaard (dansk 1899 - ?) har läst på och studerat kartorna. Att han har läst Sven Hedins ”Transhimalaya” framgår tydligt på sidan 82 där Sebaldus, en av pojkarna i boken, säger ”I sin bok Transhimalaja beskriver Sven Hedin denna något egendomliga form av hövlighet.” Det handlar om tibetanernas sätt att räcka ut tungan när man hälsar på en främling. Ett gammalt sätt att hälsa som man nu mycket sällan ser. Nørgaard har med stor sannolikhet även läst ”Lost Horizon” av James Hilton. Storyn i ”De gröna skuggornas dal” med Tibet, kloster, flygplan, nödlandning, munkar som blir mycket gamla osv. är till vissa delar kopierat från Hiltons bok.
Dom flyger och flyger och plötsligt ” Flip! – Muren! Muren? – Vad för en mur? Den stora kinesiska muren. Ja i så fall är vi i alla fall för långt norrut.”
Flyg i Tibet, fast det här kinesiska stridsflygplanet på torget framför Potala i Lhasa har inte landat där det står. Foto: Paul M. Grahn
I Lan-chow anställer de kinesiska medhjälpare och köper kameler. Efter tre veckors färd ”ständigt mot väster följde de ”Skoko-Nor-bergen” och utmed den stora ”Hwang-ho-floden” mot söder. Upp i ökenlandskap och berg och här möter de ”en samling nomader med deras svarta tält och betande hjord” .
Nomadtält i Tibet. Foto: Paul M. Grahn
De närmar sig lägret och ”Håll dock för säkerhets skull gevären klara”. ”Snart kunde vännerna genom dammolnet urskilja enskilda ryttares silhuetter, och ett ögonblick efter var de omringade av en flock karlar med vilt utseende på små magra hästar. Männen hade mörk hudfärg och var iförda långa rockar som hölls samman av ett brett bälte, ludna stövlar med lädersulor som i tån var uppböjda, samt spetskulliga hattar…”. ”Oh gyagg”, hälsade anföraren och vände sig av oförklarlig anledning mot Flip. ”Chi la tru dug?” NU har pojkarna lyckligtvis Shih-Wu med sig, den kinesiske lokala vägvisaren och han kan även tibetanska. ”Han hälsar dig och frågar vad du gör här?”
”Svara honom att vi är fredliga resande och att vi bara rest hit för att jaga och njuta synen av de vackra bergen” sa Flip.
Detta är givetvis inte alls sant. De har gett sig iväg hit därför att en gammal släkting till pojkarna har varit här tidigare och man har hittat hans gamla anteckningar om ” De gröna skuggornas dal”. Här berättas om Bill Owen och hans vän Tom Stone som för hundra år sedan ute i det ödsliga Tibet hittar en nästan död mycket gammal man. ”Han liknar ingen mongol sa han lågmält” Den gamle som räddats av Owen och Stone från att bli mat åt gamarna slår upp sina ögon och säger ”Mendi, Tana del Chabona” ”Vad säger han? sporde Tom”. Vid dessa ord tändes ett svagt ljus i åldringens ögon”. ”Landsmän - tack! Viskade han med darrande stämma. Han sänkte åter ögonen och låg som död.”
Men gamlingen blir omhändertagen och med hjälp av en kraftig köttsoppa får han nya krafter. När Bill Owen och Tom Stone berättar att de kommit för att söka efter guld undrar han om varför de inte söker efter diamanter? Gamlingen, Samuel Huskins, som är mycket sjuk berättar sin historia. Om diamanter i överflöd och om sin dröm att åka hem och gifta sig med Kitty nu när han är rik. Hon hade lovat att vänta på honom i fyra år. Men Huskins blir överfallen av ”bergsrövare”, lyckas fly och hittar av en slump ”De gröna skuggornas dal” och ett mystiskt kloster. Här blir han omhändertagen av de grönklädda munkarna varav flera talar hans eget språk! Munkarna här blir hundratals år gamla, här står tiden stilla och här finns rikedomar av guld och diamanter i ofantliga mängder. Han inser att han är i något slags fångenskap i klostret och plockar på sig diamanter och lyckas fly därifrån. Håller på att dö ute i ödemarken och hittas av Bill Owen och Tom Stone. Det visar sig att denne Samuel Huskins är född 1732 och han hade gett sig ut med en holländsk vän på en karavanfärd 1759. Owens och Stone hittar honom 1823 och han dör med ett ord på läpparna ”Livsdrycken” viskar han.
Kusinerna Philip (Flip) och Peter Owen sitter på lantegendomen ”Three Stones”, som den heter av alldeles speciella skäl, diamantanknutna, skäl när Philip berättar om det fynd han gjort i ett lönnfack, anteckningarna om Tibet, gamlingen, klostret, diamanterna och Tom Stone som kom hem ensam 1825.
Flyg i Himalaya. Här Buddha Air på flygplatsen i Pokhara, Nepal. Foto: Paul M. Grahn
Nu med hjälp av dessa anteckningar planerar pojkarna att ge sig iväg med sitt moderna, ”Pionjär”, flygplan till Tibet, hitta ”De gröna skuggornas dal”, hitta klostret med dess hemligheter och rikedomar. Iväg bär det med Philip Crane, Peter Owen och Sebaldus Madsen. Denne Sebaldus råkar för övrigt, liksom författaren till denna bok, vara dansk. Äventyr blir det så det räcker och blir över. Givetvis hittar de det mystiska klostret, blir fångar där men lyckas rymma ta sig till Lan-chow och sitt flygplan och flyga via Ryssland till England. Väl hemma igen, ”För att glädja och överraska sina vänner hade Peter hämtat en flaska champagne upp från källaren, och då Flip slutade att tala hade han givit James, betjänter i England heter visst alltid James, en vink om att nu var tidpunkten inne. Medan James slog upp det skummande ädla vinet i glasen reste sig också Peter och Sebaldus. Flip höjde glaset ”En skål för äventyret!”