Sjön Yamdrok Yamtso i centrala Tibet. Foto: Paul M. Grahn 2015
Under ett par decennier, 1930-40 talen, var Lowell Thomas Sr. (1892 – 1981) en av de mest kända journalisterna i USA. Han var en av de mest kända inom radionyheterna och hans nyhetsbilder spreds till en stor publik under denna tid före televisionens genombrott. Radion var det media som de flesta amerikaner vände sig till för nyheter om en alltmer farlig värld. Lowell Thomas Sr. var en av dem som lanserade vad man kallar ”just-the-facts-stilen” som gärna framställdes som opartisk och i mycket liknar det vi idag kallar ”traditionell journalistik”. Lowell Thomas Sr. hade skapat sig ett namn redan innan han blev en bekant radioröst eller ett välbekant ansikte i journalfilmer på biografer. Han var en resenär som rapporterade om sina resor över hela världen. Han använde sig av såväl foton som film och musik i sina reseskildringar. Han blev en av tidigaste s.k. entreprenörsjournalisterna. Han var aldrig anställd vid ett enskilt nätverksföretag inom radio eller andra medier. Han förblev en oberoende entreprenör, hade sina egna sponsorer, köpte tid i olika nätverk för sina program och behöll därmed äganderätten till sitt material.
Sonen Lowell Thomas Jr. (1923 - 2016) var filmproducent men blev senare i livet politiker i Alaska. Lowell Thomas Jr. tog examen vid Taftskolan 1942 och studerade vidare vid Dartmouth College. Hans karriär fortsatte sedan vid United States Army Air Corps där han fick flygutbildning.
En bildsida ur boken Out of this world
När Lowell Thomas Sr fått den officiella inbjudan till Tibet skickade han följande telegramtext till sonen som då befann sig i Persien: ”The miracle has happened. Meet me in Calcutta. We are on our way to Lhasa”
Under många år hade Lowell Thomas Sr haft Tibet på sin önskelista över resmål och i juli 1949 fick han en inbjudan av den tibetanska regeringen att göra en reportageresa i Tibet. Han tilläts att använda såväl film- som ljudinspelningar men fick inte ta med sig ett större team av medarbetare, endast hans son Lowell Thomas Jr tilläts följa med.
Tibetanerna hoppades genom detta att deras rapporter skulle förmå den amerikanska regeringen att aktivt ta ställning för Tibet i den konflikt med kineserna som ryckte allt närmare. Resan blev 40 dagar lång och de båda blev några av, möjligtvis de sista, västerlänningarna som kom till Lhasa innan de kinesiska trupperna nådde dit 1950.
Thomas Jr. Gjorde en film ”Expedition to Lhasa, Tibet,” som han hoppades skulle sändas av CBS i det nya TV-mediet. Så blev det inte, först många år senare visades filmen i amerikansk TV. Men Lowell Thomas Jr´s bok om expeditionen, ”Out of This World”, som utkom 1950 blev en storsäljare.
Från 1955 till 1958 producerade och spelade Thomas också in serien "High Adventure" på CBS -TV. En av dessa filmer från Tibet med titeln “High adventure with Lowell Thomas” finns att se på youtube: https://www.youtube.com/watch?v=sjVN4M4l7sc
“Out of this world” bokens titel är inte helt enkel att översätta till svenska. Det finns ett antal synonymer att försöka med. ”Inte av denna världen”? Eller avses Tibet vara något ”främmande”, ”konstigt”, ”utomjordiskt” eller ”övernaturligt”.
Boken innehåller 19 kapitel och mängder av fotografier, i originalupplagan är många i färg. Hela boken finns här som pdf-dokument: http://ignca.gov.in/Asi_data/9974.pdf
Boken inleds med inbjudan och varför de blev inbjudna till Lhasa. Det har spekulerats i att de skulle vara utsända av amerikanska militära myndigheter. Så t.ex. hävdar Jan Boon i boken "Peter Aufschnaiter´s Eight years in Tibet" att: It was att this time that an American. Lowell Thomas visited Aufschnaiter in New Delhi. They had met in Lhasa in 1949, when Thomas and his son were conducting talks with the Tibetan government on behalf of the United States." Om det nu var så att Lowell Thomas Sr hade ett officiellt uppdrag från amerikanska myndigheter, vilket kankse inte alls var fallet, så fick dessa samtal ingen omedelbar effekt. Tibetanerna hyste säkert förhoppningar om att Lowell Thomas reportage skulle få mycket större politiskt genomslag än vad det fick. De styrande i USA såg möjligtvis deras filmer och kanske läste någon vid makten, t.ex. president Truman, också boken. Men detta fick aldrig något praktiskt resultat så som tibetanerna önskade.
Ljudinspelning med den portabla batteridrivna ljudutrustningen
Det hör till saken att Tsepon Shakabpa som var Tibets finansminister, tillsammans med två andra höga tibetanska funktionärer, hade besökt USA under 1948 på vad som då kallades ”en resa för att upprätta handelsförbindelser med USA”.
Sannolikt kom de i USA i kontakt med Lowell Thomas Sr. radioreportage och förstod att han kunde vara en betydelsefull person att bjuda in till Tibet för att på så sätt kunna nå ut med sitt budskap till omvärlden.
Boken beskriver de båda Thomas och deras färd från starten i Calcutta med tåg upp till Siliguri och vidare via Gangtok i Sikkim. Härifrån utgick sedan deras karavan för färden upp genom Chumbidalen till Gyantse och de där i Tibetlitteraturen väl beskrivna platserna och ibland även personerna. De önskar träffa den unga inkarnationen Dorje Phagmo (på svenska ibland kallad Diamantsuggan) i Samdingklostret men henne träffar de aldrig. Det går inte att ta sig till Samding då vattenståndet i sjön Yamdrok Yamtso är för högt för att detta enkelt skall låta sig göras.
Ett foto av Dorje Phagmo i Samdingklostret vid Yamdrok Yamtsosjön. Foto: Paul M. Grahn 2004
Boken återger mängder av information, från tidigare Tibetlitteratur, om relationen mellan Storbrittanien och Tibet. Det redogörs för tidiga brittiska besökare som George Bogle och Thomas Manning och ”Younghusbandexpeditionen” 1903-04.
Lowell Thomas Sr. var även bekant med Frank Kingdon-Ward framkommer det. Denne Kingdon-Ward var botaniker och samlade in mängder av växter bland annat i de södra delarna av Tibet där Yarlong Tsangpo-floden försvinner ner i en lång och djup ravin. Kingdon-Ward var den som fann och förde den ”Blå vallmon från Himalaya” till Europa.
Sedan fortsätter det genom boken med avsnitt om många av de tidigare Tibetresenärerna som nått Lhasa alltifrån Alexandra David-Neel, 1924, och fram till 1940-talets besökare Theos Bernhard, som kallade sig ”Den vita laman”. Theos Bernhard avfärdar Thomas Jr i boken med en fnysning. Bättre omdöme får en annan amerikan Charles Saydam Cutting, som gjorde tre resor till Tibet under 1930- och 40-talen. Saydam Cutting var till stor hjälp för de båda Thomas då han hade mängder av praktisk information att ge om exempelvis kläder, utrustning, mat och annat livsnödvändigt för västerlänningar är ute på expedition i Tibet.
I boken beskriver Thomas Jr hur de färdades över Kyi Chu (Lhasafloden) i en s k yakhudsbåt, dock säkert inte denna på bilden. Foto: Paul M. Grahn 1988
Jag har tidigare nämnt Saydam Cutting i texten om Theos Bernhard, här: https://www.pgrahn.com/litteratur/225-theos-bernhard-den-vita-laman.html?highlight=WyJ0aGVvcyIsImJlcm5oYXJkIiwidGhlb3MgYmVybmhhcmQiXQ==
Denne Saydam Cutting var en storviltjägare som lyckats göra sig bekant med den trettonde Dalai Lama och var en märklig man på många sätt, inte minst genom att han lyckades göra tre resor i Tibet. Jag kommer att återkomma mera utförligt om honom i ett inlägg längre fram.
Vidare avhandlar Thomas Jr i boken de första kristna missionärerna till Tibet och ända fram till Heinrich Harrer och Peter Aufschnaiters flykt från brittiskt krigsfångeläger i Indien till Lhasa. De båda Thomas Sr & Jr. träffar även dessa båda österrikare i Lhasa. Heinrich blir visserligen på amerikanskt vis omdöpt till ”Henry”.
En av de viktigaste personerna i boken är givetvis den unge fjortonde Dalai Lama. Nyligen har den unge man fått axla ansvaret som den högst rankade i Tibet. Man träffar honom flera gånger i Norbulingka, sommarpalatset, fotograferar och filmar honom.
Ett av de äldre palatsen i Norbulingka som hyser flera av de tidigare Dalai Lamas olika sommarpalats. Foto: Paul M. Grahn 2018
Vid denna tid, under Thomas Sr & Jr´s besök i Lhasa fanns det bara ett fåtal västerlänningar i Tibet. Jag har nämnt Henrich Harrer och Peter Aufschnaiter, förutom dem fanns det på den indiska, tidigare brittiska representationen i Lhasa, Hugh Richardson som nu representerade Indien samt radiooperatören Reginald Fox. I Chamdo i östra Tibet fanns även en annan radiooperatör, Robert Ford.
Efter ett par veckor i Lhasa återvänder Lowell Thomas Sr och Jr samma väg som de kommit.
Ralungklostret där Lowell Thomas Sr fick den första hjälpen efter att ha blivit avkastad av sin häst. Foto: Paul M. Grahn 2015
Men olyckan är framme, nära klostret Ralung blir den äldre Thomas avkastad sin häst. Han har fått benbrott på åtta ställen visar det sig sedan. Nu blir det riktigt besvärligt då man inte alls har medicinska resurser och kunskaper för att ta hand om honom. En indisk läkare från Gyantse är behjälplig och ser till att spjäla hans brutna ben och de tibetanska bärarna turas sedan om att på en enkel bår bära honom ner till Sikkim. I Siliguri i Indien blir de båda Thomas hämtade av US Air force som flyger dem till Calcutta och för mer avancerad vård.
Så avslutades den spännande resan till Lhasa. Med mängder av bilder och filmer satte de båda, Lowell Thomas Sr och Jr igång med produktionen av filmer och av boken ”Out of this world”. Det blir givna succéer med ett stort intresse från publiken som förundrades över bilder och berättelser om detta märkvärdiga land högt uppe i Himalaya. Däremot fick deras reportage, filmer eller boken inget praktiskt politiskt genomslag såsom tibetanerna hade hoppats.