Entrébyggnaden till Dajue si. Foto: Paul M. Grahn 2023
Da jue templet (Uppvaknandets tempel) är beläget i nordvästra delarna av Beijing vid foten av Yangtaiberget. Templet grundades under Liaodynastin (907 – 1125) men är om- och tillbyggt flera gånger. Några byggnader är från Mingdynastin (1368 – 1644) några från Qingdynastin (1644 – 1912). Templet är vänt mot öster, det vanliga under Liaodynastin. Dajue si tillhör den kinesiska nordliga s.k. Chan-buddhistiska inriktningen.
Ett av de mäktiga och mycket gamla träd som finns i anläggningen
Templets /klostrets utformning är klassisk med entrébyggnad, innanför denna ligger trumtorn och klocktorn sedan följer två större hallar ett flertal sidobyggnader och avslutas med en stupa /dagoba). Tempelanläggningen innehåller många mycket gamla träd som nu på hösten med sina gula löv är mycket vackra. Det finns också bambulundar utmed delar av yttermurens insida. Klostret har idag, såvitt jag förstår, inga munkar, lyckades inte få uppgift om detta. Det är sannolikt med Dajue si som med de flesta andra templen och klostren i och runt Beijing att de idag fungerar som muséer och sevärdheter. Enstaka troende buddhister besöker dem och någon gång per år anordnas en festival av något slag. I Dajue si finns definitivt fler katter än munkar, ett tjugotal katter är bosatta i anläggningen.
Just innanför entrébyggnaden går man över en bro som delar av en damm. I ena sidan av dammen lever en stor mängd fiskar vilka ser ut som akvariefiskar i sin röda eller gula färg. Varje år är det tradition att man släpper ut fiskar ”i frihet” här för att manifestera den buddhistiska trons medlidande.
Fiskdammen med "befriade akvariefiskar"
Templets historia är, liksom den kinesiska i stort, dramatisk. Under dynastiernas tid växlande intresset från den högsta makten. Under Ming- och Qingdynastierna gynnades templet av kejsarna som beskyddade och besökte det regelbundet. 1720 lät den blivande kejsaren Yongzheng bygga en ny hall och flera sidobyggnader och under Qingdynastins tid underhölls templet regelbundet då det ansågs vara ett historiskt viktigt tempel för kejsarna. Kejsaren Qianlong (1736 – 95) är en av dem som skrivit flera inskriptioner här på trätavlor och stenar.
Under republiken Kinas tid från 1912 och fram till 1949 förföll templet under lång tid, Under inbördeskrigets kamp om Beijing mellan Guomindang och PLA (Folkets befrielsearmé) hade PLA styrkor förlagda i templet. En särskild utställning, med många fotografier från den tiden om denna sekulära historia finns i en sidobyggnad. Texterna är enbart på kinesiska.
Från 1952 till 1972 användes det som skola för skogsvård. 1972 flyttades tre av de större skulpturerna,medicin Buddhan, Sakyamuni, och Amitabha Buddha hit från Zhihua-templet som jag tidigare skrivit om här: https://www.pgrahn.com/blogg/255-zhihua-templet-i-beijing.html
Det jag fått fram angående templets öde under den s.k. Kulturrevolutionen (1966 - 76) är inte mer än just detta att man använde det som skola samt att man flyttade skulpturer hit. Det kan ha varit just i syfte skydda dessa från rödgardisterna. Även under dessa stormiga år fanns det krafter i stadens ledning som ville bevara åtminstone en del för religion avsedda byggnader. Ett sätt kunde som i Dajue´s fall vara att man använde byggnaderna för ett sekulärt ändamål utan att förstöra det. Det kan också ha att göra med att anläggningen spelade en viktig roll i samband med att PLA erövrade Beijing från Guomindang.
Den stora Mahavirahallen byggd under Mingdynastin (1368 - 1644)
Först 1992 öppnade det igen som ett buddhistiskt kloster/tempel. Nu finns nu ett berömt tehus inrymt i en av byggnaderna och även en restaurang med utmärkt mat. Templet öppnar kl. 09.00 och stänger för dagen kl. 17.00.
2006 blev Dajue med sina byggnader från Ming- och Qingdynastin inkluderade i den sjätte gruppen av ”viktigt kulturarv” med ”historiskt viktiga byggnader” vilka åtnjuter statligt beskydd.
Efter att ha passerat klocktorn, trumtorn och dammen kommer man till den byggnad där Milefo, Maitreya den kommande epokens Buddha sitter med sin stora mage omgiven av de fyra himmelska väktarna. Denna byggnad är från Mingdynastin.
Milefo, i kinesisk Chanbuddhism representerar han Maitreya den kommande epokens Buddha.
Sedan följer den s.k. Mahavirahallen. Här finns tre stora Buddhafigurer vilka ser ut som ”De tre epokernas buddhor, dvs. Sakyamuni Buddha flankerad av Manjusri och Dipamkara.
De tre epokernas Buddhor i Mahavirahallen.
Efter denna hall kommer Amitabhas hall. En horisontal namntavla ovan dörren bär tecknen “无去来处” vilket betyder ”Buddhismen existerar överallt” och de fyra tecknen är skrivna av kejsaren Qianlong (1736 – 1795). Här sitter Buddha Amitayus flankerad av bodhisattvorna Avalokitesvara och.
Efter en del klivande uppför branten når man den högsta delen av templet. Här står den stora vita Jialing Stupan. En stupa är vanlig inom den tibetanska- liksom chanbuddhismen.
Jialingstupan, döpt efter en av klostrets tidigare abbottar.
Här uppe runt stupan har träden nu klätts i höstens vackra gula färger. Ett par kinesiska unga damer passar på att med sk. Selfiestick ta bilder av sig själva med träden som bakgrund. Det blev ett omfattande fotograferande, det är ju viktigt hur man ser ut ”på nätet” för jag antar att det var det bilderna var avsedda för. Därför gör jag ett försök och inkluderar en bild av mig själv. Dessvärre kan jag inte tävla med de unga damerna i skönhet.
De vackert gula träden är en av anledningarna att Pekingborna letar sig hit. Denna dag var vi inte så många besökare.
Undertecknad utmanar trädens skönhet. Foto: Yan Tao
Innan vi lämnade Dajue si passade vi också på att stödja den lokala handeln utanför templet. Här salufördes bla. frukt, nötter av olika slag och hemslöjdsprodukter i trä. Jag köpte, en praktisk ”ryggkliare” och en knölig stav som man kan kallade ”massagestav” dock inte avsedd för användning av sexuell natur.
