L1020253.JPG

Berget Kailas nordsida från Driraphukklostret. I förgrunden s k chorten. Foto Paul M. Grahn 2009.

Berget Kailas i västra Tibet är ett av världens heliga berg. Det dyrkas av hinduer, buddister, jainister och bonpos. Under de senaste två decennierna har också fler och fler västerlänningar tagit sig till denna avlägsna region. Genom en förbättrad infrastruktur såväl bilväg och sedan 2010 en flygplats i Ali/Gunsa har framförallt de indiska pilgrimernas antal ökat kraftigt.

L1020104.JPG

Flyplatsterminalen vid Ali/Gunsa vilken togs i bruk 2010 och trafikeras av Tibet Airlines. Foto Paul M. Grahn 2014

P1030330.JPG

 Den heliga sjön Manasarovar. Två indiska pilgrimer vid strandkanten.  Foto Paul M. Grahn Augusti 2016.

I regionen finns förutom berget Kailas även andra mål för pilgrimer och turister: sjön Manasarovar, templet och grottan vid Tirthapuri och ruinerna efter det historiska Gugerikets huvudstad Tsaparang.

DSCN1091.JPG

Utmed floden Sutlej i västra Tibet finns denna gigantiska canyon. Foto Paul M. Grahn Augusti 2004.

Källorna till de fyra floderna Brahmaputra, Karnali, Sutlej och Indus finns i området och den storslagna naturen i sig själv är en anledning att göra sig besväret att ta sig hit. Besvärligt är det inte bara av den anledning att avståndet är stort och att man befinner sig på hög höjd. Det gäller också att skaffa de olika tillstånd, fyra olika, som krävs för att ens komma i närheten av Ngari som området heter på tibetanska. Härtill måste man använda en registrerad och av myndigheterna godkänd resebyrå. De finns i Lhasa men även operatörer i Kathmandu och i Indien kan ordna de dokument som behövs. Idag går det inte som på 1980-talets början och mitt att lifta med tibetanska lastbilar till Ngari. Det finns effektiva kontroller utmed vägarna och utan de rätta dokumenten kommer man inte långt.

DSCN1033.JPG

DSCN0999.JPG

Det lilla templet vid Tirthapuri invid floden Sutlej som rinner ner i Indien. Här finns även en het källa.  Nedre bilden: Padma Sambhava eller Guru Rinpoche i klostret Zutrhul Phuk i Lham Chu dalen. Foto: Paul M. Grahn 2004.

DSCN1018.JPG

Jag tillsammans med två av mina färdkamrater och bärare vid min kora runt Kailas sommaren 2004.

Efter fyra resor till regionen, min första 2004 och den senaste 2016 har jag haft möjlighet att se utvecklingen av turismen i denna del av Tibet. Mina senaste intryck och uppgifter från tibetanska sagespersoner tyder på att man avser att utveckla regionen som ytterligare ett centrum för såväl inhemsk som internationell turism. Detta utvecklingsprojekt drivs av ett kinesiskt/tibetanskt företag, ”Tibetan Kailash Manasarovar Tourism Development Project”.  Med den förbättrade tillgängligheten genom bra asfalterade vägar och en flyglinje har man nu möjliggjort för turisten, som jagas av ett pressat tidsschema, att hinna med mycket på kort tid. Oftast är anledningen till ett besök vid Kailash att genomföra en sk ”Kora” d v s vandra runt berget. Detta gäller såväl pilgrimer från de fyra religionerna som för turisten i allmänhet, indier och kineser såväl som västerlänningar. Med de senaste årens utbyggnad av hotell och restauranger vid startpunkten för vandringen, Darchen, underlättar man och ökar bekvämligheten avsevärt mot tidigare. Idag ett par 3- och 4-stjärniga hotell i Darchen, Himalaya hotel, med hundratals rum, är det främsta av dem, och antalet restauranger som under vandringssäsongen erbjuder utmärkta måltider har ökat.

P1030288.JPG

 Himalaya hotel i Darchen. Foto Paul M. Grahn Augusti 2016.

De pågår även uppbyggnadsarbete och underhåll utmed vandringsleden liksom vid de fåtal kloster runt koran som erbjuder övernattningsmöjligheter. Vid den första anhalten, Drirapukklostret, 20 km efter Darchen, har även gästhusens kapacitet avsevärt utökats.

L1120913.JPG

 Driraphuk klostret. Foto Paul M.. Grahn Augusti 2016.

L1130012.JPG

Det finns ingen egentlig väg från Darchen till Driraphuk. De fyrhjulsdrivna bilarna, av vilka några få har tillstånd att göra färden, kör dels på vandringsleden och dels i den grunda floden. Foto Paul M. Grahn Augusti 2016.

Det är t o m möjligt att med fyrhjulsdrivna fordon och lastbilar att ta sig hela vägen till klostret även om det egentligen inte varken är tillåtet eller ens önskvärt. Den svåra delen av rundvandringen inträffar andra eller tredje dagen, beroende på hur många dagar man avsatt för vandringen, då man måste ta sig över det 5630 meter höga Drolma La-passet. Här finns också oftast en möjlighet, att mot en hög avgift, hyra en häst som bär dig upp till passet. Det går däremot ännu inte att fortsätta ner därifrån. Det är en alltför brant väg ner. Men jag misstänker att vad man planerar är att göra det möjligt att rida hela vägen runt berget. Inte minst eftersom det skulle öka inkomsterna avsevärt för de lokala tibetanerna i området. Sannolikt är det vad som planeras. Man kommer också att bygga en väg utmed den östra sidan av passet. Då kan man öka antalet vandrare, och inkomsterna, vilka nu avskräcks av den långa och mödosamma vandringen. Den ultimata katastrofen är förstås att man gör det möjligt att åka bil runt hela berget. Eller att man kanske gör en väg farbar för två- och fyrhjulsdrivna motorcyklar. Nästa steg i utvecklingen och detta ligger nog närmre är att bygga en eller flera små kliniker med sjukvårdspersonal som kan ta hand om vandrare som mår dåligt av höjden. Man skall nämligen betänka att vandringen startar i Darchen på 4200 meters höjd och går upp till nästan 5000 meter för den första övernattningen. Den avsevärda höjden 5630 meter skall sedan passeras och detta måste göras på en begränsad tid. Det är nämligen inte alls lämpligt att tvingas övernatta uppe i eller strax under passet. Vid min rundvandring 2014, det var många vandrare, mötte jag ett flertal kinesisk/tibetanska soldater som uppenbarligen befann sig utmed leden för att, förstod jag senare, se till att alla kunde ta sig vidare och ner och helst utan assistans.

DSCN2679.jpg

 Den gröna linjen visar den yttre koran runt Kailas. Den röda linjen visar den s k "inre koran".

Som med andra heliga berg finns det flera vägar för att göra vandringen ”Koran” runt Kailas. De finns en genväg som går från platån Shiwal Tsal via passet Gangpo Sanglam, (5675 m ö h). Den vägen är kortare, men högre och farligare, till Lham Chu dalen, östra sidan av berget, men den sägs vaktas av ett ”andeväsen” Khandroma som kan anta flera avskräckande former. Detta är en gammal myt och har man inte har gjort sina 12 koras runt vandringsleden så blir man inte insläppt på denna inre väg. Om man vandrade koran under det s k ”häståret”, i den tibetanska kalendern, 2014, vilket jag gjorde, så uppfyller man detta villkor. Man får alltså en slags bonus genom att göra en enda Kora detta år. Jag tillhör själv de lyckliga som gjort två tidigare koras, 2004 och 2009 och sedan dessutom koran 2014.

P1000898.JPG

 En av mina färdkamrater sommaren 2014 tillsammans med vår tibetanska guide Thupten på väg ned från Drolma La- passet. Foto Paul M. Grahn 

Jag har alltså de facto gjort 14 rundvandringar och är därmed berättigad att använda denna genväg. Nu är ju detta lättare sagt än gjort. Den är krävande och går på en något högre höjd än den vanliga vägen via Drolma-la.

Sedan finns den kortare kora den s k "Inre Koran” en stig som leder upp från Darchen mot den södra delen av Kailas. Den stigen leder inte runt det heliga berget själv, den går runt det lilla berget kallat Nandi, en slags sydlig utstickare av Kailas. Denna vandring är populär bland de hinduiska indierna som betraktar Kailas som guden Shivas boning. Den knäböjande tjuren Nandi framför Shiva är då det man i bästa fall lyckas med att gå runt. Den vandringen är ytterst ansträngande, går på hög höjd, och det är här även risk för nedfallande sten och isblock utmed vägen. Om jag någon gång får möjlighet att genomföra en sådan vandring, åtminstone ta mig upp till de båda små klostren, Seralung och Gyangdrak, vilka är belägna ovanför Darchen, så skall jag göra det.

Litteratur om Kailas: 

Kailas - Manasarovar. Swami Pranavananda. Första upplagan 1949 och andra upplagan 1983. Detta är en bok fullspäckad med information och historia. Informationen är kanske inte relevant idag men som historiebok är den oslagbar. Går kanske att skaffa från någon av Kathmandu´s bokhandlare.

The Sacred Mountin - The complete guide to Tibet´s Mount Kailas. John Snelling ISBN 81-208-3152-7. Även denna bok är svår att uppbringa idag. Utkom första gången 1990 och denna upplaga är publcerad i Indien 2006. Innehåller mycket intressant historia kring berget och de som gjort sig omaket att ta sig dit. Som praktisk handbok självklart helt utdaterad men rikt bildmaterial och mängder av historiskt stoff gör de till ypperlig läsning.

Kailash and Guge - Land of Tantric Mountain. Bob Gibbons och Sian Pritchard-Jones. ISBN 81-7769-489-8. Pilgrim Publishing. Varanasi. Indien. Utgiven 2006. Mycket historia men kanske inget att använda som guidebok idag. 

Det bästa som står att uppbringa idag är The Mount Kailash Trek To Tibets sacred mountain and western Tibet. av samma författare som ovan nämnda bok. Sian Pritchard-Jones och Bob Gibbons. ISBN 978-1-85284-514-8. Utgavs 2007 och är när det gäller vandringsdelen fortfarande aktuell. Däremot när det gäller utvecklingen i Darchen och andra orter i västra Tibet är den givetvis inte uppdaterad, idag 10 år senare.

TIBET (Lonely Planet Country Guides S.) ISBN: 978-1-74220-046-0 är Lonley Planets senaste upplaga av guideboken över Tibet. Denna gång  författad av Bradley Mayhew och Robert Kelly skiljer den sig avsevärt från föregående upplaga. Boken är  på 351 sidor och fullspäckad med information. Publicerades i mars 2015 och har ett