Sven Hedin, vaxfigur på Etnografiska muséet i Stockholm. I denna utställning, nu omarbetad, nämndes inte Hedins relation till nazismen vilket kritiserats av historikern och författaren Tommy Lundmark i hans senaste bok 2022. Foto: Paul M. Grahn 2018
Man kan betrakta Sven Hedin på flera sätt. Men hans insatser som upptäcktsresande och vetenskapsman kommer aldrig att helt värderas fristående från hans politiska ställningstagande för Tyskland och nazismen. Att Sven Hedin sympatiserade med nazismen är i sig ingen nyhet, det är väl känt och dokumenterat sedan åtminstone 1937 då hans bok ”Tyskland och världsfreden” gavs ut. Att han dessutom heller aldrig avsvor sig denna beundran för Hitler, även efter 1945, när nazisternas grymheter, illdåd, mord och folkmord avslöjades det ena efter det andra, är fortfarande svårt att förstå. När Hitler i april 1945 hade begått självmord skrev Hedin en dödsruna över honom i Dagens Nyheter. Han inledde den med “Adolf Hitler var en av de största människor som mänskligheten känt till”.
I december 2022 utkom historikern Tommy Lundmarks ”Sven Hedin Institutet – En nationalhjältes fall”, ISBN-978-91-88965-59-2. I boken finns en bild, från mars 1940, där man kan se den civilklädde Sven Hedin under det s.k. Heldengedenktag firandet stå i en rad tillsammans bl.a. Heinrich Himmler, Rudolf Hess och Joseph Goebbels och en hel rad andra ledande nazister. Man kan också se att även Hedin liksom de andra lyfter höger arm i s.k. ”Hitlerhälsning”.
Här en länk till bilden: https://www.gettyimages.se/fotografier/zeughaus-berlin-1940?assettype=image&family=editorial&phrase=Zeughaus%20Berlin%201940&sort=mostpopular
Man brukar säga att ”en bild säger mer än tusen ord” och det gäller i hög grad för denna bild. När bilden är tagen är det nästan ett år sedan Tyskland invaderade Polen, andra världskriget börjar, en månad senare invaderades Norge och Danmark av Hitlers arméer och ytterligare en månad senare sker anfallet mot Belgien, Frankrike och Nederländerna.
Här står nu vår svenske nationalhjälte, då 75 år gammal, på hedersplats i främsta ledet bland de värsta krigsförbrytarna världen skådat. Mer än 80 år senare är fortfarande Sven Hedin aktuell, nya böcker om honom utkommer, nya ställningstaganden kring hans person och livsverk görs.
Genom en artikel i Dagens ETC , den 17 januari 2023, uppmärksammades återigen Sven Hedins oreserverade beundran för Hitler och nazismen. I artikeln hävdades det att ”På Etnografiska museet i Stockholm visas många föremål som samlades in av den framgångsrike upptäcktsresanden Sven Hedin. Men museet relativiserar att den svenske geografen också var nazist. Det menar författaren Tommy Lundmark, aktuell med en bok om Sven Hedin.” Dessa uppgifter kom återigen till uttryck i ett nyhetsinslag i SVT- Kulturnyheterna dagen efter: https://www.svt.se/kultur/etnografiska-tar-bort-utstallning-av-upptacksresaren-sven-hedin-nazism-kritik och genom en artikel i Dagens Nyheter (18 jan. 2023) följt av artiklar i flera andra dagstidningar och tidskrifter.
I SVT-Kulturnyheterna den 18 januari intervjuas Tommy Lundmark och säger då ”Hedin hade en känd vurm för män med makt. Men att göra den jämförelsen: att han tyckte om och var imponerad av kommunistiska ledare och jämföra det med vad han gjorde för Nazi-Tyskland är bara fel. Det är helt uppåt väggarna,” och tillägger: – Att han står bredvid Heinrich Himmler och gör Hitlerhälsning 1940 måste man förhålla sig till.
SVT uppdaterade sedan sin artikel om Etnografiska och Hedinutställningen den 23 januari. I ett mejl till SVT skriver Anna Lundström från muséet att ”Denna genomlysning omfattar samlingarnas tillkomst, maktförhållanden och ideologisk problematik. I den processen ser vi över äldre basutställningar och adderar nya perspektiv och fakta”. Artikeln avslutas med kommentaren ”Texten har tillfogats en rättelse.”
I flera medier påstods att anledningen till att ”Etnografiska museet plockat ner delar av sin basutställning” var ”som en följd av nya uppgifter om Sven Hedins nazisympatier.” ”Uppgifter” som hämtades från Tommy Lundmarks bok ”Sven Hedin Institutet – En nationalhjältes fall”. Huruvida dessa andra medier nu rättat till den första felaktiga uppgiften vet jag inte.
Så kan det gå till i Nyhetsvärlden. Att det skulle vara ”nya uppgifter” om Sven Hedins nazistbeundran var att ta till överkant och att det som Dagens ETC publicerade och andra medier vidarebefordrade var att upptäckten av denna bild där Sven Hedin tillsammans med ledande nazister lyfter högra armen i s.k. ”Hitlerhälsning” skulle vara orsaken till att Etnografiska muséet plockade ner basutställningen ”Med världen i kappsäcken” stämmer inte!
Men det är fakta som varken då eller senare når en bredare publik. När och hur det gick till när ”utställningen om Hedin” plockades ned kan man läsa om i muséernas tidskrift magasin K. i en artikel, från den 3 februari 2023, med rubriken”Direkt fel att vi tog ner utställningen på grund av nya data”
Här länk till den artikeln: https://magasink.se/2023/02/etnografiska-direkt-fel-att-vi-tog-ner-utstallningen-pa-grund-av-nya-data/
Etnografiska muséets basutställning ”Med världen i kappsäcken” stängde nämligen redan i augusti 2022, alltså flera månader innan Lundmarks bok med ”den avslöjande bilden” publicerades, så var det med den nyheten. Etnografiska muséets, nu ”före detta” basutställning, ”Med världen i kappsäcken” finns till viss del även i bokform, Redigerad av Wilhelm Östberg, ISBN91-8534443-5 och utgiven av Etnografiska muséet 2002. Kapitlet, sid. 235 till 254, i boken har titeln Sven Hedin – en upptäcktsresande som arkeolog och etnograf, skrivet av Håkan Wahlquist. Här finns, som kapitlets titel anger, grundläggande information om Hedins upptäcktsresande, något om de arkeologer han medförde samt om de insamlingar av etnografiska föremål som Hedin medverkade i. Men inget om Hedins relation till Hitler eller nazism. Jag fick mitt exemplar av boken från muséet någon gång i början av 2000-talet när jag på muséet, för publik, hållit en föreläsning om resor till Tibet. Vid den här tiden diskuterades inte Hedins nazistsympatier i någon större utsträckning.
Är det då någon som bryr sig om denna ”nyhet” och ”diskussionen”, om Hedins nazistsympatier och att det nu också finns en bild där det tydligt framgår att Sven Hedin ”hyllar Hitler”. Ja sannolikt är vi några stycken, kanske många? Jag har själv arbetat som lärare i Mediekommunikation på gymnasienivå och är därför inte förvånad över hur en ”nyhet” som denna skapas. Man mixtrar lite med tidpunkter, plockar lite information här och lägger ihop med något som passar bra och vips har man en nyhet! Det tillhör vardagen i medievärlden.
Jag är sedan många år tillbaka också intresserad av Sven Hedin. Vi har nämligen för att ta till stora ord, vilket Sven Hedin gärna gjorde, ”trampat på samma stigar” och då menar jag inte ”politiska stigar” utan på den mark, både i Ladakh - Indien, Kirgizstan, Xinjiang, Tibet och andra delar av Kina där vi trampat med våra fötter. Med intresse har jag därför följt denna debatt, om man nu kan kalla den det, om Etnografiskas utställning och i dagarna har jag även läst klart professorn och författaren Nils Uddenbergs utmärkta bok ”Drömmaren – En bok om Sven Hedin”. Den boken återkommer jag till senare.
Frågan om Hedins relation till Tyskland, Hitler och nazismen är intressant, det går inte att tala eller skriva om Sven Hedin utan att man som Tommy Lundmark säger ”förhålla sig till” detta.
Tommy Lundmark skriver i en Epilog i ”Sven Hedin Institutet – En nationalhjältes fall” ”Trots att Sven Hedin var en av Hitlertysklands ivrigaste förkämpar skulle han själv inte ha kallat sig själv för nazist. Samtidigt, om man 1940 står sida vid sida med Heinrich Himmler, Rudolf Hess och Joseph Goebbels, med armen höjd i Hitlerhälsning, spelar det inte så stor roll vad man väljer att kalla sig. Därtill, få övertygade och uttalade nazister uträttade mer för den tyska nationalsocialismen än Sven Hedin gjorde i ord och skrift. Och det inte endast under krigsåren. Hedins böcker samlade enorma läsarskaror i Tyskland, och de blivande nazistledarna var inget undantag. Hitler, Ribbentrop, Goebbels och Göring uttalade sig alla uppskattande om Hedins skrifter. Skrifter som fanns före bildandet av NSDAP och i mångt och mycket önskade det som Hitlertyskland senare försökte skapa. Så för den nazistiska kampen var Hedin en ideolog, vilket han förblev även efter krigsslutet.”
Nu håller förstås alla inte med om detta. På webbsidan lindelof.nu skriver t.ex. Lasse Ekstrand om det nyhetsinslag som visades i SVTs -Kulturnyheterna att här ”fick Tommy Lundmark stå oemotsagd i TV. Hans argument, åtminstone som de kortfattat återges, förefaller klena. Med en klar ideologisk vridning som reducerar Hedin, gör honom ensidig.” Han fortsätter, ”Vad med Hedin som forskningsresande, är det bara att ”glömma” honom i den rollen? Hans insatser på det vetenskapliga fältet, förtas de av hans sympatier för Hitler? Insatser som förtjänar att granskas per se. Upptäcktsresor begick han för övrigt långt innan Hitler och Tredje riket. Jag har endast varit flyktigt bekant med Sven Hedin som upptäcktsresande. Men nu vaknar intresset på allvar att fördjupa mig i honom! Dock kan jag inte bege mig till Etnografiska museet för mer information. Där är han ju bortcensurerad. Kommer jag att kunna låna böcker av honom på biblioteket, eller försvinner han där också? Jag får helt enkelt skynda mig på.”
Sidan 236 ur boken ”Med världen i kappsäcken” beskriver Hedins färder i Asien från 1886 till 1935. Han hann med en hel del.
Här uttrycker Lasse Ekstrand en vanlig uppfattning om Hedin vilken jag hört och läst många gånger. Att man måste dra en linje mellan Hedins upptäcktsfärder, hans vetenskapliga arbete och hans ställningstagande för Hitler och nazismen, det ena skedde före det andra och skall därför inte blandas samman.
Men att Hedin nu är helt bortcensurerad på Etnografiska muséet, som Ekstrand skriver, tillåter jag mig att betvivla, utan att ha varit där nyligen.
Jag tror också att intresset för Sven Hedin nu också kan öka genom den utmärkta bok om Hedin som Nils Uddenberg skrivit. Men jag noterar i litteraturförteckningen i Uddenbergs bok att det inte finns någon av Tommy eller J.T. Lundmarks båda böcker angivna. Men Uddenberg har ett gediget kapitel ”Hitlers vän” där han redogör för många av de flagranta ”övertramp” som Hedin begick i sin blinda beundran för Hitler och andra nazistiska dignitärer. Han skriver ” Så även om dessa nazister ”begick några av de grövsta folkrättsbrott som historien känner, måste han ha anat. Men liksom så många andra – inte minst akademiskt skolade – svenskar orkade han inte riktigt ta det till sig. Tyskland hade varit det beundrade föregångslandet där man kunnat hämta näring för vetenskap och kultur, ungefär som USA blev under andra hälften av 1900-talet.”
Som en del av vår historia är det intressant att fördjupa sig i Hedins relation till Tyskland och till nazismen i synnerhet. Det har ägnats och det kommer säkert att ägnas fler artiklar kanske också böcker även om en ”milstolpe” vad beträffarHedins beundran för Hitler är den utomordentligt intressanta boken ”Vi som beundrade varann så mycket – Sven Hedin och Adolf Hitler” av Axel Odelberg från 2012. ISBN 978-91-1-304149-0. Axel Odelbergs Äventyr på riktigt - Berättelsen om upptäckaren Sven Hedin. ISBN: 978-91-1-301705-1. Utkom 2008. Boken är ett gediget forskningsarbete med resultatet återgivet i lättillgänglig text. Här tecknas hela bilden av den komplexa personligheten Sven Hedin.
En annan bok om Hedin med intressant material är den mindre uppmärksammade tyska ”Sven Hedin” av Ditlef Brennecke, från 1986, utkom i svensk översättning 1987. ISBN 91-34-50913-5. I kapitlet ”Nazisterns marknadsförare” skriver Brennecke ”Sven Hedins liv var rikt på ironier, och det är betecknande att han år 1933 i Peking just genom engelska tidningar fick reda på att nationalsocialisterna segrat i Tyskland. Han tyckte sig ånyo höra suset av gudinnans vingar, som förut ofta hade lett honom på rätt väg. Men denna gång ledde hon vilse.” ”Hon förde honom in i en skymmningsdager, som han aldrig lyckades hitta ut ur.”
I nästa kapitel ”Det överlämnar jag utan avund åt de lärde” diskuterar Brennecke likheter och skillnader mellan Knut Hamsun i Norge som även han blev en ”medlöpare” till nazisterna och Sven Hedins ställningstaganden. ”Men under det att Knut Hamsuns försvarare ändå inför eftervärlden kunde plädera för icke skyldig på grund av senilitet – 1945 var han 86 år -, fanns det inga förmildrande omständigheter för Sven Hedin. Hitler hade 1940 själv berömt sjuttiofemåringen för att han var så frisk och spänstig.”
Brennecke fortsätter: ”Men det går inte att värdera Sven Hedins personlighet och hans mångfaldiga produktivitet bara genom att se på hans förvillelser in i Tredje rikets dårskaper. Det vore att inta en ståndpunkt, vars enkelspårighet Sven Delblanc gjorde sig lustig över redan 1971. Han hade av en slump kommit att tala om Sven Hedin och fortsatte ironiskt ”Konventionen kräver, att jag nu skall få ett utbrott av dygdig indignation, att jag skall riva Hedins karkass ur graven för att gnaga den gamle reaktionärens ben. Sven Delblanc ” Zahak. Persiska brev, Stockholm 1972.
Och vidare fortsätter Brennecke: ”Sven Hedins komplexa personlighet bör istället uppfattas på samma sätt som Hamsun ville tolka sig själv. Denne sade om personerna i sina romaner: ”De saknar alla s k karaktär, de är alla kluvna och sammansatta, inte goda och inte onda utan bådadera, nyanserade i sitt väsen och omväxlande i sina handlingar. Så utan tvivel också jag själv.” Tore Hamsun. Knut Hamsun Mein Vater, München 1953.
”Nyanserad” i sitt väsen och omväxlande i sina handlingar var också Sven Hedin. Han var på samma gång plump propagandist, finkänslig tecknare, underhållande berättare och seriös vetenskapsman. Och då han förstod att hjälpa fram sin popularitet som berättare med sitt goda anseende som vetenskapsman, och på samma sätt och lika skickligt öka sitt anseende som vetenskapsman med sin popularitet som berättare (han citerade gärna de vitsord han fått i sina böcker), lyckades han i allmänhet dölja att hans rykte som vetenskapsman inte var enbart positivt.”
Ty trots att Sven Hedin ända sedan han fått sin doktorsavhandling publicerad hade kämpat för att bli erkänd som geograf med verk som Scientific Results (1904-07) och Southern Tibet (1916-22) hade hans prestationer alltid varit omstridda bland de lärde. De fanns de som menade att hans expeditioner ibland var mer imponerande ur sportslig synvinkel än ur geografisk – att vetenskapen bara var ett medel för honom att inför lekmännen öka utstrålningen från hans hjältedåd. Från England kom oftast den tyngsta kritiken och ifrågasättanden om hans bedrifter, det gällde exempelvis om han över huvud taget varit vid Brahmaputras och Indus källflöden och de ifrågasatte också om namnet ”Transhimalaya” var ett korrekt namn för bergssystemet ifråga. Kanske ännu en anledning till att hans absoluta stöd med tiden ytterligare cementerades och gick till Tyskland när han upplevde sig motarbetad av engelsmännen.
Jag har läst mycket av och om Hedin genom åren, för mig har det aldrig varit någon överraskning att Hedin sympatiserade med eller stödde Tyskland från tidig ungdom och fram till sin död. I ett tidningsurklipp, ur tidningen ”Dagsposten” från den 18 november 1946 som jag fått med i en bok av Hedin, skräder han inte orden. Titeln är ”Den västerländska kulturens undergång”. Här skriver han ” att en förnuftig världsordning icke kan existera utan tysk organisation, kultur, effektivitet och disciplin.” Vidare menar han att ”de forna allierades” ”opartiskhet och rättvisa kan ifrågasättas vid de ”beryktade Nürnbergprocesserna där åklagare och domare voro samma personer och där offren dömdes enligt lagar, som stiftats efter brottets begående.” Han kritiserar atombomberna över Japan och att man till ”Amerika har bortfört de dugligaste vetenskapsmännen.” ”Deras nya mission går ut på att hjälpa fiendelandet till rustningar för nästa krig.” Han skriver också om att Churchill var inne på en linje att Tyskland och Frankrike skulle vara de ledande makterna och genom ett Europas förenta stater skulle man kunna rädda Europa. Vad han då avsåg att vi skulle räddas från var förstås kommunism och Sovjetunionen. Han var mer än hyggligt uppdaterad i världspolitiken så ”vilseförd” eller ”senil” var han uppenbarligen inte alls. Den ”tyska organisationen, kulturen, effektiviteten och disciplinen” och vad nu denna dessutom lett till var ett högst medvetet val.
Tidskriften ”Dagsposten var en svensk nationalistisk och pronazistisk tidning utgiven av och officiellt pressorgan för Sveriges Nationella Förbund från 1 december 1941. Tidningen hade fram till 1945 finansiellt stöd från den tyska staten. Tidningen upphörde med utgången av år 1950.” (Wikipedia) Hedin medverkade fortfarande i denna 1946, när han skrev sitt sista bidrag för Dagsposten vet jag inte men det ser onekligen ut som att han hade kvar sin dyrkan av Tyskland och Hitler in i det sista. Hedin avled 1952.