Den västra stadsporten i Lhasa fotograferad av Gombojab Tsebekovich Tsybikov år 1900
Ryska ambitioner att vara en ”supermakt” är inte nya. Redan under de kejserliga- tsarernas tid erövrade man flera av sina grannländer och utvidgade imperiet, något som de efterföljande regimerna sedan har fortsatt. De senaste exemplen i en rad av anfall och invasioner är ockupationen av Krim 2014 och nu invasionsförsöket mot Ukraina 2022. I detta sammanhang, ”The Great Game”, kan man då också nämna Sovjets/Rysslands militära stöd till den marxist-leninistiska regeringen i Afghanistan under det blodiga krig som varade från 1979 till 1989. Det brittiska imperiet som jag skriver om här har gått från att vara det största till att numera spela en avsevärt mindre framträdande roll. 
Den västra stadsporten i Lhasa. Foto: Paul M. Grahn 2006
The Great Game kallar man den maktkamp som växte fram och upptog de båda imperierna Storbritannien och Ryssland från mitten av 1800-talet och en bit in på 1900-talets början om inflytande i Centralasien, främst i Afghanistan, Persien och Tibet. De två koloniala imperierna använde militära interventioner och diplomatiska förhandlingar för att skaffa sig och omdefiniera territorier i Central- och Sydasien. Ryssland erövrade Turkestan, och Storbritannien expanderade och utvidgade gränserna för det brittiska koloniala Indien. The Great Game präglades av misstro, diplomatiska intriger och regionala krig. Men det bröt aldrig ut ett direkt fullskaligt krig mellan de ryska och de brittiska kolonialstyrkorna.
De två imperierna var båda inblandade i Krimkriget från 1853 till 1856, då Storbritannien var i allians med det Osmanska riket (Turkiet), Frankrike och Sardinien mot Ryssland. Detta påverkade också The Great Game. Men de ryska och brittiska imperierna samarbetade också flera gånger under The Great Game, det slöts flera fördrag och båda var engagerade i den afghanska gränskommissionen.
Storbritanniens främsta fruktan var att Rysslands expansion söderut var en plan att ta över deras ”kronjuvel” Indien. Ryssland fruktade att expansionen av brittiska intressen i Centralasien var ett sätt att närma sig och ta över vad man ansåg vara ryska områden. Storbritannien hade som högsta prioritet att skydda alla möjliga anfallsvinklar mot Indien. Ryssland fortsatte sina militära erövringar i Centralasien. Medvetna om Indiens betydelse för britterna, kunde ryssarna också pressa Storbritannien i frågor som gällde Europa. Men Tsar-Ryssland hade efter 1801 ingen avsikt att direkt attackera Indien, man hade krigsplaner gentemot Indien men de förverkligades aldrig.
Peter Hopkirk (se litterturlista) som har skrivit ett flertal böcker om Centralasiens historia och de människor som, för det stora flertalet i Sverige är okända, skildrar i sin bok The Great Game – On secret service in High Asia (1990 o. 2006) ISBN 0-7195-6447-6 hur unga officerare från de båda imperierna riskerade, och många miste också, sina liv i detta dramatiska stormaktspel. Förklädda till allt från heliga män till hästhandlare kartlade man de hemliga passagerna och samlade information, knöt nya allierade till sina respektive imperium, eller gjorde sig av med de som råkade stå i vägen. I detta första inlägg om The Great Game skall jag i stort hålla mig till tiden fram till den ryska revolutionen 1917.
Vad som händer därefter och fram till i våra dagar återkommer jag till i ett senare inlägg.
I tidigare blogginlägg har jag kortfattat nämnt någon av de ryssar som försökte ta sig till eller lyckades ta sig till Lhasa och var verksamma i Tibet. Flera av dem är inte särskilt kända trots att de hade ett betydande inflytande på ledande tibetaner vid tiden som exempelvis den 13:e Dalai Lama, (Thubten Gyatso, 1876 -1933).
Ur Sven Hedins bok om Przjevalskij
Den förste av de tre ryssar jag berättar om här är den mest berömde av de tre. Nikolaj Michajlovitj Przjevalskij (1839-1888) En upptäcktsresande som gjorde flera försök att nå Lhasa i Tibet. Przjevalskij hade en gedigen militär utbildning från Krigsakademin i St.Petersburg och blev 1864 lärare i geografi vid en militärutbildning Warszawa, som vid den tiden behärskades av Ryssland. 1867 sändes han av den ryska generalstaben till gränslandet mellan Sibirien och Kina för att göra topografiska beskrivningar av Ussuriområdet. Han gjorde sedan fyra långa upptäcktsresor som gick till stora delar av norra Kina och det inre av Asien. Under en av dessa resor upptäckte han en dittills okänd ras av vildhästar som sedan fick bära hans namn ” Przjevalskijs häst”.
I maj 1876 begav han sig ut på en ny expedition för att utforska Lop Nor-området och delar av Tibet. Återigen under stora svårigheter tog man sig till Kunlunbergen men kunde inte heller denna gång komma vidare till Lhasa.
1879 nådde Przewalski till en plats som var endast 267 kilometer från Lhasa. Här hindrades han av tibetanska trupper vilka medförde ett sändebud från den 13:e Dalai Lama och Przjevalski uppmanades att vända om. Under stora strapatser, stark köld, snö och stormar fick man ta sig över Kunlunbergen, som har toppar över 4000 meter höga. I början av 1880 var han återigen i Urga i Mongoliet.
Under den fjärde expeditionen färdades man genom Gobiöknen till Alashan och östra Qajdam där man upptäckte Gula flodens källor. Våren 1885 var han åter i Lop Nor-området i västra Kina i det som idag kallas Xinjiang. Tre år senare, 1888, skulle han avlida här i Karakol när han förberedde sitt femte försök att ta sig in i Tibet. Till Lhasa kom han aldrig.
Från sina expeditioner tog han hem till St. Petersburg mycket omfattande samlingar av växter och djur vilka omfattande nära 20 000 zoologiska och 16 000 botaniska arter. Przjevalskijs reseberättelser publicerades av Kejserliga ryska geografiska sällskapet. De publicerade också hans arbeten med kartor över de område han hade genomkorsat. Delar av dessa arbeten översattes till franska och tyska och blev en inspirerande litteratur för kommande generationer upptäckare. Sven Hedin var en av dem som var mycket intresserad av Przjevalskijs arbeten, han gjorde sammandrag och översatte delar av dem vilka utkom på svenska 1891 med titeln General Prschevalskijs forskningsresor i Centralasien 1870-85. En mycket bra sammanfattning av Przjevalskijs försök att nå Lhasa finns i Peter Hopkirks ”Trespassers on the roof of the world – The Race for Lhasa” sid. 58-63.
En annan av de mer kända bland ryssarna som verkade i Tibet var Agvan Lobsan Dorzhiev (1853 – 1938). Han var munk i den tibetanska buddhismens Gelugpa-inriktning. Men är också känd som Sokpo Tsеnshab Ngawang Lobsang vilket anger hans mongoliska ursprung. Liksom flera andra som vi idag definierar som ”ryssar” var han en Buriyat född i byn Khara-Shibir belägen öster om Bajkalsjön.
Vid nitton års ålder inledde han sina studier vid Gomang kollegiet vid det största klostret i Tibet, Drepung, vilket hyste uppemot 10 000 munkar och är beläget strax utanför Lhasa. Efter att ha slutfört de grundläggande kurserna i buddhism började han sin akademiska utbildning för att bli en s.k. Geshe, den högsta nivån, en ”doktorsexamen i buddhistisk filosofi”. Han fortsatte sina studier och i mitten av 1880-talet, efter 15 års studier, nådde han titeln Tsanyi Khenpo vilket kan översättas som "Mästare i buddhistisk filosofi".
Han blev en av den 13:e Dalai Lamas lärare, debattpartner och andlig rådgivare, han behöll den rollen till slutet av 1910-talet. Han spelade troligen också en avgörande roll för att rädda den unge Dalai Lamas liv vid intrigerna i Lhasa i den interna maktkamp som pågick kring den högsta religiösa ämbetena och den världsliga makten i Tibet. Dorzhiev och Dalai Lama utvecklade under åren ett nära och varaktigt vänskapligt förhållande. Dorzhiev blev också den som fick ta hand om Dalai Lamas diplomatiska relationer med det ryska imperiet. Han blev mycket uppskattad bland tibetanerna, samtidigt ökade detta de brittiska imperiets stora oro för rysk närvaro i Tibet i slutskedet av ”The Great Game - Det stora spelet”.
1903 blev Lord Curzon, Indiens vicekung, övertygad om att Ryssland och Tibet hade undertecknat hemliga fördrag, bl.a. ryktades det om stora vapeninköp från Ryssland, vilket ansågs hota säkerheten för brittiska intressen i Indien. Britterna var övertygade om att Dorzhiev arbetade för den ryska regeringen. Deras misstankar, varav det mesta var rena fantasier, resulterade i att britterna sände en omfattande ”expedition” - militär invasion, ledd av överste Francis Younghusband till Tibet. Man tog sig hela vägen till Lhasa som man nådde 1904. Dorzhiev rådde Dalai Lama att fly till Mongoliets huvudstad Urga, en sträcka på cirka 2 500 km norr om Lhasa. Dalai Lama tillbringade över ett år i Urga där han bl.a. ägnade sig åt att undervisa mongoliska buddhister. Efter att Dalai Lama återvänt till Tibet kom det manchuiska Kinas strävan att befästa sitt inflytande att bli ett hot gentemot Tibet. Den 13:e Dalai Lama valde då att fly åt andra hållet d.v.s till Indien. Under sommaren 1912 träffade Dorzhiev den 13:e Dalai Lama i Phari Dzong i södra Tibet och följde honom till Samdingklostret, innan denne återvände till Lhasa efter sin exil i Indien.
Efter den ryska revolutionen 1917 arresterades Dorzhiev och dömdes till döden men räddades av inflytelserika vänner i Sankt Petersburg. Det tempel han grundat i St. Petersburg blev dock plundrat och hans samling av buddhistiska skrifter förstördes. Dorzhiev försökte på olika sätt samarbeta med kommunisterna för att rädda buddhismen kvar i Sovjet. Han föreslog bl.a. att de buddhistiska kloster som fanns inom ryskt territorium kunde omvandlas till kollektivjordbruk. 1926 "nationaliserades" de buddhistiska klostren i Buryatia och ansvaret för förvaltningen av klostren överfördes till jordbrukskollektiv och munkarna berövades sin makt. Men klostren förblev religiöst aktiva ytterligare några år. Dorzhiev lyckades samexistera med kommunisterna under 1920-talet men blev återigen arresterad av NKVD (Folkkommissariatet för inrikes ärenden) under Josef Stalins stora utrensningar 1937. Han anklagades för förräderi, förberedelse för väpnat uppror och spioneri för mongolerna och japanerna. Han dog i polisens förvar den 29 januari 1938, 85 år gammal
Ytterligare en ”ryss”, dock inte lika känd, var Gombojab Tsebekovich Tsybikov (1873 – 1930) rysk upptäcktsresande i Tibet, socialantropolog, fotograf och universitetslärare. Det som är verkligt intressant med Tsybikov är att han var den förste som fotograferade i Tibet och då även i Lhasa. Han skrev en reseskildring som publicerades på ryska 1919. Den översattes efter några år till flera andra språk inklusive engelska och franska. Boken har även utkommit i två senare upplagor 1981 och 1991. Boken beskriver Tsybikovs intryck och upplevelser i Tibet under de nästan tre år, 1899 - 1902 han vistades där. I boken finns också inkluderat material han fick från tibetanska källor, om tibetansk historia och berättelser om den tidens angelägenheter. Boken är därför en viktig referenskälla om åren just före britternas invasion, Younghusbandexpedition, vilken inleddes 1903 och pågick fram till och med 1905. Här är det viktigt att återigen påminna om britternas stora misstänksamhet gentemot Ryssland. Britterna hade kunskaper om vilka ryssar som befann sig i Tibet genom sina egna informatörer. Man visste att ryssarna utgav sig för att vara buddhistiska munkar eller pilgrimer men att de också ägnade sig åt att samla information för Rysslands räkning. Detta var bl.a. ett av de avgörande skäl som angavs för att sätta igång invasionen/expeditionen.
Gombojab Tsybikov var född i en familj vars religion var tibetansk buddhism. Familjen tillhörde de transbaikala buryaterna från Agaregionen i Sibirien. Hans far, Tsebek Montuyev, var en lokal ledare som studerat mongoliska och tibetanska skriftspråk och blivit vald att lokalt representera sina släkt. Faderns avsikt var att skicka sonen till ett buddhistiskt kloster för studier men ändrade sig och skickade honom till Aga församlingsskola, en ortodox kristen skola. Här fick Gombojab Tsybikov studera ryska, och fortsatte senare sina studier vid Chita Gymnasium. Han var en duktig student, fick flera utmärkelser och tog universitetsexamen. Han bestämde sig för att bli läkare. Under 1890-talet studerade han medicin vid Tomsk Universitet Här träffade han Dr. Peter Badmayev som stödde honom ekonomiskt men insisterade på att Tsybikov skulle lämna medicinstudierna och istället göra karriär inom asiatiska angelägenheter och studera vid St. Petersburgs Universitet. Tsybikov beslöt att ändra sin studieinriktning och förberedde sig för sitt nya huvudämne genom en tids studier i Urga, Mongoliet där han studerade kinesiska, mongoliska och manchuiska. 1895 började han sina studier vid den Orientaliska fakulteten vid St. Petersburgs Universitet med ett stipendium från Dr. P. Badmaev. Detta stipendium förlorade han senare eftersom Badmaev även krävde att Tsybikovs skulle överge sin buddhistiska tro och låta döpa sig som kristen. Detta avböjde Tsybikov. Men han fortsatte sina studier i St. Petersburg men nu med stöd av sponsorer från sin hemort. Han tog sin examen 1899.
Strax efter universitetsexamen skickades Gombojab Tsybikov av den ryska akademin i St.Petersburg för att utforska Tibet. Han tog sig via Mongoliet till Tibet och Lhasa i en grupp Buryat- och Kalmukpilgrimer. Dessa kunde fritt passera till Lhasa som annars var helt stängt för utlänningar. Här är det intressant att konstatera att Tsybikov studerat de erfarenheter som brittiska upptäcktsresande i Tibet hade använt för att dölja utrustning och anteckningar. Resan började 1899 och slutade 1902. Han färdades från Mongoliet till Qinghai i Kina och det stora klostret Kumbum, utanför dagens Xining. Härifrån följde man sedan pilgrimsleden över den norra platån ner till Lhasa. Tsybikov vistades sedan under 1900 och 1901 i det centrala Tibet. Han fotograferade i hemlighet hundratals bilder. De mer än 200 bilder som togs i Tibet vid den här tiden var dock inte bara Tsybikovs. Oberoende och också på pilgrimsfärd var det en annan, mindre dokumenterad rysk upptäcktsresande, och fotograf vid namn Kalmyk Ovshe Norzunov som anlänt något senare till Lhasa, i slutet av år 1900.
Det stora klostret Kumbum (Ta Er Si) i Qinghaiprovinsen, Kina. Foto: Paul M. Grahn 2007
Den amerikanska tidningen National Geographic skulle komma att publicera flera av deras bilder i sin januariutgåva 1905. Tsybikovs och Norzunovs bilder från Tibet rönte stor uppmärksamhet och blev en stor framgång för tidningen vars popularitet ökade.
Tsybikov lyckades också under sin vistelse få en formell audiens hos den 13:e Dalai Lama.
Här är en länk till några av Tsybikovs foton som finns på University of Wisconsin:
https://collections.lib.uwm.edu/digital/collection/tibet/search/searchterm/Tsybikoff,%20G.%20Ts.,%201873-1930/field/creato/mode/exact/conn/and/cosuppress/
När den brittiska militära expeditionen till Tibet 1903 - 1904 nådde Lhasa hade Dalai Lama flytt norrut och så småningom hamnat i Urga i Mongoliet där han stannade en längre tid.
Under sin tid i Urga hade han en rad samtal med olika ryska representanter. Vid dessa samtal fungerade Gombojab Tsybikov som tolk. Dalai Lama fick då också som present en bok som innehöll Tsybikovs och Norzunovs bilder från Tibet utgivna av Ryska Geografiska Sällskapet.
I samband med att Ryssland led ett katastrofalt nederlag i det s.k. rysk-japanska kriget, februari 1904 till september 1905, avvecklade det ryska imperiet i stort sett sitt engagemang gällande tibetanska angelägenheter.
Tsybikovs kunskaper och erfarenheter från Tibet blev därmed inte längre lika intressanta och han fick hitta andra möjligheter att försörja sig. Han skrev sin reseskildring och började även översätta en del av den tibetanske buddhistiske reformatorn Tsongkhapas texter. Han inledde sin akademiska bana genom att undervisa i tibetanska vid universitetet i Vladivostok. Han fortsatte att undervisa och två år efter den ryska revolutionen, 1917, publicerades hans Tibetskildring först på ryska och sedan även på andra språk. Tsybikov levde och undervisade i Vladivostok, långt från St. Petersburg och Moskvas politiska häxkittel och han avled 1930 vid 57 års ålder.
Litteratur:
General Prschevalskijs forskningsresor i Centralasien 1870-85. Sven Hedin. Bonniers
Tsybikov, Gombozhab Tsebekovich. A Buddhist pilgrim to the holy places of Tibet, from diaries kept from 1899 to 1902, translated by Roger Shaw.
Av Peter Hopkirk:
The Great Game – On secret service in High Asia (1990 o. 2006) ISBN 0-7195-6447-6
Trespassers on the roof of the world – The Race for Lhasa (1982) ISBN 0-19285132-2
Setting the East Ablaze (1984) ISBN 0-19285166-7
Foreign devils on the Silk Road – The search for the Lost treasures of Central Asia 1984 ISBN: 0-19-281487-7
Quest for Kim – In search of Kipling´s Great Game (1996) I Paperback, 2006 ISBN 0-7195-6452-2