2019-04-14-0003.jpg

”Den förste jag lärde känna var Torgny Öberg som jag träffade på baren i Wagons-Lits-hotellet i Peking. Till långt fram på natten satt han och berättade om händelser och upplevelser i Mongoliet. Gång på gång torkade han vänstra ögat med näsduken.

- Ögat passar inte längre, det är därför jag har kommit hit, sade han. Det är av glas, det riktiga sköt jag bort en gång då jag lekte med ett gevär hos en mongolisk vän. Men vad gör det? tillade han skrattande. Man ser bra med ett öga också.”

Så inleder den schweiziske fotografen och författaren Walter Bosshard sin bok Mongoliet: Viddernas gåtfulla land”

På nätet råkade jag hitta ett annat blogginlägg som tar sin utgångspunkt, i ungefär samma textutdrag ur samma bok som jag citerat ur här ovan Se:

http://entrevligresa.blogspot.com/2017/12/nojet-med-gamla-bocker-mongoliet.html

Mitt inlägg handlar mest om Torgny Öberg, Wagons-Lits hotellet i Peking, och en liten grupp ”europeiska buddhister” än om ”Hertig Larsson” även om vi båda har det gemensamma intresset ”Nöjet med gamla böcker.”

Familjen_Öberg.jpg

Familjen Öberg i Saratsi. Kina

Torgny Öbergs föräldrar, Otto Öberg och Elisabet Jacobson, var missionärer i Kina. Torgny föddes 1905 i Saratsi, Inre Mongoliet, och han avled i Sverige 1959. Torgny Öberg växte upp i Kina, gick i kinesisk skola, talade och skrev kinesiska och han levde också största delen av sitt liv i Kina och Mongoliet. Under många år var han verksam som affärsman i Kina och Mongoliet där han gjorde hästaffärer med en annan berömd ”Kinasvensk” Hertig Larsson, Frans August Larsson (1870 – 1957)  som var verksam i Kalgan, dagens Zhangjiakou i Hebeiprovinsen. Om Hertig Larsson har Axel Odelberg skrivit ”Hertig Larsson – Äventyrare, missionär, upptäckare” (ISBN 91-46-20245-5) 2003.

Öberg etablerade i början av 1930-talet också en ”turiströrelse” där han mot betalning transporterade och guidade utländska besökare, journalister och andra allmänt äventyrliga människor. Med start i Peking tog han dessa ”turister” inåt de mindre besökta delarna av   norra Kina. Efter att han, som utlänning, tvingats lämna Kina 1949 arbetade han som författare och språklärare i Sverige. I Sverige skrev han först en Kinesisk kokbok” som utkom 1954 och därefter tre böcker om sitt liv i Kina och Mongoliet, ”I stora murens skugga”, 1956, ”Karavanklockornas land”, 1957 och ”Sällsam resa” 1958. Böckerna publicerades av Folket i Bilds förlag och Bokförlaget Natur & Kultur. Öberg gjorde även radioinslag där han berättade om sina upplevelser i Kina. Jag har sökt efter inspelade radioinslag men har inte hittat några. Hans böcker däremot finns på antikvariat och på Bokbörsen där de säljs till oftast låga priser. 

Skanningsbild.jpeg                                Karavanklockorna.jpg

I boken ”I stora murens skugga” berättar han bl. a om när hans ”Turiströrelse för äventyr lanseras” och i sin sista bok,”Sällsam resa” 1958, berättar han historien om en speciell resa, den han organiserade och ledde för de s k ”Wagon-Lits-buddhisterna”. 

Torgny_Öberg_Wagon-lits_budd.jpg

Wagons-Lits-buddhisterna och Torgny Öberg, i vita ridbyxor. Bild från boken "Sällsam resa"

Denna lilla grupp som i Peking kallades ”Wagon-Lits-buddhisterna” med Mrs Alice Leighton Cleather (1846-1938) i spetsen hade i åratal vistats i Ladakh och Sikkim med föresatsen att ta sig till Lhasa i Tibet. En resa som många västerlänningar före dem hade försatt sig att göra men aldrig lyckats med. Icke heller Alice Leighton Cleather och hennes lilla sällskap lyckades med detta och de slog sig därför ner i det fashionabla hotellet Grand hotel des Wagons-Lits Pekin” i Peking. Ett hotell som vid denna tid, 1920-talet, var det förnämsta och där de affärsmän och turister som besökte Peking gärna bodde. Flera av hotellgästerna bodde på hotellet under längre tid, en av dem var upptäcktsresanden Sven Hedin som vid sina återkommande besök i Peking föredrog att bo på ”Wagons-Lits Pekin”. Hotellet finns inte längre kvar, efter japanernas ockupation av Peking såldes byggnaden 1938 och enligt någon källa förvandlades det senare till bostäder enligt andra såldes det och likviderades 1950. Göran Bjelkendal nämner hotellet i sin blogg om turism.

https://europaresa.wordpress.com/2016/03/17/peking-1900/

wc01-017.jpg

  Det första Wagons-Lits du Pekin byggdes redan 1905. Denna byggnad ersatte den gamla på 1920-talet

Idag är adressen utmed Zhengyi lu, där hotellet en gång låg bebyggd av ett annat hotell, Huafeng hotel. Huruvida någon del av de gamla byggnaderna återstår och används än idag skall jag ta reda på lite längre fram när vi efter ”AC” (After Corona) återvänder till Beijing. 

Men vilka var då de ”De europeiska buddhisterna”?  Alice Leighton Cleather och Annie Besant var två av de mest hängivna lärjungarna till Helena Petrovna Blavatsky som när hon avled, vid sextio års ålder, hade närmare hundratusen anhängare samlade i Teosofiska sällskapet. Blavatsky var den som grundade ”Sällskapet” 1875 i New York. Hon sades ha besökt Tibet vid 25 års ålder, detta besök utgjorde en viktig del i mytbildningen runt henne. Till saken hör dock att inte heller hon kom till Lhasa, inte besökte Shigatse eller andra viktiga platser för den tibetanska buddhismen, vilket inte alltid framgår när ”Tibetbesöket” nämns.  Blavatsky kom, som flera andra utlänningar, endast ett stycke in i Chumbidalen i den södra del av Tibet som gränsar till Sikkim. Teosoferna är övertygade om reinkarnationen på samma sätt som de tibetanska buddhisterna tror att ”karma” – summan av en människas goda och onda gärningar avgör hennes öde i nästa existens. Alice Leighton Cleather och Annie Besant blev efter Blavatskys död, 1891, bittra rivaler om uttolkandet av ”Teosofiska Sällskapets” läror. Alice Leighton Cleather blev anhängare av den esoteriska buddhismen, liknande den tibetanska formen av buddhism, och sökte sig därför via Indien till Kina och Tibet.

HB.jpg                           Helena Blavatsky                                  

 

Alice_Leighton_Cleather_copy_copy.jpg

  Alice Leighton Cleather, tredje fr vänster i främre raden.

I och med de motsättningar som uppstått mellan Alice Leighton Cleather och det nya ledarskapet, bl a Annie Besant, i Teosofiska sällskapet drog sig Alice Leighton Cleather ur rörelsen. Hon är mest känd för sina skrifter och som grundare av H. P. Blavatsky-biblioteket 1917. 1920 var hon en av fem européer som tog buddhistiska löften vid BodhGaya i Indien under Geshe Rompoche från Donkarklostret, Chumbi Valley, i Tibet. De var de första européerna som gjorde detta. I slutet av 1925 reste hon till Peking och träffade Choskyi Nyima, ”Den nionde Panchen Lama” (1883 – 1937) som då vistades där. Alice Leighton Cleather och hennes son Graham, tillsammans med vännen Basil Crump, hade tidigare vistats i åratal söder om Himalaya, i Ladakh och Sikkim. Alice Leighton Cleather lät även publicera två pamfletter på kinesiska: ”Varför jag tror på buddhismen” och ”Några tankar om buddhismen”. Hon dog 1938 i Darjeeling, Indien. Någon gång 1927 – 28 korsades så ”Wagon-Lits-buddhisternas” vägar med svensken Torgny Öberg i Peking.

Vid det första mötet mellan Torgny Öberg och Alice Leighton Cleather, hennes son och vännen Basil Crump redogör Alice Leighton Cleather noggrant om vilken gren av den tibetanska buddhismen de följer, Ni förstår vi är buddhister, inte ”De röda hattarna” utan ”De gula”. Vi är efterföljare till Sangé, Hans helighet Panchen Rimpoché, av utomstående kallad Panchen Lama – Var så god slå er ner”. Vi skall just dricka vårt eftermiddagste. Ni tar väl en kopp med oss. Inte sant? – Boy! En kopp mer än vanligt – Graham säg åt honom att Mr. Oberg ska dricka med oss. Ni förstår Mr. Oberg, jag intar alla mål här i rummet. Jag avskyr folk, - kvinnor som stirrar på en. – ja-a – Jag avskyr kvinnor! I nästa inkarnation skall jag inte vara kvinna – Ni tycker det här är stolligt. Men det är givet , att Ni omöjligt kan förstå Ni är ju en man av världen – Nu ska vi dricka te”.

Thubten_Choekyi_Nyima_9th_Panchen_Lama.jpg

Den nionde Panchen Lama som ung, fotograferad av Sven Hedin

Planen för resan var att med bil färdas till Kumbumklostret utanför Xining i Qinghai, en färd på 170 mil. Det blir en äventyrlig resa där de bland andra motgångar blev rånade av banditer. 

Till en början reser man med tåg mot det kinesiska inlandet och stannar i Kweihwa, dagens Hohhot. Här ansluter Torgny Öberg efter först att ha genomfört ett annat reseuppdrag för en amerikansk löjtnant.  Med bilar, två Chevrolet personbilar och en Ford lastbil, som transporterats med tåg till Kweihua startar man sedan mot Xining i Qinghai. De mer än fullastade bilarna råkar givetvis ut för problem tämligen omedelbart. Den omfattande lasten med bl. a konserver, te, kaffe, silverdollar och all annan ”nödvändig utrustning” enligt Mrs. Cleather, ”Men snälla du, vi behöver vartenda dugg. Vi ska inte ut på nån picnic, Basil. Jag skall bo i Tashilunpo tills jag dör, det vet du, och naturligtvis behöver jag mina saker där”. Tashilunpo som Mrs. Cleather här nämner som sin slutdestination ligger i Tibet och är Panchen Lamas huvudkloster. Men varken den nionde Panchen Lama eller Mrs. Alice Leighton Cleather skulle sluta sina dagar där. Panchen Lama var vid denna tid inte på god fot med Tibets verklige härskare den trettonde Dalai Lama. Panchen befann sig i exil i Kina. De hade båda varsin agenda och kom inte alls överens. Panchen Lama backades av den kinesiska Nationalistregeringen i Nanjing som vid den här tiden inte hade något större inflytande i Lhasa, Tibet. Dalai Lama ansåg att Tibet gjort sig självständigt från Kina 1911-12 och lutade sig mera åt Storbritannien, Indien och USA.  Kineserna försökte använda Panchen Lama för att på nytt få ett fast grepp över Tibet.

Värdshuset_i_Ningxia.jpeg

Lastbilen och en av personbilarna på värdshusets gård i Ningxia. Ur boken "Sällsam resa"

De tungt lastade  bilarna ansträngda till det yttersta drabbas av mer än en punktering under vägen. Beträffande vägens beskaffenhet skiljer sig också Torgny Öbergs kunskap om denna helt från den föreställning som Mrs. Cleather har om densamma. Hon tror att p g a av Panchen Lamas besök i Kumbum så måste vägarna dit givetvis vara i bra skick för hans skull. Så är det nu icke, vägar så som vi definierar en väg idag fanns inte vid denna tid. Man körde genom steniga ökenområden där vägen mest var avsedd för och frekventerades av kamelkaravaner, hästar och mulor. 

På samma sätt skiljde sig åsikterna åt i frågan om bensin till bilarna under den långa färden. Mrs. Cleather, - ”jag tänkte mig att vi kunde skaffa bensin på vägen, i Ninghsia till exempel.”

Torgny Öberg, ”- Det kan finnas möjligheter men om nu det inte går? Just i detta fall är det klokast att handla med förutseende. Det kommer att bespara oss obeskrivliga och oändliga besvär, förklarade jag.

Mr. Crump försöker förklara för Mrs. Cleather att lasten är för stor. Vi får lov att skicka tillbaka en del till Peking.” 

”- Nej, det ska vi inte. Vi ska hyra kameler, som tar sakerna upp till platån. Panchen är där nu, har Graham hört, och han kommer att ordna allt åt oss, så fort vi träffar honom. Han är en sån gammal raring, Sangé!”

Den ”Sällsamma resan” startar och vi får följa den genom kapitlen ”Fröjder, mödor och missräkningar”, ”Med matsedel som gränspass” och lite längre fram skeppar man bilarna med pråmar på Gula floden. Man passerar Ninghsia och träffar kristna missionärer som vid denna tid fanns i ett stort antal i Kinas inre. 

Man råkar givetvis ut för rövare under färden, det blir en del skjutande och man tvingas betala med silverdollar innan man når den större staden Lanchow.  

P1000141.jpeg

Gula floden vid Lanzhou. Foto: Paul M. Grahn 2007

”Lanchow var en vacker syn, när man kommer norrifrån ut ur bergen. Floden flöt utmed de massiva skyddsvallarna och speglade de åldriga murtornen och bröstvärnen i sitt vatten” skriver Öberg. Idag har Lanchow, stavas Lanczhou,  ändrat utseende, det är en stor industristad med 3 miljoner invånare och huvudstad i Gansuprovinsen. Den är också känd för  att ha dålig luftkvalitet och av den gamla stadsmuren finns inget kvar. 

Resan fortsätter ”Vi måste till Kumbum, vad som än händer!” Öberg försöker här i Lanzhou få gruppen att ändra sina planer och flyga till Xining. Vid denna tid hade nämligen den kinesisk-muslimske krigsherren Ma Pu fang låtit anlägga ett flygfält i Xining, som var hans huvudstad i det rike han under några år han styrde härborta i väster. Efter lång övertalning går gruppen slutligen med på att flyga från Lanzhou. Ett viktigt argument är hur många rövaröverfall de då slipper vara med om. Efter en 75 minuter lång flygresa landade man som första flygplan på Xinings flygplats där tiotusentals nyfikna hade samlats för att beskåda underverket.

P1000339.jpeg

Den muslimske krigsherren Ma Pu Fang på ett foto i den byggnad som en gång var hans hem i Xining. Foto: Paul M. Grahn 2007.

Krigsherren Ma Pu fang tog själv emot på flygplatsen. Följande dag åkte Torgny Öberg ut till Kumbumklostret, som ligger ett gott stycke utanför Xining. Men Panchen Lama var inte där så som det hade ryktats. Han återvände och besvarade buddhistgruppens frågor om möjligheten att hitta någonstans att bo ute i klostret om lamorna, munkarna verkade vänliga osv. Efter ytterligare tio dagar i Xining bestämmer sig Torgny Öberg för att nu är denna ”sällsamma resa” över för hans del. Men den var inte slut där. Han övertalas att rida till Lanzhou för att se till att japanskan Miss Davey skulle komma till Xining för att ta hand Mrs Cleather och gruppen. Miss Davey anländer och sedan kör Öberg och hans medhjälpare Charlie en av Chevroletbilarna till Xining. 

Kumbum_munkcirkel.jpg

Munkar på en av gårdplanerna i det stor Kumbumklostret. Foto: Paul M. Grahn  Maj 2010

Tillbaka i Xining börjar Cleathers klagande igen, denna gång  är det sonen som berättar alla hemskheter de utsatts för under Torgny Öbergs frånvaro. Nu var det onda andar som hemsökte dem och de hade alla nästan på grund av detta. 

Nu utbryter ett stort gräl om vem som har förorsakat detta med onda andar och annat eleände. Mrs Cleather anklagar Torgny Öberg för att vara den som dragit det onda över dem. 

Han blir givetvis förbannad och hotar med att genast ge sig iväg. Så småningom går det upp för dem att ”de onda andarna” som får alla att må dåligt inte är något annat än kolmonoxidförgiftning förorsakat av läckande kaminer.   

I det korta kapitlet ”Gosseguden” berättas om när Wagon-Litsbuddhisterna kommer till Kumbumklostret och möter den då nyligen utsedde Panchen Lama en artonårig yngling. 

”- Vilket helgreån att sätta en ung spoling på en sådan plats!” säger Mrs Cleather.

Efter en fem månader lång ”Sällsam resa” återvänder Torgny Öberg och hans följeslagare Charlie och hamnar mitt i de oroligheter med olika militära ledares kamp om makten i inlandet. Man når Paotow, idag Baotao, där järnvägen då började eller slutade beroende på vilket håll man kom ifrån. 

Ett år senare när Torgny Öberg nygift och med frun tar Transsibiriska järnvägen till Kina och efter ankomsten till Peking en dag äter lunch på Wagon-Lits hotell i Peking möter han både Miss Davey och Mr Cleather. de känner igen honom men är inte intresserade av att tala med honom. Buddhisterna var alltså tillbaka vid utgångspunkten, och de mödosamma månader vi delat pilgrimsfärdens ljus och mörker , sol och regn var som om de aldrig varit. Den lilla gruppen försvann från Pekings horisont och när vi nästa höst åter besökte staden, visste ingen vart de tagit vägen.”

Kort efter att Torgny Öberg lämnat gruppen i Kumbum hade de bestämt sig för att återvända till Peking, vilket de gjorde i ett chartrat flygplan. 

Den_nionde_Panchen_Lama.jpg

Den nionde Panchen Lama något år innan han avlider 1937.

När den ”Den nionde Panchen Lama” - Choskyi Nyima, bestämt sig för att återvända till sitt kloster i Shigatse,, Tibet,  blev han under färden dit hastigt sjuk. Han avled i Jyekundo-klostret i november 1937. Han hade då efter osämjan med ”Den trettonde Dalai Lama” varit på flykt från Tibet sedan 1923. Mrs Alice Leighton Cleathers ”Sällsamma resa” tog slut den 4 maj 1938 då hon avled i Darjeling i Indien. 

Efter den kommunistiska segern i inbördeskriget utvisades alla utlänningar ur Kina. Torgny Öberg flyttade till Sverige. Han avled 1959.