- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Under konstruktion:
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Tibets heliga berg Kailas (Gang Tise). Foto: Paul M. Grahn Augusti 2014
Den schweiziske geologen och forskaren Augusto Gansser (1910–2012), blev 101 år. Han var under många år den ledande auktoriteten inom Himalayas geologi och hans vetenskapliga publikationer refereras det ofta till. Han hade tidigt en stor fascination för berg och ägnade också större delen av sitt liv åt dem. Att bergen i Himalaya är de högsta i världen är välbekant men det är inte lika känt hur de har skapats och inte heller är det allmänt känt att det var Augusto Gansser som först lade fram en hållbar teori om bergens tillkomst. Gansser´s forskning visade att Himalaya bildades när den indiska plattan kolliderade med den Eurasiska. Det som tidigare sågs som “mystiska” bergslager förklarade han med den s.k. ”kontinent-kontinent-kollisionen” d.v.s att dessa extremt höga berg under miljoner år skapats genom att bergmassor långsamt lyfts till de höjder de har idag. Den helhetsbilden bekräftades långt senare av plattektonikens genombrott. Gansser var alltså långt före sin tid. Gansser fick 1983 av Universitet i Peshawar, Pakistan titeln ”Baba Himalaya” (Fader Himalaya) som ett erkännande för sina geologiska studier och pionjärforskning i Himalaya-regionen
Kailas fotograferat av Gansser 1936 från den vandringsled runt berget som även jag använt vid mina tre vandringar runt berget
Augusto Gansser klädd i tibetansk dräkt. Foto: Roger Crosten
Augusto Gansser´s forskning ledde till nya insikter om ursprunget till de stora bergskedjorna. Tidigt i sitt liv började han dokumentera sitt arbete och liv i ord, skisser och fotografier. Hans första dagbok går tillbaka till 1929 då han började sin karriär som geolog. Hans dagböcker, fältanteckningsböcker, skisser och fotografier växte sedan under 80 år till den oerhört imponerande samling den utgör idag.
Läger på 4500 möh. Från vänster till höger: Sherpa Paldin, A.Gansser, A.Heim, Sherpa Kali, Sherpa Kirken (6 augusti 1936). Creative Commons
Gansser gjorde 1934 en äventyrlig resa till östra Grönland där han och hans team av geologer blev strandsatta på packisen i flera veckor. Han gjorde krävande färder i Himalaya – knappt då utforskade i mitten av trettiotalet. Förklädd till fåraherde tog han sig från Nepal, då också stängt för utlänningar, till det heliga berget Kailas (6714 möh.) i västra Tibet. Här vandrade han runt berget som de buddhistiska- och hinduiska pilgrimerna fortfarande gör. Att kunna genomföra undersökningar, hämta material på plats och studera geologin kring Tibets heliga berg Kailas (Gang Tise) var ett problem han löste genom att klä sig likt en buddhistisk pilgrim och genom att vandra tre dagar runt berget. I de bylsiga tibetanska kläderna dolde han sina instrument och verktyg, här bar han också med sig de prov på bergarter han behövde för vidare studium. Vid denna tid, 1936, tillät varken Nepal eller Tibet utländska besökare. Gansser var vid denna ”utflykt” till Kailas en av deltagarna i ”Den första schweiziska expeditionen till Himalaya” under ledning av professorn och geologen Arnold Heim (1882-1965) från universitetet i Zürich.
Rester av djur som levde i haven under paleozoikum (cirka 520–250 miljoner år sedan). Dessa har jag själv hittat på. 5000 meters höjd i Tibet
Vid återkomsten till Schweiz skrev de tillsammans ”Thron der Götter: Erlebnisse der ersten Schweizer Himalaya-Expedition”. Zürich/Leipzig: Mogarten- Verlag. Engelsk översättning 1939: ”Throne of the Gods: An Account of the First Swiss Expedition to the Himalayas”. Macmillan, London and New York. I nyutgåva 1994 från Book Faith India, Delhi.
Boken finns tillgänglig i digitaliserad form på Internet Archive: https://archive.org/details/dli.csl.5926
När man talar om Himalaya och Tibet kan man givetvis inte förbigå Sven Hedin (1865–1952) som redan under slutet av 1800-talet och under tidigt 1900-tal genomförde flera expeditioner i Tibet. 1893–1897 – Första försöken att nå Tibet och kartläggning av gränsområdet. 1899–1902, djupare intrång i Tibet och en omfattande kartläggning av höglandet och slutligen 1905–1908 det stora forskningsarbetet Transhimalaya med en detaljerad kartläggning av delar av framför allt södra och västra Tibet.
Här möter Hedin den 9:e Panchen Lama, Thubten Chökyi Nyima. Mötet ägde rum 1907 i klostret Tashilhunpo, som var (och är) Panchen Lamas säte. Hedin beskriver mötet utförligt i sina reseskildringar och framhåller då Panchen Lama som både lärd och politiskt betydelsefull.
Givetvis hade Gansser tagit del av Hedins böcker innan hans egen avfärd till Himalaya 1936. Även om Hedin var betydligt äldre än Augusto Gansser kom de båda i kontakt med varann i slutet av 1930-talet, då Hedin organiserade sina senare Centralasienexpeditioner. Gansser bjöds in av Hedin på grund av sin geologiska kompetens och sitt rykte som Himalayaspecialist. Hedins sena expeditionsplaner avbröts eller ändrades på grund av det politiska läget inför och under andra världskriget, men Gansser deltog i arbetet kring den vetenskapliga delen av expeditionerna och hade kontakt med Hedin i detta sammanhang. De första kontakterna skedde 1936 –1938 då Gansser just återkomit till Europa efter den Schweisiska Himalayaexpeditionen. Hedin, var då i 70-årsåldern men planerade sin stora Sino-Svenska expedition till de västra delarna av Kina och delar av Centralasien.
Gansser då sin med erfarenhet från Himalaya och Tibet (han hade nyligen publicerat sina första arbeten) blev kontaktad av Hedin som ville rekrytera honom till expeditionens geologiska del. Under 1938–1939 sker förberedelser för Hedin-expeditionens vetenskapliga team. Gansser fick i uppdrag att genomföra geologiska kartläggningar, studera stratigrafi och bergkedjornas uppbyggnad. Han skulle också samla in prover från områden i Tibet och Xinjiang. Gansser deltog i en del fältarbete i Centralasien under en period men expeditionen omorganiserades p.g.a. det politiska läget i Kina (inbördeskriget) och det kommande världskriget. Gansser återvände till Schweiz men han fortsatte att ha kontakt med Hedin.
Efter andra världskrigets slut hjälpte Gansser till med den vetenskapliga bearbetningen av de insamlade geologiska resultaten. Hedin, som var geograf och kartograf och inte geolog, värderade Ganssers expertis högt och hänvisade till hans arbete i sina rapporter.
Augusto Gansser blev också den förste europén som studerade Bhutan´s geologiska förhållanden. Under 1960-talets första år och till slutet av 1970-talet gjorde han fem längre besök i landet. Bhutan var ett stängt land för utlänningar under dessa år. Gansser hade fått en personlig inbjudan från Bhutans tredje kung, H.M. Dorji Wangchuk och därmed kunde han röra sig fritt i det stängda landet. 1983 utkom Gansser´s bok Geology of the Bhutan Himalaya. En av Gansser´s döttrar Ursula Gansser blev även hon verksam i Bhutan och har bl.a medverkat i en bok om Bhutan – Land of Hidden Treasures, 1971, (George Allen and Unwin Ltd.) med text av Blanche C. Olschak och foto av Ursula och Augusto Gansser. Avslutningsvis har dottern Ursula Markus (Gansser) också medverkat som redaktör och fotograf i biografin över fadern: Augusto Gansser: From the Life of a World Explorer tillsammans med Ursula Eichenberger.
Bhutan – Land of Hidden Treasures, 1971
Ytterligare en intressant historia är att Augusto Gansser två gånger, 1980 och 1985, blev inviterad, av Kinas då högste ledare Deng Xiaoping, att besöka Tibet. Varför bjöd Deng Xiaoping in honom 1980 och 1985? De här kinesiska inbjudningarna kom i en tid då Deng Xiaoping öppnade Kina för vetenskapliga kontakter efter kulturrevolutionen. (1966-76).
De huvudsakliga skälen var troligen att man ville ha kontakt med vetenskaplig expertis och Gansser var den västerländska geolog som bäst kände Himalayas struktur. Kina ville sannolikt dra nytta av hans expertkunskaper när man återupptog egen modern geologisk forskning i Tibet. Man ville ha ett internationellt samarbete och efter 1978 uppmuntrade Deng Xiaoping ”öppnandet mot världen”. Att då bjuda in en global auktoritet som Gansser skulle stärka Kinas vetenskapliga och diplomatiska legitimitet. Det var vid denna tid 1980-talet som Kina började att systematiskt kartlägga sina strategiska resurser. Man hade under lång tid varit medveten om att det i Tibet fanns såväl stora som viktiga naturresurser. Gansser´s kunskap om regionens geologi var relevant både för forskning och för statliga utvecklingsplaner. På vilket sätt hans båda besök har bidragit till den exploatering av naturresurser i Tibet som nu är möjliggjord, tack vare att Tibet är inlemmat i Kinas järnvägsnät, sedan 2006, är svårt att svara på. Augusto Gansser var en av mycket få utländska forskare som hade besökt Tibet innan 1950. Hans återkomst symboliserade en historisk kontinuitet och att Tibet åter var ”öppet” för vetenskapligt samarbete. Kort sagt blev han inbjuden eftersom han var den ledande experten på Himalayas geologi och ett värdefullt internationellt namn för Deng Xiaopings politik med att modernisera och öppna Kina.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Titelsidan ur ”I Fjerran Östern – reseskildringar från Indien, Kina, Japan, Tibet och Birma Af Gustav Kreitner deltagare i grefve Bela Széchenyi´s expedition 1877 – 1880”
I “Baron Mannerheim's hunt for ancient Central Asian manuscripts” av Harry Halén (Writing in the Alnic World Studia Orientalia 87, Helsinki 1999, pp. 109-l16) kan man läsa följande: “During my visit to this place my attention was drawn to a unique collection of documents discovered a year before … I was not competent to express an opinion on the find, and could in any case not have done so, as I was informed that a French expedition was on its way to examine it.”
Den “franska expedition som var på väg” var den expedtion, ledd av Paul Pelliot, vilken Mannerheim till en början var en del av men som han valde att lämna för att resa på egen hand. Det ovanstående citatet visar att Mannerheim kände till fyndet i grottan (manuskripten), men valde att inte engagera sig i det närmare. Mannerheim var alltså högst medveten om vikten av fyndet — han kallar det en “unik dokumentsamling. Men han kände sig osäker i att kunna bedöma dem — vilket antyder att han inte ansåg sig ha rätt bakgrund för manuskriptvetenskaplig granskning. Han prioriterade annat istället för att utnyttja den möjlighet han hade att undersöka grottorna. Med eftervärldens ögon framstår det idag som en missad möjlighet. Men Mannerheim medförde tillbaka till Ryssland hundratals andra dokument, bl.a. buddhistiska texter och tryck men dessa från andra platser i Gansu och Xinjiang.
I Fjerran Östern – reseskildringar från Indien, Kina, Japan, Tibet och Birma
Af Gustav Kreitner deltagare i grefve Bela Széchenyi´s expedition 1877 – 1880”
Svensk bearbetning av Anton Stuxberg, Albert Bonniers förlag utgiven år 1885.
Foreign devils on the Silk Road – The search for the Lost treasures of Central Asia 1984 Peter Hopkirk ISBN: 0-19-281487-7
The Silk Road – Trade, Travel, War and Faith. Susan Whitfield. Serindia. 2004. ISBN1-932476-13-X (Softcover)
The Silk Road - Xí an to Kashgar. Judy Bonnavia. Odessey Guides. ISBN 962-217-741-7. Med en bra beskrivning av Dunhuang och grottorna.
The Silk Road - Insight Guides (2008) En utomordentligt bra guidebok om vägarna från Dunhuang till Samarkand. ISBN 978-981-258-840-1
Sidenvägarana – En ny världshistoria. Peter Frankopan. Albert Bonniers Förlag. 2015. ISBN-978-91-0-017157-5.
Sidenvägen av Ingemar Ottosson. Historiska Media 2024 är en liten komprimerad bok som även beskriver Sidenvägarna det fanns ju även en marin Sidenväg. ISBN 978-91-8050-408-9
Orientations – The magazine for collectors and connoisseurs of Asian art. Volume 47 nr 4 Maj 2016
Footprints of Foreign Explorers on the Silk Road. China Intercontinental Press.ISBN 7-5085-0706-1/K. April 2005.
Story of the Silk Road. Zhang Yiping. China Intercontinental Press. Oktober 2005. ISBN 7-5085-0832-7
Traveling the Silk Road in China. Xinjiang People´s Publishing House. 2002. ISBN-7-228-07594-3.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
"Have you ever dreamed of standing in awe before the majestic Potala Palace?" frågar reklamtexten för Tibet Travel Guide 2025.
Foto: Paul M. Grahn Juni 2009
För ett par veckor sedan hittade jag på Amazon en nyutkommen guidebook: Tibet Travel Guide 2025: An Immersive Journey to the Roof of the World (Live It Like Local: Curated Guide for Authentic and Immersive Travel) Paperback – Large Print, February 15, 2025. Författare Owen C.Maddox.
Den senast utgivna guideboken om Tibet jag har var Tibet av Michael Buckley, Bradtguides, utgiven 2018, (ISBN 9 781784 770655), en uppdatering var kanske nödvändig trodde jag.
Men jag förstår nu att jag inte läst tillräckligt noga om Tibet Travel Guide 2025. Jag hade t.ex. inte uppmärksammat att det stod ”Large Print” och att sidantalet var blyga 127. Jag fokuserade enbart på att den var utgiven i februari i år, 2025!
I annonsen utlovades ” Tibet Travel Guide 2025 - (min översättning) är ditt ultimata pass till en av världens mest vördnadsbjudande destinationer. Detta är inte bara en guidebok – det är en noggrant kurerad resa som hjälper dig att navigera i Tibet som en informerad resenär, inte bara en turist.”
Den stora chorten (stupa) vid Rongbukklostret och Mount Everests norra sida i bakgrunden. Foto: Paul M. Grahn Juni 2009
Det är inte lite man utlovar i Tibet Travel Guide 2025 , ”noggrant kurerad resa”, ”informerad resenär, inte bara en turist”. Jag förväntade mig en vederhäftig, 2025 uppdaterad guidebok om Tibet. Det är ju några år sedan jag var där senast, har visserligen, sedan 1986, gjort 32 resor i Tibet, men som sagt det är ju några år sedan sist, det kom en pandemi och lite annat emellan. Jag och många andra tycker om att vara ”uppdaterad” när man reser så jag slog till och beställde boken.
När jag efter någon vecka, snabb leverans, hämtade ut boken kändes paketet väldigt lätt och redan innan jag öppnat det insåg jag att jag nog borde ha läst lite mera noggrant om vad det var jag lade pengarna på. Amazon tillhandhåller alla uppgifter, författare, tryckår, sidantal osv. Jag ser nu också att man kan ”Report an issue with this product or seller”.
Men jag kommer inte, även om jag kanske borde, ”rapportera den här boken” mer än vad jag gör i det här inlägget. Det här är lite på samma sätt som, huvudsakligen äldre människor, som blir uppringda och lurade att överföra pengar, man känner sig dum och lättlurad och vill helst bara glömma det hela. I mitt fall begränsade sig summan nu till 239 kr, det var priset för boken inklusive frakt från USA.
Det är inte bara innehållet i boken som är undermåligt. Även bokens utformning är helt sanslöst dålig. Ett exempel: Rubriken till ”Jokhang Temple & Barkhor street” står nederst på sidan 30 och texten om templet och gatan följer sedan på sidan 31. Det är sådant som skulle vara en orsak till underkänt för de elever jag under min lärargärning undervisade i grafisk kommunikation.
Texten så, på åtta och en halv rader kan man läsa följande om Jokhangtemplet i Lhasa: ”Considered the holiest temple in Tibet, Jokhang Temple is the center of Tibetan Buddhism, attracting pilgrims from across the region. Surrounding the temple is Barkhor Street, a vibrant market and kora (pilgrimage circuit) where locals spin prayer wheels and recite mantras while shopping for traditional crafts.”
Tibetaner prosterar, lägger sig raklånga, framför Jokhangtemplet i Lhasa. Foto: Paul M. Grahn. Oktober 2018
Detta är allt man får veta om Jokhangtemplet som har en lång intressant historia och avslutningen på de futtiga textraderna om att ”lokalbefolkningen snurrar bönehjul och läser böner medan de shoppar traditionellt tibetanskt hantverk” är rent nonsens. Möjligtvis ”snurrar de bönehjul och läser böner” men att de utför detta samtidigt som de shoppar traditionellt tibetanskt hantverk är bara fånigt.
Tre äldre tibetanska gentlemän med "bönehjul" och radband utanför Jokhangtemplet i Lhasa. Foto: Paul M. Grahn Oktober 2015.
Barkhorgatan som löper runt Jokhangtemplet är också en av Lhasas viktigaste shoppinggator. Foto: Paul M. Grahn. Juli 2012.
Hela boken fortsätter i den här stilen. Korta snuttar, 10 rader text om Potalapalatset. Inga adresser eller uppgifter om inträdesavgifter, öppettider, hur man bokar biljetter eller annat som kan vara bra att känna till. Numera är man är knappast den enda besökaren som vill se Potalapalatset därför är antalet besökare per dag begränsat så det är inte enkelt för en enskild besökare att ens köpa en biljett.
Den grafiska formgivningen i boken håller lika låg nivå som de goda råd som ges vad beträffar temperatur och kläder. Att temperaturen sjunker under natten för väl ändå anses vara en självklarhet.
När det gäller hotell så nämns en rad av de dyraste hotellen som ex. St. Regis Lhasa Resort och Intercontinental Lhasa Paradise ($150 +per night). Lite längre ner kommer prisnivå ”Mid range”- hotellen exempelvis Kyichu hotel, som då sägs vara en favorit för sitt utomordentliga läge. Var och hur det läget skiljer sig från övriga nämnda hotell förklaras inte. Kyichu hotel ligger utmed Beijing East Road, en huvudgata i Lhasa, mycket centralt i staden med gångavstånd till flera av de främsta sevärdheterna exempelvis Jokhangtemplet och Barkhorgatan.
Trekking i Tibet är inte bara fysiskt krävande. Att skaffa de tillstånd som behövs är också besvärligt och det är nödvändigt att anlita en auktoriserad tibetansk researrangör för detta. Foto: Paul M. Grahn Okt. 2015
Kort sagt är det undermålig information och ibland även direkt felaktig. Så exempelvis skriver man att en av de bästa ”Trekking routes” i Tibet är ”Everest Base Camp trek (Tibetan side) vilken man kan genomföra på 4 – 6 dagar. Om nu detta vore en för 2025 uppdaterad guidebok, den är tryckt den 23 juli 2025, så borde det stå att det inte längre är tillåtet att göra en sådan vandring. Man kan besöka Rongbuk klostret men sedan kommer man inte mycket längre. Att övernatta i det s.k. Base camps tältläger, som vi kunde göra tidigare, tillåts inte nu.
Det s.k. Base camp tältlägret, numera stängt. Foto. Paul M. Grahn Oktober 2015
Man nämner också att man skall se upp när man shoppar ”Handicrafts and souvenirs”. Här finns en tydlig varning med stor svart punkt och fet text ”Avoid: Fake or plastic stones - look for genuine handcrafted items”. Var man eventuellt då skulle kunna hitta ”genuine handcrafted items” saknas det helt upplysning om. Det är förstås inte heller helt enkelt att förklara var man kan hitta äkta vara och hur man kan skilja äkta från "falskt".
En tibetansk kvinnas vackra håruppstättning med turkoser och röd korall. Turkoserna kommer från Tibet, korallen importeras från Myanmar (Burma) Foto: Paul M. Grahn Okt. 1987. Idag säljs ofta industriellt framställda turkoser som är svåra att skilja från de "naturliga - äkta".
Hela boken omfattar 126 sidor i A5 format med stor text, 14-16 punkter, och väl tilltaget radavstånd, inga bilder, inga kartor, adresser eller annan värdefull information ingår. Om man hade minskat typstorleken och vänsterjusterat textraderna skulle "boken" rymmas på hälften av det nuvarande antalet sidor.
Jag ser också i annonsen hos Amazon att samme författare. Owen C. Maddox, har skrivit 13 olika guideböcker bl.a. om Guilin och Harbin i Kina. Jag har sökt på författarens namn men får inte upp någonting alls om en guideboksförfattare med detta namn, det närmsta jag hittar är minnesord över Owen C. Maddox (1929 – 2006) medlem i Concord Baptist Church i Chattanooga!
Jag tror att författarnamnet Owen C. Maddox är ett rent ”hitte på namn”. Amazon anger också, om man läser noga, att boken är ”Independent published”. Jag tror att bokens författare har använt sig av det nu populära sättet att låta ett AI-verktyg, typ Chat GPT, ta fram den ”information” som önskas och sammanställa det till en ”guidebok” om Tibet. Med den tekniken kan man skriva flera "Guideböcker" om dagen. Hur som helst har du planer på att resa till Tibet lägg absolut inga pengar på den här ”boken”.
Tibet av Michael Buckley, Bradt, utgiven 2018. (ISBN 9781784770655) duger fortfarande mer än gott. I den finns utförlig, sakkunnig information om de olika besöksmålen, adresser, kartor och annat värdefullt. Dessutom mycket om Tibets historia, utveckling och dess nuvarande situation inom Folkrepubliken Kina. Boken utkom 2018 men utgör en stadig ”informationsgrund” att stå på, de senaste förändringarna får man fånga upp på plats.
Det finns dessutom en Lonley Planet bok om Tibet, författare är Stephen Lioy, Megan Eaves och Bradley Mayhew, från 2019, även den fullt användbar.
Jag tror, fast det ibland hävdas motsatsen, att guideböckernas tid kanske är förbi. Människor som ger sig ut på resor till platser "lite längre bort" använder sig idag av Internet och de mängder av information som finns tillgänglig där. Nu är problemet för den som saknar grundläggande kunskaper om resmålet att värdera denna information. Det är just de kunskaper man kan tillägna sig om man kan få tag i en guidebok skriven av författare med lång erfarenhet och djupa kunskaper.
Tibet Travel Guide 2025 - 2026: Unveil the Land of Snow, Henry Scofield
Detta är alltså ett helt onödigt inköp för den som är ute efter uppdaterad information om att resa i Tibet. Men min nyfikenhet var väckt och nu hittade jag dessutom fler liknande guideböcker t.ex. Tibet Travel Guide 2025 - 2026: Unveil the Land of Snow, Majestic Mountains and Spiritual Wonders for Unforgettable Experience Paperback – Large Print, March 8, 2025 av Henry Scofield och Tibet Travel Guide 2025–2026: Exploring China’s Highland Frontier of Sacred Mountains, Ancient Monasteries, and Timeless Spiritual Traditions av Rowan T. Merrick. Denna sist nämnda utlovar bl.a
Fully updated 2025–2026 permit rules, transport routes, and festival dates
Contact info and reservation links for accommodations, local agencies, and tour guides
Regional highlights from Lhasa to Everest Base Camp and sacred lakes
Expert insights on Tibetan Buddhism, festivals, and etiquette
Practical advice on health, money, SIM cards, and emergency care
Offline navigation tools, trekking gear checklists, and food safety tips.
Sidantal, runt 120, och priset, 12 dollar, för dessa två böcker ligger på ungefär samma nivå som den jag redan köpt. Jag blev blåst en gång, det får räcka även om titlarna och det utlovade innehållet låter lockande.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Här i området runt Dong bian men - “The Fox tower” hittades Pamela Werner mördad den 8 januari 1937. Foto: Paul M. Grahn 2006
För flera månader sedan köpte jag boken Midnight in Peking (ISBN 978-0-14-312336-1)) i en Penguin-upplaga från 2013, av Paul French. Boken som utkom redan 2011 har tills nu “gått under min radar”. Jag är mycket intresserad av Kinas nyare historia och framförallt just Pekinghistoria. Midnight in Peking tillhör den så kallade “true-crime genren” vilken är den genre inom kriminalromanerna vilken ibland kan väcka min läslust. Midnight in Peking gjorde mig genast intresserad inte minst för att en central plats i boken är en plats i Peking jag själv har en personlig relation till och besökt många gånger, Dong bian men eller “The Fox tower”. Här i “sydöstra vakttornet” drev under många år en god vän till mig sitt konstgalleri “Red Gate Gallery”, från 1991 till 2017 då han flyttade galleriet till konstdistriktet 798, där det för övrigt fortfarande finns kvar. Jag har tidigare skrivit om utställningar där: https://www.pgrahn.com/blogg/284-pekings-konstdistrikt-798-en-onsdag-i-november-2024.html
Jag läste boken på ett par dagar och upptäckte samtidigt att det på Internet fanns ytterligare en bok som handlade om samma tid och samma mord. Men författaren till den boken, A Death in Peking: Who Really Killed Pamela Werner?, Graeme Sheppard kommer fram till en helt annan slutsats om vem som sannolikt mördade Pamela Werner.
Men låt mig börja med Paul French och hans bok Midnight in Peking. Paul French är född i London 1966. Förutom artiklar om en rad olika ämnen har han specialiserat sig på böcker om Kina, inklusive mordmysteriet Midnight in Peking men också en biografi, Her Lotus Year om Wallis Simpson i Kina. French flyttade till Shanghai 1997 där han arbetade på det oberoende forskningsföretaget Access Asia, specialiserat på analyser av de kinesiska konsument- och detaljhandelsmarknaderna. 2011 lämnade han företaget flyttade tillbaka till London och blev heltidsförfattare av artiklar och böcker om Kina.
Han skrev kröniker för China Economic Quarterly och China Economic Review. Han skrev för och var ”Kinaredaktör” för tidskriften Ethical Corporation. French har även skrivit i The Washington Post, South China Morning Post, Shanghai Daily och The Guardian.
Han har skrivit ett flertal uppmärksammade böcker och på mitt ”skall läsas bord” ligger nu även Her Lotus Year: China, the Roaring Twenties, and the Making of Wallis Simpson. (St Martin's Press 2024). Wallis Simpson (1896 -1986) var en amerikanskfödd kvinna som var älskarinna och, från 1937 till hans död 1972, gift med hertigen av Windsor, tidigare Edvard VIII av Storbritannien. En bok jag kommer att återkomma till längre fram.
Paul French sökte under tiden han bodde i Shanghai efter material att skriva om. Han tittade igenom gamla tidningar från 1930-talet, det som kallas "China Coast"-tidningar publicerade på engelska och andra språk i Shanghai, Tianjin och andra fördragshamnar på den tiden.
Han såg rubrikerna om mordet på Pamela Werner, i januari 1937, och blev fascinerad. Efter en del efterforskning förstod han att det var ett olöst mord som hade utretts av en kinesisk och en brittisk detektiv som arbetade tillsammans. Det samarbetet i sig var unikt. French grävde djupare och fann då att det fanns fler och fler förlorade bevis, bortglömda teorier och dokument som dök upp igen.
Karta över Legationskvarteren i Peking. Här inom området gällde inte kinesisk lag, här gällde de utländska makternas lagar.
Midnight in Peking är en true crime-berättelse som utspelar sig i Peking (Beijing) med början i januari 1937, strax innan den japanska invasionen av Kina. Den handlar om det brutala mordet på den brittiska tonåringen Pamela Werner, (19 år), Pamela var adopterad dotter till den pensionerade brittiske diplomaten och sinologen Edward Werner. Hennes kropp hittades nära ”Fox Tower”- Dong bian men, strax utanför stadens Legationskvarter. Werners bostad låg vid Kuei Chia Chang Hutong (”Vapenfabriks gatan) relativt nära fyndplatsen men inte på den plats som Paul French anger i sin bok.
Werners bostad låg i de gamla s.k. hutongkvarteren vid Kuei Chia Chang Hutong (”Vapenfabriks gatan). Här en bild från liknande hutongkvarter. Foto. Paul M. Grahn Juli 2012.
När hennes kropp hittas svårt stympad väcker det både sensation och skräck i den utländska kolonin i staden.Två parallella utredningar inleds: en av den brittiska konsuln och en av den lokala kinesiska polisen. Men de möts av korruption, misstankar och politiska komplikationer, vilket gör det svårt att hitta sanningen. Boken följer sedan även Pamela Werners far, Edward Werner, som genom en egen utredning försöker avslöja de skyldiga och de mörka hemligheterna i Pekings undre värld. Paul French bygger sin berättelse på historiska dokument och hans skildring av Peking, en stad i förändring på randen till krig, där diplomati, kriminalitet och koloniala spänningar spelar stor roll vilket gör boken intressant och spännande.
Peking präglas vid denna tid av spänningar mellan den lokala kinesiska befolkningen, den västerländska kolonin och de japanska styrkorna som står nära Peking redo att fullfölja sin invasion av Kina. Det brittiska samhället är isolerat i den diplomatiska enklaven där de lever i en bubbla, ovetande eller möjligtvis ointresserade av vad som sker i resten av landet.
Den 8 januari 1937 hittas kroppen av Pamela Werner brutalt mördad nära den gamla stadsmurens sydöstra torn Dong Bian Men - ”Fox Tower.” Området anses av lokalbefolkningen hysa övernaturliga krafter och ha kopplingar till stadens undre värld. Pamelas kropp är fruktansvärt stympad, utsatt för en extremt våldsam attack. Detta väcker stor uppmärksamhet i Peking, särskilt bland dess utländska bosättare, som naturligtvis oroar sig för sin egen säkerhet.
Den mördade 19-åriga Pamela Werner.
Nu inleds två parallella utredningar. En ”Den officiella utredningen” leds av DCI Richard Dennis från den brittiska legationen och den kinesiske polischefen Han Shih-ching. De upptäcker snabbt att Pekings undre värld är inblandad, med kopplingar till hemliga klubbar, prostituerade och korrupta tjänstemän. Men de stöter på motstånd från diplomatiska krafter som inte vill att fallet ska rubba den redan sköra balansen i staden.
Pamelas far Edward Werner startar en egen utredning. Han är en pensionerad brittisk diplomat, sinolog och forskar i kinesisk historia. Han blir frustrerad över bristen på framsteg i den officiella utredningen och börjar själv gräva i dotterns liv och upptäcker att hon hade kontakt med skumma krafter i Peking, högt uppsatta utlänningar och kinesiska brottslingar.
Den pensionerade brittiske diplomaten och sinologen Edward Werner.
Frontuppslaget i en av mina böcker skriven av Edward Werner, utgiven 1919
Edward Werner samlar ihop bevis och pekar ut en grupp misstänkta, en grupp dekadenta västerländska män med kopplingar till sexhandel och sadistiska riter. En figur som dyker upp lite i skymundan är den skandalomsusade Edmund Backhouse. (1873 – 1944). Även han sinolog och lingvist och hans böcker kom att få ett stort inflytande på den västerländska synen på Qingdynastins (1644 – 1912) sista decennier. Efter hans död har det allt tydligare blivit fastställt att hans bok China under the Empress Dowager, som bygger på änkekejsarinnans brev och dagböcker skrivna av en av dynastins prinsar är förfalskningar gjorda av Backhouse själv.
Trots att Werner presenterar sina bevis om mordet blir han avvisad av brittiska myndigheter. Peking är vid denna tid en instabil plats, såväl den brittiska som den kinesiska regeringen verkar ha intresse av att låta fallet förbli olöst. Japan är på väg att invadera, och västmakterna har större problem att hantera än ett mord på en ung kvinna. Fallet tystas ned, och ingen ställs till svars.
Paul French har byggt sin berättelse på arkivmaterial och dokument, och enligt honom har Pamelas far Edward Werner sannolikt rätt i sina misstankar. Mordet var inte ett slumpmässigt brott utan ett välplanerat dåd, utfört av inflytelserika västerländska personer som kunde undgå rättvisan. Bland västerlänningarna i Peking fanns en moralisk dubbel standard, man såg gärna åt andra hållet när de egna var inblandade i brott.
Den andra boken om mordet på Pamela Werner, A Death in Peking: Who Really Killed Pamela Werner? (ISBN 978-988-8422-94-4) är skriven av den pensionerade brittiske polisen Graeme Sheppard. Han ifrågasätter nästan alla Frenchs – och i förlängningen Edward Werners slutsatser. Han nämner knappt sin brittiska författarkollega, men hans bok är i huvudsak en attack mot Frenchs centrala tes. Frenchs huvudkritik mot Sheppard är att han inte är opartisk. Sheppards frus farfar var Nicholas Fitzmaurice, som var brittisk generalkonsul i Peking vid tidpunkten för mordet. Han ledde utredningen som slutade med en öppen fråga. Pamelas far, Edward Werner, före detta brittisk diplomat, hade då redan en ansträngd relation med Fitzmaurice och konsulns misslyckande med att hitta hans dotters mördare intensifierade bara bitterheten. Sheppards skildrar Edward Werner som en "grälsjuk" figur som var "misstänksam mot andra" och betalade informanter för att få fram bevis mot de västerlänningar, bosatta i Peking, han ansåg vara de skyldiga till mordet. Illviljan mellan två brittiska diplomater går långt tillbaka. De hade ett gräl, för nu mer än 100 år sedan, om huruvida kinesiska historiska artefakter skulle tas till London. Enligt French ville Fitzmaurice ta dem till London men Werner argumenterade för att de skulle lämnas kvar i Kina. När mordet på hans dotter på nytt gör att hans och Fitzmauries vägar korsas finner Werner skäl för att skriva till högre instanser i London och fördöma hanteringen av utredningen. Generationer senare är det som om den fejden fortfarande utkämpas. Fitzmaurices ättlingar var arga över hur han framställdes av Paul French som en liten värdelös byråkrat, inkompetent och en som gärna ”såg åt andra hållet”. Även om hon aldrig träffade sin farfar kände Sheppards fru behov av att försvara farfaderns rykte och uppmärksammade sin man på fallet. Men Sheppard säger att det var bara gnistan som ledde honom till till den här intressanta mordhistorien och att hans arbete är resultatet av egen omfattande forskning, vilken också bygger på viktigt material som French bortsett ifrån, inte använt och därmed skapat om historien. Sheppard har således en helt annan teori om det ouppklarade mordet på Pamela Werner.
Graeme Sheppards bok är mycket utförlig, även han har läst gamla tidningsurklipp från tiden och arbetat i arkiven och där hittat intressanta dokument. Även han konstaterar att den ursprungliga utredningen hindrades av politisk instabilitet och bristande samarbete mellan brittiska och kinesiska myndigheter. Pamela hade senast setts vid en skridskobana kvällen innan hon mördades.
I vissa delar är han helt överens med Paul French men den teori som Werner lade fram och som Paul French ansluter sig till, att mordet troligen utfördes av den amerikanske tandläkaren Wentworth Prentice, håller inte alls Graeme Sheppard med om. Han Shouqing, en kinesisk student och bekant till Pamela, är enligt Sheppard den som mest sannolikt är gärningsmannen. Han hade personliga motiv, och hans beteende efter mordet väcker misstanke. Sheppards bok ger en omfattande och djup analys av fallet och belyser på ett intressant sätt de komplexa politiska och sociala förhållandena i 1930-talets Peking, det ger en ny dimension till detta historiska mysterium. Han sätter in mordet i sin historiska kontext – ett Peking där spänningen mellan nationer och sociala klasser var extrem.
En sorglig efterskrift till allt detta finns långt ifrån där dessa incidenter ägde rum. 1943, när den japanska armén hade full kontroll över stora delar av Kina inklusive Peking, samlade man in utlänningarna och skickade dem till interneringsläger. Edward Werner fick lämna alla sina ägodelar bakom sig och med det också sin utredning av sin dotters död.
Bakom lägrets taggtråd i Shandongprovinsen var han dessutom i sällskap med bland andra de män han anklagade för att ha dödat hans dotter, inklusive hans huvudmisstänkte, tandläkaren Wentworth Prentice. Paul French skriver: "Vissa fångar mindes hur han pekade på Prentice och ropade: ”Du dödade henne. Jag vet att du dödade Pamela. Du gjorde det”. Vid andra tillfällen kunde han peka på någon helt slumpmässigt och anklaga dem för mordet. Det talades om att han mist sitt förstånd och man förlät därför hans udda beteende.
Edward Werner överlevde den japanska interneringen, men han kunde aldrig övertyga det brittiska utrikesdepartementet efter kriget att ta upp fallet på nytt. Prentice återvände också till Peking och legationskvarteret men dog där 1947.
Studenten Han Shou-ching som Sheppard pekade ut som den som troligen mördade Pamela blev dödad av japansk militärpolis.
Werner stannade kvar i Kina under hela inbördeskriget och var i oktober 1951 en av endast 30 brittiska undersåtar som fortfarande levde i ett Peking där makten nu innehades av det kinesiska kommunistpartiet.
Werner återvände till Storbritannien som han inte hade besökt sedan 1917. Han dog, vid 89 års ålder utan att ha hittat dotterns mördare. Pamela Werner som 1937 blivit begravd på den Brittiska kyrkogården ligger nu begravd någonstans djupt under det som idag är Pekings andra ringväg.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Bakom Lhakang-chenpo´s (Stora samlingssalen) vägg till höger i bilden finns det stora biblioteket i Sakyaklostret. Foto: Paul M. Grahn. okt.2015
Den 8 februari 2021 publicerades på Facebook ett inlägg som hävdade att man i Sakyaklostret i Tibet funnit ett hemligt bibliotek bakom en ”mur”. Inlägget innehåller en bild av en kvinna som tittar upp mot de höga bokhyllorna i Sakyaklostrets stora bibliotek. Texten fortsätter med påståendet att biblioteket innehåller ”84 000 hemliga manuskript som inkluderar mänsklighetens historia på över 10 000 år!" Det här inlägget har setts mer än 7 miljoner gånger och delats hundratals gånger!
I december 2022 skrev jag ett blogginlägg här på min hemsida om Sakyaklostren och det stora biblioteket.https://www.pgrahn.com/blogg/249-sakyaklostren-och-det-stora-biblioteket.html
Jag skrev då bl.a.”Det påstås nu och då framför allt på Internetsidor, typ Facebook och andra att bibliotekets samling nu nyligen har upptäckts gömt bakom en av den stora samlingssalens väggar. Sedan 2003 har det ”upptäcks”, gång på gång, med nya rubriker i fet stil och med nya inlägg på sociala medier.
Den 19 december 2024 var det dags igen, ännu ett inlägg om biblioteket hade lagts upp, denna gång på en amerikansk sida som innehåller diverse länkar till en rad historiska ”mysterier”. Artikeln om Sakyabiblioteket har titeln “Delving into History: The Mysterious Revelation of Sakya Monastery’s Massive 84,000 Manuscripts Collection”. Kan nås här: https://nam25k.icestech.info/15608/
Läs mer: Sakyaklostret och dess "hemliga bibliotek" en vandringssägen på Internet
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
97 våningar höga Tianjin CTF, nionde högsta byggnaden i världen, ett utropstecken i Tianjin. Foto: Paul M. Grahn Dec.2024
Efter vårt uppehåll i Jixian för att se Dule-si templet och Baita-pagoden fortsatte vi under eftermiddagen mot staden Tianjin - 天津市 ("kejsarens vadställe") som ligger vid kusten öster om Hebeiprovinsen i den nordöstra änden av den nordkinesiska slätten. Det är 15 år sedan jag var i Tianjin senast. När jag nu satte mig ner för att skriva om vårt korta besök i december 2024 drog jag mig till minnes att Cecilia Lindqvist (1932 -2021) i sin sista bok ”En annan värld – Minnen från Kina 1961-62” utgiven 2015 har ett kort, 3 sidor, kapitel kallat ”En kort utflykt till Tianjin”, ett passande namn på denna text, jag lånar det därför av henne. Jag kände Cecilia och tror inte att hon skulle ha något mot det. Hennes bok är en av de böcker jag ständigt och gärna återvänder till, den är späckad med Cecilias foton från den tiden och jag bläddrar i, läser och förundras över den förvandling som ägt rum i Kina under de senaste sextiotvå åren.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Stora hallen i Dule-templet är 23 meter hög. Inne i hallen står den 16 meter höga skulpturen som föreställer bodhisattvan Guanyin. Den är gjord av lera och målad. Det är den största i sitt slag i Kina. Foto: Paul M. Grahn. December 2024
Dule-templet - (独乐寺), på engelska Solitary Joy-templet. På svenska skulle det kunna vara "Att glädjas ensam templet". Det är beläget i staden Jixian i Jizhoudistriktet cirka 113 km från de centrala delarna av Tianjin. Det hävdas att templet grundades redan under den tidiga perioden av kejsaren Xuanzong (reg. 712-56) Tangdynastin (618-907eKr). De äldsta byggnaderna som fortfarande står kvar är den centrala eller Guanyin-hallen och Shanmen, tempelområdets port, som byggdes under Liao-dynastin (916 -1125 e.Kr). Idag har en del av det en gång mycket stora tempelområdet blivit en egen separat enhet, 300 meter söder om Dule-si´s huvudhall står den stora vita Baita-pagoden från 1058 e.Kr.) mer om den längre ner.
Jag har under många år önskat att få se Dule-si, faktiskt sedan 2007 då jag i Beijing köpte en bok från China Travel & Tourism Press med titeln “Marvels of China” av Du Feibao och Du Mingjun. I boken, som radar upp mängder av sevärdheter i Kina, finns bl.a. Nanchan-, Foguang-si och Dule-si kort beskrivna. Efter vårt besök till Foguang-si i Shanxi i februari 2018 som jag skrivit om här: https://www.pgrahn.com/blogg/209-foguang-si-och-kinas-aldsta-bevarade-trabyggnader.html blev det en ännu större önskan eftersom Dule-si och de båda templen Nanchan-si (782 e.Kr) och Foguang-si (855-56 e.Kr) i Shanxiprovinsen är de tre äldsta bevarade träbyggnaderna i Kina.
Läs mer: Dule si - “Att glädjas ensam templet" - Jixian - Tianjin
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Industriområdet "798" från 1950-talet är sedan nu 20-talet år förvandlat till "konstområde" med hundratalet gallerier och många butiker.
Alla foton där ej annat anges: Paul M. Grahn November 2024
En kall och blåsig dag i Peking, vintern har anlänt. Vi ville ut men ha inomhusaktiviteter. Med bilen bort till 798 konstdistrikt blir då perfekt. Här bland gallerierna är det inga långa sträckor man måste vara ute i snålblåsten. Vår vana trogen tittade vi först in hos Brian Wallace på Red Gate Gallery. Den pågående utställningen där Awakening to Origins är den åttonde i raden med verk ur Brian Wallace collection. Här är två länkar, dels till Red Gate Gallery´s hemsida: http://www.redgategallery.com/News/awakening-origins-opening och till kollektionen. http://www.redgategallery.com/content/brian-wallace-red-gate-gallery-collection-0.
Läs mer: Pekings konstdistrikt 798 en onsdag i november 2024
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
"Vår innergård" en vacker dag i november. Foto: Paul M.Grahn November 2024.
Anlände Peking i mitten av oktober, med Air China från Köpenhamn. Noterade att det i jämförelse med resan i maj 2024, var betydligt fler ”utlänningar” som skulle till Kina av en eller annan anledning. Långa flygresor är dryga men alternativet Transsibiriska järnvägen genom Ryssland är ju inget alternativ idag. Blev vid framkomsten i Peking hämtad med bil av min kära hustru, som rest ut några veckor före mig, och raskt var vi hemma. Vi bor ju på ”rätt sida om stan” i förhållande till Beijing Capital international airport (PEK).
Allt såg ut som vanligt när vi anlände "vårt bostadsområde" på Västra Wangjing gatan. Området, byggt 2007 av ett Singaporebolag, är s.k. ägarlägenheter. Man köper sin lägenhet man kan sälja och man kan hyra ut den. Man betalar en mindre årsavgift för skötsel och förvaltning. Var och en står för sin egen el. värme och vatten. Har man bil kan man hyra parkeringsplats i det stora underjordiska garaget, att försöka parkera på gatuparkeringarna är ett lönlöst företag idag. Peking har för många bilar. Dessutom är det avgiftsbelagt i stort sett överallt.