- Uppgifter
En man läser sina buddhistiska texter invid en chorten (stupa omgiven av böneflaggor, tryckta med buddhistiska bilder och/eller texter. Foto: Paul M. Grahn 2018
Resor 2019 - 2023
Under 2019- 2023 har mitt resande varit på sparlåga. Främst därför att jag nu opererat båda mina knän, vilket tog sin tid, och ovanpå det slog pandemin till. Innan min första knäoperation hann vi med en veckas resa till Zurich i Schweiz, december 2019. Vi tillbringade sedan några veckor hemma i Peking samt tog en tur med egna bilen bort till Datong (Shanxiprovinsen) vid kinesiska nyåret i februari 2019. https://www.pgrahn.com/blogg/211-ett-besok-i-datong-under-varfesten-2019.html Färdledaruppdragen har fått vänta p g a operationerna av mina knän men nu är det klart och jag är på benen igen.
En uppdatering januari 2024
Januari 2024. Den svenska resebranschen, vad beträffar resor till Asien, är förändrad. Först och främst så är efterfrågan mindre och med det följer givetvis att utbudet också minskar. Fullt logiskt. Såvitt jag förstår så är det Japan som fortfarande lockar, samt Thailand förstås, dit svenskar gärna åker under vinterhalvåret. Kina har inte längre rollen som den stora magneten. Under 1980-och 90-talen och ett stycke in på 2000-talet var det många unga från Sverige som ”gjorde en Kinaresa” ofta började en sådan med Transsibiriska järnvägen genom Ryssland och Mongoliet. Gruppresor till Kina erbjöds av flera arrangörer. Inför 2008 års olympiad var det mycket ljus på Kina, många ville se och uppleva det stora landet. Det höll i sig ett antal år, sedan avtog det och så kom pandemin och satte punkt. Ovanpå det kom Rysslands anfall på Ukraina. Resor till Asien innebär nu längre och dyrare flygsträckor.
Jag har nu rört mig runt i Kina en del sedan oktober 2023. Det är uppenbart mycket mindre antal ”laowai” (utlänningar) i Kina nu. Man ser så gott som aldrig turistgrupper med européer eller amerikaner. I Shanghai, i oktober, syntes rätt många utländska besökare, det berodde nog mest på att det just då pågick en import - exportmässa där. Bland utlänningarna där då var påfallande många från Mellan Östern och afrikanska länder.
Under vår fortsatta färd upp till Beijing via Yangzhou och Suzhou mötte vi i princip inga utlänningar. I Peking har jag nu sammanlagt sedan november sett endast ett tiotal, vilket självklart också beror på årstiden.
Däremot är det många kinesiska turister som ser sig om i det egna landet. Det innebär att populära sevärdheter som Förbjudna staden – Kejsarpalatset i Beijing kräver att man måste förhandsboka sitt besök där. Vissa tider måste det ske flera dagar i förväg. Mer planering alltså, något vi slapp tidigare. De flesta andra sevärdheter kräver i allmänhet ingen förhandsbokning men kommer man helgdagar eller lördag-söndag får man räkna med köer då det är många kinesiska besökare.
Det är åter fritt fram att resa till Tibet, det som krävs är ett kinesiskt visum, en kinesisk eller tibetansk resebyrå som ser till att du får ett ”resetillstånd för Tibet”. Sedan är det bara att åka. Inga krav på gruppstorlek som tidigare förutom om du tänker resa in i Tibet från Nepal, då måste gruppen omfatta minst fyra personer.
De övriga länderna i Asien som jag rest mycket i Nepal, Indien och Bhutan verkar svenskarna ha tappat intresset för eller är det den svenska kronans växlingskurs som är problemet? Jag har tittat en del på ”nätet” på utbudet av gruppresor från Sverige till Asien. Vad jag kan se är utbudet betydligt mindre än tidigare. Vad det beror på kan man spekulera i, den svaga svenska kronkursen har jag nämnt men Kina verkar inte heller vara intressant längre. Detta minskade intresse hänger förstås också ihop med situationen i vår omvärld krig både i Europa och Mellan Östern.
Nu efter att vi tillbringat ett par månader i Hong Kong och Kina under våren och ytterligare ett par månader i höst och vinter är jag i högsta grad medveten om hur lågt den svenska kronan står. Innan något händer som rätar upp den kursen kommer ett mycket litet antal svenskar att ge sig iväg österut.
Lite om resorna 2018
"Himalaya - snöns boning" genomfördes 8 oktober - 1 November 2018.
Resan arrangerades av Världens Resor
och omfattade 25 dagar. Vi besökte Kina/Tibet, Nepal och Bhutan.
Mount Everest från norr.
Monut Everests nordsida sedd från klostret Rongbuk, 5200 m ö h.
Punakha dzong i Bhutan
Regnbåge och Taksthangklostret högt upp på bergssidan utanför Paro, Bhutan
Resan Indiska Himalaya.
19 Juni - 6 Juli är avslutad
Arrangör Världens resor
Resan började i sikhernas stad Amritsar i provinsen Punjab och avslutades i Indiens huvudstad Delhi. Färden gick sedan upp till Manali och vidare över höga berg till Dalai Lamas Dharamsala. Här besökte vi de viktigaste templen för att få en förståelse för exiltibetanernas situation idag. Från Dharamsala färdades vi vidare landvägen upp till Ladakh, hjärtat av den tibetanska kulturen i Indien. Landskapet är storslaget. Vi passerade flera pass på över 5000 meters höjd och åkte längs klarblåa sjöar som står i stark kontrast till det karga landskapet. I Ladakh på gränsen mellan Indien, Kina och Pakistan såg vi fantastiska tibetanska kloster.
https://www.varldensresor.se/resor/himalaya/indiska-himalaya
Samtliga foton: Paul M. Grahn
Det "Gyllene templet i Amritsar" sikhernas främsta helgedom. Här börjar vår resa.
Klostret Hemis i Ladakh.
Den stor Maitreyaskulpturen nedanför klostret Diskit i Nubradalen, Ladakh.
Maitreyaskulpturen nedanför klostret Diskit.
Vägen upp till Ladakh och vidare bort till Nubradalen.
Vid stranden av Pangongtso, den stora sjön som delas mellan Indien och Kina/Tibet.
Det gamla kungapalatset i Leh i Ladakh är byggt på 1600-talet och är några år äldre än Potalapalatset i Lhasa!