Skanningsbild.jpeg

Sakyaklostret är ett av de mest imponerande klostren i Tibet. Det ligger cirka 160 km sydväst Shigatse, som är Tibets näst största stad, nära vägen till Tingri och gränsstationen Zhangmu/Kodari mot Nepal. Sakya delas i en nordlig och en sydlig del av floden Trom som genomkorsar samhället.

P1000928.jpeg

Delar av de "Norra klosterbyggnaderna" Foto: Paul M. Grahn 2007

En mängd mindre klosterbyggnader ligger utspridda på den norra bergssluttningen och den andra delen av Sakya med det s k ”Södra klostret” ligger i dalen nedanför.

Det stora ”Södra klostret” -  har ett spektakulärt utseende byggt som en stor fästning med  höga gråfärgade väggar och vakttorn i de fyra hörnen. Klosterbyggnaderna är alla målade i färgerna  vitt, rött, grått och svart. Färgerna representerar olika s.k. Bodhisattvor och Buddhor. Sakya-klostret tillhör en av de fyra stora riktningarna inom den tibetanska buddhismen – Sakyapa. En viktig skillnad gentemot de andra riktningarna är att Sakyapa-sektens högsta ämbete, Sakya Tridzin, är ärftligt. Könchok Gyelpo (1034-1102) från den mäktiga tibetanska adelsfamiljen Tsang grundade det första klostret här i Sakya 1073 och han blev också den förste Sakya Tridzin, vilket är den traditionella titeln för den andlige ledaren inom inriktningen Sakya. Ända sedan Sakyapa grundades år 1073 har titeln gått i arv inom Khön-klanen. 

_1040842.jpeg

Ett av det "Södra klostrets" stora hörntorn. Foto: Paul M. Grahn 2016

Sakya har spelat en viktig roll i tibetansk historia och var en gång centrum för den politiska makten i Tibet. Under Yuandynastin (1271-1368) det mongoliska imperiets styre, allierade Sakyas högsta ledning  sig med mongolernas Khan när denne erövrade Tibet. Men denna allians innebar också att mongolerna konverterade till den tibetanska buddhismen.

Under den mongoliske Kublai Khans styre på 1200-talet utnämndes Sakyas abbot till härskare över Tibet. För första gången i Tibets historia blev den religiösa ledaren även regeringschef. Det lilla Sakya fungerade som Tibets huvudstad från 1268 till 1354.

Den första klosterbyggnaden i Sakya var Lhabrang shar”Östra residenset” på norra sidan på bergssluttningen. Sakya betyder "vit-, grå- eller blek jord" på tibetanska och det är just vad man ser i omgivningarna runt Sakya.

_1040829.jpeg

Ett av de återuppbyggda klostren på den "norra sidan"  Foto: Paul M. Grahn 2016

Det stora ”Södra klostret" grundades av Drogön Chögyal Phagpa 1268. Detta det s.k. Södra Sakyaklostret med sina höga tjocka gråmålade väggar är en av Tibets mest imponerande byggnader. Idag hyser klostret cirka 200 munkar men under dess storhetstid var antalet över 700. 

Buddhismen predikar fred och att ”icke döda” men likväl hade Sakyasekten behov av att förskansa sig då man under långa tider låg i strid med andra riktningar inom buddhismen i Tibet. Det var en kamp om den karga naturens tillgångar och kontroll över handeln med Nepal och Indien då Tibet var och är rikt på salt och ull från de stora fårhjordarna. Denna kamp om makt och inflytande kom att kräva människoliv, inte minst bland de stora och starka munkar som gick under beteckningen ”krigarmunkar”. Med sin uppgift att försvara de högsta ledarna hamnade de inte sällan i våldsamma strider. 

Innanför de tjocka grå murarna finns flera byggnader varav den största, rödmålade, byggnaden innehåller bl.a. den stora samlingssalen Lhakang Chenmo (1268) med 16 meter höga väggar. Taket bärs upp av jättelika träpelare, de långa bänkraderna för munkarna är klädda med vackra tibetanska mattor och i halvdunklet i skenet från smörlamporna kan man se de stora förgyllda skulpturerna av Buddha och viktiga gestalter inom Sakyainriktningen.

L1080949.jpeg

Tibetanska besökare i stora samlingssalen i Södra klostret. Foto: Paul M. Grahn Oktober 2015

L1080943.jpeg

Stora samlingssalen Foto: Paul M. Grahn 2015

Utöver denna stora samlingssal finns det ytterligare fyra något mindre salar, alla rikt utsmyckade med skulpturer och väggmålningar. 

L1080956.jpeg

En sal innehåller en rad s.k Chörtens (stupa) med reliker av tidigare abbottar i Sakya. Foto: Paul M. Grahn

L1080932.jpeg

En del av det långsmala jättelika biblioteket i Södra klostret, Sakya. Forto: Paul M. Grahn Oktober 2015

Det stora Sakyabiblioteket

Från stora samlingssalen kan du genom en diskret placerad dörr komma in i det långsmala Sakya-biblioteket som innehåller en mycket stor samling skrifter, sannolikt den största nu bevarade samlingen i Tibet. Det påstås nu och då i böcker, men framförallt på Internetsidor, typ Facebook och andra,samt i tidningsartiklar att bibliotekets samling nu nyligen har upptäckts gömt bakom en av den stora samlingssalens väggar. Sedan 2003 har det ”upptäcks” gång på gång med nya rubriker i fet stil och med nya inlägg på sociala medier. I New Zealand 2003 var rubriken denna:

”A library has been found in Tibet behind a huge wall. It contains 84,000 secret manuscripts including those about the history of mankind

Ett bibliotek har hittats i Tibet bakom en enorm mur. Det innehåller 84 000 hemliga manuskript inklusive de om mänsklighetens historia. Sakyabiblioteket har över 80 000 texter. Den upptäcktes 2003 och tros vara omkring 1 000 år gammal.”

Själv besökte jag Sakya första gången 1999 och redan då visste jag var ”Det gömda biblioteket fanns”. Jag hade nämligen många år tidigare läst Sarat Chandra Das bok ”Journey to Lhasa and Central Tibet” vars första upplaga utkom redan 1902. Min upplaga trycktes 1970 och jag köpte och läste den den i Kathmandu 1975 sedan dess har jag alltså känt till detta s.k. ”hemliga bibliotek”. Även den "främste" av Tibetforskare italienaren Giuseppe Tucci var väl bekant med biblioteket. Han tillbringade många timmar där 1939 vid sitt besök i Sakya. Nu tillhör i och för sig inte hans böcker kategorin "årets mest lästa bok". Det mesta är publicerat på italienska men flera av hans betydande verk är översatta till engelska. Ja det finns till och med en bok på svenska! "Tibet- Lamornas land" (1967) Här ingår ett mycket intressant kapitel om "Den tibetanska litteraturen" men han nämner inte biblioteket i Sakya.

Sarat Chandra Das skriver i sin bok bland annat : ”As to the great library of Sakya, it is on shelves along the walls of the great hall of Lhakang-chenpo. There are preserved here many volumes written in gold letter: the pages are six feet long by eighteen inches in breath. On the margin of each page are illuminations, and the first four volumes have in them pictures of the thousand  Buddhas. These books are bound with iron. They were prepared under orders of the Emperor Kublai, and presented to Phag-pa on his second visit to Peking.

Den stora förstörelsen av Tibets religiösa byggnader och minnesmärken sägs alltid ha skett under Kulturrevolutionen, 1966-76, men det finns säkra uppgifter om att nedmonteringen och bortförandet av religiösa föremål, företrädesvis de som var utförda i ädla metaller, skedde långt tidigare. Men det är förstås praktiskt att Kulturevolutionen som alla i Kina redan fördömt får stå för allt negativt som skett i Tibet sedan 1951. 

L1080925.jpeg

Stora tunga böcker på hyllorna i biblioteket. Foto: Paul M. Grahn Oktober 2015

Det sägs att anledningen till att Sakyabiblioteket inte förstördes eller blev bortforslat var därför att munkarna gömt böckerna i underjordiska utrymmen. Men hur det var med detta är inte klarlagt. Om biblioteket klarat sig undan kulturrevolutionens härjningar visste jag inget 1975 och ingen kunde heller vid denna tid ge något svar. Senare påstods det att Sakyaklostret och dess bibliotek skonades tack vare att Premiärminister Zhou Enlai ingrep och förbjöd rödgardisterna att ödelägga det. Just denna uppgift att Zhou Enlai ingrep för att skydda kulturella minnesmärken, över hela Kina och även i Tibet, berättades i Kina ofta för oss som reste i Kina och Tibet under 1980-talet. Allt som fanns kvar av olika tempel och kloster hade ”räddats av Zhou En lai”. Huruvida detta verkligen var riktigt när det gäller Sakya och dess bibliotek låter jag vara osagt.

En unik bild, som jag tyvärr inte får återge här, visar en del av Sakyabibliotekets många böcker och finns i en bok med titeln Tibet” utgiven av det Juguslaviska förlaget Jugoslovenska Revija i Belgrad i samarbete med det kinesiska förlaget Shanghai People´s Art Publishing House, översatt till engelska och utgiven av Bracken books i London 1981. Denna färgbild av mycket dammiga böcker i biblioteket är möjligtvis tagen under sent 1960-eller 70-tal vilket motsäger uppgifter om att bibliotekets böcker var undangömda i underjordiska utrymmen och upptäcktes 2003.

Kan det möjligtvis vara så att man långt innan Kulturrevolutionen lät mura igen den lilla dörr som leder in i biblioteket?  De rödgardister som som kom till Sakya under Kulturrevolutionen var från andra delar av Tibet och Kina och hade troligtvis inga detaljkunskaper om Sakya så böckerna fick vara ifred på sina hyllor därför att ingen av lokalbefolkningen röjde hemligheten?

Denna kinesisk-juguslaviska bok ”Tibet” är en s.k. ”Coffee-table” bok på 300 sidor i stort format med hundratals färgbilder. Författarna är huvudsakligen tibetaner exempelvis Ngapo Ngawang Jigme som var hög ämbetsman i det gamla Tibet men valde att samarbeta med den kinesiska överhögheten. Jag köpte denna bok under tidigt 1980-tal några år innan mitt första besök i Tibet. I boken finns avbildat såväl exteriörer som interiörer från Sakyas ”Södra kloster” och ett dubbeluppslag visar de ödelagda klosterbyggnaderna på den norra bergssidan. Bilden av ruinerna har följande bildtext: ”The ruins of the first monastery of the Sakya sect, on the north bank of the Tror river. It was built 1073, when the sect had not yet attained the sovereign position it reached later, which accounts for the relatively small scale of this monastery.” Bildtexten förklarar inget om varför dessa byggnader är förvandlade till en grushög.

P1000987.jpeg

En del av norra sidans klosterbyggnader. Foto. Paul M. Grahn Juni 2007

När jag äntligen efter flera resor i Tibet lyckades komma till Sakya i juni 1999 fick jag även svar på frågan om biblioteket över huvud taget fanns kvar. Jag skrev då i min färdledarapport till den arrangerande resebyrån följande:  Vi gick in i det mäktiga klostret och såg bl.a. den stora vackra huvudhallen som är en av de största och finaste i Tibet. Tyvärr kunde vi inte se det stora biblioteket då man fortfarande håller på med renovering av såväl lokaler som innehållet där. Även den stora porslins-samlingen med blåvitt kinesiskt porslin från Yuandynastin (1200-talet) var utom räckhåll. Några av oss passade också på att köpa en s.k. ”Yangbol”, en målad lerkruka som innehåller korn, torkad frukt och av lamorna välsignade tygbitar. Dessa ”Yangbol” i olika storlekar och prisklasser, 30 – 40 yuan, köps av pilgrimer som besöker Sakyaklostret.

Jag köpte en Yangbol och trots att den var mycket ömtålig lyckades jag frakta hem den i helt skick. Den står fortfarande, något dammig, bakom några av mina böcker i bokhyllan, det verkar som om denna Yangbol välsignad av Sakyas lamor fortfarande har behållt sin beskyddande kraft. 

 

P1150669_copy.jpeg

Min s.k. Yangbol med tygöverdrag och lacksigill. (Höjd ca. 30 cm)

Biblioteket fanns alltså kvar men man höll på med inventering och rengöring. Det dröjde ytterligare ett par år innan det var klart och jag vid ett nytt besök i Sakya äntligen kunde komma in i biblioteket. Att det var stort och imponerande det hade jag förstått men att det var så överväldigande hade jag inte förväntat mig. Detta Sakyas bibliotek är ett ”måste” att se om man besöker Sakya. 

L1080933.jpeg

Några av böckerna i biblioteket: Foto: Paul M. Grahn Oktober 2015

Samlingen av  de på traditionellt sätt samlade, ej inbundna, boksidorna mellan två av trä utförda ”omslag”  ligger på hyllor som går från golv till tak. Enligt en uppgift omfattar samlingen 8848 skrifter. Eller är det 84000 böcker som det påstås i en del böcker och på diverse sidor på Internet? Jag har försökt få fram den korrekta siffran över antalet böcker i biblioteket. Siffran är intressant men jag tror att antalet 84000 böcker nog är inspirerad av den verkliga 8848. När man står inne i biblioteket, 10 meter högt i tak och cirka 60 meter långt med fyllda hyllor så är det lätt att tro att det rör sig om 84000.

Som jag tidigare nämnt styrdes Tibet under 1200- och 1300-talen härifrån under beskydd av den mongoliska Yuandynastins kejsare. Det mesta av detta mäktiga ”Södra kloster” blev dock nedbränt  brändes på 1500-talet och återställdes först till sin tidigare storlek så sent som 1948.

 L1080977.jpeg

Bild ovan och nedan: Munkarna är tillbaka, idag återigen ett hundratal, här vid en "mässa" inne i stora samlingssalen och munkar i sina karaktäristiska mössor ute på klostergården. Foton:  Paul M. Grahn Oktober 2016

L1080993.jpeg

Mittemot det Södra klostret på andra sidan floden Trom klättrar en mängd byggnader, det är de vi kallar den ”Norra delen” av Sakya. Byggnaderna är målade i sin för Sakya karaktäristiska grå färg med vita och röda ränder. Så gott som alla klosterbyggnader på den norra sidan om floden förstördes helt såväl före som under under Kulturrevolutionen 1966-76.

Efter det s. k. Lhasaupproret den 10 mars 1959 då den 14:e Dalai Lama flydde till Indien tvingades majoriteten av Sakyaklostrets munkar att lämna klostret och i slutet av 1959 fanns bara 36 äldre munkar kvar. Från 1951 till 1959 skedde stora förändringar i Sakya. Munkar och nunnor tvingades lämna de olika klostren. Det startades en skola där barn och ungdomar fick lära sig, tibetanska och kinesiska och med språket kom också den obligatoriska kunskapsinhämtningen om "Kinas storhet och Tibets efterblivenhet". De ledande religiösa företrädare och de jordägare som inte redan hade flytt fick genomgå ”omskolning”. Flera avrättades också då de ansågs vara ”folkets fiender” och reaktionära utsugare. Men dråpslaget mot Sakyas kloster kom med Kulturrevolutionen 1966 - 1976. Då revs och sprängdes så gott som alla byggnader på den norra bergssidan. Även det Södra klostret utsattes för vandalisering men stod till stor del kvar intakt fastän alla munkar var borta. Under 1980- och 90-talen fördes delar, ibland påstås alla av biblioteket till Beijing för dokumentation men är nu återförda till Sakya vilket jag kan intyga efter att ha besökt klostret och biblioteket flera gånger.

Tält_i_Sakya_99.jpeg

Delar av vårt tältläger och nyfikna barn i Sakya, juni 1999. Foto: Paul M. Grahn. Juni 1999

1999 vid mitt första besök i Sakya fanns inga övernattningsmöjligheter för en turistgrupp så vi medförde tält och sovsäckar och campade på en äng i utkanten av Sakya. Det Södra klostret var då också i stort behov av underhåll och renovering vilket inleddes 2002 och varje gång jag besökt Sakya sedan dess har nya och allt mer omfattande arbeten pågått här. 

Samhället runt Södra klostret har växt ut till en mindre stad. Här finns idag olika slags service, sjukvård och skola, ett modernt hotell, flera restauranger och många butiker.

P1000460.jpeg

En munk tittar ut från en butik strax intill Södra klostret i Sakya. Foto: Paul M. Grahn 2009

P1000414.jpeg

Sakya hotel. Foto: Paul M. Grahn 2009

_1040833.jpeg

Utsikt över en del av den nya bebyggelsen i Sakya. Foto: Paul M. Grahn Oktober 2016

Idag finns det Sakyakloster, som leds av tibetanska munkar i exil, i flera delar av världen i framförallt i Indien, Nepal och Bhutan men även i Seattle i USA.