Larmpunkt_Tibet.jpg

Bak- och framsida av boken

- Nej… nej, svarade han tvekande. Jag behöver någon som kan göra ett undersökningsjobb åt mig i Tibet. Jag log. - Har du blivit av med någon av dina astronauter i Himalaya? - Nej, inte precis det. - Tibet … Jag skakade på huvudet. Det är inte som det var på den tiden när vi reste omkring med varor där. Kina har övertagit det nu. - Både ja och nej. De har ockuperat Lhasa, Gartok och de flesta av de större städerna och gränsen till Indien. Men efter vad jag hört är resten av landetbara befolkat av getter. Till och med munkarna har gett sig av. - Vad är det jag skulle undersöka? Den här dialogen i början av ”Agentserien – Phil Sherman” med undertiteln ”larmpunkt: tibet” reser genast ett antal frågor. Jag har ju genom åren fått en lång erfarenhet av Tibet. Har gjort mer än 35 längre- och kortare besök så det är alltid intressant att på detaljnivå se om populärboksförfattarna även de möjligtvis har besökt Tibet eller om de bara skaffat sig de mest elementära kunskaperna genom att ta del av den omfattande litteratur som finns. Sedan funderar jag också över varför ”Tibet” stavas med liten bokstav i titeln, ”larmpunkt: tibet”. Vidare i texten, ”De större städerna” ockuperade, det fanns inte särskilt många att välja på 1969 när Don Smith skrev boken. Idag finns det ett fåtal, förutom Lhasa, som man skulle kunna kalla ”större” dock med en viss tvekan, Shigatse och Tsedang men att kalla Gyantse ”stor stad” är definitivt tveksamt. Jag har ju här på bloggen tidigare skrivit om flera böcker med ”Tibetmotiv”, ofta ”äventyrs- eller deckarböcker” där handlingen är förlagd till Tibet. Det fanns fler än jag trodde till en början. I den här genren av böcker är alltid kineserna de elaka och den modige västerlänningen får utkämpa en ojämn kamp mot övermakten men naturligtvis står den västerländske hjälten alltid som segrare till sist. Denna gång har de ”elaka kineserna” installerat en laserstråle i ett ödsligt tibetanskt kloster varifrån man med denna laserstråle kan förstöra såväl amerikanska som ryska rymdfarkoster.

L1120839.jpg

Chuko klostret i Lha-Chudalen. Den dalgång som ligger väster om det heliga berget Kailas i västra Tibet. Skulle kunna stå som modell för det kloster som beskrivs i boken. Foto: Paul M. Grahn Juli 2016.

Att de, ”kineserna”, har lyckats med denna avancerade teknik här ute i det avlägsna Tibet beror i hög grad på att de har kidnappat en amerikansk forskare, Bill Rogers, i Wien och transporterat honom hitut. Det här upplägget är intressant och inte alls ovanligt det speglar återigen västvärldens syn på ”orientalen”, denne skulle aldrig klara av att framställa ett avancerat vapen eller någon annan teknisk innovation om han inte fick hjälp och kunskap från ”västerlänningen”. Dessutom tillskansar han,”orientalen”, sig oftast denna kunskap oärligt, genom kidnappning, stöld eller lurendrejeri. ”Orientalen” är nämligen notoriskt opålitlig. I bokens fortsättning tvingas nu denne forskare, Bill Rogers, som kidnappats i Wien att hjälpa ”kineserna” att förverkliga deras hemska plan och detta tillsammans med en gammal nazist, vad annars? Denne von Kruger och hans vackra dotter Surwary som också de bor/är fångar i klostret har en egen agenda. Han gömmer sig undan rättskipning efter andra världskriget och han suktar efter den stora mängd rubiner som är en förutsättning för att ”laserstrålen” skall fungera. Med dessa rubiner skulle han därmed kunna dra sig tillbaka till ett för honom säkert land i Sydamerika. En annan given ingrediens i denna berättelse är att vår hjälte, Phil Sherman, när han tillfångatas av kineserna och under tiden som fånge i klostret får ihop det med dottern till von Kruger. Så får vi en dos romantik och lite halvkvädna sexanspelningar. Det har ju dessutom signalerats redan på bokens omslag där den unga kvinnan sitter lättklädd i ”babydoll” på en ”sittpuff” med revolver i handen. Större delen av berättelsen utspelar sig i västra delarna av Tibet, det framgår av att Gartok nämns, sedan förekommer det en ort som kallas ”Lepdong” som jag inte lyckats identifiera. I Tashigang, nära gränsen till Indien, blir det dramatiskt och sedan tar man sig över gränsen till Kashmir, Indien.

P1000974.jpg

Floden Sutlej rinner här förbi Thirtapuriklostret varav något lite skymtar uppe till vänster. Fortsätter man utmed floden hamnar man så småningom i Indien. Foto. Paul M. Grahn Juli 2009.

Den gamle girige nazisten, von Kruger, lyckas här också avslutningsvis skjuta sin dotter. ”Hennes far släppte pistolen och snyftade hest, kröp fram till henne och tog henne i sina armar. Jag lämnade dem där och gick ut till vägen”. Där ute på vägen åker sedan vår hjälte vidare med ”ortsbussen, och den trötta, utslitna motorn brummade så att den hördes långt innan den kom upp för backen och tuffade fram mot mig, det stod en kvast av ånga från kylaren. Jag ställde mig vid sidan av vägen och väntade på den.” Hård kille den där Phil Sherman. Den kanadensiske författaren Don Smith, egentligen Donald Taylor Smith, föddes 1909 och skrev främst detektiv-, agent- och spionromaner. Han debuterade 1952 med romanen “Out of the Sea.” 1968 skapade han affärsmannen Phil Sherman, som då var i övre fyrtioårsåldern och sysslade med import och export av datorer. Det dröjde till den fjortonde boken, Death Stalk in Spain, innan karaktären blev heltidsanställd av CIA. Sammanlagt skrev Smith 21 romaner om Phil Sherman. De 17 inledande böckerna översattes till svenska och utgavs i ”Agentserien” och ”Hemligt uppdrag” av B. Whalströms Bokförlag.