P1070504_copy_copy.jpeg

Några buddhistiska skulpturer till salu på anik- och kuriosamarkanden Panjiayuan -"Familjen Pans gård" i Peking. Den stående figuren i mitten ser i allt väsentligt ut att föreställa bodhisattvan Mo li zhi tian. Foto: Paul M. Grahn April 2017

Vid ett besök 2018  i Fahai-si templet i Västra bergen utanför Peking såg vi de fantastiska väggmålningarna från Mingdynastins tid vilka är bevarade i originalskick från 1400-talets mitt. En figur i muralmålningarna i templets Mahavirahall fångade mitt särskilda intresse. Denna figur benämns på kinesiska Molizhitian Pusa (摩利支天菩萨) ”Pusa” betyder bodhisattva. D v s en som kan välja att uppgå i Nirvana men som väljer att låta sig återfödas för att hjälpa människorna, en slags frälsargestalt.

Mo_LI_shi_tian.jpg

Molizhitian Pusa (摩利支天菩萨) Målning i Fa hai si-templet utanför Peking.

 

P1100223_copy_copy.jpg

   Molizhitian Pusa (摩利支天菩萨) tecknad efter förlagan i Fa hai si-templet utanför Peking.

Jag återfann henne senare avbildad i ett häfte med linjeteckningar utförda med templets målningar som förebilder. Här fanns även namnet Moli zhi tian.

Marici.jpeg

Marici eller Varahi eller Dorje Phagmo (Diamantsuggan) Avbildad i ett träsnitt i boken "Buddhism & Lamaism of Tibet av Laurence A. Waddell 1895.

En intressant koppling finns i att denna Moli zhi tian företer stora likheter med den tibetanska kvinnliga inkarnationen Dorje Phagmo, (sanskrit; Vajravarahi). Likheten består framförallt i att Moli zhi tian precis som Dorje Phagmo har vildsvin som attribut. I målningen av Moli zhi tian i Fahai si-templets Mahavirahall  syns ett vildsvinshuvud till höger bakom figurens huvud och nere vid fötterna bakom figuren syns ytterligare ett vildsvin. Moli zhi tian har också ett s k ”tredje öga” i pannan precis som Dorje Phagmo. Om den tibetanska Dorje Phagmo har jag tidigare skrivit om här: http://www.pgrahn.com/blogg/84-dorje-phagmo-diamantsuggan.html

L1040505.jpeg

 Dorje Phagmo. Inköpt i Lhasa 1997. Förgylld mässing. Höjd 20 cm.

P1120918.jpeg

Mycket gammal träskulptur Dorje Phagmo, målat trä.

Figurens höjd ca. 15 cm

P1120919.jpeg

Detaljbild av skulpturen ovan. Notera det lilla grishuvudet uppe till vänster.

 

L1040510_copy.jpeg

Tibetansk thangkamålning. Huvudfiguren är "Drolma - Vita Tara". Figuren nere till höger ser ut att vara "Moli zhi tian/Marici , på tibetanska ”Od zer can ma”  

L1040511.jpeg              Detalj av thangkamålningen med ”Od zer can ma” 

På en tibetansk thangkamålning som jag köpte i Lhasa för några år sedan är huvudfiguren Drolma eller ”Vita Tara”. Den kinesiska prinsessan Wen Cheng av Tangdynastin (618-906 AD) som blev bortgift med den tibetanske kungen Songtsan Gampo  anses av tibetanerna vara en inkarnation av denna Vita Tara. Denna prinsessa var den som tillsammans med Songtsan Gampo´s andra hustru Brikuti, en prinsessa från Nepal, som inkarneras i gudinnan den ”Gröna Tara”. Båda var buddhister och påskyndare till att buddhismen infördes i Tibet. Men den figur som i detta sammanhang intresserar mig mest på denna thangka är den nedre högra. Sittande i meditationsställning på en lotusblomma försedd med sex armar, ett tredje öga i pannan och med tre synliga huvuden, möjligtvis finns ett fjärde man inte kan se, håller hon i händerna en pilbåge, en pil, en liten skulptur av Buddha samt en vas. Hennes två övriga händer är tomma. Denna figur ser i högsta grad ut att vara Moli zhi tian.

Inom  Mahayana- och Vajrayanabuddhismen är Molizhitian Pusa en bodhisattva som förknippas med ljuset och solen. Moli zhi tian benämns även Marici och kallas ”Od zer can ma” på tibetanska och ursprunget till denna Marici är höljt i dunkel, men hon verkar vara sammansatt av indiska, iranska och kanske andra centralasiatiska förebilder som sträcker sig över 1500 år. Hon avbildas vanligtvis på något av följande sätt:

  • Som en vacker kvinna på en lotus, ibland sittande på en av sju suggor.
  • Som en våldsam, vred gudom som sitter på ett vildsvin.
  • Åkande på en av eld omgiven vagn som dras av sju vildsvin eller suggor.
  • Som en beväpnad kvinna med olika slags vapen i varje hand som står eller sitter på ett vildsvin.

Hon kan avbildas med ett, tre, fem eller sex ansikten och med två, sex, åtta, tio eller tolv armar, och tre ögon. I en av hennes manifestationer är hennes ansikte en suggas.

Inom taoismen är hon en populär gudom och omnämns ofta som ”Drottningen av himlen” ”Tiān Hòu” och dyrkas som gudinnan i stjärnkonstellationen Beidou. 

Det intressanta med denna gudom, Moli zhi tian, som hon är framställd i Fahai si-templet är likheten till Dorje Phagmo. Att det råder ”släktskap” verkar självklart men hur denna ”släktskap” ser ut har jag inte hittat särskilt mycket information om. Ett fortsatt letande har inte gett mycket mer information. Jag började söka bland mina böcker och då fann jag i ”Buddhist statues in Yonghegong” (Beijing Publishing house 2001. ISBN 7-200-04431-8) en bild av en skulptur kallad ”Guang míng tian mu”, ”Ljusets himmelska moder”. Här avbildas Moli zhi tian/ Marici sittande på en lotusblomma som står på en vagn vilken dras av sju suggor. Man ser också att ett av figurens tre huvuden är att vildsvins eller grishuvud. Det framgår inte hur gammal denna skulptur är eller var den är tillverkad. Yonghegong vanligen kallat ”Lamatemplet” är ett tibetansk/mongoliskt/kinesiskt kloster det har det varit sedan 1694. Tidigare var det bostad åt en prins som sedermera blev kejsare Yongcheng under Qingdynastin (1644-1911).

Skanningsbild.jpeg

                  Guang míng tian mu, ”Ljusets himmelska moder”. Skulptur i Yonghegongklostret  i Peking

Marici.jpeg

Guang míng tian mu, ”Ljusets himmelska moder” som thangkamålning i Yonghegongklostret  i Peking

Under Qingdynastin hade kejsarmakten i Peking konflikter med Jungarmongolerna en stam som 1717 sände sina trupper till Tibet där de härjade och bl a hotade Samdingklostret vid Yamdrok Yamtso sjön. Det kloster där den tibetanska inkarnationen Dorje Phagmos 7:e inkarnation då var abedissa. Hon lät förvandla nunnorna till grisar som bökade runt i klostret. De förvånade mongolerna gav sig av  och då lät Dorje Phagmo förvandla grisarna tillbaka till nunnor. Mongolerna som givetvis fick reda på detta blev mycket häpna och imponerade och lät nunnorna vara ifred samt gav rika gåvor till klostret. 

I en annan av mina böcker ”108 Buddhist staues in Tibet” av Ulrich von Schroeder, Serindia Publications, 2008. ISBN 978-1-932476-24-8. hittar jag en bild, som jag inte får återge, av en skulptur som även den är intressant i detta sammanhang en skulptur av ”Buddhist Godess Marici”  framställd i nordöstra Indien, Bengalen, någon gång under 1000-1100-talet. Denna skulptur finns  i Jokhangtemplet i Lhasa, Tibet.  Skulpturen är av förgylld koppar och gjuten i två delar. Den stående figuren har sex armar, är trehövdad och ett av huvuden är i form av en gris. Som ett slags huvudbonad finns en mindre figur med grishuvud. Figuren står på en lotusblomma omgiven av en ”torana” (en port till ett buddhisttempel) med en stupa på toppen. I nederkanten återfinns sju grisar avbildade från sidan. Von Schroeder, som är en av de största auktoriteterna på tibetansk skulptur, beskriver skulpturen noggrant men säger inget om figurens eventuella släktband med exempelvis Dorje Phagmo, deras bildmässiga likheter förklaras inte alls. Därmed får jag nöja mig med att flera figurer inom den kinesiska och den tibetanska buddhismen liknar varann i mycket och att det finns släktdrag med indiska äldre figurer. Kanske finns det anledning att återkomma till dessa målningar och skulpturer om det dyker upp flera som förevisar likheter eller om jag hittar en rimlig förklaring dessa likheter.