Landskapet i stora delar av det Tibet som E.G. Schary vandrade till fots igenom. Foto: Paul M. Grahn 2004

Den brittiska ”Younghusbandexpeditionen” intog Tibet och Lhasa 1903-04. Storbritaniens indiska trupper, med brittiska officerare, slog sig fram till Lhasa i en ojämn kamp. Det helt omodernt utrustade tibetanska militära motståndet var en enkel match för de moderna brittiska Maximkulsprutorna. Tusentals tibetaner dog och Den trettonde Dalai Lama flydde till Mongoliet. Britterna tvingade på Kina och Tibet ett avtal som bland annat gav dem rätt att öppna handelsstationer/fort i Yatung, Gyantse och Gartok. Dessa brittiska utposter blev kvar till 1947 då Indien övertog dem. Från och med 1936 öppnade man också en brittisk representation i Lhasa. Här fanns en brittisk representant, dock utan titeln ambassadör. Storbritannien hade redan en ambassad i Peking och eftersom man aldrig erkänt Tibet som ett självständigt land kunde man inte ha ännu en ambassad här. Den brittiska handelsagenten medförde en mindre styrka indiska soldater samt en läkare som var stationerad i Gyantse. 

I sin bok Twenty years In Tibet” beskriver David Macdonald, brittisk handelsagent i tibetanska Yatung, Chumbidalen och Gyantse, hur det plötsligt en dag kommer en märklig besökare till fortet i Gyantse. 

P1130364.jpeg

"En kväll i oktober 1918 dök det upp en smutsig, sårig illa klädd man i trasor utanför ingången till den brittiska handelsstationen i Gyantse. Den indiske soldaten, en s k sepoy, som vaktade tog honom för en tibetansk tiggare och avvisade honom. Mannen satte sig ner på en sten intill ingången och sa till vakten både på hindustani och engelska ”Jag är en vit man! Ni måste släppa in mig”. Han drog upp ärmen på sin trasiga rock och visade en smutsig, brun arm. Vaktsoldaten blev inte övertygad och tänkte att om det här är en vit man så är han mycket olik de vita män han någonsin sett. Han beordrade därför återigen mannen att ge sig av. Just då kom en  indisk officer förbi en  s k subadar och denne tog hand om ärendet med mannen. Trashanken sade återigen att han ”var en vit man” på engelska. Officeren gav papper och penna till ”trashanken” och denne skrev på engelska att han var sjuk och behövde hjälp. När fortets chef Mr. Martin läst lappen beordrade han att mannen skulle släppas in. Man badade och tog hand om mannens sår, gav honom mat och lät honom berätta sin historia om hur han kommit till Gyantse".

The_British_fort_Gyantse.jpeg

En bild ur boken ”In search of the Mahatmas of Tibet”. Fotot är inte taget av Schary, han medförde aldrig någon kamera under sina resor.

Så återges även historien kortfattat i det förord som David Mcdonald skrev till boken In search of the Mahatmas of Tibet” av Edwin Gilbert Schary, brittisk utgåva Travel book club 1937, en amerikansk första utgåva flera år tidigare. Det var nämligen denne Schary som kom till den brittiska handelsstationen i Gyantse 1918. I boken skildrar Schary sin historia från tidig barndom och sina besök i Tibet som han gjorde mellan 1912 och 1924. Hans historia om färderna i Tibet är inte välkänd, jag snubblade över den första gången i en kort resumé som John Snelling återger i sin bok ”The sacred mountain – The complete guide to Tibet´s Mount Kailas” (2006). Pilgrims Publishing i Kathmandu har gett ut en pocketutgåva av Schary´s bok 2005. 

Toppen av det heliga berget Kailas i västra Tibet sticker upp ovan molnen.  Foto: Paul M. Grahn 2004

Denne Edwin G. Schary är en sällsam man från San Francisco som tidigt gav sig ut på ”resor”, redan som tolvåring försvann han hemifrån med båt upp till Seattle. Hans pappa lät en detektivbyrå spåra och hämta tillbaka sonen. Med stigande ålder utökades utfärderna och 1912 dyker han upp i Indien. Han gör sitt första besök i Tibet något år senare.  Återvänder till USA kommer återigen till Indien omkring 1917 och ger sig då ut på en lång fotvandring från Ladakh i Indien via västra Tibet och ända till Gyantse. Han återvänder till Calcutta via Sikkim 1919. Slutligen gör han ett tredje försök att ta sig in i Tibet men når då bara till Kashmir, 1920. Han återvänder till San Francisco 1924 och försvinner från offentligheten. Hans motiv bakom dessa tre resor är något svåra att definiera. Att han har tagit del av Helena Blavatsky´s skriverier om de s k. Mahatmas som från Tibet kommunicerar sitt esoteriska budskap till de i västvärlden som har förmågan att uppfatta och tyda dem är helt klart. Mahātmā är sanskrit och betyder ungefär "stor själ" (ātman).

HB.jpg                                    E_G_Schary.jpeg

Helena P. Blavatsky. En av Teosofins grundare och Edwin Gilbert Schary 

Att han läst böcker av Blavatsky framgår också av Schary´s försök att träffa en av de ledande teosoferna, Annie Besant, i Aydar utanför Madras i Indien. Han lyckas dock inte att få träffa henne och fortsätter upp till Kashmir.  

Schary hade studerat indisk och buddhistisk metafysik i San Farncisco. Han var sedan barnsben en ”vandrare”, hade svårt att stanna på en plats eller ha en anställning under en längre tid. Han hade en föreställning om att hitta ”dessa tibetanska mästare”, de vise män som sades leva i grottor på avlägsna platser i Himalayas berg. 

P1040114.jpeg

Utsikt över en del av Leh i Ladakh. Bilden tagen från palatset i Leh. Foto: Paul M. Grahn 2014

Det för honom vid samtliga tre färder mot Tibet till Srinagar i Kashmir och Leh i Ladakh i Indien. Härifrån är det möjligt att nå västra Tibet via ett par olika bergspass. Det gör också Schary, som efter kortare perioder med arbete i Kashmir två gånger tar sig in i Tibet. Vid det första försöket, 1914, når han strax innanför gränsen till Tibet men tvingas tillbaka på grund av dåligt väder, för dålig utrustning och ingen kunskap om vad som väntade i detta ödsliga, glest befolkade och karga område. Han återvänder till Leh och träffar där åter några av de missionärer som arbetar för den Moraviska missionen. Deras skola finns för övrigt fortfarande kvar i Leh. 

L1070466.jpeg

Moravian mission school i Leh. Foto: Paul M. Grahn 2014

Tillbaka till  USA, San Francisco och mera ströjobb för att skaffa pengar till ny resa. Han har fortfarande inte givet upp hoppet om att finna de mytomspunna Mahatmas i Tibet.

I mars 1917 ger han sig iväg igen. Båt till Shanghai i Kina där han hittar arbete till juli, sedan vidare till Singapore, mera arbete denna gång på en gummiplantage. Han har problem med sitt amerikanska pass som måste förnyas och först framåt december anländer han till Calcutta och Indien. Tåg upp till Srinagar i Kashmir där han återigen hittar arbete men är helt inställd på att ta sig över gränsen till Tibet för att någonstans utmed vägen från västra Tibet till Gyantse i centrala Tibet hitta den grotta med Mahatman han sett i sina drömmar. Nu har han en häst och ett matförråd för ett par veckor. Hans plan är sedan att tigga mat av de tibetanska nomaderna som han påträffar utmed vägen. Från Leh i Ladakh vandrar han sydväst ner mot Hanle-klostret som ligger i Indien men sedan tar han sig via passet Tunga la in i Tibet. Han vandrar österut, först utmed Indus och sedan utmed Gar Zangbofloden till Gartok. Han försöker inte som andra västerlänningar dölja sin identitet vilket gör att han vid flera tillfällen när han träffar tibetanska myndighetspersoner blir beordrad att vända tillbaka till Ladakh. Varje gång lyckas han dock smita undan och fortsätta sin vandring österut.

L1120805.jpeg

Slätten nedanför Darchen nära berget Kailas i västra Tibet. De betande djuren i förgrunden är Kyangs, tibetanska vildåsnor. Foto. Paul M. Grahn 2016

Han når Barkha, slätten nedanför berget Kailash, i Tibet. Han stannar i Darchen några dagar bland indiska och tibetanska pilgrimer, men gör aldrig något försök till att göra en ”kora”, rundvandring runt berget. Han söker sin Mahatma på andra ställen. Schary tar sig fram med den hindi (hindustani) han lärt sig i Indien. Ett språk som vid den här tiden var användbart i västra Tibet dit många köpmän från Indien färdades med sina karavaner.

Tält av svart jakhår i ett tibetanskt nomadläger. Foto: Paul M. Grahn 2004

Med de tibetanska nomaderna använde han tecken och gester samt den lilla tibetanska han lärde sig eftersom och på så sätt tog han sig fram. Schary färdades med lätt packning, en handduk, en kam, tandborste, ett par lakan, en yllefilt och lite varma kläder från Ladakh. Han hade inga pengar, lyckades i Darchen få några tibetanska silvermynt av en indisk köpman som han träffat tidigare i Ladakh. Han var inte förberedd för Tibets höga höjd med dess bistra klimat vilket också vid ett par tillfällen nästan kostade honom livet. Men han tog sig fram, mest till fots, ibland fick han rida på en häst eller jak någon sträcka när han färdades med en karavan. Från by till by, från nomadläger till nomadläger tog han sig från Kashmir den 28 juni och nådde Gyantse den 23 oktober. Han tog sig samma väg som jag själv färdats, med fyrhjulsdriven Toyota och buss, flera gånger fram och tillbaka vilket är nog så krävande. Jag har svårt att riktigt förstå hur Schary ensam till fots tog sig hela denna långa väg. När han nådde Dzongka (Gyirong dzongka) blev han av de tibetanska myndigheterna, d v s högsta laman i klostret där, beordrad att bege sig ner till Kyirong och gränsen till Nepal.

L1040205.jpeg

Gata i Kyirong. Idag en modern stad på den tibetanska sidan om gränsen till Nepal. Foto: Paul M. Grahn 2018

L1040234.jpeg

Den kinesisk-tibetanska moderna gränsstationen sedd från Ratsuwa på den nepalesiska sidan gränsen. Foto: Paul M. Grahn 2018

Han går över gränsbron, till Ratsuwa i Nepal, men blir avvisad. Nepaleserna släpper inte in honom i Nepal. Han måste ta sig upp på den tibetanska högplatån igen, här är ett rejält 5000-meters pass man måste ta sig över, och får då direktiv att ta sig till Gyantse. Det tar honom ytterligare ett par veckor innan han når det brittiska fortet i Gyantse. Någon tibetansk Mahatma har han inte heller funnit. I Gyantse blir han omhändertagen av den brittiska personalen på handelsstationen som sänder honom på häst ner till Sikkim, vidare till Darjeling och Calcutta. När han kommer i kontakt med omvärlden, via telegraf vid den här tiden, får han tillsänt sig pengar och kan med båt ta sig till San Francisco i början av 1919.

Nu kan man ju tycka att han borde ha kommit på bättre idéer när det gäller Mahatmas i Tibet. Men icke. I september 1919 ger han sig iväg på en tredje resa till Indien och Kashmir via Lahore. Han kommer till Srinagar i Kashmir men här blir han stoppad av de indiska myndigheterna som nu väl känner till hans två förbjudna färder in i Tibet. I december 1924 är han tillbaka i San Francisco efter att hans pilgrimsresor startat 12 år tidigare.  

Han skriver sin bok In search of the Mahatmas of Tibet och den ges ut i USA och senare i England i ett par upplagor. Sedan försvinner han ur historien och ingen vet var!

Mitt exemplar av In search of the Mahatmas of Tibet, utgiven av brittiska The Travel book club, saknar tryckår. Jag har sökt på nätet och de flesta träffarna anger att boken är utgiven 1937. 

Frågan är var Schary tog vägen efter 1924 och var fanns han fram till 1937? Var det någon annan än han själv som lämnade hans bokmanuskript till utgivning? Inga svar men i boken skriver han flera gånger att han som förklaring till olika myndighetspersoner i Tibet om sina Tibetfärder säger att han skall skriva en bok! Hans sökande efter Mahatmas då? Ja inget motsäger ju att de två avsikterna inte gick att förena, det blev en bok även om han nu inte hittade några Mahatmas i Tibet.