L1080073.jpeg

Utsikt ner över Leh i Ladakh. Foto: Paul M. Grahn 2018

I sekelskiftet 1800-1900 var kvinnor i Europa och USA fortfarande hårt bundna av konventioner och moralregler, men det fanns några som bröt mot mönstret. Vid den här tiden när män gav sig ut på äventyrsfyllda resor och upptäcktsfärder förväntades kvinnorna sitta hemma och möjligtvis läsa böcker om de äventyrliga strapatserna. Men det fanns några kvinnor som inte bara läste böcker utan de gav sig ut, ibland på egen hand, i världen för att upptäcka och flera av dem skrev också böcker om sina resor.

On top of the world – Five woman explorers in Tibet av Luree Miller, ISBN 0-8467-0138-3, skildras fem av dessa kvinnor. Boken utkom 1976 och tillhör några av de böcker som gått under min radar. Ett par av kvinnorna i boken känner jag till mycket väl sedan tidigare, Annie Tyler och Alexandra David-Neel. De tre övriga var däremot nya bekantskaper för mig, Elisabeth Sarah Mazuchelli, Fanny Bullock Workman och Isabella Bird Bishop. Annie Tyler och Alexandra David-Neel har jag skrivit om tidigare här på min hemsida: https://www.pgrahn.com/blogg/21-tva-europeiska-kvinnor-i-tibet.html

 

Skanningsbild.jpeg

Om Annie Tyler och Alexandra David-Neel finns det mycket mer att berätta än vad jag gjort men här ägnar jag mig åt de tre kvinnor jag inte tidigare skrivit om. Det hör till saken att de tre kvinnornas resor, vad beträffar Tibet, huvudsakligen skedde i det vi kallar ”Indiska Himalaya” och inte i det ”egentliga Tibet”. Detta gör inte deras resor och bedrifter varken mindre viktiga eller ointressanta, tvärtom. Fanny Bullock Workman, och hennes man tog sig upp till Karakorampasset via de västligaste delarna av Tibet men i övrigt färdades de i de område som idag tillhör Indien och Pakistan. Isabella Bird närmade sig Tibet även från det kinesiska hållet. Hon tog sig långt upp i nordvästra Sichuan och gränsen mot Tibet, mer om det längre ner. 

Elizabeth Sarah Mazuchelli, kallad Nina, engelsk resenär och reseskribent. Hon publicerade ”The Indian alps and how we crossed them” 1876, en bok som beskriver en två månaders expedition till de östra delarna av Himalaya. Nina Mazuchelli föddes 1832. Hennes efternamn vid födseln var Harris. Hon gifte sig med Francis Mazuchelli 1853 i Genève. Han var anglikansk präst, född i Milano som hade emigrerat till USA. 1858 åkte paret till Indien, två år efter det britterna kallar ”The Indian mutiny 1857” och indierna för ”Det första befrielsekriget”. Francis Mazuchelli arbetade som präst, i brittisk tjänst, i Calcutta.

image.jpeg

 

1869 stationerades han i Darjeeling vilket Nina uppskattade mycket. Hon led av den pressande värmen i Calcutta. Det var från Darjeeling som de båda tillsammans genomförde expeditionen efter vilken hon sedan skrev om ”sina Indiska alper och hur vi korsade dem.”

Efter åren i Indien återvände paret till England 1875 där Francis blev präst i Somerset. De reste till Tatrabergen och Karpaterna, och hon skrev sin andra bok, ”Magyarland”, en bok om Ungern. Mannen blev kyrkoherde i Felmersham 1869, och vid hans pension 1895 flyttade de till Wales. Francis avled 1901 och Nina 1914.                                    

Denna två månaders expedition i de indiska bergen gjorde inte Nina Mazuchelli till någon stor upptäcktsresande men det antas att hon var den första västerländska kvinnan som såg Mount Everest, 1869. Åtminstone den första ”västerländska kvinnan” som i bokform beskrev sitt möte med världens högsta berg. I boken om hur hon och hennes man tog sig ”över de Indiska alperna” ingår ett flertal illustrationer som visar vilka strapatser dessa båda europeiska resande tvingades stå ut med. Här kan man se hur Nina bärs i en bärstol buren av 4 bärare eller hur hon på smala bergsstigar sitter fastsurrad i en korgstol som bärs av en ensam bärare. Det var ingen liten expedition som tog sig upp över de ”indiska alperna”. Den bestod av Nina och hennes man samt tillsammans 70 tjänare, vägröjare, bagagebärare,  kockar och deras medhjälpare, ansvariga för uppsättande och rivning av tält, servitörer och de som hjälpte ”sahibs” med deras olika personliga behov. Det var en omfattande mängd utrustning som medfördes, tält, bord och stolar, mattor, spisar, lampor och porslin. Förutom allt detta mängder av mat. Man medförde egen ko för att ha färsk mjölk till teet och levande kycklingar för att kunna laga till middagar som passade herrskapet.

Skanningsbild_1_kopia.jpeg

Nina Mazuchelli i korgstol på ryggen av en bärare. Illustration ur "The Indian alps and how we crossed them”

Även om man nu var ute på ”äventyr” så höll man på etiketten, klädseln skulle vara korrekt och umgänget mellan ”Sahibs” och tjänarna hölls på formell nivå. Hennes bok ”The Indian alps and how we crossed them” är svår att uppbringa idag. Om den säljs på auktion uppnås höga priser.                               

Fanny_Bullock_Workman.jpg

Fanny Bullock Workman (1859 - 1925)

Fanny Bullock Workman (1859 - 1925) var en amerikansk geograf, kartograf, utforskare, reseskribent och bergsklättrare. Hon var en av de första kvinnliga klättrarna i Himalaya. 

Hon och hennes man utforskade och skrev om sina äventyr. Hon satte flera höjdrekord för kvinnor, publicerade åtta reseböcker tillsammans med sin man och var en ivrig förespråkare för kvinnors rättigheter och rösträtt. Många av böckerna och artiklarna som producerats av Workmans är fortfarande av intresse, särskilt fotografier och illustrationer. Men de kartor de ritade är inte längre tillförlitliga. Workmans beskrev meteorologiska förhållanden, glaciologi och hur hög höjd påverkade människors hälsa och kondition. De var också några av de första bergsbestigarna som insåg att Himalaya var den ultimata klättringsutmaningen och deras utforskning hjälpte till att utveckla bergsbestigning från att vara en ansträngande rekreation till en seriös sport.

P1030792.jpeg

Khardunglapasset i Ladakh, 5350 m ö h. Foto: Paul M. Grahn 2016

Deras expeditioner upp till Karakorampasset, 1911 och 1912 skildras i ”Two summers in the Ice Wilds of Eastern Karakoram”. De expeditionerna gick via Srinagar i Kashmir och Leh i Ladakh, korsade bl.a. det höga Khardung la passet, 5350 m ö h, på väg upp till Shayok- och Nubradalen. Härifrån vidare utmed nordsidan av sjön Panggong tso och västra Tibet upp till det mer än 5000 meter höga Karakorampasset. 

En annan bedrift var expeditionen upp till den nu mellan Indien och Pakistan så omtvistade Siachenglaciären. Glaciären,76 km lång, är den längsta i Karakoram och näst längst i världens områden utanför polerna. Den nu pågående konflikten här mellan Pakistan och Indien började 1984 då Indien tog kontroll över området. 

L1150171.jpeg

I Shayokdalen, 150 km norr om Leh, står, sedan tiotalet år tillbaka, denna höga skulptur av Maitreya Buddha. Foto: Paul M. Grahn 2016

Workmans var duktiga upptäcktsresande, men de var också duktiga på att framhäva sina bedrifter. I sin iver att nå erkännande och utmärkelser överdrev de ibland betydelsen av vad de hade gjort. De producerade fem illustrerade böcker om sina expeditioner, att Fanny var kvinna bidrog också till skapandet av myter om dem och deras bedrifter i Himalaya. Men de var inga framstående bergsbestigare. Som bäst var de kompetenta finansiärer som kapabelt följde i sina inhyrda italienska guiders steg. Vid den här tiden var det vanligt att hyra in italienska bergsguider även för expeditioner i Himalaya. Italienarna hade erfarenhet av de europeiska Alperna. Workmans var de första amerikanerna som utforskade delar av Himalaya och bröt det brittiska monopolet över bergsklättring i Himalaya.

 

20150809_pm_bird1.jpg

Isabella Bird(1831 -1904)

En brittisk upptäcktsresande, författare, fotograf och naturalist var Isabella Bird(1831 -1904). Hon klättrade inte berg men var en mycket flitig resenär som gjorde omfattande resor. Hon blev känd för sina reseskildringar från Fjärran Östern, Mellanöstern, Amerika och Söderhavet. 1892 blev hon den första kvinnan som upptogs som medlem av brittiska Royal Geographic Society. Isabella Bird reste och fotograferade under 1890-talets mitt och slut i Kina. Hon var en flitig fotograf och gav ut böcker bl.a. om Japan, Korea och flera böcker om Kina. 

IMG_0292.jpeg

 

Hennes ”Himalayaresande” utgjordes av besöket uppe i Ladakh och en färd som började i Shanghai och gick med flodfärd på Yangtzefloden till Wanhsien och vidare landvägen via Chengdu i Sichuan upp till Somo, (Suomo), i gränstrakterna av Tibet. Här levde, och lever, bl.a. Miaofolket, de Isabella Bird kallar Mantze, en äldre benämning för Miao. Hon hade då även tänkt ta sig vidare till Tatsienlu, idag kallat Kangding, men det blev inte möjligt då lokalbefolkningen i området var mycket fientligt inställda mot utlänningar. p g a de kristna missionärernas verksamhet,  vid denna tid. 

L1020067.jpg

Några av de höga tornen i byn Moluo, Suopo, i Danbaområdet. Sichuan. Foto: Paul M. Grahn 2016

Byarna i området som Isabella Bird kallar Somo har mängder av mycket gamla, 600 - 1000 år, höga torn. Sannolikt byggda för försvarsändamål. Hon fotograferade några av dem men det framgår inte om hon intresserade sig för eller fick reda på vad tornen användes till. Isabella och hennes följeslagare utsattes för stenkastning och hon bedömde det som allt för farligt att fortsätta så hon återvände till Chengdu. Vid 1890-talets mitt fanns det inga vägar i dessa bergiga gränstrakter mellan Kina och Tibet. Man tog sig fram på stigar som under regnperioderna kunde spolas bort eller förstöras av ras. Här härjade också "banditer" som rånade och i värsta fall dödade resenärer. Om man skulle färdas här fick man ta med pålitlig väl beväpnad eskort. 

Idag pågår i dessa trakter en mycket omfattande utbyggnad av vägar och järnväg med långa tunnlar genom bergen och broar över floderna vars vattenkraft det är stort behov av i Kina. Nu byggs också den nya järnvägslinjen, den kortaste vägen, som skall förbinda det mycket tätbefolkade Sichuan med det naturresursrika Tibet. 

L1110030.jpeg

Omfattande tunnelarbete för vattenkraft i Dadufloden i Sichuan. Foto: Paul M. Grahn 2016

I februari 1889 anlände Isabella Bird till Indien. Nu var hon änka och i 60-årsåldern. Från Karachi reste hon upp till Islamabad och via Srinagar i Kashmir till Leh i Ladakh.  Här gällde samma förutsättningar som i Sichuan, dåliga vägar och enkla stigar utmed branta bergssidor. Även här fick man ta med beväpnad eskort. Isabella hade hyrt in en storvuxen afghansk soldat, Usman Shah, som gick i täten med sitt stora svärd liggande över axeln. Vid ankomsten till Leh blev Usman Shah arresterad då det visade sig att han sedan tidigare var efterlyst för mord. Här i Leh träffade Isabella de europeiska missionärerna från den Moraviska missionen, vars skola för övrigt fortfarande ännu finns kvar i Leh. Vid Isabella Birds besök hade missionen två manliga missionärer med hustrur på plats, Mr. Redslob och Dr. Karl Marx, inte den Marx som skrev ”Kapitalet”, utan en namne till honom.

L1080244.jpeg

Palatset i Leh, Ladakhs huvudstad. Palatset har likheter med Potalapalatset i Lhasa men är äldre. Foto: Paul M. Grahn 2014

Tillsammans med Mr. Redslob gjorde hon en tre veckors äventyrlig färd upp till Nubra- och Shayokdalarna vid gränsen till västra delarna av Tibet. Här fanns, och finns fortfarande, tibetansk buddhistiska kloster. Befolkningen häruppe består av både buddhister och muslimer.

L1150175.jpeg

Diskitklostret i Shayokdalen. Ett tibetansk-buddhistiskt Gelukpakloster från 1400-talet. Foto: Paul M. Grahn 2018

I Shayokdalen besökte de bl.a. Diskitklostret och byn Hunder. På återvägen till Leh blev Isabella avkastad en häst när hon korsade Shayokfloden som hade högt vattenflöde. Det blev ytterst dramatiskt och Mr. Redslob befarade att Isabella skulle omkomma. Men hon klarade sig med blåmärken och ett brutet revben. Från Leh tog hon sig sedan till Rupshu och en grupp tibetanska nomader där. Vägen tillbaka till Leh gick via Lahuldalen. Hon lämnade Leh och färdades under fem veckor via Övre Kulludalen och Mandi ner till britternas sommarhuvudstad Simla. Nu var det  november men Isabella fick här ett förslag att följa med Major Herbert Sawyer från Brittisk-Indiska armén på en färd till häst från Baghdad till Teheran. I snöstorm och isande vinterkyla gjorde man denna 80 mil långa färd. Efter ytterligare en färd till Isfahan begav hon sig sedan på en 100-mila färd genom västra Persien, Kurdistan och Armenien fram till Svarta havet varifrån hon reste med ångbåt till Konstantinopel, (Istanbul). Härifrån åkte hon med tåg och var i London lagom till jul. Hon hade då varit ute på resa i tre år.   

I Indien hade Maharadjan av Kashmir gett henne mark på vilken hon låtit bygga ett sjukhus med sextio vårdplatser och ett apotek för kvinnor. Hon arbetade tillsammans med Fanny Jane Butler när hon skapade ett John Bishop Memorial Hospital till minne av sin nyligen avlidne man. Denne hade efterlämnat pengar i sitt testamente för ett sådant ändamål. 

Vi som i nutid har rest i de trakter som Isabella Bird och de andra två kvinnorna färdades i för mer än 100 år sedan kan bara i tystnad buga oss för deras bedrifter. I både Ladakh och delar av västra Sichuan kan det ännu idag vara tröttande att resa och då åker vi kanske i fyrhjulsdrivna bilar, bor på anständiga hotell, ibland i tältläger med hög standard och kan äta god mat efter tycke och smak.  

 Isabella Birds böcker:

The Englishwoman in America (1856)

The Hawaiian Archipelago (1875) A Lady's Life in the Rocky Mountains (1879)

Unbeaten Tracks in Japan (1880

The Golden Chersonese and the way Thither (1883)

Journeys in Persia and Kurdistan (1891)

Among the Tibetans (1894)

Isabella Bird: A Photographic Journal of Travels Through China 1894 1896

Korea and her Neighbours (1898)

The Yangtze Valley and Beyond (1899)

Chinese Pictures (1900)

Notes on Morocco (published in the Monthly Review) (1901)

Böcker om Isabella Bird:

Isabella Bird: A Photographic Journal of Travels Through China 1894-1896. Deborah Ireland

Utgiven av Ammonite Press I samarbete med Royal Geographil Soceity, 2015. En riktig praktbok med mer än 180 av Isabella Birds foton från Kina. Boken kan köpas t.ex via Adlibris eller beställas i bokhandeln.

The Life of Isabella Bird. Anna M. Stoddard, 1906