försättssida.jpeg 

Försättssidan i den brittiska upplagan från 1947 

Charles Suydam Cutting, (1889 – 1972), upptäcktsresande, naturforskare och författare gjorde många resor och flera omfattande expeditioner runt om i världen. I det här inlägget om Saydam Cuttings expeditioner håller jag mig till de områden som jag själv har besökt och är intresserad av, Nepal och Tibet. 

Cutting är inte särskilt känd som ”Tibetresenär”, själv skrev han en bok, ”The Fire Ox and other years” (1940 och 1947) som i ett kapitel beskriver hans resor i Tibet. Han omnämns sedan av andra författare i ett par andra böcker. Cutting gjorde tre resor till Tibet, 1930 nådde han upp till Gyantse. 1935 kom han till Shigatse och Lhasa. 1937 vistades han i Lhasa med omnejd i tre veckor.

Skanningsbild_3.jpeg

Potalapalatset i Lhasa (1937) ur Cuttings bok "The Fire Ox and other year"

På några amerikanska webbsidor hävdas det att han var den ” förste vite, kristna besökaren i Lhasa”. Sannolikt en missuppfattning, möjligtvis kallade sig inte den förste amerikanen som kom till Lhasa för ”kristen” men denne, William Montgomery McGovern, kom till Lhasa, visserligen i förklädnad, redan 1924. Han skrev en bok, som också är översatt till svenska ”I förklädnad till Lhasa - redogörelse för en hemlig resa genom det mystiska Tibet.”

Suydam Cutting är därmed inte den förste utan den andre amerikanen när han 1935 besöker Lhasa. Cutting anses även vara den som har introducerat hundrasen Lhasa Apso i USA 1933 då han fick ett par valpar från Tibet som sägs ha varit en gåva från den trettonde Dalai Lama. Cutting hade nämligen tidgare sänt ett flertal olika gåvor till denne.

Cutting fick sin högre utbildning vid Harvard University, där han utexaminerades 1912 som ingenjör. Under båda världskrigen tjänstgjorde han i den amerikanska armén. Hans rang i andra världskriget var överste löjtnant. Cutting var medlem i The Room, en grupp ”amatörspioner” som rapporterade direkt till president Franklin Roosevelt.

1925 gjorde han sin första expedition som gick till kinesiska Turkestan, detta var den s.k. ”Rooseveltexpeditionen”, med på denna expedition var hans vänner Kermit och Theodore Roosevelt Jr. Detta var en stor och krävande expedition genom trakter som ansågs och var farliga av flera skäl. Man startade i Bombay och tog sig via Delhi upp till Srinagar i Kashmir, härifrån vidare till Leh i Ladakh. Expeditionen tog sig över Khardunglapasset (5350 m ö h) och upp i Nubradalen. Färden fortsatte sedan över Karakorum till Yarkand och Kashgar, i nuvarande Xinjiang, då kallat Östturkestan. Genom Kirgizistan till Samarkand och Bokhara, Baku och Istanbul. Under denna expedition letade man bl.a. efter de s.k. ”blå fåren” och Ibex, en slags stenbock eller bergsget. Sällsynta djur vilka jag själv haft lyckan att få se några gånger i såväl Ladakh som i Tibet. 

Juni_2018.jpeg

Bergsgetter, Ibex i Ladakh. Foto: Paul M. Grahn Juni 2018

L1150779.jpeg

Så kallade "Blå får" i närheten av Ralungklostret i Tibet. Foto: Paul M. Grahn 2015

Efter denna expedition reste Cutting till Etiopien 1926, Assam i Indien 1927 och till Tibet 1930. Efter den första expeditionen till Tibet återkom han så först 1935 tillsammans med ”storviltjägaren” Arthur Vernay. Cutting var alltid mycket intresserad av att skjuta vilda djur helst sällsynta. En praxis lokalbefolkningen oftast inte alls gillade. De döda djuren levererades sedan till amerikanska museer i uppstoppad form. 

1937 besökte Cutting, tillsammans med sin hustru Nepal, som vid den här tiden var ett s. k. ”stängt land” man tillät inga utlänningar att komma in i landet. Detta gällde dock inte den brittiska representationens medlemmar eller deras inbjudna gäster. Cutting hade 1936 fått en inbjudan från den brittiske residenten i Nepal, Överstelöjtnant F.M. Bailey för att närvara vid kung Tribhuwan Bir Bikram Shah´s (1906-1955) 25-års jubileum sedan trontillträdet. 

Joodha_o_Kungen.jpegJoodha Shumshere Jung Bahadur Rana, premiärminister till vänster i förgrunden och kungen Tribhuwan i bakgrunden. Bild ur Cuttings bok "The Fire Ox and other year"

Kungen är vid denna tid dock helt maktlös. Detta är under den period som kallas ”Ranaväldet” varunder den högsta makten låg hos landets premiärminister. Jung Bahadur Rana (1817–77) hade genom en statskupp 1846 gjort sig till Maharadja och premiärminister, hans släkt styrde sedan fram till 1951 då kung Tribhuwan lyckades störta Ranaväldet med hjälp av Indien och återtog den högsta makten. Men nu 1937 hette premiärministern Joodha Shumshere Jung Bahadur Rana (1929-1952). 

Det pampiga firandet i Kathmandu ägde rum bara tre år efter den stora jordbävningen 1934. Denna jordbävning som förstört mycket i Kathmandu och grannstäderna Bhaktapur och Patan. 2015 drabbades Nepal återigen av en lika stor jordbävning.

1937.jpeg

Vid det hinduiska templet Pashupatinath i Kathamandu 1937. Bild ur Cuttings bok "The Fire Ox and other year"

Juni_2007.jpeg

Bagmatifloden rinner förbi templet Pashupatinath i Kathamandu. Foto Paul M. Grahn Juni 2007

Men nu 1937 firades det i Kathmandu, kungen fördes runt i staden på en stor elefant och det var parader och fester. Cuttings bjöds av Maharadjan att delta i en exklusiv jakt där man använde sig av geparder för att nedlägga hjortar. Härvid skedde det en ”regrettable incident” en av geparderna ”råkade” döda en kvinna ur lokalbefolkningen. Geparden tilläts inte äta kvinnan utan ”drogs från sitt byte så att den inte skulle göra om sin föreställning”. Efter jakten återvände man tillsammans med maharadjan till ”the bungalow” där man sedan “made merry at breakfast”. Den dödade kvinnan var uppenbarligen inget som bekymrade varken maharadjan eller Cutting särskilt mycket. 

Nagarse_dzong.jpeg

Nagarze dzong (fort) 1937. Bild ur Cuttings bok "The Fire Ox and other year"

Borgen_I_Nagarze.jpeg

Nagarze fort vilket demolerades under 1960-talet.  Foto: Paul M. Grahn Juni 2005

 

”Till Tibets förbjudna städer”

Efter besöket i Nepal våren 1937 begav sig Suydam Cutting och hustrun, Helen McMahon (1894–1961), från Nepal via Indien till Gangtok i Sikkim. Härifrån vidare med en karavan bestående av 26 hästar upp genom Natu la-passet till Tibet. Från Chumbidalen, Yatung och städerna Phari och Gyantse tog man sig hela vägen till Lhasa. Detta var andra gången Cutting kom till Lhasa. Lite irriterande för honom nu var att det redan fanns en annan amerikan på plats i Lhasa. Denne ”Den vita laman” - Theos Bernhard har jag tidigare skrivit om här: https://www.pgrahn.com/blogg/225-theos-bernhard-den-vita-laman.html

De är på väg in till Lhasa och Bernhard bestämmer sig för att rida ut ur Lhasa för att möta dem. Ett tilltag som inte alls uppskattas av Saydam-Cutting och dennes hustru. Det är uppenbart att det mellan Bernhard och Cuttings är en tävling om vem som är den mest betydelsefulla besökaren i Tibet”Cutting hade allt sedan 1920-talets slut skickat ett flertal gåvor till den trettonde Dalai Lama bl.a. ett par taxar, ett par dalmatiner, guldklockor och flera tekniska apparater. Dalai Lama hade också bett om att få en struts, men Cutting ansåg att djuret inte skulle överleva resan så någon struts kom aldrig till Lhasa.

Cutting var även användbar på andra sätt. Han hade goda kontakter med makten i USA och Dalai Lama ville gärna köpa silver direkt från USA då Indien hade påfört höga avgifter när man köpte silver från Storbritannien. Cutting blev en slags inofficiell kontakt för Tibet i USA i en del ärenden.

När paret Cutting under färden upp till Lhasa når Gyantse träffar de på en av de stora Tibetauktoriteterna, den italienske Tibetkännaren Giuseppe Tucci. Till Cuttings förtret har denne som Cutting kallar ”en italiensk arkeolog” fått tre rum till sitt förfogande i den bungalow som britterna använder vid färder mellan Indien och Lhasa. Paret Cutting får tränga ihop sig i endast ett rum. Synnerligen irriterande då Cutting ser sig själv som avsevärt mer betydande än Tucci. Jag tror inte Cutting egentligen kände till Tucci och hans betydelse för Tibetforskningen utan såg sig förbigången av en ”obetydlig italienare”. Cutting var antagligen nöjd när Tucci inte tilläts komma vidare till Lhasa. Tucci fick 1937 nöja sig med att studera stupan och klostren i Gyantse. Det gjorde han med besked vilket återgavs i ett av Tuccis betydande verk, Gyantse and its Monasteries - General description of the Temples / Inscriptions / Plates (Indo-Tibetica IV.1-3). Först 1948 tilläts Tucci besöka Lhasa och Yarlungdalen vilket beskrivs i boken TO LHASA AND BEYOND (ISBN 0-937938-57-2).

Cuttings fortsätter mot Lhasa och får övernatta först i Nagarze dzong, nu i ruiner, och ytterligare en dag senare i Pede dzong, även den i ruiner, vid kanten av den vackra sjön Yamdrok tso. Nästa dag korsas Yarlong Tsangpofloden i yakhudsbåt. Efter ytterligare ett par övernattningar når man äntligen Lhasa och inkvarteras i ett litet gästhus i utkanten av staden. Sedan vidtar en mängd möten och luncher med tibetanska dignitärer. Man träffar regenten Reting Rinpoche som nu styrde Tibet sedan den trettonde Dalai Lama avlidit 1933. Denne Reting Rinpoche föll tio år senare, 1947, från makten och dog, förgiftad påstås det, i Potalas mörka fängelsehålor.

Efter många officiella möten och besök ägnar sig Cuttings åt att köpa tibetanska artefakter. Tält, mattor, kläder, smycken, skulpturer och målningar och annat åt amerikanska museer. Man ägnar sig också åt insamling av växter. Ännu mera överdådiga luncher och middagar med den tibetanska noblessens främsta representanter innan det är dags att efter tre veckors vistelse bege sig  hem via Indien. 

Skanningsbild_1_2.jpeg

Paret Cuttin i LHasa 1937. Bakom dem deras två tibetanska medhjälpare kocken Nakkin till vänster och Wangdi längst till höger. Mannen i mitten är en representant som ansvarade för Cuttings resa i Tibet. Bild ur Cuttings bok "The Fire Ox and other year"

Boken ”The Fire Ox and other years” innehåller vidare skildringar av besök på Andamanerna de isolerade indiska öar som fortfarande hyser en urbefolkning av småväxta människor som lever på en s.k. ”primitiv nivå” samt då även en stor straffkoloni, Port Blair, där britterna placerade indiska frihetskämpar som gjort motstånd mot deras kolonialpolitik. I Cuttings beskrivning av straffkolonin vill han få oss att förstå att den är ett mönstersamhälle där alla fångar egentligen trivs och har det mycket bättre än om de fick vara kvar på det indiska fastlandet och leva i frihet. Boken beskriver även resor till Galapagos, Burma och Etiopien.

Cutting belönades med en ”Croix de Guerre” och en ”Order of the Black Star” från fransmännen efter och utsågs också till hedersbefälhavare  i det brittiska imperiets mest utmärkta orden för sina insatser under andra världskriget. Cutting dog den 24 augusti 1972.