Den "lärde mannens" skrivrum. Ett av rummen i Guanfu Museum i Beijing. Foto: Paul M. Grahn Dec. 2023
Vi har legat på latsidan under de senaste kalla dagarna i Beijing men under sista torsdagen för det här året bestämde vi oss för att återse Guanfu Museum då det nu är flera år sedan vi senast var där. Guanfu museum är speciellt av flera skäl, främst för att det har en alldeles fantastisk samling kinesiska antikviteter, framför allt möbler och porslin, men också för att det var det första privata kinesiska museet efter Folkrepublikens grundande 1949.
Museet grundades i januari 1997. Dess Grundare och fortfarande museets kurator är Ma Weidu. Museets samling innehåller, keramik och porslin, kinesiska möbler, jade, lack- och metallarbeten, cloisonné (emaljarbeten), fönster- och dörrpaneler samt en del samtida kinesiskt oljemåleri.
Under tidigt 1980-tal när resten av Kinas invånare sparade varenda CNY för att skaffa en färg-TV ägnade Ma Weidu sig åt att besöka så många loppmarknader han bara kunde och inte bara i Peking även andra delar av Kina besökte han. Vid den här tiden var det möjligt, om man hade pengar, men framför allt kunskaper, att komma över kinesiska antikviteter mycket billigt.
Huvudbyggnaden i Guanfu museum. Foto: Paul M. Grahn Dec. 2023
Ma Weidu köpte till en början mest antika dörr- och fönsterpaneler, klassiska möbler och en del porslin. Vid den här tiden stod inte slitna stolar och bord särskilt högt i kurs, nu ville man ha nya moderna möbler. Det här är perioden i Kinas historia då man just ”öppnat dörrarna”, och strömmen av såväl utländska besökare som idéer och influenser ökade år för år. Nu fick kineserna veta hur det såg ut och hur människor levde i omvärlden. Nu ville man vara lika moderna. Ut åkte mycket av de där gamla prylarna man ärvt och sparat och på loppmarknaderna kunde nu den med kunskaper och lite pengar göra fynd.
Ma Weidu i en av de videopresentationer han gör i storbildsformat i museets butik. Foto: Paul M. Grahn Dec. 2023
Ma Weidu har alltid stått lite vid sidan om. Han är född 1955 och har bara fyra års formell skolutbildning då han inte riktigt fann sig till rätta i utbildningssystemet, han tillhör också en generation som råkade vara i skolåldern under Kulturrevolutionen, 1966 - 76. Eftersom det mesta i det kinesiska samhället, inte minst skolorna, vändes upp och ner under de åren var det många som fick en kort skolgång.
Men det var något som Ma Weidu tog igen på egen hand, han läste var intresserad av litteratur och skrev också själv. Han sände en novell till tidskriften China Youth Daily som inte bara lät publicera den utan också värvade honom som redaktör, den yngste någonsin, för tidskriften Youth Literature. Han fick en inkomst, inflytande och en karriär. Han blev också en av de första i Kina som skrev manus för TV-serier under 1980- och 90-talen. Hans stora intresse var kinesisk historia och sedan tidig ålder hade han haft som vana att söka antikviteter på loppmarknader. 
Den största "antikmarknaden" i Beijing är Panjiayuan ("Familjen Pans gård"). Lördagar och söndagar var det för tiotalet år sedan många privatpersoner som sålde antikviteter här på den "öppna loppmarknaden". Idag är det mest "handlare" som säljer stenar och annnat massproducerat för smycketillverkning. I veckorna är bara antikhandlarnas butiker öppna. Foto: Paul M. Grahn 2006
Ett fat i "blå-vitt porslin". Diameter 68 cm. Mingdynastin (1368 - 1644) råkar man nog inte hitta på loppmarknaderna idag. Foto: Paul M. Grahn. Dec. 2023
Hans en gång, i mångas ögon, värdelösa samling är ovärderlig idag. Kinesiska antikviteter har haft en enorm värdeutveckling på både den kinesiska- och den internationella auktionsmarknaden. Om Ma Weidu skulle sälja sin samling idag skulle han bli en av Kinas ”billionärer”. Men så resonerar inte Ma Weidu, hans samling kommer, vad jag har förstått, vid hans frånfälle att tillfalla den kinesiska nationen. Hans samlade kulturskatter skall bevaras för framtiden och därför skapade han sitt museum 1997.
Vas eller kruka för penslar. Porslin Mingdynastin 1368-1644. Foto: Paul M. Grahn Dec. 2023
I Pekings nordöstra utkanter, i området Jinzhan, Chaoyangdistriktet, ute vid femte ringvägen, ligger hans Guanfu Museum. Museet är idag 5000 kvadratmeter stort. Samlingen är till stor del uppbyggt så att möbler, porslin och andra föremål presenteras i olika miljöer så som de en gång användes. Här finns tex. den lärde mannens skrivkammare, mottagningsrum och sovrum. Men samlingen är kolossalt stor och många föremål visas också i glasmontrar. Allt presenterat både på kinesiska och engelska.
En skål s.k. jun-kiln, stengods, denna från Yuandynastin 1271 - 1368. Foto. Paul M. Grahn Dec. 2023
Då samlingen är mycket omfattande visas en hel del i glasmontrar. Foto: Paul M. Grahn Dec. 2023
Idag är Ma Weidu en celebritet och många människor vill gärna träffa honom. Bland dem de som vill ta del av hans expertkunskaper eller till och med få visa upp någon familjeklenod för att få den värderad av honom.
Museet har en butik där man säljer en del antikviteter, men mest nytillverkade snyggt designade föremål som tekannor, koppar, fat och prydnadsfigurer i keramik och porslin. Försäljningen sker ”online” och ett par anställda är i en del av butiken engagerade i samtal, via Internet, med kunder. Guanfu museum har också etablerat "filialer" bl.a. i Shanghai och det planeras för ett museum även i Shenzen
En antik Shih Hua ("Drömsten") till salu i butiken. En "bild" skapad av naturen i ett marmorblock. Sten som bryts huvudsakligen i Dali-området i Yunnan. Dessa "Drömstenar" innefattade i vackra träramar är unika för Kina och högt uppskattade där. Foto: Paul M. Grahn Dec. 2023
Ma Weidu lät göra en skulptur i brons av "Hua fei fei" (2003 - 2016) en av hans älskade katter. Foto: Paul M. Grahn dec. 2023
Nu är Guanfu Museum är inte som ”vilket museum som helst” i traditionell bemärkelse. Det har även en annan begivenhet som lockar besökare, katterna. Ma Weidu älskar inte bara antikviteter han, liksom jag, älskar katter. På museets innergård finns därför idag flera mindre träbyggnader som hyser ett trettiotal katter. Här finns katter i alla storlekar och färger och de har givetvis också, i vissa fall, förmåga att föröka sig. Nu vid vårt besök, denna gång i slutet av december, hade en av katterna fått sex ungar, nu var de ett par månader gamla och vi blev erbjudna att adoptera någon eller helst några av dem. Det erbjudandet avböjde då vi redan är engagerade i vårt bostadsområdes ”gårdskatter”.
En av det trettiotal katter som bor i träbygganderna på museets innergård. Foto: Paul M. Grahn Dec. 2023
Museets hemsida, text enbart på kinesiska: