"Vår innergård" en vacker dag i november. Foto: Paul M.Grahn November 2024.
Anlände Peking i mitten av oktober, med Air China från Köpenhamn. Noterade att det i jämförelse med resan i maj 2024, var betydligt fler ”utlänningar” som skulle till Kina av en eller annan anledning. Långa flygresor är dryga men alternativet Transsibiriska järnvägen genom Ryssland är ju inget alternativ idag. Blev vid framkomsten i Peking hämtad med bil av min kära hustru, som rest ut några veckor före mig, och raskt var vi hemma. Vi bor ju på ”rätt sida om stan” i förhållande till Beijing Capital international airport (PEK).
Allt såg ut som vanligt när vi anlände "vårt bostadsområde" på Västra Wangjing gatan. Området, byggt 2007 av ett Singaporebolag, är s.k. ägarlägenheter. Man köper sin lägenhet man kan sälja och man kan hyra ut den. Man betalar en mindre årsavgift för skötsel och förvaltning. Var och en står för sin egen el. värme och vatten. Har man bil kan man hyra parkeringsplats i det stora underjordiska garaget, att försöka parkera på gatuparkeringarna är ett lönlöst företag idag. Peking har för många bilar. Dessutom är det avgiftsbelagt i stort sett överallt.
Ingången till områdets administrationsbyggnad i mitten av innergården. Foto:Paul M. Grahn April 2011.
Bollplan och tennisbanor finns inne på "vår innergård". Foto: Paul M. Grahn Okt.2024
Samma vaktpersonal vid grinden, sedan lång tid tillbaka, håller ögonen på vilka som kommer och går såväl människor som bilar. Dag- och kvällstid är det full aktivitet på områdets innergård. Den är stor, som en park med flera lekplatser, tennisbanor, en bollplan och en administrationsbyggnad i mitten. Innanför lägenhetshusen, tjugotalet våningar höga och står i en ring, går en inre transportväg, för promenader men framför allt för de som levererar varor av olika slag. Här kan ungarna cykla och personalen som tömmer sopkärlen, placerade regelbundet i grupper runt gården, kan åka runt med sina elfordon. Ett par äldre farbröder åker runt och tömmer kärlen flera gånger om dagen. De har ett styvt jobb med att sortera avfallet för precis som i Sverige är det många som helt enkelt struntar i, att lägga sitt avfall i rätt kärl och ofta inte ens i ett kärl utan vid sidan av. Tidigare lämnade man allt avfall i trappan på det våningsplan där man bor och personalen forslade bort det flera gånger om dagen. Det är slut med det nu vilket jag förstår när man ser dagens volymer. En stor ökning av framför allt emballage av olika slag sedan Coronapandemin då shoppandet online tog rejäl fart.
Uppköpare av återvinningsbart avfall utanför "vårt bostadsområde". Foto: Paul M. Grahn Juli 2012.
Avfallshanteringen här är intressant, med den befolkning som Peking har, någonstans mellan 23 och 30 miljoner? blir det volymer som det är svårt att föreställa sig. Utanför flera av bostadsområdena står uppköpare med lastbilar som köper, plast, kartong, metall och annat. Får ses som något positivt eftersom det då sannolikt går till återvinning.
Nu agerar man mycket hemifrån, det gör vi i Sverige också, det har givetvis med covid-pandemin att göra. Här var man under lång tid, till skillnad från oss, avstängda från att röra sig ute. Nu ilar tusentals eldrivna mopeder och motorcyklar kors och tvärs i stan och levererar mat från restauranger och allt det där andra man köper online. Den enda regel buden följer är att leverera snabbt och på sina tvåhjuliga fordon följer de därför inte några som helst trafikregler. De kör överallt, på trottoarer och övergångsställen och på vilken sida av vägen som helst, de stannar inte ens för rött trafikljus, klart att det sker olyckor. Men inne på den ”inre vägen” i vårt bostadsområde är det förbjudet område för ”matbudens” fordon.
Ett "matbud" som här idkar vänstertrafik, kör mot rött ljus men förhoppningsvis hinner leverera i tid. Foto: Paul M. Grahn Dec. 2023
Jag minns att jag häpnade när vi i maj förra året besökte ett område, ganska nära oss. Vi gick till en stor matvaruaffär, ligger oftast i mark- eller källarnivån. Här såg vi hur många anställda plockade varor efter en beställning de hade på en digital lista. Varje ”plockare” hade en fem – sex kassar som de fyllde i rasande fart. När kassarna var fyllda hängdes de upp i ett system som slamrade under innertaket runt hela butiken och fördes ut till de som väntade på att leverera varorna. Det var en lördag så många människor var säkert lediga men i stället för att gå ut och handla beställer man online och får det levererat hemma vid dörren.
Matvarubutik med omfattande leverenssystem, bl.a. en "linbana" för matkassar under taket. Foto: Paul M. Grahn Maj 2023.
Redan när man beställer och betalar sina varor kan man lägga en drickspeng till budet. Inget fumlande efter småsedlar nu längre när man öppnar dörren, budet vill bli av med varorna så snabbt som möjligt. De är jagade, om leveransen inte sker i tid blir det mindre eller ingen ersättning. Här är ”gig-ekonomin” i full swing. Läste en intressant artikel av DN`s duktiga korrespondent Marianne Björklund (den 7/10) där hon skriver att ”de stora budföretagen har tolv miljoner bud som servar över 500 miljoner kunder som nyttjar deras tjänster” vidare att ett av de största budföretagen, Meituan, utlovar att maten ska vara hos kunden högst 30 minuter efter att beställningen har gjorts. Någon hänsyn till trafik, väder eller den tid det tar för restaurangen att laga maten tas inte. Länk: https://www.dn.se/varlden/kinas-matbud-en-symbol-for-ekonomisk-desperation/
Beträffande biltrafiken i Peking så är Kina idag världsledande på elbilar det är man för övrigt också på solpaneler och vindturbiner. Kina har satsat på elbilar genom en effektiv produktionsprocess från råvaror och batteri till teknikutveckling och den slutliga monteringen. På TV visar man en tekniskt acvancerad tillverkning där robotar sköter en stor del av framställningen av de nya bilarna. Ofta ser jag elbilsmärken som jag aldrig sett förut, nya namn och modeller, alla kinesiska. Att det är el-bilar syns på registreringsskylten som är grön.
Två elbilsmärken som, åtminstone för mig, är nya. Foto: Paul M. Grahn Nov. 2024
Men fortfarande dominerar “de blå skyltarna” dvs. bensindrivna fordon. Men det räcker inte med gröna skyltar. TV här gör "reklaminslag om grön omställning” och förklarar hur man kan spara el. Typ släck lampor, sänk temperaturen inomhus etc. Det är ju nödvändigt av många skäl inte minst ur klimatsynpunkt eftersom i en stor del av Kina framställs elen med kolkraft.
Höst, trädens löv glöder i solskenet, varje år tar jag nya bilder som om detta är en unik händelse. Foto: Paul M. Grahn Nov.2024
Nu är vi inne i mitten av november och vi har haft, som så ofta denna årstid, “nedsmutsad luft”. Man rekommenderar människor med hjärt- och lungproblem att hålla sig inomhus och man bör inte heller utöva sport utomhus. I vår lägenhet sätter vi igång våra två “Blue Air - luftrenare”, då får de gå, under de kritiska dagarna, dag och natt. Ja just ja, de är eldrivna.
Nu märks det att dagstemperaturen sjunkit lite. Vi är ju ett gott stycke in november och hittills har det varit varmt för årstiden. Ännu mer elkraft kommer nu att behövas. Om dagarna lyser solen annars mest från en blå himmel. Lägenheten värms upp av solen så trots att vi är i mitten av november har vi inte behövt använda vårt värmesystem.
En annan aktivitet som helt har förändrats i Peking är cyklandet. Peking var känt för sina många cyklar. Det var den tidens statussymbol att ha en egen cykel. Idag är den vanligaste cykeln en “hyrcykel” gul eller blå eller grön beronde på vilket bolag som hyr ut dem. Med en app i telefonen betalar man och låser upp cykeln och sen kan man lämna den var som helst. Men vi slipper elsparkcyklarna här har inte kontrollerat men kan anta at de inte är tillåtna.. Det är inte heller bara matbuden som kör eldrivna mopeder det gör även många tusentals andra Pekingbor. Eldrivna mopeder har blivit den “nya cykeln” nu när allt skall gå fortare. Det har blivit trångt på trottoarerna för de är nu också parkeringsplats för dessa fordon.
Eldrivna scoters är nu mycket vanliga. Här utamför en tunnelbanestation. Foto: Paul M. Grahn Okt. 2024
"Hyrcyklar". Öppnas med en app och sen lämna cykeln där det passar dig. Foto: Paul M. Grahn Dec. 2023
Här var det för någon vecka sedan dags att “ge vinterkläder till de döda”. Den här sedvänjan sammanfaller ungefär med vår “Alla helgons dag”. Man kan se att människor skriver de avlidnas namn med krita trottoaren och ovanpå texten gör man sedan upp en liten eld med papper och annat. Ja det gäller att förbereda alla för vintern, här i norra Kina, kan det bli rätt kallt.
En gammal sedvana "att ge vinterkläder till de döda" genom små eldar på trottoarer och andra platser. Foto: Paul M. Grahn Nov. 2024
Bland våra dagliga rutiner ingår att ett par gånger om dagen ge mat åt några av “gårdens katter”. Just nu är det en fem – sex eller fler “utekatter” som lever här på innergården. Det finns mycket buskage och flera ställen de kan gå in för att sova och värma sig på vintern. Några av de boende har också ställt ut små isolerade hus åt dem. Vi är en grupp “kattentusiaster” här på gården som tar hand om katterna, man ser till att så många som möjligt blir kastrerade och vaccinerade. Katterna är väldigt skygga och håller sig undan, framförallt för de hundar som är vanliga här, dock oftast kopplade, på gården. Flera katter har genom åren blivit infångade och adopterade av familjer här. Men det innebär förstås också slut på det fria livet och ett liv som “innekatt”. Häromdagen när jag kom för att lägga ut mat satt en annan krabat och mumsade i sig av katternas torrfoder. Den här igelkotten var inte alls intresserad av att avbryta sin måltid så jag väntade tills, han eller hon, var klar.
En av "våra" gårdskatter. Foto: Paul M. Grahn Okt. 2024
En igelkott som också låter sig väl smaka av katternas torrfder. Foto: Paul M. Grahn Okt. 2024
Två av våra sötnosar på gården som nu båda blivit adopterade och är Innekatter. Foto: Paul M. Grahn Dec. 2023
Mittemot vårt bostadsområde ligger en skola, typ högstadium Jag har ju själv ett yrkesliv som lärare bakom mig och ser här hur eleverna anländer till skolan kl. 07.15 på morgonen, och minst fyra dagar i veckan inte går hem förrän klockan 18.00! Det kan man kalla ”långa skoldagar”. Vad jag kommer ihåg från min tid i skolan så var det sällan eleverna var kvar efter 16.00. Kan ju ha ändrats det är ett tag sedan jag var lärare.
Eleverna anländer till skolan 07.15. Foto: Paul M. Grahn Nov. 2024
Eleverna lämnar skolan 18.10 . Foto: Paul M. Grahn Nov. 2024
När det gäller valet i USA och Trumps seger i valet så har man här på CCTV rapporterat och visat bilder och videos där Trump skroderar över sin seger. Man talar om, vad jag kan se och förstå, vad som kommer att hända efter Donald Trumps installation den 20 januari nästa år. Kommer USA att fasa ut ”all kinesisk import” som Trump har utlovat? Kommer han att införa 60 % tulltariffer på kinesiska varor? Det blir intressant att följa. Men jag misstänker att USA som övriga delar av världen också har vant sig vid att köpa billigt från Kina. Att tillverka samma saker i USA kommer antagligen ”kosta mer än det smakar” för amerikanarna, är de villiga att betala det?
Det blir intressant att följa utvecklingen för Kinas del när denne man blir president i januari 2025.
Varje dag på flera av TV-kanalerna visas dramaserier om kriget mot den japanska ockupationsmakten 1937 – 1945 och om inbördeskriget, 1945 – 49, mellan kommunisterna och Guomindang.
Reklambild för en verklig "långkörare" i TV . Titeln översatt blir ungefär "Diplomatins moln". Hela kinesiska "laguppställningen" med Mao och Zhou Enlai, Chu De, Deng Xiaoping mfl. i övre delen. I nederdelen syns Stalin i mitten och Chrustjev som ofta framställs vara berusad.
Vad som tillkommit på senare tid är “Koreakriget”, 1950 – 53. Kriget som officiellt utkämpades mellan det kommunistiska Nordkorea och det kapitalistiska Sydkorea och stöddes av kalla krigets supermakter. Stalins Sovjetunionen lät Maos Kina göra skitjobbet och USA stred för Sydkoreas räkning under FN-flagg. Nyinspelat material blandes med klipp ur historiskt material. Vilka hjältarna är kan här inte missförstås. Kina skickade ett par hundratusen “frivilliga” till Korea 1950. FN-trupperna, huvudsakligen amerikanska, drevs tillbaka ner till den 38:e breddgraden, dvs. där gränsen mellan Nord- och Sydkorea går än idag. Det återbördats nu också, från Sydkorea, under mycket högtidligt överlämnande askan i små träkistor efter tusentsls stupade kinesiska soldater. Kinesiska flygvapnets stora Herculesplan har hämtat dessa små kistor insvepta i kinesiska flaggan i flera omgångar.
Nordkoreansk affisch om Koreakriget.
Detta att man nu återbördar askan av stupade och skildrar Koreakriget kan se ut som en påminnelse för Kim Jong-un om vem det var som såg till att Nordkorea över huvud taget alls existerar idag. Den lille mannen där uppe i nordöst har nu också ingått ett militärt försvarsavtal med Ryssland och säkert också irriterat Kina genom att skicka nordkoreanska trupper för att hjälpa ryssarna i deras “militära specialoperation” mot Ukraina.
Jag tror inte att högsta ledningen här i Beijing ser detta med blida ögon. Vänskapen mellan Ryssland, Nordkorea och Kina är kanske inte så solid som den kan framstå i våra västerlämdska medier.