L1030562.jpeg

Bomullsduken uppspänd i en ram. En ung elev målar en studio i Lhasa.  Foto: Paul M. Grahn 2005 

En thangka är en tibetansk buddhistisk målning på bomull eller som en textil applikation, oftast visar den en buddistisk gudom, en av lärarna inom den tibetanska buddhismen eller en s k mandala. Traditionellt har man inte en thangkas inom glas och ram. De förvaras upprullade när det inte visas eller hängande i sin textila inramning med den skyddande textila förhänget nedsläppt eller upprullat. Den traditionella inramningen av en  thangka är en textil inramning som ansluter i färg till någon dominerande färg i motivet.


Ofta  förekommer också ett infällt fält i nederdelen av inramningen i en avvikande färg gentemot huvudinramningen. Detta fält kalls för ”dörren” och tjänar som ett slags visuell entré till thangkamålningen. De flesta thangkas är mindre till formatet sannolikt därför att de lättare kan transporteras och förvaras. I de stora tibetanska klostren kan man också se thangkas i stort format och en del också  kolossalformat. Dessa mycket stora thangkas förvaras i särskilda kistor och visas bara vid speciella tillfällen som viktiga religösa högtider eller festivaler.  Många thangkas var och är avsedda för personlig meditation eller i studiesyfte för de blivande munkar, benämns "drapa" på tibetanska, som studerar i klostren. En ”drapa” är en blivande munk och inte att förväxla med en sk ”lama” vilken är en munk som studerat i 20 år eller mer och avlagt omfattande examina. Vid de tibetanska klostren var det tidigare vanligt att några munkar var thangkamålare men även kunniga i andra konstnärliga tekniker som frescomåleri eller framställande av träblock för tryckning av träsnitt med religiösa motiv. Dessa träsnitt tjänade ofta också som förlaga för thangkamålningar. Motiven i thangkas har genomarbetade kompositioner. En central "gudom" ofta omgiven av andra figurer i en symmetrisk komposition. Berättande scener förekommer. också. Ett vanligt ämne är ”Livets hjul” (Bhavachakra), det är en visuell representation av ”Samsara” den självgenererande process av illusion och lidande som utgör våra liv. Yama ”dödsguden” håller upp den runda skivan eller spegeln. Här visas hur orsak och verkan hänger samman. De olika ”världarna” för djur och människor, för titaner och gudar, olika helveten som vi kan hamna i och ofta återfinns Sakayamuni Buddha uppe till höger där han visar på den väg vi bör välja för att slippa återfödas till något vi inte önskar. Många thangka producerades i en sammanhängande serie, även om de över tid ofta har blivit separerade. Thangkas är ett måleri som uttrycker väsentliga ideér inom den tibetanska buddhismen, det är inget ”fritt” måleri som låter konstnären fritt fabulera. Thangkans olika figurer måste avbildas inom en given ”formram”, färger och de olika buddhorna eller bodhisattvornas handställningar måste återges så att mottagarna, dvs de tibetanska buddhisterna, kan känna igen dem.

I Tibet målades fram till den kinesiska inmarschen 1951 tusentals thangkas framförallt åt de många klostren men även åt den lilla rika överklass som fanns. Redan efter upproret mot det kinesiska styret 1959 och sedan under kulturrevolutionen 1966-76 förstördes och bortfördes mängder av thangkas. Många såldes vidare till utlandet av statliga kinesiska konsthandlare som  skaffade utländsk valuta åt Folkrepubliken Kina. Dessa försäljningar skedde främst i Hongkong, Tokyo men även i Kathmandu. Det fanns vid denna tid köpare, såväl privatpersoner som museér runt om i världen, som byggde upp omfattande samlingar. Själv var jag i Kathmandu två gånger under 1970-talets mitt och jag såg vad som erbjöds till försäljning. Jämfört med idag var priserna låga men marknaden var ju inte heller så stor då. Få människor i väst hade kunskap om vad en thangka var för något. Själv hade jag tyvärr inte råd att göra några omfattande inköp, jag köpte det jag hade råd med, mest de billiga buddhistiska träsnitten. En mycket fin gammal tibetansk thangka lyckades jag köpa 1975, Huvudfigur i denna thangka är läraren Guru Rinpoche eller Padmasambhava och runt honom återfinns bodhisattvor och andra betydelsefulla lärare inom den tibetanska buddhismen. (se bild nedan). I och med Tibets öppnade för turism i mitten av 1980-talet kom thangkamålandet  återigen, visserligen långsamt, igång igen. Under denna tid hade de landsflyktiga tibetanerna i Indien och Nepal, av ekonomiska skäl, sålt många av sina gamla thangkas som de medfört under flykten. Några av dem återupptog sitt målande och man skaffade elever och  lärde dem att måla nya thangkas när man såg att det började uppstå en efterfrågan. Just runt den stora stupan Bodnath i Kathmandu dök det upp fler och fler ”thangkastudios”. Idag finns där en mängd ”thangkaskolor” och det är både nepaleser och landsflyktiga tibetaner som målar. Det skall påpekas att det under hundratals år funntis mycket skickliga nepalesiska konstnärer som framställt thangkas. Det finns och har funnits en ”nepalesisk skola” i thangkamåleriet. Den typen av thangkas såldes även till Tibet från 1000-talet och framåt och de var där mycket uppskattade.

Thangkamåleriet har precis som andra konstarter antagit olika uttrycksformer. Inflytande från Centralasien, Kina, Nepal, Kashmir och Ladakh kan avläsas såväl i thangkamåleriet som i de gamla freskomålningar som ännu till viss del pryder de buddhistiska klostren. I Tibet förstördes det mesta av detta freskomåleri under kulturrevolutionen. Det finns några enstaka klosterbyggnader som fortfarande kan uppvisa de gamla originalmålningarna från äldsta tid dvs 900-1000-talet. Thangkas och mindre skulpturer kunde i viss utsträckning räddas undan förstörelsen och en del av dessa mästerverk återfinns idag i museér och samlingar världen över. Det stora standardverket om thangkamåleri är den italienske tibetologen Giuseppe Tucci´s ”Tibetan painted scrolls” i tre band som han publicerade 1947. Tucci gjorde åtta expeditioner till Tibet, den sista 1948. Han talade och skrev tibetanska, han antecknade och fotograferade och tack vare honom och hans medarbetare kan vi idag få en idé om vilka konstskatter som fanns borta i de västra delarna av Tibet. 

Att läsa om thangkamåleriets metoder och material kan man göra i boken ”Tibetan thangka painting – methods & material” av David & Janice Jackson. Serindia Publications. (ISBN 0 906026 19 9) Andra upplagan 1988. Boken är mycket utförlig och innehåller mängder av bilder och illustrationer till de vanligaste bildelementen i thangkamåleriet.

 

Thangkamålare i en av de främsta studiorna i Lhasa arbetar med skissarbetet på den stora uppspända och grund- preparerade bomullsduken. Foto: Paul M. Grahn Foto: Paul M. Grahn Augusti 2004

Den stora stupan Bodnath i Kathmandu, Nepal. Runt denna finns idag många thangkamålare och deras elever etablerade.

Uppspända och grunderade bomullsdukar för thangkas står till tork utanför en studio i Lhasa. 

En ung thangkamålare målar ett mer komplicerat motiv i Lhasa.

En gammal, 18-1900-tal, thangka, ursprungligen från trakterna av Shigatse i Tibet. Jag köpte den i Kathmandu 1975. Den avbildar Padmasambhava i sina åtta manifestationer och den s k "Diamantsuggan" Dorje Phagmo i flera olika manifestationer. De "vita sjalarna" runt målningen är s k "katas" som man ger eller får som hälsning och tecken på respekt vid besök i Himalayaländerna. 

Thangka med ”Livets hjul” som motiv. Notera det infällda fältet, i violett, under bilden. Det kallas "dörren" Inköpt i Bhutan för ett tiotal år sedan. I ovankant hänger ett huvud, i papier maché, föreställande en yak.