L1140669.jpg

Bergen och dalgången vid Keylong. Himachal Pradesh, norra Indien. Foto: Paul M. Grahn Juni 2018

Tibetologen George de Roerich

I slutet av juni 2018 var jag på väg upp till Ladakh i norra Indien tillsammans med den turistgrupp från Världens resor som jag ledde.  Vi hade startat i Amritsar, Punjab och besökt Manali och Dharamsala, nu åkte vi vidare norrut, övernattade i Keylong. Där upptäckte jag att vi befann oss nära en av de bostäder som tillhört den berömde ryske tibetologen George Roerich. Huset där han bott låg uppe i bergen ovan den lilla orten Keylong. Keylong är trots sin litenhet administrativt centrum för distrikten Lahaul och Spiti.

L1140697.jpg

Den smala och svårframkomliuga vägen upp till Roerich hus ovanför Keylong. Foto: Paul M. Grahn Juni 2018

Det fanns en oansenlig liten skylt som visade att upp efter en liten avtagsväg skulle Roerich bostad, nu ett museum, finnas. Vägen var brant och svårframkomlig, lerig efter nattens regn och det visade sig snart att vi inte kunde köra ända upp till huset med våra bilar. Våra duktiga chaufförer lyckades vända bilarna på den smala vägen och vi fortsatte till fots uppåt trots regnet som nu åter föll. Min indiske guidekollega gick iväg för att undersöka avståndet till huset och framför allt se om det alls var öppet. Det visade sig vara längre bort än vi antagit, dessutom stängt, men en granne hade kanske en nyckel. Denne erbjöd sig att visa oss ett fåtal teckningar han hade i sitt hus vilka tyvärr hade vattenskadats förra vintern. ”Muséet” var alltså stängt. Vi avböjde grannens erbjudande då regnet hade tilltagit rejält och  vi behövde komma vidare upp mot Sarchu, (4500 m ö h). I Sarchu skulle vi övernatta i ett tältläger. Vår ”utflykt” denna morgon hade redan då tagit alltför lång tid. Men varför nu alls intressera sig för George Roerich, vem var han? En ryss med ett hus uppe i bergen i norra Indien? 

G. Roerich.jpg

George de Roerich

George de Roerich föddes som Yuri Nikolaevich Rerikh i Okulovka i Novgorodområdet 1902. Han var son till den  kände Nicholas Roerich, rysk konstnär, teosof och filosof. George studerade Egyptologi, mongolisk historia och språk i St. Petersburg. 1918 inledde han studier på Universitetet i London där han studerade de indiska språken, Sanskrit och Pali. 

Efter avslutade studier i London flyttade han tillsammans med föräldrarna Nicholas och Helena Roerich till USA och  fortsatte sina studier vid Harvard Universitetet. Här utvidgade han även studierna till att omfatta buddhism och klassisk kinesiska. Sedan vidare till Sorbonne Universitetet i Paris, Frankrike, där han studerade men även  arbetade tillsammans med Paul Pelliot och Sylvain Lévi båda berömda forskare och upptäcktsresande. Paul Pelliot var den andre, efter Aurel Stein, som lyckades köpa tusenåriga historiska dokument, texter och målningar, av munken Wang från Mogaogrottorna i Dunhuang. Vid Sorbonne utökades Roerich´s språkkunskaper ytterligare till att även omfatta tibetanska och persiska. 

L1140650.jpg

Omgivning runt Keylong. Foto: Paul M. Grahn Juni 2018

L1140689.jpg

Huvudgatan i den lilla orten Keylong. Foto: Paul M. Grahn Juni 2018

Som 21-åring inledde George de Roerich sin bana som fristående forskare och reste till Bombay i Indien med föräldrarna. 1923 deltog han i en expedition till Sikkim vars avsikt var att studera gamla buddhistiska monument och kloster. I Sikkim började han också studera tibetansk konst och såg i det tibetanska thangkamåleriet där likheter med ryskt ikonmåleri. 1925 publicerade han sin första bok, ”Tibetan Paintings”, där han försökte definiera den tibetanska konsten, dess historia och de existerande skolorna inom denna konst. Han anses vara den förste västerländske författare som gjorde en definition av tibetansk konst.

Familjen Roerich gav sig ut på en lång och ambitiös Centralasiatisk expedition 1925. Man startade i Indien och var på resande fot i fyra år, till 1929. Under denna expedition studerade George bl a den särskilda stil i framställningen av djur som nomadfolken från Centralasien och södra Ryssland på 600 – 900 talen före Kr förde med sig i sina vandringar. Denna stil återfinns även bland de tibetanska nomaderna. Se ett av mina tidigare blogginlägg: https://www.pgrahn.com/blogg/44-petroglypher-haellristningar-i-kirgistan-och-tibet.html

Under expeditionen var George´s kunskaper i de olika språken ovärderliga och han fungerade som tolk för gruppen. Den långa expeditionen med många och svåra utmaningar leddes av fadern Nicholas Roerich vars “Roerich Museum i New York” stod som uppdragsgivare. http://www.roerich.org/roerich-writings-shambhala.php

Nicholas Roerich ville skapa ett unikt bildverk, ett panorama, över länderna i Centralasien och i det Inre Asien. Man samlade in mängder av föremål som skulle spegla dessa länders “andliga kultur”. George Roerich skrev senare en bok om expeditionen "Trails to Inmost Asia", vilken publicerades 1930.

1928 grundade familjen Roerich ett institut “Urusvati” i Darjeeling, Indien men efter några få månader flyttdes institutuet till Naggar i Kulludalen, Himchal Pradesh. Detta institut hade ett omfattande utbyte med muséer och bibliotek världen runt. George Roerich samarbetade med tibetanska lärde och publicerade 1934 sin “Tibetan - English Dictionary”. Under 10 år var han chef för institutet vars huvudsakliga uppgift var att utgöra ett center för forskare och människor i Himalayaländerna. 

1934 – 1935 genomförde George Roerich en expedition till Manchuriet och Inre Mongoliet, Kina, tillsammans med sin far. Denna expedition var utsänd av US Department of Agriculture för att bl a samla in frön från växter vilka ansågs var resistenta mot torka, kunde motverka erosion och spridande av växtpest. 1935 återvände Roerich till Kulludalen i Indien. 

1947 dog fadern Nicholas Roerich och George Roerich fortsatte att leva i Kulludalen tills politsika oroligheter tvingade honom att tillsammans med modern Helena flytta till Kalimpong. 1955 dog modern Helena men George stannade i Kalimpong till 1956. 

George Roerich samarbetade med framstående tibetologer och översatte buddhistiska texter från tibetanska till Sanskrit. Han gav ut en textbook för talad tibetanska och samarbetade med den tibetanska kulturpersonligheten och konstnären Gendün Chöphel med att översätta det viktiga verket “De blå annalerna” som handlar om den tibetanska buddhismens historia. 

Efter 30 år i Indien återvände George Roerich 1957 till Ryssland eller som det då hette Sovjetunionen. Här försökte han återupprätta “Russian School of Oriental Studies”. Han verkade som chef för “Indology Department” på “The Institute of Oriental Studies i Moskva”. Att återvända till Ryssland/Sovjetunionen och ansöka om sovjetiskt medborgarskap var modigt gjort med tanke på den sovjetiska regimens blandade åsikter om den överklass som släkten Roerich tillhörde. Men Gerorge Roerich lyckades återupprätta familjens namn och ansende och genomförde även en serie utställningar med faderns konstverk I Sovjetunionen. 1958 avled George Roerich i Moskva och hans aska placerades på Novodevichy kyrkogården där.

Nicholas och sonen Geroge Roerich bidrag till historien runt Himalayaländernas kultur är betydande. Nicholas Roerich museum finns i New York och muséets hemsida är gedigen med ett stort antal bilder av Nicholas Roerich målningar och  fotomaterial från de olika expeditioner man genomförde. Även Roerichfamiljen hade som mål att ta sig till Lhasa i Tibet men likt flera andra, bl a Sven Hedin, stoppades man av tibetanerna norr om Lhasa i Nagchu.    

Här länken till Roerichmuséets hemsida:

http://www.roerich.org/roerich-writings-shambhala.php