P1000227.jpeg

Yamdrok Yamtso sjön, en av de miljöer som får spela en statistroll i "Taktik i Tibet - OSS 117 på glödhett uppdrag i det frostbitna Tibet. Foto: Paul M. Grahn 2007

”Tibet – vindpinade, iskalla bergsmassiv… ett köldens och dödens rike.

Rapporten slår ner som en bomb i Pentagon: ryssarna har inlett raketprov vid sin sydligaste gräns! Och det värsta är att allt tyder på att de lyckats konstruera den dödsstråle som Hitlers vetenskapsmän aldrig fick färdig…

Faran för ökat ryskt tryck på den övriga världen är överhängande – OSS 117 väljer fel TAKTIK I TIBET.

Hemliga agenten OSS 117 har ett utseende som inte så lite påminner om filmkaraktären brittiske agenten Johnny English spelad av Rowan Atkinson. Skillnaden är att OSS 117 inte klantar till det på samma sätt som Johnny English brukar göra. Men hur kan man komma på att döpa en agent till ”OSS 117” om inte för att snylta på den mer berömde ”Agent 007 med rätt att döda” Här har man räknat med draghjälp av den mer berömda karaktären 007. 

Skanningsbild.jpegSkanningsbild_1.jpeg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Boken, 135 sidor, utkom i svensk översättning 1969. OSS 117 är hjälten i en serie spionromaner som skapades av den franska författaren Jean Bruce, han skrev från 1949 - 1963 och efter hans död fortsatte hustrun Josette, 1966 - 1985. Det är alltså hon som skrivit denna bok "Taktik i Tibet". Efter hustrun tar sedan barnen François och Martine vid och fortsätter författandet från 1987 till 1992. (https://fr.wikipedia.org/wiki/OSS_117)

Historien inleds med att en karavan i Tibet fridfullt tågar utmed flodkanten in i en trång dalgång. Där hörs plötsligt ett visslande ljud och sedan följer ett ohyggligt skådespel. Hästen och den sidenklädde adelsmannen tumlar båda till marken, det gör också hans tjänare. Alla dör i ett våldsamt ljus och de livlösa kropparna ligger utspridda i dalgången. Hela den här händelsen betraktas på en skärm i ett rum där en samling ryssar befinner sig och nöjt konstaterar att ”vapnet” fungerar. 

Mr Smith sitter i ett rum i USA och får en rapport från hemliga agenten SB 63-64 om händelsen i Tibet och nu skrider han till handling genom att inkalla sin bästa agent OSS 117.

Bokens handling utspelar sig sedan omväxlande i Sovjetunionen, USA, Thailand och Tibet. Vad jag förstår är tidpunkten någon gång runt 1950-51. Det talas om att kinesiska styrkor har dragits samman vid gränsen mot Tibet och ”nu var det Tibet som behövde kulsprutor”. Harry Spain/Frank Reissl, arbetar åt en vapenförsäljare, Bertie Morrison, som är stationerad i Bangkok och säljer vapen i parti och minut. Denne Spain/Reissl är en tysk tekniker som arbetat åt amerikanarna i något ”topphemligt projekt”. 

P1000811.jpeg

Chuko klostret (4820 m ö h) ett av klostren utmed den s k Kailas kora, den runda på 54 km runt berget som pilgrimerna, och numera en del turister, vandrar. I boken har de "ryssarna" byggt en hemlig anläggning i anslutning till ett liknande kloster. Foto: Paul M. Grahn 2014

Tillsammans med en Felix Davis, som tidigare arbetat med general Chennault och Chiang Kai-Sheks kinesiska nationalistarmé, flyger man nu i en DC-4 en last vapen in till Lhasa och landar på ett provisoriskt flygfält benämnt ”övningsfältet Settam”. 

Så här långt i boken är det inte riktigt klart vem som är vem, det är ett ständigt flöde av namn och det skjuts och mördas till höger och vänster. Däremellan får man ta del av rapporter ”Pentagon, CIA, TOPPHEMLIGT, AGENTRAPPORT Avsändare: SB 63.64” som snurrar till det än värre. 

Tibet utgör en kuliss eller bakgrund i en handling med långa dialoger. Inte sällan tilltalar man varann ”Gamle gosse”. Så på sidan 67 dyker ”agenten OSS 117” upp och han heter Hubert Bonisseur de la Bath! Han hade blivit inkallad när han befann sig i Miami och ”ordern hade inte precis fått honom att jubla av glädje. Han hade roat sig rätt tappert just och hade strax innan lyckats förföra en underskön kvinna som han tyckte hade allt han hade drömt om.”

Agent OSS 117 får dessutom ett helt nytt utseende hos en plastikkirurg och nu kommer det.. ”Han stod framför den man som han själv på konstgjord väg hade blivit dubbelgångare till. Man presenterade mannen för Hubert. Det var doktor Frank Reissl…”

Alltså Harry Spain, eller? Är det rörigt? Ja det är rörigt! Spännande? Nja..  inte direkt. Men det är det vanliga greppet i den här typen av ”spion- agentromaner” á 2.95 (inkl.skatt). 

Men Tibet är användbart, långt borta, kärv miljö, exotiskt med en för målgruppen relativt okänd historia. Man lyfter in lite ögonblicksbilder t.ex. av Yamdrok Yamtso sjön, Lhasa, Potalapalatset och lite annat för att få "tibetansk färg." Man förlägger en ”hemlig anläggning” i ett gammalt fort som också varit ett kloster. Detta känner jag igen från ”Larmpunkt tibet” https://www.pgrahn.com/blogg/214-mera-popularlitteratur-om-tibet-larmpunkt-tibet.html  I den boken i ”Agentserien”, också med lättklädd kvinna på omslaget, handlar det om en ”laserstråle” utvecklad i ett avlägset kloster i Tibet! Den boken utkom samma år, 1969, som denna Taktik i Tibet - OSS 117. Märkligt med tanke på de stora likheterna eller kanske inte, det här är ju snabbt skriven litteratur med ett antal schabloner staplade på varann.

Här långt ute i fullständig avskildhet utan vägar eller annan infrastruktur har man byggt upp en jättelik hypermodern anläggning där Sovjet/NKVD tillverkar ett dödligt vapen som de uppenbarligen snott från Hitler och tyskarna innan 2:a världskrigets slut. Hur man nu fick dit alla dessa stora tunga maskiner exempelvis en supersnabb hiss rakt upp genom berget i fortet osv. förklaras inte. Den bara finns där.

Sedan följer ännu mer schabloner, ”Ethel Würgler var onekligen en märklig kvinna. En välväxt brunett av den typ som en karl bara behöver kasta en blick på för att glömma bort alla plikter.” Men Ethel är dessutom ”judinna och gift med den trettio år äldre Würgler bara av en anledning: hon ville komma undan nazisternas judeförföljelser.”

Hon hade blivit kidnappad till det här vapencentret ute i ödemarkerna där hennes man den gamle vetenskapsmannen Würgler arbetade åt ryssarna. Han hade krävt att få dit henne. Hon var sur över detta och därför blev hon älskarinna åt den ryske chefen där, Dantchenkos!

Nu lyckas författaren inte helt, men ändå rätt bra, med de tibetanska detaljerna, Hubert, agent OSS 117, är ute på promenad med den ”undersköna” och de passerar ”klosterkyrkogården” ”Det här var klosterkyrkogården berättade Ethel. Nu används den förresten som kyrkogård igen. Den tibetanska personalen lägger ut sina döda här åt gamarna. Hubert fick plötsligt syn på resterna av ett skelett. Det låg i en bred hylla i berget.

Det där var inte någon tibetan, upplyste Ethel som följt hans blick. Det var en amerikansk agent som lyckats nästla in sig i centret. Han utgav sig för att vara tysk men blev snart avslöjad och avrättad.”

Så går de vidare för att besöka en eremit i grotta ”- Nu ska jag visa er traktens sevärdhet… en gomtchen, vet ni vad det är för något? Det är en munk som sitter och mediterar, en eremit. Han bor i en grotta här. Där har han hållit till i femton år nu tror jag?”

Utsikt från en gammal "eremitgrotta" vid Drak Yerpa utanför Lhasa. Foto: Paul M. Grahn 2012

De går in till munken och här raljerar agenten OSS 117 Är du säker på att han inte förstår vad vi säger? Han inväntade inget svar utan satte sig på huk så att han kom ansikte mot ansikte med munken och frågade raljant: - Hör du kompis, sitter du här och snackar med Buddha? Munken tycktes plötsligt sluta mediterandet. Hans lysande ögon betraktade länge Hubert, sedan svarade han – Lha Gyalo! 

Lha Gyalao är tibetanska och betyder ”Gudarna kommer att segra.”

Eftersom denne Hubert Bonisseur de la Bath alias Harry Spain/ Frank Reissl är en nyfiken agent så dröjer det inte länge innan han hittar laboratoriet där man experimenterar eller bygger ”dödsstrålen”, det hemliga vapnet. Hubert OSS 117 är sedan ute och strosar runt det hemliga centret och söker upp buddhistmunken i grottan. Här händer det som det har gjort i flera böcker där Tibet är inblandat ända sedan ”Lost horizon”, den gamle munken kan förstå och talar perfekt engelska! Hubert tilltalar honom med ” – Big Ben slår fortfarande tydligt. Och dimman ligger fortfarande tät över Themsen….

Den gamle munken heter nämligen Harry Shorley. ”- Fint fortsatte munken lättad. Vi har ingen tid att förlora. Vad har ni för meddelande till mig?”  ”Munken” är alltså brittisk agent och har suttit i grottan i sex år. Han har tidigare erfarenhet av Tibet och slår sig ner i grottan nära klostret Chorten-Gangri. Här hade han en stark radiosändare som han skickar sina rapporter med. 

P1000232.jpeg

Potalapalatset i Lhasa, byggt på 1600-talet, medverkar även det i boken som bakgrund till agent OSS 117s bravader. Foto: Paul M. Grahn 2007

”Munken” och Hubert OSS 117 samarbetar nu för att sätta stopp för ryssarnas hemska vapenplaner. Hubert flyger till Wien med ett ”jätteflygplan” med sex propellrar och återvänder senare till ”Centret” ute i den tibetanska ödemarken. Han lyckas också senare komma över de hemliga ”papperen” i kassaskåpet. Han tar livet av ett antal ryssar och berättar för Würgler och hans ”välskapta” hustru att de båda är ”dödsdömda” av ryssarna så snart det hemliga strålvapnet är klart. Så avslutar OSS 117 hela operationen genom att spränga hela anläggningen i luften, hur många tibetaner som sprängdes ihjäl omtalas inte men det torde ha varit många med tanke på hår smällen beskrivs. Avslutningsvis skjuter OSS 117  även ihjäl paret Würgler, ja han var ju gammal nazist, men hustrun Ethel ”den välskapta” vad hade hon gjort för ont förutom att hon var ”välskapt och trånande”? 

L1020103.jpeg

Terminalbyggnaden vid flygplatsen Ngari-Gunsa i västra Tibet. Foto: Paul M. Grahn 2014

Agenterna OSS 117 och SB-63-64, Shorley ”munken”,  blir sedan upphämtade av ett flygplan ”De befann sig på tibetanska höglandet sexton mil norr om Gartok. De båda männen var utmattade.” Intressant att i boken, skriven 1965, placera ett flygfält ”sexton mil norr om Gartok” därför att idag finns det, sedan 2010, en flygplats kallad Ngari/Gunsa  i de trakterna. Detaljkunskaper om terrängen redan 1965, eller bara slumpen att författaren råkat placera flygplatsen där?

”Ett lätt leende krusade mr Smiths läppar. Han tittade på Howard och sa stillsamt: -Registrera dossiern ”Mustard” nu. Och beställ sedan en biobiljett åt mig till i kväll. Jag vill helst se Bröderna Marx…”