Shanghai by night. Pudongsidan med dess höga byggnader sett från "The Bund". Foto: Paul M. Grahn Okt.2023
Med Lufthansa från Köpenhamn via München till Shanghai som sägs vara världens näst folkrikaste stad. Att det är många människor i Shanghai överraskade inte, har varit här många gånger förut, men att det är så varmt i slutet av oktober och början av november, 27 – 28 grader var däremot förvånande. Människorna går omkring sent på kvällarna klädda i t-shirt och shorts!
Vi bodde bra på Radisson Collcection Hyland hotel på Östra Nanjinggatan, den långa gågatan i Shanghai centrum. Vi hade cirka en kilometer ner till floden och kajen The Bund. I vimlet på Östra Nanjingagatan syntes många besökare från andra delar av Kina och förvånansvärt många utländska besökare, huvudsakligen från andra delar av världen än Europa och USA.
Det är nu fem år sedan jag förra gången var i Shanghai, givetvis har det förändrats här även om det mesta är sig likt. Något det inte går att undvika att se är att idag styrs de flesta aktiviteter via en mobiltelefon. På restaurangerna beställer man sin mat från menyn via mobilen, ingen personal som tar upp din beställning, man betalar med hjälp av den, bokar och betalar taxin, biljetter till bussar och tunnelbana har man också i mobilen. Det mesta sköts via en mobiltelefon idag. Det borde innebära att allt blir mycket lättare, enklare, men så är det inte för den som inte läser och skriver kinesiska och har alla de ”appar” som behövs och ett bankkonto kopplat till mobilens betalningsfunktion. Listan kan göras lång på allt man gör med mobiltelefonen och det ser ut som om alla människor mest hela tiden tittar på dess skärm. Det märker man när man går omkring, ständigt håller man på att stöta ihop med någon som gående eller på en skoter är djupt inne i det digitala systemet. Det fotograferas med mobilen, det måste vara miljarder bilder varje dag som lagras i mobilerna eller i det så kallade molnet.
Även tibetanska munkar på besök i Jingantemplet vill förstås bli avbildade.
På restaurangen fotograferas alla rätter innan man äter dem och självklart poserar man framför alla konstigheter och sevärdheter, gående, stående och sittande. Det blir ett gediget digitalt fotoalbum för barnbarnen att ta del av i framtiden.
Ja även vi fotograferar ibland maten innan vi äter den. Här en s.k. Ekorrfisk i sötsur sås.
Ett annat fenomen är att så gott som alla cyklar har ersatts av eldrivna skoter, inte de här 30 km i timmen mopeder utan snabba maskiner. De cyklar man ser nu är de man hyr, gula eller blå. Trottoarerna är fulla av parkerade skoters men trottoarerna är också de ”vägar” skoterförarna använder. Inte minst används de för matleveranser som beställts från restaurangerna. När man promenerar på en trottoar avsedd för gångtrafik får man ha ”ögon i nacken” och inte ta ett steg åt ena eller andra sidan, för här går det undan. Detta med skotertrafik på trottoarerna är lika vanligt i Beijing.
Pudong Museum of Art visar nu en av de stora namnen i den kinesiska samtidskonsten, Xu Bing som gjort en mäktig installation kallad "Gravationonal Arena", denna installation sträcker sig tre våningar upp i det nya stora muséet.
Även Zeng Fanzhi är ett av de stora namnen i kinesisk samtidskonst. Här flera av hans karaktäistiska målningar med "Självporträtt med mask". Förutom dessa två konstnärer visar man samtidigt en fotoutställning med fotografen Liu Heung Shing´s bilder från hans tid som fotojournalist i Kina 1976 - 1994.
En av Liu Heung Shings bilder. Den "Siste kejsaren" Pu Yi`s bror Pu Jie avbildad i Förbjudna staden i Beijing.
Shanghai är en fantastisk och imponerande stad på många sätt. Vi hade i förväg bestämt några få platser vi ville återse, samt ett nytt konstmuseum, Museum of Art Pudong. Vi hade också lyckats pricka in ett par dagar med vänner från Stockholm vilka passerade Shanghai på väg hem från ett besök i Beijing. Någon dag senare anlände Yan Tao´s föräldrar och hennes syster från Beijing och då stod en rad platser att besöka på schemat. Med hjälp av tunnelbanan tar man sig relativt snabbt och lätt runt i Shanghai. Vi gjorde det klassiska besöket nere vid The Bund ett par kvällar. Alltid fascinerande att se det färggrant upplysta Pudong med sina höga byggnader på andra sidan Huangpofloden. En sväng till ”Gamla stan” och Xintiandi hör till Shanghaibesöken. Nu besökte vi även det buddhistiska Jingantemplet.
Till Yangzhou
Efter Shanghai tåg till Yangzhou i Jiangsuprovinsen. En fyramiljonerstad som vid jämförelse med Shanghai, då är att likna vid en småstad. Men knappast, vi har inte en enda stad av den storleken i Skandinavien.
Vårt första besök i Yangzhou gick till ”Slender West Lake” som är ett stort mycket vackert parkområde med sjöar och kanaler. Vårt hotell, Yangzhou Slender West Lake Resort är beläget precis intill parken så det var bara att kliva rakt in. Här gjorde vi en fin båttur i en båt som på det gamla klassiska sättet drivs fram av en flicka som vickar en åra. Denna unga kvinna kunde inte bara framföra båten hon var även duktig sångerska. Vi stannade så länge i ”Slender West lake” att solen hann gå ner.
En övertäckt bro i "Slender West Lake" i Yangzhou.
Andra dagen besökte vi först det nya ”Stora kanalen muséet” tillsammans med något tusental andra besökare. Här har det gjorts en mycket stor investering och man lyfter nu fram detta stora kanalprojekt som pågick mellan 518 – 1368 e.Kr. som ett projekt nästan i klass med ”Kinesiska muren”. Kanalen är en sammanlänkning, från söder till norr, av floder och sjöar med hjälp av långa, djupa, för hand grävda kanaler. Detta vattensystem sammanlänkar mellersta Kina från Yangtzefloden upp till Louyang och Beijing. Avsikten var att kunna transportera livsmedel framför allt livsmedel som t.ex. ris upp till huvudstäderna i norr. Louyang har varit huvudstad för 9 dynastier, från 1000-talet f.Kr upp till Östra Tangdynastin på 900-talet e.Kr. Kanalen passerar även viktiga städer som Hangzhou, Suzhou och Wuxi och kan fortfarande idag användas för båttransporter. Avslutande besök i Yangzhou blev till det fina ”Daming templet”, ett buddhisttempel. I Yangzhou kunde vi också äta en av mina favoriträtter, ”stekt ris” som är en signaturrätt här i staden. Tillsammans med kokt ris blandar man i lite av varje, vad man har i kylskåpet, lite lök, paprika, morötter kanske några småbitar bacon, kanske ett ägg, alltid lika gott.
"Stora kanalen muséet” Yangzhou är en jätteinvestering för att lyfta fram detta viktiga gamla kanalprojekt.
Många besökare i "Stora kanalens museum" Här har man inte sparat på resurserna.
Vidare till Suzhou
På eftermiddagen tåg till Suzhou, en färd på endast en halvtimme. Återigen hade vi bokat hotell med bra centralt läge, Garden hotel, beläget i ”Södra trädgården” en plats med anknytning till händelser i Kinas moderna historia. Här lät Chiang-Cai-shek uppföra en villa till sin andra hustru och deras son. Samma villa kom att bli en central plats för ”Maos nära vapenbroder” Lin Biao och hans son Lin Liguo i deras sammansvärjning, känd som ”571” för att döda Mao Zedong 1971 vilket misslyckades. Den officiella historien säger att Lin Biao och hans familj flydde med ett flygplan mot Sovjetunionen men störtade i Mongoliet. Vad som verkligen hände är sannolikt något helt annat.
En av de texter som finns anslaget i utställningen i villan som Lin Biao använde när han var på besök i Suzhou.
I garaget en "Röda fanan". Den modell som de högsta ledarna i Kina använde sig av.
Till Suzhou åker man gärna för att se de fina trädgårdarna där. Vi såg en av de mera kända,”Nätmästarens trädgård” som har många besökare. Men vi besökte också den mindre Yipu (”Trädgården för kultivering”) som har mycket färre besökare vilket gör att man kan uppleva tystnad och stillhet i allt det vackra.
En bild från den lilla fina trädgården Yipu (Garden of Cultivation) skapad under Mingdynastin (1368 -1644)
I Suzhou var vi nyfikna på att se Suzhou museum med dess nya s.k. ”Västra Paviljonger”. Det nya muséet öppnade 2006 och är ritat av den världsberömde arkitekten I.M.Pei. På Wikipedia står det att muséet ”är ett av de mest välbesökta i världen med mer än 2 miljoner besökare 2018”. Vad man kunde tro av antalet besökare den dagen vi gjorde vårt besök var att alla dessa fortfarande var kvar! Muséet var fullständigt fullpackat, gratis entré kanske är en del av svaret. Väldigt många av besökarna var mycket begränsat intresserade av vad som visades i montrarna och en av de stora attraktionerna var dammen med fiskar på innergården. Här skulle man kunna få uppfattningen att man var på något sorts nöjesfält inte ett muséum. Vi gav också upp rätt snart, tråkigt med tanke på de fina samlingar av bl.a. kinesiskt måleri och kalligrafi som finns här men som det inte gick att ta sig fram till. Men muséet är ju öppet för alla inte bara för ”kultursnobbar” som undertecknad.
En översiktsbild av muséet med dess intressanta och vackra arkitektur.
Redan i entrén förstod vi att vi ine skulle vara ensamma på muséet också påfallande många mindre barn bland besökarna.
Ett buddhistiskt objekt från Norra dynastierna 500-talet e Kr. var det många som ville se, och fotografera med mobilkamera.
Även ute på innergårdarna var det mycket trångt. Att ingen drattade i vattnet där är ett mysterium.
Fiskarna i dammen tilldrog sig ett mycket stort intresse framförallt bland de yngre besökarna.
Ett annat fenomen eller affärsidé är att hyra ut kläder från Kinas svunna tider. Butikerna fixar även till frisyrer och lånar ut smycken. Populärt bland de unga flickorna som kompletterar med mobiltelefon och "sneakers" - "gympadojor".
Man blir trött av att gå på muséum skönt att ha någon att luta sig mot då.
Efter två dagar i Suzhou var det dags för Yan Tao´s föräldrar och syster att resa vidare till Hangzhou. Yan Tao och jag tog tåget tillbaka till Shanghai för ännu en övernattning och påföljande dag reste vi med tåg till Beijing.
Här väntade andra uppgifter och andra utflykter men också ett helt annat väder. Nu är det minusgrader på natten och runt 6 – 10 grader dagtid. Det har till och med talats om risk för snö! Uppe i nordöstra Kina (Dongbei) har man redan fått mängder av snö