shapeimage_1_39.png

Samdingklostret är byggt på en kulle på en halvö som sticker ut i den heliga sjön, Yamdrok Tso i centrala Tibet. Klostret var och är fortfarande på flera sätt unikt kanske främst för att hälften av dess invånare var munkar och den andra hälften var nunnor. Dessutom leds klostret av en kvinna, Dorje Phagmo, (på sanskrit Vajravarahi) vilket är hennes namn som den levande inkarnationen, på tibetanska "tulku", av en tradition som började på 1500-talet. Den första Dorje Phagmo, Chökyi Dronma, var en prinsessa av det då självständiga riket Gungthang i sydvästra Tibet på 1400-talet. Hon gifte sig med arvtagaren i den kungliga familjen av furstendömet södra Lato. Dessa Latos var anhängare av den religion som före buddhismen dominerade det tibetanska områdena, Bonpo. Chökyi Dronma födde en dotter men efter att detta hennes enda barn dött avstod hon familj och kunglig status för att bli buddhistisk nunna, cirka 1442.

Vid sin död förklarades hennes existens föras vidare, tulko, till en ung flicka som titulerades Samding Dorje Pagmo. Hon var den första i raden av kvinnliga tulkus, reinkarnerade lamor. Hon var samtida med den berömda tibetanska läraren Gedhun Drup (1391-1474) och hennes lärare Bodong Panchen Chogley Namgyal också var en av hans lärare.

Dorje_Phagmo.jpgDorje_Phagmo_1956.jpg

Två bilder av Dorje Phagmo, den vänstra är från 1920 och är tagen av det då brittiska politiska sändebudet Sir Charles Bell. Den högra bilden är från 1956 och visar den nuvarande 12:e inkarnationen som ung. Själv fick jag inte fotografera Dorje Phagmo, i juni 2004, däremot den nyinstallerade skulpturen av henne vilken skulle invigas dagen efter vårt besök.

 DSCN0492.jpg

Den tolfte, nuvarande, inkarnartionen
Den nuvarande inkarnation, den 12:e i denna linje är bosatt i Lhasa där hon kallas kvinnlig ”Levande Buddha - Dorje Palma" av kineserna. Denna den tolfte Samding Dorje Phagmo var ung vid tiden för det kinesiska  maktövertgandet 1951. Hennes exakta födelsedatum bestrids av vissa människor som hävdar att hon föddes ett år före döden av den tidigare inkarnationen, den elfte, och därför kan hon inte inte kan vara sanna reinkarnation. Men hon är erkänd av den nuvarande 14: e Dalai Lama som en sann inkarnation. Hon blev också vice ordförande för Buddhist Association 1956 medan Den fjortonde Dalai Lama fortfarande ansågs var Tibets andlige och världslige ledare. 1958 fick hon den "religiösa kraften av den tibetanska beskyddaren Yamantaka" från Dalai Lama och också kraften från den kvinnliga beskyddaren Vajrayogini från Dalai Lamas andlige lärare, Trijang Rinpoche. Hon, denna den 12:e inkarnationen, var utbildad i Bodongpatraditionen och är nu återigen abedissa för Samdingklostret detta efter att innehaft en hög post som statlig kader, ledare, i den Autonoma regionen Tibet. Hon har, som ett resultat av detta förhållande, anklagats av många av för att "samarbeta" med den kinesiska regimen. Efter 2008 års oroligheter i Tibet, före olympiaden i Peking, påstod den kinesiska nyhetsbyrån Xinhua, att den tolfte Samding Dorje Phagmo, som också är vice ordförande i "Den ständiga kommittén för den tibetanska autonoma regionen" i folkkongressen att hon sagt att ”Dalai Lama och hans anhängare bryter mot grundläggande läror och föreskrifter i buddhismen och därigenom skadar de den tibetanska buddhismens normala ordning och goda rykte." Om hon nu verkligen uttryckt detta eller ej är för närvarande inte klarlagt.

Alternativet
Det finns också en "alternativ Dorje Phagmo" linje i Bhutan. Det är inte ovanligt att det bland de landsflyktiga exiltibetanerna finns en sådan ”alternativ inkarnation”. För närvarande finns denna Dorje Phagmo Tulku i Bhutan, där hon är erkänd av Sakya Lama Rikey Jatrel. Hon betraktas som en inkarnation av Thangtong Gyalpo (1385-1464). Denna ”alternativa” Dorje Phagmo är för närvarande nunna i klostret i Thangtong Dewachen nunnekloster i Thimphu. Detta kloster följer Nyingma- och Shangpa Kagyu traditionen alltså inte den tradition som klostret i Samding följer vilken är Gelugpa.

”Välsignad” av Dorje Phagmo”
Vid ett besök i Samdingklostret sommaren 2004 tillsammans med en grupp turister som jag då var färdledare för mötte vi Dorje Phagmo. Vid vårt besök fanns Dorje Phagmo på plats och därför var hundratals tibetaner från området på besök för att bli ”välsignade” av henne. Även vi fick ställa oss i ledet för att hon skulle vidröra våra huvud och som ett minne av detta erhöll vi också det traditionella röda silkessnöret.

”Diamantsuggan” och mongolerna.
Ett av de kännetecken som sticker ut på skulpturen av Dorje Phagmo är det svinhuvud hon har bakom huvudet. Detta härstammar från den sägen som berättar att när en fientlig grupp mongoler på 1700-talet skulle plundra och ödelägga klostret hittade de bra en samling svin som bökade runt på klostergården. Dorje Phagmo had förvandlat alla sina nunnor och munkar till svin. Mongolerna drog sig tillbaka men fick så småningom veta att svinen återigen blivit förvandlade till nunnor och munkar. De lät då betyga Dorje Phagmo och klostret sin vördnad genom att skänka dyrbarheter och bekydd av av klostret. Något sådant beskydd hade man däremot inte gentemot 1960-talets ”Röda garde” som under kulturrevolutionen ödelade klostret helt. Först på 1980-talet började man bygga upp och restaurera de undangömda religiösa figurer som fanns kvar. Idag är klostret återuppbyggt och även om det är lite svårt att ta sig dit är det väl värt besväret om man har tid och möjlighet på väg från Lhasa till Gyantse och Shigatse via den så kallade ”södra vägen” utmed den vackra sjön Yamdrok Yamtso, på bild här nedan.

DSCN3099.jpg

Om man är intresserad av Dorje Phagmo kan jag rekommendera en utförlig bok, ”When a woman becomes a religious dynasty – The Samding Dorje Phagmo of Tibet” av Hildegard Diemberger.
ISBN 978-0-231-14320-2.