Arbetet med att katalogisera mina böcker framskrider mycket långsamt, inte ens en bok om dagen, inte minst därför att när jag plockar dem ur hyllorna hela tiden fastnar i något intressant. Det kan vara exempelvis som med ”Tibet - A chronicle of exploration” av John MacGregor. En bok jag snubblade över i ett antikvariat i Stockholm 1973. Publicerad 1970 innehåller den en översikt över flera av de som färdats till och i Tibet genom århundradena. Denna bok är starkt bidragande till att mitt intresse för Tibet blev så starkt att jag också så småningom lyckades ta mig dit, inte bara en gång. Jag har ju genom åren varit där mer än trettiotalet gånger och det blir för varje gång ännu mera intressant. Tack för det John MacGregor!
Men vem är förresten denne John MacGregor? Bokens ytteromslags bakre flik låter berätta att namnet John MacGregor endast är ett ”penname” det vi kallar psedonym för en man som tjänstgjort i United States Department of State. Mycket intressant, men vem är han? Han har nämligen varit stationerad i norra Indien och där har hans intresse för Tibet förstärkts. Kanske var han involverad i de hemliga operationer som USA ägnade sig åt under 1950- och 60-talen i Tibet? Det finns idag ett fleratal böcker som beskriver dessa händelser. Jag skall återkomma till dem längre fram.
MacGregor skriver bl a om en av de mera intressanta resenärerna
till Tibet, Evarist Huc och hans evangelist broder Joseph Gabet.
Dessa båda franska lazaristpräster och missionärer gjorde sitt intåg
i Lhasa 29 januari 1846. De hade då följt den väg som en annan tidigare besökare, den tyske jesuiten Joseph Grueber tagit 1661. Anledningen till att jag uppehåller mig vid Abbé Huc men inte Grueber, som var tidigare, är att jag för något år sedan lyckades få tag i Abbé Hucs bok, ”Resa i Mongoliet och Tibet” översatt till svenska från franskan och utgiven av Axel Hellstens förlag i Stockholm 1862. Ja jag köpte samtidigt Huc`s bok ”Resa i Kina” utgiven 1864. Dessa två pärlor i min samling återvänder jag ständigt till. Det är spännande att läsa om de platser som jag själv besökt mer än 150 år efter dessa båda franska präster. Båda böckerna beskriver mycket detaljerat Tibet, Mongoliet och Kinas invånare, deras historia, kultur och religion och ingen detalj är för liten att beskriva på ett trevligt omständligt sätt. Här kan man på svenska, sannolikt för första gången, läsa om hur ”påfven i Lhasa” Tale-Lamas palats ser ut. Lhasa stavar man vid denna tid i Europa Lha-ssa dvs ungefär som det uttalas. ”Tale-Lamas palats förtjänar
dock verkligen det rykte, det har öfver hela verlden”. Palatset benämner man ”Buddha-La” inte så som vi idag känner det, Potala.
En annan resenär i tibetanska trakter är den märklige lille ungraren Alexander Csoma de Köros. Han nådde liksom många andra som försökte aldrig Lhasa. Men han är icke desto mindre mycket intressant. Sándor Kőrösi Csoma föddes den 27 mars 1784 i Köros, Transylvanien. Han dog den 11 april 1842 i Darjeeling i norra Indien. Han var språkforskare och s k orientalist. Vid sina språkstudier i Göttingen beslutade han sig för att försöka ta sig till "magyarernas urhem". Detta urhem ansåg han ligga i Tibet. Han vandrade sålunda österut, med en mager reskassa men med en oerhört stark vilja. Han lärde sig under en flerårig vistelse i ett buddhistiskt kloster det tibetanska språket. Mellan 1820-31 reste han via Egypten, Syrien, Buchara, Punjab, Kashmir upp till Zanskar i norra Indiens Himalaya. Han levde i många år ett mycket enkelt och arbetsamt liv i olika grottbostäder i och nära klostren. Han fick via det Engelska ostindiska kompaniets utsända senare ett litet ekonomiskt stöd. Engelsmännen insåg att de Köros översättningar av de tibetanska texterna kunde vara av intresse för dem i deras försök att kartlägga och inhämta mera kunskaper om Indiens norra granne Tibet. Csoma De Körös hamnade 1831 i Calcutta där han anställdes som bibliotekarie hos Asiatic Society. 1842 fick han så äntligen tillstånd att besöka Lhasa i Tibet. På vägen upp dit avled han i Darjeeling där han också ligger begravd. Csoma de Köros gjorde det tibetanska språket och litteraturen tillgängligt för den europeiska vetenskapen. Hans ”A grammar of the Tibetan language (1834) och ”Essay towards a dictionary Tibetan and English (1835) var banbrytande arbeten inom språkvetenskapen.