- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Samye grundades för över 1200 år sedan. Klostret har en unik mandalaformad (cirkelrund) arkitektur. Samyes grundandes på initiativ av kung Trisongdetsen under den tibetanska Yarlungdynastin (700-900-talet eKr). Här invigdes för första gången buddistiska noviser till munkar. Trandruk utanför Tsedang och Jokhang, Ramoche och Pabonka i Lhasa är äldre än Samye men de är tempel inte kloster.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Femtio kilometer sydöst om Lhasa, i centrala Tibet, halvvägs mellan Lhasa/Gonggar flygplats och staden Tsedang bara några kilometer från huvudvägen ligger en litet samhälle som heter Drathang. I de äldsta delarna av samhället står den byggnad som återstår av Drathangklostret som anlades redan på 1000-talet e.Kr. Inne i detta kloster åter öppnat för religiös aktivitet, för några år sedan, finns några av de äldsta muralmålningar som existerar i Tibet idag. Målningarnas existens är känd av ett fåtal experter och konstkännare i och utanför Kina. Själv fick jag höra talas om dessa i början av 1990-talet vid ett av mina besök i Tibet. Redan 1990 publicerade Tibetkännaren Roberto Vitali i sin bok ”Early temples of Central Tibet (Serindia Publ. London) bilder och uppgifter om dessa buddistiska muralmålningar. Att det var just Roberto Vitali är kanske inte så märkligt med tanke på att en av de stora tibetkännarna i världen är Giuseppe Tucci (1884-1994). Tucci gjorde åtta långa expeditioner genom Tibet under 1930- och 40-talen. Han besökte som hastigast 1949 Drathangklostret på sin väg till Tsedang och nämner i boken ”To Lhasa and beyond” (1956) att klostret har mycket gamla muralmålningar. Kulturrevolutionen 1966-76 drabbade Tibet oerhört hårt. 90 % av Tibets kloster och mindre tempel förstördes. Många klosterbyggnader användes också för profana ändamål som exempelvis svinstior eller lagerlokaler för spannmål och annat. I Drathang monterades de stora buddistiska metallskulpturerna ner redan någon gång efter 1959 och enligt nya uppgifter, som jag fick i Lhasa nu i juli, finns några av dem i ett annat kloster, Mindroling, någon mil från Drathang. De talades om att de blev sålda dit? Detta skall undersökas och redas ut framöver. Målningarna lämnades ifred under kulturrevolutionen eftersom lokalerna användes som sädesmagasin under mer är tio år. 1988 lyckades Roberto Vitali och Victor Chen fotografera målningarna vid ett besök. Sedan förblev de osedda fram till 1994 då en annan tibetkännare Michael Henss lyckades ta sig in i byggnaden. Dessemellan hade flera kinesiska tibetkännare gjort besök där, dokumenterat och numera också publicerat uppgifter om målningarna. För närvarande jagar jag en kinesisk konsthistorisk översikt över tibetanskt måleri som publicerats i Peking men som jag trots att jag besökte alla bokhandlare, 5 st, i Lhasa inte lyckades hitta. Inte heller i Peking eller på internet har jag lyckats finna den. Men jakten går vidare.
Läs mer: Drathangklostrets muralmålningar - en unik konstskatt av tidig tibetansk konst
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Första dagen
Att vandra på hög höjd är givetvis mera krävande än att vandra där syremängden i luften är
100 %. Min vandring denna gång i Tibet startade på cirka 3900 m ö h. Redan här är det nästan 25 % mindre syre i luften. För besökare som har acklimatiserat sig till detta, vilket tar cirka sex veckor, är det inget större problem att trava på. För tibetanerna är inte höjden något problem, de har redan det antal röda blodkroppar som behövs för att leva där. Jag hade efter att ha fått nödvändiga tillstånd från myndigheterna för min vandring egentligen ingen tid alls att anpassa mig till höjden innan jag startade. Redan tredje dagen efter min ankomst till Lhasa, 3650 m ö h, startade jag min vandring. Det blev till att gå på vilja. Ganska raskt efter starten i Tupchi var vi uppe på 4500 m ö h på en plats som heter Yama do. Det är ett nomadläger på sommaren med bra bete för yakar och får. Det bor ett par familjer där i sina klassiska tält, vävda av fet yakull. Strax efter att vi fått upp våra två tält, Kelsang har en bra känsla för när det är dags att slå läger, bröt ett åskväder med ett kraftigt regn ut. Det dundrade och blixtrade i en dryg timme och jag låg så platt jag kunde i min sköna sovsäck och räknade sekunderna mellan blixt och buller. En god stund var vi mitt i åskvädret och man känner sig lagom kaxig här ute i de tibetanska bergen när det drar på rejält. Man kan förstå hur tibetanerna inspirerats till att avbilda ”han som svingar blixten” Chana-Dorje som en våldsam figur i expressiv rörelse när man ligger där och trycker. När vi satte upp våra tält hade vi besök av två pojkar från nomadlägret. Båda var 13 år och hade nu gått i skola i tre år och kunde både säga ”hello” och räkna till tio på engelska. Nyfikna och hjälpsamma och med stora leenden hoppade dom runt och kommenterade ”utlänningen” som slog läger. Mina färdkamrater Phursam och Kelsang blev snart trötta på pojkarna och rekommenderade dem att gå hem och lägga sig och snart travade dom hem, faktiskt just lagom till att de första regnstänken kom.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Bilden ovan tog jag av mina två färdkamrater Phursam och Kelsang när vi nått det första av de två höga pass, 5200 m ö h, som vi måste ta oss över under vår fyra dagars vandring från Tupchidalen, nära Gandenklostret till Samyeklostret. Så en dag efter ankomsten till Tsedang och ett mycket komfortabelt hotell känns det mycket bra att ha genomfört detta. Men bitvis hade vi det rätt tufft, bör kanske skriva att jag hade det tufft. Grabbarna ovan är tibetaner och fullständigt acklimatiserade till den höga höjden och de tuffa villkoren. Jag har ju visserligen gjort några sådana här liknande vandringar på annat håll i Tibet. (Kan man se i arkivet). Första dagens vandring gick an visserligen uppåt hela tiden men bara i 5 timmar. Andra dagen då vi gick över Chugu-la, 5280 m, kändes krävande och tog nästan 9 timmar.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Anlände Lhasa Gonggar flygplats från Peking via Chengdu i Sichuan kl 16.30. Klev upp klockan sex i morse i Peking och nu är klockan 22.15 här, visserligen ingen tidskillnad mellan Peking och Lhasa trots att Lhasa ligger åtminstone tre tidzoner väster om Peking, man tillämpar samma tid i hela riket. Mycket nytt, har ju inte varit här på tre år, men mycket är sig likt. Träffade några gamla vänner som hastigast i kväll och nu känner jag att det är dags att krypa till sängs det har ju inte bara varit en lång dag jag befinner mig också på 3650 meters höjd över havet. God natt! (Bilden ovan tog jag i kväll framför Jokhangtemplet i centrala Lhasa, jag kommenterar senare).
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Fredagen bjöd på hyggligt svalt väder, tack vare regn under natten blev det bara 28 grader under dagen. Idag lördag blå himmel och 36 grader i Peking. På fredag eftermiddag åkte jag till Dashanzi 798, konstgalleriområdet här i Peking. Här firar nu kommersialismen triumfer, mängder av gallerier men också nu många små butiker som säljer allt mellan himmel och jord, mest s k designprylar i vid bemärkelse. Små lerfigurer med olika uttryck, t.shirts i mängder och massor av sådant som ”ser ut som konst”. Sen finns det ett antal seriösa gallerier som visar bra konst, fotografi, skulpturer och installationer av olika slag.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Rätt varmt och fuktigt, det har regnat en del i Peking de senaste veckorna. Anlände Peking torsdag tidigt på morgonen och resten av torsdagen ägnades huvudsakligen åt att återerövra den förlorade nattsömnen från flygresan ut. D v s jag sov mest hela dagen. skönt att kunna göra det utan att känna att man missar något väsentligt. Under fredagen firas ”Drakbåtsfestivalen” i KIna. Inga aktiviteter här i Peking mest i södra Kina men många är lediga även här uppe i norr. Vi passade på att besöka Caochangdiområdet som ligger nära oss här i Wangjing. I Caochangdi bor och arbetar ett flertal av Kinas framträdande samtida konstnärer. Här finns också flera bra konstgallerier och bland dem ”Three shadows gallery” som är ett fotogalleri men också har Kinas främsta bibliotek för fotolitteratur.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
”Som en Pavarotti på Norrlandsoperan” Sune Nordgren citerade galleristen Stefan Anderssons uttalande till lokalreporter i Umeå när man frågade ”vem är Jaume Plensa?” Sune (bild nedan) höll som vanligt ett kunnigt och pedagogiskt invigningstal vid öppningen av ”Umedalen skulptur 2012”. Det måste till en stark metafor för att förklara att en av världens absolut främsta skulptörer presenteras i stort format i lilla Umeå. Som Sune också påpekade, Pavarotti är ju de facto död, så det hade varit stort om han skulle framträda på Norrlandsoperan. Jaume Plensa med fru har gästat Umeå några dagar och han fick också avfyra det traditionella kanonskottet vilket han gjorde med bravur, det small som f-n. Inne i Galleri Andrssen/Sandström visas bl. a. verket ”29 palms från 2007”, bild ovan. Tjugonio dikter i bokstäver tillverkade i rostfritt stål som hänger ner från taket. Om man rör sig mellan diktraderna plingar verket vackert. Tyvärr tar denna utatällning slut den 12 augusti så vi hinner inte visa det för våra kommande elever i höst. Men det finns ju annat, bl.a. några av Jaume Plensas verk kvar av de permanenta verken i skulpturparken. Jag hoppas verkligen människor i Umeå förstår vilken världskonst man nu har runt knuten.
Visit på Bildmuseet
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Julen 1957-58, jag var nyss fyllda tio år, fick jag ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige” av Selma Lagerlöf i julklapp. Jag antar att jag hade önskat mig den därför att vi den höstterminen hade lyssnat på, som jag minns det nu, vår lärare läsa högt ur denna bok. Det kan vara så att vi turades om att läsa högt på ”modersmålslektionerna”? Nåväl, jag blev mycket glad över boken och jag har den kvar än. En av de få av Nobelpristagarnas, Selma fick priset 1909, böcker jag har kvar. För flera år sedan gjorde jag mig av med det mesta av mina skönlitterära verk. Jag har bara någon enstaka hyllmeter kvar. Men jag gjorde inte av med böckerna som syns ovan bild, Franz Kafka, Processen, Amerika och Slottet. Ja jag har andra också, dock inte alla Kafkas verk men några till.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Känns det som om du har sett den här bilden förut? På den här bloggen? Stämmer för ungefär ett år sedan la jag in två bilder av samma torg, från 1975 och 2011 så nu är det dags igen. Plats: Durbar square i Bhaktapur, Kathmandudalen. Nyligen hemkommen från Indien och Nepal. Förkyld, som vanligt det också, total repris, hände mig också i fjol. Nu ligger jag uträknad och har tråkigt. Årets möte med Nepal var lika trevligt som alltid, även om tiden var alldeles för kort.