- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Utsikt från en av de övre nivåerna över Tanzhetemplet. Foto: Paul M. Grahn Augusti 2018
Påståendet äger säket sin riktighet men som så ofta i Kina vill man framhålla olika sevärdheters höga ålder. Det vi ser idag i Tanzhe är från Qingdynastin (1644-1912). Den äldsta inskriptionen, i en stenplatta bakom den i tibetansk stil byggda stupan, är från 1100-talet.
Tanzhe templet ligger vid foten av Tanzhebergen i sydvästra delen av Mentougoudistriktet i Pekings utkanter, 5 – 6 mil från de centrala delarna. Att ta sig med bil tar drygt en timme och femton minuter. Man använder sig av femte ringvägen och väg G 108. Härute ligger också Fangshanbergen, de berg varifrån mycket av den vita marmorn som finns i Förbjudna staden är hämtad. I närheten ligger även ett annat buddhistiskt tempel Jietaitemplet.
Läs mer: Tanzhe si - det äldsta buddhisttemplet i Pekingområdet
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
"Fapiao" till "Molntemplet" som man valt att översätta det på biljetten.
Ett av väktarlejonen på vägen upp till templets övre del. Foto: Paul M. Grahn Augusti 2018.
Ägnade större delen av söndagen åt en utflykt till Bìyún Sì - ”De himmelsblå molnens tempel”. (碧云寺). Denna buddhistiska tempelanläggning ligger i de östra delarna av ”Västra bergen” (Western hills) nära ”De väldoftande kullarnas parkens” (Fragrant hill) norra ingång i Haidian distriktet, nordvästra delarna i Pekings utkanter cirka 20 km från centrum. De äldsta delarna byggdes under Yuandynastin (1271–1368), men byggdes ut till sin nuvarande omfattning under 1748-49 av Qingkejsaren Qianlong (1711-1799). Templet är anlagt i sex nivåer med en sammanlagd höjdskillnad på cirka 100 meter. Sedan 1925 innehåller templet även Dr Sun Yat-sen minneshall. Ett par andra betydande inslag i anläggningen är den s k Arhaternas hall, med 512 skulpturer föreställande buddhistiska lärda män samt Vajrasanapagoden, ”Pagoden för Buddhas stridande medhjälpare”. Pagoden är byggd i indisk stil, liknande ”Zhenjue si- Diamantronens pagod” i Peking. Se mitt tidigare inlägg: http://www.pgrahn.com/blogg/176-zhenjue-si-diamantronens-pagod-i-peking.html
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Padmasambhava. Skulptur i Hemisklostret i Ladakh, Indien. Foto Paul M. Grahn 2015
Padmasambhava den "Lotusfödde"), även känd som Guru Rinpoche, var en indisk buddhistisk mästare som levde på 700-talet. Det är inte mycket känt om den historiske Padmasambhava. Han var en av de som grundlade Tibets första buddhistkloster Samye i centrala Tibet. Därefter lämnade han Tibet. Han dyker dock upp på ett flertal andra platser i Himalaya, bl a i nuvarande Bhutan där han enligt legenden flög upp, på ryggen av en tigerhona, till det lilla klostret Taksthang, ”Tigernästet” utanför Paro.
Taksthang - "Tigernästet" (3000 m ö h) Paro Bhutan. Foto Paul M. Grahn 2014
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Bräcke mölla, nära Krapperups slott. Foto: Paul M. Grahn 2018.
För någon vecka sedan gjorde vännen Jan och jag en utflykt med bil norrut från Helsingborg. Vi passerade Höganäs och Nyhamnsläge. Lite senare var vi just på väg att passera Bräcke mölla när vi kom på den goda idén att stanna till och gå upp till möllan på backen. Här uppe har man en fin utsikt utöver Öresund. En anledning till vårt stopp här var att jag för något år sedan blev uppmärksam på att denna mölla, idag Bräcke mölla, tidigare har stått på Stattena i Helsingborg, min nuvarande bostadsort. Eftersom jag under några år nu intresserat mig för närområdet här och dess historia passade det bra att ta en lite närmare titt på möllan. Möllan fraktades till Helsingborg och Stattena 1859 från Småland. Fram till 1979 stod den sedan mellan det nuvarande Zoeagas kafferosteri och den gamla ”Borgen” dvs före detta Ringstorps vattenreservoar.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Foto taget av den ryske fotografen Serge Vargassoff, 1930-tal, visar några av de sk Louhans ("buddhistiska lärde") som satt på balustraden framför muralmålningarna från Mingdynastin i Mahavirahallen i Fahai si.
Vid vårt besök i Fahai si-templet, i februari 2018, kunde vi se det som finns kvar i den stora Mahavirahallen. Templet/klostret byggdes 1439-43 och stod i princip intakt fram till augusti 1966. Templet var sedan stängt fram till 1985. Efter renoveringen 2001-06 har man nu åter öppnat för besökare. Det som gör templet unikt är dess originalmålningar från den tid när templet byggdes under Mingdynastin.
I mitt förra inlägg om Fahai si skrev jag att jag skulle försöka få fram några gamla bilder från templet. Efter idogt letande i mina böcker och på internet har jag nu hittat mycket intressanta bilder. Dessa bilder främst tagna av fotografen Hedda Morrison kan man se via denna länk:
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Entrén till Fayuan si-templet i södra Peking. Foto: Paul M. Grahn Februari 2018.
Om man tar sig tid och går lite utanför "allfarvägarna" när man besöker Peking finns det en hel del att hitta. Ett av de mera intressanta templen i Peking är Fayuan templet Kinesiska; 法源寺; pinyin: Fǎyuán Sì), i sydvästra delen av centrala Peking är ett av de äldsta och mest berömda buddhisttemplen i Kina. Ovanför templets entréport sitter en skylt med fyra kinesiska tecken utformade i kejsaren Qianlongs handstil
”Den ursprungliga källan till lärans (Dharma) hav”. Skylten är från 1780 (Qingdynastin 1644-1911). Men templet är mycket äldre än så dess första namn var ”Minzhong” när det byggdes 645 AD under Tangdynastins (618-906) kejsare Li Shimin, vars kejserliga namn var Taizong. Under Mingdynastins Zhengtongperiod (1436-1449) byggdes templet om, liksom Fahaisi templet, som jag beskrivet i mitt tidigare inlägg Se: http://www.pgrahn.com/blogg/184-fahai-si-med-malningar-fran-mingdynastin.html
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
En av de stora muralmålningarna i Fahai-si templet. (Reproduktion)
Exteriör av Mahavirahallen, templets huvudhall. De båda träden med vit bark är ca. 1000 år gamla. De är nästan sex meter höga båda och har vit bark. de tillhör "pinesläktet" furu så vitt jag förstår. Fler bilder av dem längre ner bl a ett foto från 1937. Foto: Paul M. Grahn Februari 2018
Under en månads vistelse i Peking i samband med firandet av det kinesiska nyåret har jag haft förmånen att kunna besöka ett antal gamla tempel och kloster som jag i några fall inte tidigare besökt och i några fall har jag kunnat göra ett återbesök. Ett av de mest intressanta templen i Pekingområdet är Fahai Templet. (Kinesiska: 法海寺; pinyin: Fǎhǎi Sì; Dharma Samudra Vihāra), är ett buddhistiskt tempel byggt 1439-43, (Mingdynastin 1368-1644), beläget cirka två kilometer nordost byn Moshikou i Shijingshandistriktet i norra delarna av Peking. Att benämna Moshikou ”byn” idag kan vara förvirrande. Moshikou är numera i stort sett sammanbyggt med den övriga bebyggelse som sträcker sig långt ut från Pekings centrala delar. Via fjärde ringvägen med bil förbi det ”Olympiska området” med ”fågelboet” och de övriga arenorna är ett bra sätt att ta sig hit. Kollektivtrafiken ut hit har jag inte undersökt, givetvis möjligt om man har gott om tid. Att köra med bil från Pekings centrala delar ut hit tar dryga timmen.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Ett av de äldsta bevarade buddhistiska templen i Peking är Miaoying si eller ”Baita si” som det ofta kallas. Templet byggdes 1271 d v s under Yuandynastin, mongolernas dynasti 1271-1368. När man säger Baita si är det lätt att förväxla den, namnmässigt, med den stora dagaoba som står på en ö i Beihaiparken, nära Förbjudna staden. Den dagoban (stupan) är betydligt yngre, uppfördes 1651 till minne av den 5:e Dalai Lamas besök i Peking. På platsen där Baita si idag står byggde redan 1092 en av Liaodynstins kejsare en buddhistisk dagoba. Denna ersattes 1271 på order från Kublai Khan. Dagoban var då Dadu`s (Pekings namn under Yuandynastin) högsta byggnad. Än idag är den imponerande om man tar sig nära den. Här i området utmed Fuchengnmen dajie finns det idag flera andra byggnader som är betydligt högre. Miaoying si är inte heller längre ett fungerande buddhistiskt kloster, det är förvandlat till museum. Men detta tempel/museum minner också om den tid då influenser från Kinas grannländer var stort. Baita den stora dagoban eller stupan som nepaleserna kallar den är ett sådant verk, byggt under ledning av den nepalesiske arkitekten Arniko (1244-1306). Denne var verksam i Kina under 40 år och lät uppföra tre dagobas och nio kloster. En annan av hans dagobas finns i Wu tai shan, som jag hoppas kunna besöka senare, i februari, i år. Arniko är inte bortglömd, inne på tempelområdet finns en skulptur föreställande honom. Skupturen är rest på uppdrag av det ”Nepalesiska Arnikosällskapet” 2001. Jag har besökt Miaoyingtemplet flera gånger. Senast för sex år sedan då det nyligen påbörjats en del renovering. Idag är dessa renoveringar avslutade och dagoban lyser bländande vit. Runt templet finns det fortfarande en del äldre s k hutonger, smala gränder med envåningsbyggnader målade i grått, den typ av byggnader som större delen av Peking en gång bestod av. 90 % av hutongerna har försvunnit i omvandlingen av Peking till den storstadsmetropol staden utgör idag.
Templets förgård har idag förvandlats till parkeringsplats. Behändigt för den som kommer i bil.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
The University of Chicago Press - ISBN 13-978-0-226-42894-9
"Freak street" vintern 1975. Till vänster om "Don´t pass me by restaurant & bar" syns nedre delen av ett av de första lodge (hotell) som öppnades här på den s.k. "hippiegatan". Mark Liechty beskriver bl.a. i sin bok hur Oriental lodge skapades. Foto: Paul M. Grahn 1975
Västerlänningar har länge föreställt sig Himalaya som världens sist orörda plats, en plats där undangömd ålderdomlig kunskap och visdom finns att finna. Beatniks, hippies, andliga turister, bergsklättrare och andra har rest hit genom åren i försöken att hitta sitt personliga Shangri-La. I boken ”Far Out” ISBN 9 780226428949 (2017) spårar Mark Liechty dessa västerländska fantasier som fångat turisternas fantasi under årtiondena efter andra världskriget. Han utreder frågan om hur våra föreställningar om Tibet och Nepal formade de tvärkulturella interaktioner som de möjliggjorde.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Munk, från östra Tibet, i Lhasa´s centrala delar för att sälja sina kunskaper Foto: Paul M. Grahn 1988
Två av Theodor Illions böcker om Tibet.
Theodor Illion, 1898 - 1984, är författare till tiotalet böcker om Tibet. Han påstod att han vistades flera år i Tibet under 1930-talet. Vid sin vistelse där upptäckte han bl a en underjordisk stad. Han publicerade sina äventyr under namnet Theodor Illion men använde också pseudonymen Theodor Burang och ibland även Theodor Nolling i sina böcker och artiklar. Flera av hans böcker behandlar tibetansk medicin. Dock har experter inom området avfärdat det mesta han skrivit som nonsens och Illions kunskaper om tibetansk medicin som mycket ringa.