- Kontaktinformation
- Skriven av Paul M. Grahn
Teckning av Potala utförd av min gamle vän Jan Sandström 1956, då 12 år gammal. Teckningen har ett fotografi som förlaga och jag kan tänka mig att det kan vara bilden nedan. Bilden sägs visa Alexandra David-Neel i förklädnad i Lhasa tillsammans med sina följeslagare. Sin färd till Lhasa skildrar hon i boken "En parisiskas resa till Lhasa - Till fots och med tiggarstav från Kina till Indien genom Tibet" , utkom på franska 1927 och i svensk översättning först 1987. Hennes bok "Bland mystiker och magiker i Tibet" utgavs på svenska av Gebers förlag redan 1933.
Alexandra David Neel och hennes följeslagare Yonden och okänd tibetan framför Potala 1920-talet
Hemma igen efter ytterligare en Himalayaresa till Kina/Tibet, Nepal och Bhutan. Även denna gång reste vi upp till Lhasa, från Chengdu, med tåg, och sedan vidare landvägen genom södra Tibet och Mount Everest base camp till Nepal. Här är resplanen: https://www.varldensresor.se/resor/himalaya/himalaya-snons-boning
- Kontaktinformation
- Skriven av Paul M. Grahn
Röken från de offrade rökelsestickorna ligger tung i luften utanför en av hallarna i det stora Yun ju si - templet. Foto: Paul M. Grahn September 2018
Yunju si - ”De vilande molnens tempel” ligger vid foten av Bai Dai bergen, i Fangshangdistriktet, 70 km i sydväst om Peking. Med bil tar det drygt en och en halv timme att åka hit. Templet byggdes i slutet av Suidynastin (589-617) och början av Tangdynastin (618-906). Då inrättades här byggnader för såväl kejserliga besök som bostäder åt templets munkar. Man byggde även två större pagoder i sten, en i norra och en i södra delen av templet. I modern tid har templet med tillhörande klosterdel genomgått skiftande öden. Under den japanska ockupationen förstördes stora delar av templet då det utkämpades strider i området. Japanerna sägs också ha skövlat templet. Jag har försökt utröna hur templet klarade 1950-talet och Kulturrevolutionen under 1960-talet. Visserligen förklarades Yunjutemplet, liksom flera andra liknande tempel, vara en ”bevarandevärd” anläggning 1961. Detta innebar nu inte att det klarade sig undan förstörelse under Kulturrevolutionen.
- Kontaktinformation
- Skriven av Paul M. Grahn
Den 108 meter höga skulpturen av bodhisattvan Guanyin, bygget tog sex år att genomföra. Foto Paul M. Grahn September 2018
Tillbaka i Peking efter ett besök på Kinas största tropiska ö, Hainan. Hainan utgör också Kinas minsta och sydligaste provins. Hainans arkipelag består av uppemot 200 mindre öar. Hainan är även en s k SEZ, ”Special Economic zone” som Deng Xiao Ping lät införa från 1978 och framåt. Haikou är huvudorten på ön och Sanya längst ner i söder är den stora turistdestinationen. Hainan tar emot cirka 50 miljoner turister om året!
Den "allmänna stranden" i Yalong bay Foto Paul M. Grahn September 2018
Visst, det är varmt men frisk luft och fullt med kokosnötpalmer långa sandstränder. Här finns alla olika kostnadsnivåer på boende, men företrädesvis stora hotellanläggningar. Nästan alla de stora internationella hotellkedjorna finns representerade här och de håvar in pengar. Vi bodde på Hilton Yalong bay Resort. Fyra nätter och hotellet var smockfullt enligt uppgift fanns det inte ett enda ledigt rum.
- Kontaktinformation
- Skriven av Paul M. Grahn
Utsikt från en av de övre nivåerna över Tanzhetemplet. Foto: Paul M. Grahn Augusti 2018
Påståendet äger säket sin riktighet men som så ofta i Kina vill man framhålla olika sevärdheters höga ålder. Det vi ser idag i Tanzhe är från Qingdynastin (1644-1912). Den äldsta inskriptionen, i en stenplatta bakom den i tibetansk stil byggda stupan, är från 1100-talet.
Tanzhe templet ligger vid foten av Tanzhebergen i sydvästra delen av Mentougoudistriktet i Pekings utkanter, 5 – 6 mil från de centrala delarna. Att ta sig med bil tar drygt en timme och femton minuter. Man använder sig av femte ringvägen och väg G 108. Härute ligger också Fangshanbergen, de berg varifrån mycket av den vita marmorn som finns i Förbjudna staden är hämtad. I närheten ligger även ett annat buddhistiskt tempel Jietaitemplet.
Läs mer: Tanzhe - det äldsta buddhisttemplet i Pekingområdet
- Kontaktinformation
- Skriven av Paul M. Grahn
"Fapiao" till "Molntemplet" som man valt att översätta det på biljetten.
Ett av väktarlejonen på vägen upp till templets övre del. Foto: Paul M. Grahn Augusti 2018.
Ägnade större delen av söndagen åt en utflykt till Bìyún Sì - ”De himmelsblå molnens tempel”. (碧云寺). Denna buddhistiska tempelanläggning ligger i de östra delarna av ”Västra bergen” (Western hills) nära ”De väldoftande kullarnas parkens” (Fragrant hill) norra ingång i Haidian distriktet, nordvästra delarna i Pekings utkanter cirka 20 km från centrum. De äldsta delarna byggdes under Yuandynastin (1271–1368), men byggdes ut till sin nuvarande omfattning under 1748-49 av Qingkejsaren Qianlong (1711-1799). Templet är anlagt i sex nivåer med en sammanlagd höjdskillnad på cirka 100 meter. Sedan 1925 innehåller templet även Dr Sun Yat-sen minneshall. Ett par andra betydande inslag i anläggningen är den s k Arhaternas hall, med 512 skulpturer föreställande buddhistiska lärda män samt Vajrasanapagoden, ”Pagoden för Buddhas stridande medhjälpare”. Pagoden är byggd i indisk stil, liknande ”Zhenjue si- Diamantronens pagod” i Peking. Se mitt tidigare inlägg: http://www.pgrahn.com/blogg/176-zhenjue-si-diamantronens-pagod-i-peking.html
- Kontaktinformation
- Skriven av Paul M. Grahn
Padmasambhava. Skulptur i Hemisklostret i Ladakh, Indien. Foto Paul M. Grahn 2015
Padmasambhava den "Lotusfödde"), även känd som Guru Rinpoche, var en indisk buddhistisk mästare som levde på 700-talet. Det är inte mycket känt om den historiske Padmasambhava. Han var en av de som grundlade Tibets första buddhistkloster Samye i centrala Tibet. Därefter lämnade han Tibet. Han dyker dock upp på ett flertal andra platser i Himalaya, bl a i nuvarande Bhutan där han enligt legenden flög upp, på ryggen av en tigerhona, till det lilla klostret Taksthang, ”Tigernästet” utanför Paro.
Taksthang - "Tigernästet" (3000 m ö h) Paro Bhutan. Foto Paul M. Grahn 2014
- Kontaktinformation
- Skriven av Paul M. Grahn
Bräcke mölla, nära Krapperups slott. Foto: Paul M. Grahn 2018.
För någon vecka sedan gjorde vännen Jan och jag en utflykt med bil norrut från Helsingborg. Vi passerade Höganäs och Nyhamnsläge. Lite senare var vi just på väg att passera Bräcke mölla när vi kom på den goda idén att stanna till och gå upp till möllan på backen. Här uppe har man en fin utsikt utöver Öresund. En anledning till vårt stopp här var att jag för något år sedan blev uppmärksam på att denna mölla, idag Bräcke mölla, tidigare har stått på Stattena i Helsingborg, min nuvarande bostadsort. Eftersom jag under några år nu intresserat mig för närområdet här och dess historia passade det bra att ta en lite närmare titt på möllan. Möllan fraktades till Helsingborg och Stattena 1859 från Småland. Fram till 1979 stod den sedan mellan det nuvarande Zoeagas kafferosteri och den gamla ”Borgen” dvs före detta Ringstorps vattenreservoar.
- Kontaktinformation
- Skriven av Paul M. Grahn
Foto taget av den ryske fotografen Serge Vargassoff, 1930-tal, visar några av de sk Louhans ("buddhistiska lärde") som satt på balustraden framför muralmålningarna från Mingdynastin i Mahavirahallen i Fahai si.
Vid vårt besök i Fahai si-templet, i februari 2018, kunde vi se det som finns kvar i den stora Mahavirahallen. Templet/klostret byggdes 1439-43 och stod i princip intakt fram till augusti 1966. Templet var sedan stängt fram till 1985. Efter renoveringen 2001-06 har man nu åter öppnat för besökare. Det som gör templet unikt är dess originalmålningar från den tid när templet byggdes under Mingdynastin.
I mitt förra inlägg om Fahai si skrev jag att jag skulle försöka få fram några gamla bilder från templet. Efter idogt letande i mina böcker och på internet har jag nu hittat mycket intressanta bilder. Dessa bilder främst tagna av fotografen Hedda Morrison kan man se via denna länk:
- Kontaktinformation
- Skriven av Paul M. Grahn
Entrén till Fayuan si-templet i södra Peking. Foto: Paul M. Grahn Februari 2018.
Om man tar sig tid och går lite utanför "allfarvägarna" när man besöker Peking finns det en hel del att hitta. Ett av de mera intressanta templen i Peking är Fayuan templet Kinesiska; 法源寺; pinyin: Fǎyuán Sì), i sydvästra delen av centrala Peking är ett av de äldsta och mest berömda buddhisttemplen i Kina. Ovanför templets entréport sitter en skylt med fyra kinesiska tecken utformade i kejsaren Qianlongs handstil
”Den ursprungliga källan till lärans (Dharma) hav”. Skylten är från 1780 (Qingdynastin 1644-1911). Men templet är mycket äldre än så dess första namn var ”Minzhong” när det byggdes 645 AD under Tangdynastins (618-906) kejsare Li Shimin, vars kejserliga namn var Taizong. Under Mingdynastins Zhengtongperiod (1436-1449) byggdes templet om, liksom Fahaisi templet, som jag beskrivet i mitt tidigare inlägg Se: http://www.pgrahn.com/blogg/184-fahai-si-med-malningar-fran-mingdynastin.html
- Kontaktinformation
- Skriven av Paul M. Grahn
En av de stora muralmålningarna i Fahai-si templet. (Reproduktion)
Exteriör av Mahavirahallen, templets huvudhall. De båda träden med vit bark är ca. 1000 år gamla. De är nästan sex meter höga båda och har vit bark. de tillhör "pinesläktet" furu så vitt jag förstår. Fler bilder av dem längre ner bl a ett foto från 1937. Foto: Paul M. Grahn Februari 2018
Under en månads vistelse i Peking i samband med firandet av det kinesiska nyåret har jag haft förmånen att kunna besöka ett antal gamla tempel och kloster som jag i några fall inte tidigare besökt och i några fall har jag kunnat göra ett återbesök. Ett av de mest intressanta templen i Pekingområdet är Fahai Templet. (Kinesiska: 法海寺; pinyin: Fǎhǎi Sì; Dharma Samudra Vihāra), är ett buddhistiskt tempel byggt 1439-43, (Mingdynastin 1368-1644), beläget cirka två kilometer nordost byn Moshikou i Shijingshandistriktet i norra delarna av Peking. Att benämna Moshikou ”byn” idag kan vara förvirrande. Moshikou är numera i stort sett sammanbyggt med den övriga bebyggelse som sträcker sig långt ut från Pekings centrala delar. Via fjärde ringvägen med bil förbi det ”Olympiska området” med ”fågelboet” och de övriga arenorna är ett bra sätt att ta sig hit. Kollektivtrafiken ut hit har jag inte undersökt, givetvis möjligt om man har gott om tid. Att köra med bil från Pekings centrala delar ut hit tar dryga timmen.