- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Av Ralf Gordon i översättning av Stig Örnfjell. 1944
”En bok i serien Nyckel-Böckerna, Romanförlagets populära, goda och billiga detektivserie innehåller det bästa av vad som skrivits i denna genre, och alla älskare av kriminallitteratur ha blivit förtjusta i dessa böcker!”
”Om ni ej läst alla utkomna nummer i serien och de äro slutsålda hos Eder handlande, erhållas de direkt från förlaget mot insändande av 50 öre i frimärken plus 3 öre i skatt för varje nummer.”
Vad det nu var som var så ”gott och billigt” i denna detektivserie kan man fråga sig. Boken innehåller det man kanske kan förvänta sig av en ”billig bok” vid denna tid, 1944, ohöljd rasism och en grundmurad tro på ”den vite mannens överhöghet”. Många nedsättande rasistiska omdömen om tibetaner och asiater. De karaktäriseras som ”ursinnigt hämndlystna”, fulla av ”religiöst raseri”, ”hänsynslösa och grymma”, ”barbariska lamapräster”, ”tosiga tibetaner” och ”primitivare folkraser.”
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Pelkor Choide klosterområde och Kumbum-stupan, fotograferad uppifrån Gyantse fort, en av de platser som utsattes för plundring under Younghusbandexpeditionen 1903-04. Foto: Paul M. Grahn 2007
Den brittiska dagstidningen Daily Mail rapporterade, 2014, att flera antika tibetanska föremål skulle säljas på en auktion. Auktionshuset Aldridge´s hade blivit visade en tekanna i metall med silverinläggningar. "Det var en väldigt intressant tibetansk tekanna och när vi ställde fler frågor om härkomst förklarade säljaren att han hade fler saker hemma. De föremålen inkluderade bland annat fyra bronsstatyetter föreställande Buddha. Det var föremål som förts till England av en släkting som deltagit i den ökända brittiska expeditionen 1903-4 ledd av överste Francis Younghusband.” Tekannan och de fyra statyetterna såldes på auktionen för sammanlagt 140.000 pund, (cirka 1.600.000 svenska kronor) med två statyetter som värderats till 1000 respektive 3000 pund, men såldes för 45.000 och 75.000 pund. Säljaren blev förstås både häpen och glad.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Yamdrok Yamtso sjön, en av de miljöer som får spela en statistroll i "Taktik i Tibet - OSS 117 på glödhett uppdrag i det frostbitna Tibet. Foto: Paul M. Grahn 2007
”Tibet – vindpinade, iskalla bergsmassiv… ett köldens och dödens rike.
Rapporten slår ner som en bomb i Pentagon: ryssarna har inlett raketprov vid sin sydligaste gräns! Och det värsta är att allt tyder på att de lyckats konstruera den dödsstråle som Hitlers vetenskapsmän aldrig fick färdig…
Faran för ökat ryskt tryck på den övriga världen är överhängande – OSS 117 väljer fel TAKTIK I TIBET.
Hemliga agenten OSS 117 har ett utseende som inte så lite påminner om filmkaraktären brittiske agenten Johnny English spelad av Rowan Atkinson. Skillnaden är att OSS 117 inte klantar till det på samma sätt som Johnny English brukar göra. Men hur kan man komma på att döpa en agent till ”OSS 117” om inte för att snylta på den mer berömde ”Agent 007 med rätt att döda” Här har man räknat med draghjälp av den mer berömda karaktären 007.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Att ta sig fram till fots i Tibet är krävande framförallt eftersom man hela tiden befinner sig på hög höjd. Foto: Paul M. Grahn 2012
”The Long Walk - a true story of a trek to Freedom” (1956) är en gripande berättelse om en polsk officers fångenskap och flykt från det sovjetiska gulag, 1941-42. Flykten, tillsammans med sju medfångar, är en vandring på 6.437 km från Sibirien till Indien dit endast fyra av dem når. Det är en episk berättelse om mänsklig uthållighet. Men vandrade krigsfångar verkligen från Sibirien till Indien?
Slavomir Rawicz berättelse är bearbetad av Daily Mail-reportern Ronald Downing och återger hur fångarna under en snöstorm, i april 1941 flyr från lägret, ut ur Sibirien, vidare genom Mongoliet, Kina, Tibet och slutligen över Himalaya, till säkerheten i Brittiska Indien. När boken publicerades 1956 fick den stor uppmärksamhet. Några kritiker ifrågasatte hela historien men särskilt ett kapitel i boken där vandrarna ser ett par ”Yetis” den s.k. ”Snömannen” högt uppe i Himalaya. Eric Shipton, en legendarisk ledare för flera Mount Everest-expeditioner, var en av dessa kritiker. Han påpekade många inkonsekvenser bland annat om de avstånd som nämns i boken. Författaren och upptäcktsresanden Peter Fleming, som kände Himalaya mycket väl, kallade boken för ”en bluff.” Men allmänheten gillade boken och den såldes i över en halv miljon exemplar och översattes till 25 språk. På svenska gavs boken ut redan 1956 men då under titeln ”Lång väg till frihet”. Att boken mottogs så väl av allmänheten kan säkert förklaras med att det vid denna tid, tre år efter Josef Stalins död, hade det börjat läcka ut mer information om förhållandena i de sovjetiska fånglägren. ”Det kalla kriget” Öst och Väst i ett järngrepp och historier om motståndarens terror var populära. Men framförallt innehöll boken en mycket gripande berättelse.
Läs mer: Från Sibirien till Indien - Flykten från Stalins läger
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Landskapet i stora delar av det Tibet som E.G. Schary vandrade till fots igenom. Foto: Paul M. Grahn 2004
Den brittiska ”Younghusbandexpeditionen” intog Tibet och Lhasa 1903-04. Storbritaniens indiska trupper, med brittiska officerare, slog sig fram till Lhasa i en ojämn kamp. Det helt omodernt utrustade tibetanska militära motståndet var en enkel match för de moderna brittiska Maximkulsprutorna. Tusentals tibetaner dog och Den trettonde Dalai Lama flydde till Mongoliet. Britterna tvingade på Kina och Tibet ett avtal som bland annat gav dem rätt att öppna handelsstationer/fort i Yatung, Gyantse och Gartok. Dessa brittiska utposter blev kvar till 1947 då Indien övertog dem. Från och med 1936 öppnade man också en brittisk representation i Lhasa. Här fanns en brittisk representant, dock utan titeln ambassadör. Storbritannien hade redan en ambassad i Peking och eftersom man aldrig erkänt Tibet som ett självständigt land kunde man inte ha ännu en ambassad här. Den brittiska handelsagenten medförde en mindre styrka indiska soldater samt en läkare som var stationerad i Gyantse.
I sin bok ”Twenty years In Tibet” beskriver David Macdonald, brittisk handelsagent i tibetanska Yatung, Chumbidalen och Gyantse, hur det plötsligt en dag kommer en märklig besökare till fortet i Gyantse.
Läs mer: ”In search of the Mahatmas of Tibet” & Edwin G. Schary,
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
”De gröna skuggornas dal, En pojkbok” det anges tydligt på bokens baksida. Alltså inget för flickor, här handlar det om flyg nämligen. Många pojkars dröm 1947 var säkert att bli pilot, flyga världen runt och uppleva spännande äventyr. Då var Tibet en lämplig destination, här fanns höga berg, öde vidder och mystiska kloster. Vad mer kan man som författare önska sig. Fritt fram för att fabulera, lägga till några ”vildsinta infödingar”, människor som blev hundratals år gamla och ett överflöd av guld och diamanter.
I ”De gröna skuggornas dal” börjar ”infödingarna” jaga efter våra hjältar redan innan de hunnit till Tibet. ”Efter honom sprang först en och därefter en hel svärm av ojande och skrikande infödingar, vilt svängande med knivar och käppar, eller vad de närmast hade fått fatt på.” Den här dramatiken utspelar sig i Teheran, Persien eller nuvarande Iran. Här i Teheran fanns inte bara ”infödingar” här kunde man också anta att ”Jag undrar om det över huvud taget finns ett anständigt hotell, svarade Peter” … ”Från och med nu skall du inte räkna med någon komfort, det får du vänta med tills vi kommer hem igen, bet Flip (Philip) av.”
Läs mer: ”En skål för äventyret!” - "De gröna skuggornas dal"
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
S. k. "tibetanska sjungande skålar" I ett gatustånd i Kathmandu. Foto: Paul M. Grahn 2015
Den som besökt Kathmandu i Nepal har troligen sett, kanske också fått erbjudande att köpa en ”sjungande skål”. En metallskål som man gnider en trästav runt kanten på och då får man skålen ”att sjunga”. I souvenirbutikerna i Kathmandu, Patan och Bhaktapur ser man mängder av ”sjungande skålar”. Försäljarna berättar gärna för kunderna att deras skålar är handgjorda och att de är tibetanska.
För några år sedan blev jag nyfiken på de här skålarna eftersom resenärer i mina turistgrupper köpte och var fascinerade av dem. Jag fick då och då också frågor om dem som jag inte nöjaktigt kunde svara på. Jag visste inte mer om skålarna än det försäljarna berättat. Jag betraktade skålarna som en masstillverkad souvenir bland många andra souvenirer som salufördes i Nepal. Jag har rest i Kina/Tibet, Indien och Nepal i mer än 30 år så jag blev fundersam över påståendet att skålarna kom från Tibet men även över att det skulle finnas ”antika skålar”. Antik brukar man definiera som är mer än 100 år gammal.
Om nu skålarna verkligen vore "tibetanska och mer än 100 år gamla" så borde man kunna hitta en beskrivning eller åtminstone ett omnämnande av ”sjungande skålar” i den äldre litteraturen om Tibet. Det är nämligen inte mycket som undgick dessa olika författare som reste i och genom Tibet redan på 1600-talet. Någon av dem borde ju ha sett en "sjungande skål" användas. Men nej, jag har inte funnit ett enda omnämnade.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
En stor jak som jag mötte utmed vägen upp till Leh i Ladakh, Norra Indien, Foto: Paul M. Grahn 2018
Jak som på svenska kallas grymtoxe är ett långhårigt oxdjur som finns i Himalayaområdet och på den Tibetanska högplatån, Chang Tang, ända upp i Mongoliet och delar av Ryssland. Jaken finns dels i den domesticerade varianten, Bos grunniens, det är den man vanligtvis ser vid besök i Himalaya. Men det finns även en vild jak vars latinska namn är Bos mutus. Hur och varifrån jaken ursprungligen kommer är inte klarlagt men man tror att den på något sätt är släkt med bisonoxen.
Redan 1766 beskriver Carl von Linné jaken. Den vilda jaken av hankön kan bli upp till 3,5 meter lång och ha en mankhöjd på upp till 2 meter. En vild jak av hankön kan väga upp till 800 kg.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Bönehjul utanför Kumbumstupan i Gyantse, Tibet. Foto: Paul M. Grahn juni 2005
Ett "bönehjul", på engelska prayerwheel, är ett cylindriskt hjul på en axel i olika storlekar och tillverkad av metall, trä, sten, läder eller annat material. Jag har också sett beteckningen "bönesnurra" vilket är ett alternativt namn. Att kalla "bönehjul" för "bönekvarn" som man ofta hör det kallas på svenska låter nedsättande eftersom man faktiskt inte alls "maler" något i dem.
Traditionellt är en mantra skriven på tibetanska, på utsidan av hjulet. Mantrat ”Om mani padme hum” används oftast, men andra mantras kan också användas.
Inne i behållaren, cylindern finns oftast mantras skrivna på papper eller annat material vilket är lindat runt hjulaxeln.
Enligt den tibetanska buddhistiska traditionen kan man genom att snurra ett bönehjul uppnå samma positiva effekt som att man muntligt läser bönerna.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Penthouse of the gods av Theos Bernhard 1937.
1937 blev Theos Bernard (1908–1947), som kallade sig ”Den Vita Laman” den tredje amerikanen i historien som nådde Lhasa, i Tibet. Två andra amerikaner hade tagit sig till Lhasa före honom, de var William Montgomery McGovern, 1923 och Charles Suydam Cutting, 1935. McGovern skrev en bok utgiven på svenska 1924, ”I förklädnad till Lhasa – redogörelse för en hemlig resa genom det mystiska Tibet”. Cutting som var storviltjägare och försåg amerikanska muséer med uppstoppade djur har också han skrivit en bok som dock berör mycket mer än Tibet, ”The Fire Ox and other Years” 1947.
Cutting återvände för ett andra besök i Tibet bara några dagar innan Theos Bernhard skulle lämna Lhasa vilket blev tillfälle till ett par mycket frostiga möten mellan de båda amerikanerna. Under sin vistelse i Tibet köpte Theos Bernhard en stor mängd tibetanska texter, konst och andra religiösa föremål. Han dokumenterade också sitt besök med uppemot tiotusen foton och med 16mm-färgfilm.