- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Bedjande man framför klostret Samye´s huvudbyggnad. September 1987. Foto Paul M. Grahn
Samyeklostret på avstånd. September 1988. Foto Paul M. Grahn
Samye är ett buddhistiskt kloster beläget i Dhranang i Lhokaprefekturen i Tibet som främst förknippas med Nyingmapaskolan inom den tibetanska buddhismen
Samye var det första buddhistiska klostret som byggdes i Tibet och det uppfördes sannolikt mellan 775 och 779 e.Kr. på order av den tibetanske kungen Thrisong Detsen Syftet med klosterbygget var att vitalisera buddhismen i Tibet, som varit på nedgång sedan den först infördes under kungen Songtsan Gampo under 600-talet.
Under 700-talet var klostret en samlingspunkt för indiska och kinesiska buddhister som debatterade i syfte att konvertera tibetanska buddhister till deras respektive buddhistiska inriktning. För att lösa konflikten sammankallade kung Thrisong Detsen en debatt mellan en framstående kinesisk munk Moheyan och den indiske munken Kamalas´Tla. Dessa debatter hölls under åren 792 - 794. Enligt traditionen vann Kamalaśīla debatten, och resultatet blev att Tibet i högre grad influerades av den tantriska indiska buddhismen än den kinesiska chan-buddhismen. Klostret är en stor anläggning i form av en s k ”mandala”. Det omges av en hög mur och det finns fyra stora s k chortens (stupa) i färgerna svart, vitt, grönt och rött runt huvudbyggnaden.
Läs mer: Samyeklostret och tidig tibetansk buddhistisk konst
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Avalokhitesvara (Chenresik) medlidandets bodhisattva. En fyra meter hög skulptur i Sumstektemplet. 1200-talet.
Alchiklostrets komplex i byn Alchi skiljer sig avsevärt från de övriga kloster man vanligtvis besöker under en resa till Ladakh. De flesta klostren klänger sig fast högt upp på någon bergssida. Detta ger dem ett spännande utseende och många av dem liknar de kloster och palats man kan se i Tibet, Potalapalatset i Lhasa, fortet i Shigatse osv. I Ladakh finns många sådana liknande byggnader. Palatset i Leh, Hemis- Likir-, Lamayuro-, Basgoklostret och flera andra. Ladakh var under århundraden en del av Tibet de gränser vi känner idag är av relativt färskt datum historiskt sett.
Alchiklostren skiljer sig avsevärt från dessa andra ovan nämnda. Klosterbyggnaderna är belägna nere i det man kan beteckna som en ravin. De övre byggnaderna i Alchi, se nedan, ligger uppe på ravinens kant.
Alchiklostret eller Alchi Gompa är ett buddhistiskt klosterkomplex (chos-'khor), i byn Alchi, och består av fyra separata bosättningar i byn. Av dessa fyra byar är ”Alchi kloster” den äldsta och mest kända. Det administreras av det närbelägna större Likirklostret.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Österikaren Heinrich Harrer kom tillsammans med sin landsman Peter Aufschnaiter vandrande till Lhasa den 15 januari 1946. De hade flytt från ett brittiskt krigsfångeläger i norra Indien. Deras flykt, till fots, tog dem under 2 års tid via västra Tibet och berget Kailas och över den ödsliga Changtangplatån mer än 100 mil till "Den förbjudna staden Lhasa". Harrer skrev under tiden dagbok och hans i början av 1950-talet utgivna bok "Sju år i Tibet" blev en stor succé. Att Harrer och Aufschnaiter befann sig i Indien vid krigsutbrottet i september 1939 berodde på att de deltog i en tysk rekogniceringsexpedition för bestigningen av berget Nanga Parbat i västra Himalaya. De liksom tusentals andra tyskar och österikare vilka var verksamma vid tyska företag i Indien internerades. De gjorde flera flyktförsök som misslyckades för att så slutligen i maj 1944 lyckas de ta sig hela vägen till det neutrala Tibet. Tibetanerna var dock sedan många år tillbaka inte alls intresserade av att ha utlänningar i landet. Det blev en mödosam och spännande färd till Lhasa. Boken "Sju år i Tibet" är fortfarande mycket läsvärd, filmen med samma namn och Brad Pitt i huvudrollen har ett underhållningsvärde men fabulerar kraftigt med fakta. Detta kan man konstatera om man läser Harrers "Beyond Seven Years in Tibet - My life before, during and after" ( på engelska 2007). ISBN 978-1-921196-00-3. Om man är intresserad av Harrer och hans liv är denna bok att föredra. Harrer blev under sina år i Tibet god vän med den 14:e Dalai Lama och de behöll vänskap och kontakt ända till Harrers död 2006.
Läs mer: Sju & åtta år i Tibet - Heinrich Harrer & Peter Aufschnaiter
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Sven Hedin i sitt arbetsrum. Ur boken "Min bror Sven" av Alma Hedin. Wahlström & Widstrand 1926
Sven Hedin-institutet (Sven Hedin-Reichsinstitut für Innerasien und Expeditionen) bildades av SS-organisationen Ahnenerbe, Münchens Universitet och Bayerska kulturministeriet 1943.
Sven Hedin-institutet skulle bedriva forskning om Asien och Hedin själv hade höga tankar om att minnet av hans forskningsresor, och om honom själv, för alltid skulle bevaras av detta institut. Heinrich Himmler, SS-chefen, var en av medintressenterna och med honom som en stor intressent gick allt galet. Institutet kopplades till flera koncentrationsläger och även till rasbiologiskt motiverade mord på hundratals särskilt utvalda fångar.
Hedin och Himmler hade en överenskommelse om att stödja den tyske asienforskaren Ernst Schäfer och denne föreslog att man skulle uppkalla institutet efter Sven Hedin. 1942 gick Hedin med på detta och tackade också Himmler i ett inställsamt brev.
"Högt ärade Herr Reichsführer SS, för denna höga utmärkelse som Prof dr Wüst förmedlat mig, vill jag utsäga mitt hjärtliga tack, ärade Herr Reichsführer SS. Att centralasieninstitutet skulle bära mitt namn bereder mig stor glädje. Med yttersta högaktning, eder trogne och tacksamme tjänare Sven Hedin."
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
En målning. En man med långt hår sitter i en kanot. Han ser på dig. Jag såg den på konstmuseet Louisiana, 2015, och jag såg en variant av samma målning på Faurschou Foundation i Peking, Kina, bara för någon månad sedan. Konstnären, en av mina "favoriter", är Peter Doig, brittisk konstnär.
Mannen i kanoten på bilden är en mina "absoluta favoriter" när det gäller gitarrister, Duane Allman, 1946 -1971. Han omkom i en motorcykelolycka endast 25 år gammal. Tillsammans med sin nu också avlidne bror keyboardisten Gregg Allman bildade de ”The Allman brothers band".
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Sonam Wangfel Laden La (1876 - 1936) var en unik personlighet. Han föddes i Sikkim vid den tibetanska gränsen. Familjen tillhörde det övre skiktet i samhället i Darjeeling. Laden La placerades i ett Nyingmapakloster för att bli munk men togs därifrån för att få en utbildning tillsammans med brittiska pojkar. Skolan leddes av kristna jesuitpräster. Lade La bodde då i Ghumklostret i Darjeeling och där studerade han även tibetansk buddhism i Gelugpatraditionen. En kort tid arbetade han vid Bengaliska sekretariatets pressavdelning innan han rekryterades till Brittiska Imperiets polis vilka hade en styrka i Darjeeling. Här blev han den förste Sikkimes som tilldelades tjänstemans rang. Laden La var utbildad i två kulturer, den tibetanska och den europeiska. Den brittiska administrationen hade här skapat en man som inte bara kunde hantera lokalbefolkningen i Sikkim men också fungera som en mellanhand mellan tibetanerna på andra sidan Himalaya och det brittiska imperiet och dess intressen i området. Flera forskare har intresserat sig för Laden La då han spelat en viktig politisk roll i relationen mellan Storbritannien och Tibet. En biografi över Laden La är ”A Man of the Frontier”, 2006, ISBN: 81-901867-S-2. Med nytt historiskt material och tidigare opublicerade familjebilder utgör boken ett viktigt bidrag i studien av Darjeeling-distriktets utveckling och förhållandet mellan Tibet och det brittiska Indien under den tidigare delen av 1900-talet. Laden La deltog i den s k Younghusbandexpeditionen till Tibet 1903 - 04. Han var under sitt liv inblandad i många ”affärer” av politisk natur i den känsliga relationen mellan brittiska Indien och Tibet.
En kuriositet i fictionlitteraturen omkring Tibet utgör Detektivmagasinets ”Konspiration i Tibet” av Norman Daniels. Magasinet utkom 1954, i en översättning från engelska, nummer 19 i serien och kostade 50 öre. På 58 sidor berättas här en historia om de brittiska flygarna Bill Carney och Gordon Hart vars uppdrag är att sälja flygplan till Sikkim. Författaren Norman Daniels, eller Norman Arthur Danberg (1905 – 1995) som var hans riktiga namn använde ett flertal författarnamn och producerade flitigt historier för amerikanska tidskrifter och detektivmagasin. Den här historien om Tibet innehåller mycket information som Daniels uppenbarligen läst sig till. Man skall komma ihåg att vid denna 1950-talets början var Tibet hett nyhetsstoff.
Läs mer: Populärlitteratur om Tibet - "Konspiration i Tibet"
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Wang Guangyi´s proletäre konstnär har nu fått lämna sin plats i Dashanzi 798 i Peking.
Alla bilder Paul M. Grahn
Den kinesiska samtidskonsten är omöjlig att sammanfatta i en kort text. Men vi kan konstatera att de kinesiska samtida konstnärerna tar plats även internationellt. Många av dem är nu verksamma i såväl Europa som USA. De är flitiga utställare, har internationella gallerikontakter och presenteras frekvent i de stora konsttidskrifterna. Kinas ekonomi och dess politiska inflytande har de senaste decenniet ökat dramatiskt. Det finns idag många kinesiska storsamlare och priserna på auktioner, inte minst i Hongkong, slår det ena rekordet efter det andra. Det finns nu en grupp kinesiska samtidskonstnärer vars verk når en prisnivå som gör dem helt ouppnåeliga om du inte är mångmiljonär.
Zhang Dali´s "Gubbprofiler" prydde många av de rivningsväggar som fanns till hands under några år fram till Olympiaden i Peking 2008. Under dessa år på 1990-talet och tidigt 2000-tal rev man oerhört mycket av Pekings gamla bebyggelse. Foto: Paul M Grahn
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Häst med Takyab. Stillbild ur filmen "The last saltkaravan - On the ancient trade route to Tibet" av Lee Hwa-Sil & Cha-Yun-Hi. Filmen skildrar en saltkaravan i västra delen av Sichuan eller östra delen av Tibet det som tidigare kallades Kham.
Takyab är en tibetansk prydnad som man knyter över pannan på karavanens ledar- mula eller häst. Man använder den som en skyddande symbol för karavanen men också för att skydda hästens eller mulans panna mot kyla i Himalaya. På engelska benämns de ofta som ”horse jewellery”, på svenska brukar de kallas ”karavantalisman”. Formen är oftast triangulär, imiterande formen på hästens eller mulans huvud. Takyabs är oftast vävda, på samma sätt som tibetanska mattor. Det förekommer också takyabs i applikationsteknik. Tygbitar vilka är ihopsydda och till formen som de vävda. Takyab´s varierar i storlek, mellan 20 till 30 cm långa och breda. Jag har försökt få information från tibetaner som äger karavanhästar om man låter tillverka takyabs för en specifik häst eller om man tillverkar dem generellt men aldrig fått något klarläggande svar på frågan.
Häst med Takyab. Stillbild ur filmen "The last saltkaravan - On the ancient trade route to Tibet" av Lee Hwa-Sil & Cha-Yun-Hi
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Utsikt över Paris mot Eifeltornet från Centre Pompidou i december 2016.
10 dagar i december 2016 tillbringade jag i Frankrike hos bror och svägerska. Vi gjorde några trevliga utflykter in till Paris men också till den mindre staden Rambouillet. Här väntade i deras fina kulturhus en utställning som jag sett fram emot att få se, ”Image-In Tibet – Exposition - D´artistes contemporains Tibétains”. D vs samtida tibetanska konstnärer. En stor och fin utställning där jag också fick återse verk av tibetanska konstnärer som jag sett tidigare, några har jag också träffat i Peking och i Lhasa, men också många nyare verk. Detta är en utställning som borde visas på flera och mera framträdande platser och varför inte också i Sverige.
En annan dag åkte vi till Poissy för att se Villa Savoye, ritad och uppförd av Le Corbusier 1931. Vi fick där en specialvisning av den lilla vaktmästarbostaden just innanför grinden till trädgården. Den lilla vaktmästarbostaden är nyrestaurerad och ännu inte öppen för allmänheten. Villa Savoye är en i raden av de utomordentligt ”moderna” villor som Le Corbusier ritade under 1930- och 40-talen. Den bytte ägare flera gånger och blev med tiden mycket nedsliten, höll på att gå under helt, men är idag räddad och ett franskt nationellt monument, ”Monuments Nationaux”.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Bilden ovan: Väggmålning i Centralasiatisk stil. 1000-talet, i klostret Drathang, Tibet. Tucci besökte klostret under sin sista Tibetexpedition 1948. Foto Paul M. Grahn 2004.
TIBETKÄNNAREN GIUSEPPE TUCCI
Från 5 December 2014 till den 8 mars 2015 visades på Museo Nazionale dÀrte Orientale- ”Giuseppe Tucci” i Palazzo Brancaccio i Rom en specialutställning med namnet ”Discovering Tibet – The Tucci Expeditions and Tibetan Paintings”. I samband med utställningen utkom också en bok med samma namn. Curator för utställningen och huvudförfattare till boken har varit Deborah Klimburg-Salter, Ph.D. (1976) Harvard University, Department of Fine Arts, (1990). Hon är för närvarande professor i asiatisk konsthistoria vid Institutionen för konsthistoria, vid universitetet i Wien. Där leder hon också tvärvetenskaplig forskning om kulturhistoria i västra Himalaya, 1000- till 1400-talen. Hennes forskningsintressen inkluderar konsthistoria och arkeologi i Afghanistan, norra Indien, Tibet och Pakistan och hon är författare till flera monografier, varav Tabo - en lampa för kungariket: ”Early Indo-tibetan buddhist art in western Himalaya” (Milano, 1997; New York 1998), är den senaste