- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Väktarlejon vid det första lilla templet i Hongluo si – Den röda snigelns tempel i Huairou. Foto: Paul M. Grahn Sept. 2017
En timmes bilfärd norr om Peking ligger staden Huairou, ett par hundratusen invånare och kanske mest känd för att här finns en del av den långa muren, eller kinesiska muren som vi kallar den. Här hölls också 1996 en stor internationell kvinnokonferens som fick en hel del uppmärksamhet. Bl a därför att de tillresta utländska journalisterna inte förstått eller blivit informerade om att ”konferensen i Beijing” som den kallades i medierna ägde rum ute i Huairou. Här har man för övrigt också haft flera andra stora konferenser sedan dess. Vi åkte under en söndag i mitten av september ut hit för att besöka ”Hongluo si – Den röda snigelns tempel”. Det är ett buddhistiskt tempel som sägs ha uppförts så tidigt som på 300-400-talet AD. Något av de gamla byggnaderna kan man inte se idag. Det som syns idag är uppfört under Ming- och Qingdynastierna (1368 – 1912). Ett populärt utflyktsmål för Pekingborna kan man konstatera genom bilarnas registreringsskyltar och ett par stora parkeringsplatser är välfyllda. Många familjer och stora grupper av kinesiska besökare. Själv fick jag representera de utländska besökarna. I omgivningarna finns också många restauranger som drivs av lokalbefolkningen samt fruktodlingar vars frukter så här tidig höst säljs till besökarna från stan.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Zhenjue si- Diamantronens pagod i Peking. Foton: Paul M. Grahn Sept.2017
Lördagens utflykt gick till Zhenjue si. Beläget strax bakom Pekings zoologiska trädgårds nordvästra ingång är det här lilla templet eller snarare muséet en riktig pärla bland allt det andra som Peking erbjuder en besökare eller varför inte även för den som är bosatt i staden. Men många Pekingbor har varken hört talas om eller någonsin satt sin fot på Zhenjue si. 1987 rustades byggnaderna runt pagoden upp och man skapade det som idag heter Beijing Art museum of Stone Carvings. Man har runt den fina pagoden som byggdes under Mingdynastin (1368-1644) samlat hundratals stora och mindre stenstoder. Bl a finns här 34 gravstenar eller minnesmärken över huvudsakligen franska missionärer eller präster vilka verkat i Peking. Flera av dem anställda av den kinesiska kejsarmakten för sina kunskaper om astronomi och astrologi. Diamanttronesn pagod är byggd enligt en modell i indisk stil som presenterades den tredje Mingkejsaren Yongle (1403-24) av en indisk munk som kom till Peking via de västra delarna av Kina. Först 1473 under Mingkejsaren Chenghua byggdes templet enligt modellen. Under Qingdynastins (1644-1912) senare år härjades templets träbyggnader av en brand och det enda som återstod var pagoden då den var byggd helt i sten. Den 17 meter höga pagoden innehåller idag fyra Buddhaskulpturer, en i varje väderstreck, samt en utställning som visar bilder från kejsare Qianlongs mammas 70-årsdags firande.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Xians "Bell Tower" från Mingdynastin (1368-1644) i mitten av stan. Foto: Paul M. Grahn Mars 2007.
En weekend i Xian, Shaanxiprovinsens huvudstad kunde vara trevligt tänkte vi och tog ett flyg dit en tidig fredag morgon. Det finns numera snabbtåg till Xian från Peking och det är givetvis ett ur miljösynpunkt bättre alternativ. Det tar betydligt längre tid och så priset förstås, högre än flygalternativet! Kanske därför flighten i båda riktningar var fullbokade.
Fredagen inledde vi med att besöka Han Yangling museum eftersom det ligger utmed vägen in mot staden, 20 km, från Xians flygplats. Vi tog en taxi dit. Handynastin kejsaren Jing Di (188 f Kr – 141 f Kr) har här fått sin sista viloplats i ett område som innehåller ett flertal gravar från Handynastin (ca. 200 f Kr – 220 e Kr). Jing Di var den fjärde kejsaren av de Västra Handynastin. Hans kejsarinna Wang har också hon sin grav här och bådas gravkammare under väldiga gravkullarna är så vitt vi känner till inte öppnade. Vad man nu kan se i det underjordiska muséet är de långa kammare vilka innehåller gravgåvor. Dessa gåvor är till skillnad mot den förste kejsaren av Qin, han med terrakottaarmén, och hans soldater i stort format är dessa mera blygsamma. Figurer av lera ca 50 – 60 cm höga bemannar denne Hankejsares följe under jord. De var däremot kolossalt många uppemot 50 000 figurer beräknas det.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
YONG HE GONG - TEMPLET FÖR HARMONI OCH FRED - PEKING
Yonghegong i Peking byggdes 1694 som bostad åt manchuprinsen Yinzhen, fjärde sonen till Kangxikejsaren. 1744 när Yinzhens son Qianlongkejsaren (1735 - 95) varit kejsare några år gjordes palatset om till kloster för den tibetanska Gelugpa-sekten.
I Oingdynastin, vilka härskade över hela det kinesiska landområdet från 1644 till 1912, utgjordes den härskande klassen av minoritetsfolket Manchu. Deras hemtrakter ligger uppe i de nordöstra områdena i nuvarande Kina. Tidigt strävade de efter att knyta till sig övriga minoritetsfolk, bl a uigurer, mongoler och tibetaner, i Kinas ytterområden.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Från den 28 juni och fram t o m den 15 oktober, 2017, visar man på Three shadows photography art centre - ”40 years of Chinese contemporary photography (1976-2017)”. Three shadows photography art centre är beläget i Caochangdi ett område i norra delarna av Peking utmed vägen till Pekings Internationella flygplats. Här i Caochangdi har flera konstnärer slagit sig ner efter att det andra konstdistriktet Dashanzi 798 etablerats, i de tidigare tomma fabrikslokalerna, byggda under 1950-talet. Caochangdi hade också en del tomma lokaler och man kunde här även köpa rättigheter till mark för att bygga ateljéer och bostäder. Den mest kända som slog sig ner här och byggde en stor ateljé är Ai Weiwei. Han har även ritat byggnaderna till Three shadows photography art centre. Detta fotocenter grundat av äkta paret Rong Rong och Inri började sin verksamhet för tio år sedan. Man har under dessa 10 år varit drivande när det gällt att visa framförallt foto och mängder av betydelsefulla utställningar av Kinas idag mest berömda fotografer har ägt rum här. Flera av dessa arbetar inte enbart med fotot som uttryck många använder flera konstnärliga uttrycksformer.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Berget Kailas nordsida från Driraphukklostret. I förgrunden s k chorten. Foto Paul M. Grahn 2009.
Berget Kailas i västra Tibet är ett av världens heliga berg. Det dyrkas av hinduer, buddister, jainister och bonpos. Under de senaste två decennierna har också fler och fler västerlänningar tagit sig till denna avlägsna region. Genom en förbättrad infrastruktur såväl bilväg och sedan 2010 en flygplats i Ali/Gunsa har framförallt de indiska pilgrimernas antal ökat kraftigt.
Flyplatsterminalen vid Ali/Gunsa togs i bruk 2010, trafikeras av Tibet Airlines. Foto Paul M. Grahn 2014
Den heliga sjön Manasarovar. Två indiska pilgrimer vid strandkanten. Foto Paul M. Grahn Augusti 2016.
I regionen finns förutom berget Kailas även andra mål för pilgrimer och turister: sjön Manasarovar, templet och grottan vid Tirthapuri och ruinerna efter det historiska Gugerikets huvudstad Tsaparang.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
I sökandet efter ”intressant litteratur”, ej definierad, om Tibet har jag nu kommit till en s k ”Pojkbok” i serien ”De stora äventyrsböckerna” utgivna av Rabén & Sjögrens förlag. Detta är en bok av den norske författaren Erling Naess, översatt till svenska och utgiven 1947.
Vid denna tid finns det redan en hel del litteratur om Tibet och författaren behövde inte ta sig till Tibet för att hitta fakta och eller det man idag kallar ”alternativ fakta”. Men det verkar som Naess har studerat en och annan vederhäftig bok om Tibet. Han nämner exempelvis att den italienske munken Ippolitio Desideri besökte Tibet på 1700-talet. Även om han hävdar att Desideri var den förste europé som gjorde detta och det stämmer inte alls. Heinrich Harrer är fortfarande kvar i Tibet 1947 och hans ”Sju år i Tibet” som ju blev en försäljningssuccé är hans bok ännu inte varken skriven eller utgiven. Men det finns andra böcker om Tibet som har inspirerat och lånat klädedräkt åt Erling Naess Tibethistoria. Alexandra David-Neel, Spencer Chapman och William Montgomerys ”I förklädnad till Lhasa! som kom redan 1924, finns översatt till svenska och kanske till norska också. I den boken skildrar Montgomery just en scen i Lhasa där man låter piska en människa fastsurrad på marken. Det är visserligen en kvinna som sålt fyrverkeripjäser vilka har exploderat när det inte avsågs. Men scenen är annars nästan identisk med den i ”Rolf i Tibet”.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Barbara Cartland (1901- 2000) är en av de mest produktiva författarna i det tjugonde århundradet. Hon skrev 723 böcker! Hennes böcker är översatta till 40 språk, över en miljard sålda exemplar. Handlingen i Cartlands böcker äger oftast rum i de s k finare engelska kretsarna och i exotiska miljöer. Här är det häftig kärlek och förvecklingar mellan de passionerade hjältarna och alltid vackra hjältinnorna. Böckernas hjältar och hjältinnor genomgår ständigt nya prövningar. Men den äkta kärleken låter sig aldrig besegras.
Barbara Cartland arbetade som journalist på Daily News där hon skrev en skvallerspalt om känt folk i den engelska överklassen. Barbara Cartland blev även känd för att hon kämpade för bättre arbetsförhållanden och löner för barnmorskor och sjuksköterskor. Hon skrev om äldre människors rättigheter och om romernas situation i England och kämpade för att de romska barnen skulle få gå i skolan.
Desperate Defiance, på svenska “Fånge I Tibet” utgavs första gången i augusti 1977 av Wennerbergs förlag ISBN 91-35-011855-0. Hjältinnan Vivian Carrow är älskad av två till karaktären helt olika män. En av dem vill gifta sig med henne och den andre kan inte. Historien utspelar sig 1936 i Tibet dit Vivian följt med sin far som är där på uppdrag av det brittiska imperiet.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Bedjande man framför klostret Samye´s huvudbyggnad. September 1987. Foto Paul M. Grahn
Samyeklostret på avstånd. September 1988. Foto Paul M. Grahn
Samye är ett buddhistiskt kloster beläget i Dhranang i Lhokaprefekturen i Tibet som främst förknippas med Nyingmapaskolan inom den tibetanska buddhismen
Samye var det första buddhistiska klostret som byggdes i Tibet och det uppfördes sannolikt mellan 775 och 779 e.Kr. på order av den tibetanske kungen Thrisong Detsen Syftet med klosterbygget var att vitalisera buddhismen i Tibet, som varit på nedgång sedan den först infördes under kungen Songtsan Gampo under 600-talet.
Under 700-talet var klostret en samlingspunkt för indiska och kinesiska buddhister som debatterade i syfte att konvertera tibetanska buddhister till deras respektive buddhistiska inriktning. För att lösa konflikten sammankallade kung Thrisong Detsen en debatt mellan en framstående kinesisk munk Moheyan och den indiske munken Kamalas´Tla. Dessa debatter hölls under åren 792 - 794. Enligt traditionen vann Kamalaśīla debatten, och resultatet blev att Tibet i högre grad influerades av den tantriska indiska buddhismen än den kinesiska chan-buddhismen. Klostret är en stor anläggning i form av en s k ”mandala”. Det omges av en hög mur och det finns fyra stora s k chortens (stupa) i färgerna svart, vitt, grönt och rött runt huvudbyggnaden.
Läs mer: Samyeklostret och tidig tibetansk buddhistisk konst
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Avalokhitesvara (Chenresik) medlidandets bodhisattva. En fyra meter hög skulptur i Sumstektemplet. 1200-talet.
Alchiklostrets komplex i byn Alchi skiljer sig avsevärt från de övriga kloster man vanligtvis besöker under en resa till Ladakh. De flesta klostren klänger sig fast högt upp på någon bergssida. Detta ger dem ett spännande utseende och många av dem liknar de kloster och palats man kan se i Tibet, Potalapalatset i Lhasa, fortet i Shigatse osv. I Ladakh finns många sådana liknande byggnader. Palatset i Leh, Hemis- Likir-, Lamayuro-, Basgoklostret och flera andra. Ladakh var under århundraden en del av Tibet de gränser vi känner idag är av relativt färskt datum historiskt sett.
Alchiklostren skiljer sig avsevärt från dessa andra ovan nämnda. Klosterbyggnaderna är belägna nere i det man kan beteckna som en ravin. De övre byggnaderna i Alchi, se nedan, ligger uppe på ravinens kant.
Alchiklostret eller Alchi Gompa är ett buddhistiskt klosterkomplex (chos-'khor), i byn Alchi, och består av fyra separata bosättningar i byn. Av dessa fyra byar är ”Alchi kloster” den äldsta och mest kända. Det administreras av det närbelägna större Likirklostret.