- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Bak- och framsida av boken
- Nej… nej, svarade han tvekande. Jag behöver någon som kan göra ett undersökningsjobb åt mig i Tibet. Jag log. - Har du blivit av med någon av dina astronauter i Himalaya? - Nej, inte precis det. - Tibet … Jag skakade på huvudet. Det är inte som det var på den tiden när vi reste omkring med varor där. Kina har övertagit det nu. - Både ja och nej. De har ockuperat Lhasa, Gartok och de flesta av de större städerna och gränsen till Indien. Men efter vad jag hört är resten av landet bara befolkat av getter. Till och med munkarna har gett sig av. - Vad är det jag skulle undersöka? Den här dialogen i början av ”Agentserien – Phil Sherman” med undertiteln ”larmpunkt: tibet” reser genast ett antal frågor.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Yuthok Zampa - ”Turkosbron” från 600-talet, ombyggd 1750 och 1993. Foto: Paul M. Grahn Augusti 2004
”Turkosbron” är en 28 meter lång brobyggnad som innehåller byggnadsdelar från 600-talet AD. I byggnadens undre del finns fem öppningar som tidigare utgjorde genomsläppskanaler för vatten. Byggnadens övre del byggdes om 1750 och den fick då det turkosfärgade taket av taktegel. 1993 monterades hela byggnaden ner och man bytte ut en del delar av trä och den gamla grunden förstärktes med betong. Idag när man ser brons centrala placering i Lhasa, platsen är den ursprungliga, kan det vara svårt att förstå att bron en gång utgjorde en stadsport utanför den egentliga staden. Men Lhasa har växt åt alla håll och brons plats är idag i ena änden av en affärsgata vilken fått sitt namn ”Yuthok Lam” efter bron. Denna placering antyder inte längre att detta var stadens utkanter. Men kanalen är sedan länge igenfylld och den gamla bron används av ett par butiker och en restaurang idag.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Utsikt över Jūyōng guān´s centrala del. Foto: Paul M. Grahn Augusti 2007.
Juyongpasset (居庸关; pinyin: Jūyōng guān) ligger i Changpingdistriktet i Peking cirka 50 kilometer från centrala Peking. Juyongguan ligger i den 18 kilometer långa Guangoudalen. Passet är ett av de största bergspass där den ”Kinesiska muren” byggdes för att hindra invasion från norr. Juyongguan består av två pass ett i dalens södra ände och ett i den norra. Vägen genom passet är en historiskt strategiskt viktig passage norr om Peking
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Den stora Buddhan, 13,7 meter hög, i grotta nr 20 har blivit "signaturen" för Yunganggrottorna. Foto: Paul M. Grahn Februari 2019.
Under flera år har jag haft förmånen att fira det kinesiska nyåret, den s k Vårfesten, i Kina. De två senaste åren har vi tillbringat en vecka av denna ledighet i provinsen Shanxi. Förra året besökte vi buddhisternas berg Wutaishan och i år valde vi att köra bil till Datong. Då vägarna här uppe i norra Kina numera är alldeles utmärkta är det behändigt, om än inte miljövänligt, att göra dessa utflykter med egen bil. Datong ligger cirka 40 mil nordväst om Peking och det är en stad med drygt 4 miljoner invånare. Staden med sitt läge mitt i stenkolsområdet har länge varit ökänd som smutsig och med dålig luft. Det finns stora kolgruvor och tung industri i eller i närheten av Datong. Nu kunde vi dock konstatera att luftkvaliteten var betydligt bättre än sitt rykte, om nu detta beror på årstiden, reducering av fabrikernas utsläpp eller om man har lagt ner det värsta miljöbovarna vet jag inte.
I och kring Datong finns mycket stora industrianläggningar. Foto: Paul M. Grahn Februari 2019.
Vi såg ett flertal nerlagda industrier som tyder på att så kan vara fallet. Påfallande många vindkraftverk och stora områden med solpaneler uppåt bergssidorna tyder också på att man åtminstone försöker göra förbättringar. De centrala delarna av Datongs gamla stad har rivits och för 50 miljarder yuan har man byggt om och upp de gamla kvarteren så att det skall se ut som under Tangdynastin (618-906 AD). Här finns nu mängder av restauranger och butiker. Restaurangerna här serverar klassiska Shanxirätter och nu under Vårfesten var det långa köer till de mest berömda av dem.
Läs mer: Ett besök i Datong och Yunganggrottorna under Vårfesten 2019
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Bergen och dalgången vid Keylong. Himachal Pradesh, norra Indien. Foto: Paul M. Grahn Juni 2018
Tibetologen George de Roerich
I slutet av juni 2018 var jag på väg upp till Ladakh i norra Indien tillsammans med den turistgrupp från Världens resor som jag ledde. Vi hade startat i Amritsar, Punjab och besökt Manali och Dharamsala, nu åkte vi vidare norrut, övernattade i Keylong. Där upptäckte jag att vi befann oss nära en av de bostäder som tillhört den berömde ryske tibetologen George Roerich. Huset där han bott låg uppe i bergen ovan den lilla orten Keylong. Keylong är trots sin litenhet administrativt centrum för distrikten Lahaul och Spiti.
Den smala och svårframkomliuga vägen upp till Roerich hus ovanför Keylong. Foto: Paul M. Grahn Juni 2018
Det fanns en oansenlig liten skylt som visade att upp efter en liten avtagsväg skulle Roerich bostad, nu ett museum, finnas. Vägen var brant och svårframkomlig, lerig efter nattens regn och det visade sig snart att vi inte kunde köra ända upp till huset med våra bilar. Våra duktiga chaufförer lyckades vända bilarna på den smala vägen och vi fortsatte till fots uppåt trots regnet som nu åter föll. Min indiske guidekollega gick iväg för att undersöka avståndet till huset och framför allt se om det alls var öppet. Det visade sig vara längre bort än vi antagit, dessutom stängt, men en granne hade kanske en nyckel. Denne erbjöd sig att visa oss ett fåtal teckningar han hade i sitt hus vilka tyvärr hade vattenskadats förra vintern. ”Muséet” var alltså stängt. Vi avböjde grannens erbjudande då regnet hade tilltagit rejält och vi behövde komma vidare upp mot Sarchu, (4500 m ö h). I Sarchu skulle vi övernatta i ett tältläger. Vår ”utflykt” denna morgon hade redan då tagit alltför lång tid. Men varför nu alls intressera sig för George Roerich, vem var han? En ryss med ett hus uppe i bergen i norra Indien?
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Trappa upp mot Foguang si templets Östra hall. Foto: Paul M. Grahn. Februari 2018
I det bergiga Wutaishanområdet i provinsen Shanxi, cirka 40 mil väster om Peking, finns flera av Kinas äldsta bevarade träbyggnader. De har överlevt sedan Tangdynastins dagar (618 – 907AD). Foguangtemplet byggdes redan 471 – 499 AD under kejsaren Xiaowen, Norra Wei dynastin. 845 AD förbjöd Tangkejsaren Wuzong buddhismen och Foguangtemplets hallar förstördes, endast Zushi- pagoden stod kvar. Arkitekten och arkitekturhistorikern Liang Sicheng, (1901 -72) gjorde flera resor i Shanxiprovinsen under mitten och slutet av 1930-talet för att försöka hitta och identifiera de gamla träbyggnader som han antog kunde finnas där.
Skribenten vid ingången till Foguang si. "Buddhas ljus templet". Februari 2018. Foto: Yan Tao.
Vid vårt besök i Wutaishan, i februari 2018, konstaterade vi kvällen före hemfärden, i egen bil till Peking, att vi kunde använda hela dagen, göra en omväg, och då hinna med att besöka Foguang si- templet i byn Doucun.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Potalapalatset sett från Jokhangtemplets tak. Foto: Paul M. Grahn 1987
Harlekin Nr 316 - ”det sa klick i Tibet” - 1984 i svensk översättning 1985
Madge Copleigh är en ung brittisk filmfotograf som får möjlighet att följa med den framgångsrike filmaren/regissören Seton Chambers för att göra en dokumentärfilm i Tibet. Vad jag kan förstå utspelar sig denna resa i Tibet i början av 1980-talet. Regissören Seton Chambers är en medelålders änkling, dominant, snygg, rik och framgångsrik.
Först i fjärde kapitlet når vi Tibet där ”slirar Landrovern och förlorar greppet i leran. Seton muttrade ett ord som i vanliga fall…”. På vägen från Kathmandu i Nepal till Lhasa i Tibet färdas Seton Chambers och Madge Copleigh nämligen i egen bil.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Teckning av Potala utförd av min gamle vän Jan Sandström 1956, då 12 år gammal. Teckningen har ett fotografi som förlaga och jag kan tänka mig att det kan vara bilden nedan. Bilden sägs visa Alexandra David-Neel i förklädnad i Lhasa tillsammans med sina följeslagare. Sin färd till Lhasa skildrar hon i boken "En parisiskas resa till Lhasa - Till fots och med tiggarstav från Kina till Indien genom Tibet" , utkom på franska 1927 och i svensk översättning först 1987. Hennes bok "Bland mystiker och magiker i Tibet" utgavs på svenska av Gebers förlag redan 1933.
Alexandra David Neel och hennes följeslagare Yonden och okänd tibetan framför Potala 1920-talet
Hemma igen efter ytterligare en Himalayaresa till Kina/Tibet, Nepal och Bhutan. Även denna gång reste vi upp till Lhasa, från Chengdu, med tåg, och sedan vidare landvägen genom södra Tibet och Mount Everest base camp till Nepal. Här är resplanen: https://www.varldensresor.se/resor/himalaya/himalaya-snons-boning
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Röken från de offrade rökelsestickorna ligger tung i luften utanför en av hallarna i det stora Yun ju si - templet. Foto: Paul M. Grahn September 2018
Yunju si - ”De vilande molnens tempel” ligger vid foten av Bai Dai bergen, i Fangshangdistriktet, 70 km i sydväst om Peking. Med bil tar det drygt en och en halv timme att åka hit. Templet byggdes i slutet av Suidynastin (589-617) och början av Tangdynastin (618-906). Då inrättades här byggnader för såväl kejserliga besök som bostäder åt templets munkar. Man byggde även två större pagoder i sten, en i norra och en i södra delen av templet. I modern tid har templet med tillhörande klosterdel genomgått skiftande öden. Under den japanska ockupationen förstördes stora delar av templet då det utkämpades strider i området. Japanerna sägs också ha skövlat templet. Jag har försökt utröna hur templet klarade 1950-talet och Kulturrevolutionen under 1960-talet. Visserligen förklarades Yunjutemplet, liksom flera andra liknande tempel, vara en ”bevarandevärd” anläggning 1961. Detta innebar nu inte att det klarade sig undan förstörelse under Kulturrevolutionen.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Den 108 meter höga skulpturen av bodhisattvan Guanyin, bygget tog sex år att genomföra. Foto Paul M. Grahn September 2018
Tillbaka i Peking efter ett besök på Kinas största tropiska ö, Hainan. Hainan utgör också Kinas minsta och sydligaste provins. Hainans arkipelag består av uppemot 200 mindre öar. Hainan är även en s k SEZ, ”Special Economic zone” som Deng Xiao Ping lät införa från 1978 och framåt. Haikou är huvudorten på ön och Sanya längst ner i söder är den stora turistdestinationen. Hainan tar emot cirka 50 miljoner turister om året!
Den "allmänna stranden" i Yalong bay Foto Paul M. Grahn September 2018
Visst, det är varmt men frisk luft och fullt med kokosnötpalmer långa sandstränder. Här finns alla olika kostnadsnivåer på boende, men företrädesvis stora hotellanläggningar. Nästan alla de stora internationella hotellkedjorna finns representerade här och de håvar in pengar. Vi bodde på Hilton Yalong bay Resort. Fyra nätter och hotellet var smockfullt enligt uppgift fanns det inte ett enda ledigt rum.