- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
”Den förste jag lärde känna var Torgny Öberg som jag träffade på baren i Wagons-Lits-hotellet i Peking. Till långt fram på natten satt han och berättade om händelser och upplevelser i Mongoliet. Gång på gång torkade han vänstra ögat med näsduken.
- Ögat passar inte längre, det är därför jag har kommit hit, sade han. Det är av glas, det riktiga sköt jag bort en gång då jag lekte med ett gevär hos en mongolisk vän. Men vad gör det? tillade han skrattande. Man ser bra med ett öga också.”
Så inleder den schweiziske fotografen och författaren Walter Bosshard sin bok ”Mongoliet: Viddernas gåtfulla land”.
På nätet råkade jag hitta ett annat blogginlägg som tar sin utgångspunkt, i ungefär samma textutdrag ur samma bok som jag citerat ur här ovan Se:
http://entrevligresa.blogspot.com/2017/12/nojet-med-gamla-bocker-mongoliet.html
Mitt inlägg handlar mest om Torgny Öberg, Wagons-Lits hotellet i Peking, och en liten grupp ”europeiska buddhister” än om ”Hertig Larsson” även om vi båda har det gemensamma intresset ”Nöjet med gamla böcker.”
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Ratnasambhava Buddha, en av mina träskulpturer från Nepal Jag har hängt ett gammalt tibetanskt halsband bestående av turkoser, bärnsten och två olikfärgade Dzi-stenar runt Buddhas hals.
I mitt förra inlägg här på bloggen skrev jag om de tibetanska mattorna där efterfrågan på ”antika mattor” har drivit upp priserna mycket högt. Ett annat tibetanskt föremål som har gjort en liknande resa är Dzi, på engelska ”bead” - ”pärla” (Tibetanska. གཟི །; uttalas "zee"; ibland ser man också stavningen gzi.
Dzi är en typ av sten av osäkert ursprung, det anses att de största fyndigheterna var i östra delarna av Tibet. I Bhutan har man också gjort fynd liksom i Ladakh där dock stenarna är av lägre kvalitet. I Nepal är inga fyndighter kända. Gzi-stenar bärs som en del av ett halsband, av folken i Himalaya av båda könen, och ibland som ett armband.
Två av mina dzi-stenar. Den till vänster är av gammalt datum och den till höger är en nyare sten.
I flera asiatiska kulturer, inklusive Tibet, anses Dzi´n ge en positiv andlig kraft. Dzi som vanligtvis används som halsband eller armband, kan ibland även malas ner till ett pulver att användas i traditionell tibetansk medicin. Sådana Dzi-stenar som använts till detta har små "grävmärken" där en del av dzi´n har skrapats eller slipats bort eller så har en del har slipats eller polerats i en eller båda ändarna för att användas i traditionell tibetansk medicin.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Utställning- och försäljninglokalen på Tibet Gang-Gyen Carpet Factory i Shigatse, Tibet. "Carpet Factory" "mattfabrik" på svenska men dessa mattor är hantverk till 100%, hög kvalitet. Foto: Paul M. Grahn Oktober 2018
Det traditionella mattvävandet i Tibet är ett gammalt hantverk, riktigt hur gammalt är svårt att svara på. Mattorna har använts, blivit utslitna och kastats bort. När de gamla inte dög längre lät man väva nya. Ingen samlade på gamla mattor förrän i modern tid. Det finns ett fåtal gamla mattor bevarade men de är då troligtvis inte äldre än från 1800-talets mitt. Mattvävning ansågs inte vara ett högtstående hantverk och det nämns därför inte i tidiga skrifter, bortsett från enstaka referenser till mattor som ägdes av framstående religiösa personer. I biografin över den tibetanske yogin, eremiten och poeten Milarepa, född 1052 AD, skriven av en av hans samtida lärjungar, Rechung, beskrivs hur Milarepa besöker sin lärare Marpa.(se bild nedan) Vid detta besök ges en beskrivning av hur läraren Marpa sitter, ”Jag följde med pojken och fann laman sittande på två svällande kuddar med en matta bredd över dem så att han hade en tredubbel sittplats.” Av detta framgår att bruket att sitta på mattor inte är något tibetanerna börjat med i sen tid.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Några buddhistiska skulpturer till salu på anik- och kuriosamarkanden Panjiayuan -"Familjen Pans gård" i Peking. Den stående figuren i mitten ser i allt väsentligt ut att föreställa bodhisattvan Mo li zhi tian. Foto: Paul M. Grahn April 2017
Vid ett besök 2018 i Fahai-si templet i Västra bergen utanför Peking såg vi de fantastiska väggmålningarna från Mingdynastins tid vilka är bevarade i originalskick från 1400-talets mitt. En figur i muralmålningarna i templets Mahavirahall fångade mitt särskilda intresse. Denna figur benämns på kinesiska Molizhitian Pusa (摩利支天菩萨) ”Pusa” betyder bodhisattva. D v s en som kan välja att uppgå i Nirvana men som väljer att låta sig återfödas för att hjälpa människorna, en slags frälsargestalt.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Några av dansarna i en av de färgstarka chamdnserna i Shachukulklostret. Foto: Paul M. Grahn Juni 2018
I juni 2018 besökte jag, tillsammans med min grupp från Världens resor, Shachukul klostret som är ett tibetansk-buddhistiskt kloster i Ladakh, Indien, vars inriktning är Drigung/Kargyu d v s en av de s k oreformerade skolorna. Klostret, beläget i byn Shachukul, byggdes av Lama Choje Denma Kunga Dragpa under 1500-talets senare del. Det mer berömda Lamayuruklostret i västra delen av Ladakh är ett systerkloster till Shachukul. Shachukul betyder enligt lokal uppgift ungefär ”Östra hörnet”. Idag bor 70 -talet munkar i klostret. Byn och klostret ligger på 4200 meters höjd, 120 km från Ladakh´s huvudort Leh på vägen till sjön Pangongtso. Halvvägs mot sjön passerar man vägens högsta punkt, Chang la passset, 5360 m ö h. Ytterligare 6 mil längre åt sydöst ligger Pangongtso den stora långsmala sjö som är delad mellan Indien och Tibet/Kina.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Utsikt över några av templen och klosterbyggnaderna nedanför klostret Pusading. Det kinesiska nyåret innebär tusentals besökare till Wutaishan. Foto: Paul M. Grahn Februari 2018.
I februari 2018 under det "kinesiska nyåret" begav vi oss, med bil, från Peking till Wutaishan (kinesiska: 五台山; pinyin: Wǔtái Shān), (De fem tornens berg). Ett av fyra heliga berg för buddhisterna i Kina. Bergsområdet med sina fem toppar är belägna i häradet Wutai, provinsen Shanxi cirka 40 mil sydväst Peking. Här i området finns flera av Kinas viktigaste buddhistiska kloster och tempel, 53 stycken, varav några klassats som världsarv av Unesco. Wutaishan anses vara Wenshu´s (Manjushri) hem, han är visdomens bodhisattva. Berget har även band till den tibetanska buddhismen, det finns ett par tibetansk/mongoliska kloster här. Bergets namn kommer av den ovanliga topografin, bestående av fem rundade toppar eller "torn", norra, södra, östra, västra och centrala. Den norra toppen, Beitai, är den högsta, 3061 meter vilket också är den högsta punkten i norra Kina. Man tror att bodhisattvan Wenshu manifesterar sig själv på berget vilket innebär att denne då förkroppsligas som en vanlig pilgrim, munk, eller ett märkligt moln i fem färger. I Wutaishanområdet finns några av Kinas äldsta träbyggnader vilka överlevt ända sedan Tangdynastins dagar (618 - 907).
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Mount Everest sett norrifrån den tibetanska sidan. Foto. Paul M. Grahn Juni 2009
Jag har under några år på min blogg bl a ägnat mig åt att ”recensera” böcker av typ "populärlitteratur" skrivna av svenska författare, eller översatta till svenska, där handlingen är förlagd till Tibet. Det fanns överraskande fler av det här slaget än jag anat. Tibet har varit, och är kanske fortfarande, en lockande ”mystisk” miljö att förlägga de märkligaste historier till. Det finns sannolikt fler böcker av det här slaget vilka inte är översatta till svenska. Här är länkar till de jag så här långt skrivit om.
https://www.pgrahn.com/blogg/214-mera-popularlitteratur-om-tibet-larmpunkt-tibet.html
https://www.pgrahn.com/blogg/208-harlekin-nr-316-det-sa-klick-i-tibet.html
https://www.pgrahn.com/blogg/171-aventyrsboken-rolf-i-tibet-1948.html
https://www.pgrahn.com/blogg/169-fange-i-tibet-barbara-cartland.html
https://www.pgrahn.com/blogg/163-mer-gammal-popularlitteratur-om-tibet.html
https://www.pgrahn.com/blogg/154-gamarna-fran-tibet.html
Ur ”Som lamans utsände i Tibet” (1980), nyligen införskaffad, återger jag nedan en del av och mina tankar runt den. Jag har länge känt till att boken existerade men inte hittat den. Tack vare den utmärkta bokförmedlingstjänsten ”Bokbörsen” på nätet är det avsevärt lättare att hitta även böcker som man inte vanligtvis snubblar över på antikvariaten.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Bak- och framsida av boken
- Nej… nej, svarade han tvekande. Jag behöver någon som kan göra ett undersökningsjobb åt mig i Tibet. Jag log. - Har du blivit av med någon av dina astronauter i Himalaya? - Nej, inte precis det. - Tibet … Jag skakade på huvudet. Det är inte som det var på den tiden när vi reste omkring med varor där. Kina har övertagit det nu. - Både ja och nej. De har ockuperat Lhasa, Gartok och de flesta av de större städerna och gränsen till Indien. Men efter vad jag hört är resten av landet bara befolkat av getter. Till och med munkarna har gett sig av. - Vad är det jag skulle undersöka? Den här dialogen i början av ”Agentserien – Phil Sherman” med undertiteln ”larmpunkt: tibet” reser genast ett antal frågor.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Yuthok Zampa - ”Turkosbron” från 600-talet, ombyggd 1750 och 1993. Foto: Paul M. Grahn Augusti 2004
”Turkosbron” är en 28 meter lång brobyggnad som innehåller byggnadsdelar från 600-talet AD. I byggnadens undre del finns fem öppningar som tidigare utgjorde genomsläppskanaler för vatten. Byggnadens övre del byggdes om 1750 och den fick då det turkosfärgade taket av taktegel. 1993 monterades hela byggnaden ner och man bytte ut en del delar av trä och den gamla grunden förstärktes med betong. Idag när man ser brons centrala placering i Lhasa, platsen är den ursprungliga, kan det vara svårt att förstå att bron en gång utgjorde en stadsport utanför den egentliga staden. Men Lhasa har växt åt alla håll och brons plats är idag i ena änden av en affärsgata vilken fått sitt namn ”Yuthok Lam” efter bron. Denna placering antyder inte längre att detta var stadens utkanter. Men kanalen är sedan länge igenfylld och den gamla bron används av ett par butiker och en restaurang idag.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Utsikt över Jūyōng guān´s centrala del. Foto: Paul M. Grahn Augusti 2007.
Juyongpasset (居庸关; pinyin: Jūyōng guān) ligger i Changpingdistriktet i Peking cirka 50 kilometer från centrala Peking. Juyongguan ligger i den 18 kilometer långa Guangoudalen. Passet är ett av de största bergspass där den ”Kinesiska muren” byggdes för att hindra invasion från norr. Juyongguan består av två pass ett i dalens södra ände och ett i den norra. Vägen genom passet är en historiskt strategiskt viktig passage norr om Peking