- Kontaktinformation
- Skriven av Paul M. Grahn
Ett av de äldsta bevarade buddhistiska templen i Peking är Miaoying si eller ”Baita si” som det ofta kallas. Templet byggdes 1271 d v s under Yuandynastin, mongolernas dynasti 1271-1368. När man säger Baita si är det lätt att förväxla den, namnmässigt, med den stora dagaoba som står på en ö i Beihaiparken, nära Förbjudna staden. Den dagoban (stupan) är betydligt yngre, uppfördes 1651 till minne av den 5:e Dalai Lamas besök i Peking. På platsen där Baita si idag står byggde redan 1092 en av Liaodynstins kejsare en buddhistisk dagoba. Denna ersattes 1271 på order från Kublai Khan. Dagoban var då Dadu`s (Pekings namn under Yuandynastin) högsta byggnad. Än idag är den imponerande om man tar sig nära den. Här i området utmed Fuchengnmen dajie finns det idag flera andra byggnader som är betydligt högre. Miaoying si är inte heller längre ett fungerande buddhistiskt kloster, det är förvandlat till museum. Men detta tempel/museum minner också om den tid då influenser från Kinas grannländer var stort. Baita den stora dagoban eller stupan som nepaleserna kallar den är ett sådant verk, byggt under ledning av den nepalesiske arkitekten Arniko (1244-1306). Denne var verksam i Kina under 40 år och lät uppföra tre dagobas och nio kloster. En annan av hans dagobas finns i Wu tai shan, som jag hoppas kunna besöka senare, i februari, i år. Arniko är inte bortglömd, inne på tempelområdet finns en skulptur föreställande honom. Skupturen är rest på uppdrag av det ”Nepalesiska Arnikosällskapet” 2001. Jag har besökt Miaoyingtemplet flera gånger. Senast för sex år sedan då det nyligen påbörjats en del renovering. Idag är dessa renoveringar avslutade och dagoban lyser bländande vit. Runt templet finns det fortfarande en del äldre s k hutonger, smala gränder med envåningsbyggnader målade i grått, den typ av byggnader som större delen av Peking en gång bestod av. 90 % av hutongerna har försvunnit i omvandlingen av Peking till den storstadsmetropol staden utgör idag.
Templets förgård har idag förvandlats till parkeringsplats. Behändigt för den som kommer i bil.
- Kontaktinformation
- Skriven av Paul M. Grahn
The University of Chicago Press - ISBN 13-978-0-226-42894-9
"Freak street" vintern 1975. Till vänster om "Don´t pass me by restaurant & bar" syns nedre delen av ett av de första lodge (hotell) som öppnades här på den s.k. "hippiegatan". Mark Liechty beskriver bl.a. i sin bok hur Oriental lodge skapades. Foto: Paul M. Grahn 1975
Västerlänningar har länge föreställt sig Himalaya som världens sist orörda plats, en plats där undangömd ålderdomlig kunskap och visdom finns att finna. Beatniks, hippies, andliga turister, bergsklättrare och andra har rest hit genom åren i försöken att hitta sitt personliga Shangri-La. I boken ”Far Out” ISBN 9 780226428949 (2017) spårar Mark Liechty dessa västerländska fantasier som fångat turisternas fantasi under årtiondena efter andra världskriget. Han utreder frågan om hur våra föreställningar om Tibet och Nepal formade de tvärkulturella interaktioner som de möjliggjorde.
- Kontaktinformation
- Skriven av Paul M. Grahn
Munk, från östra Tibet, i Lhasa´s centrala delar för att sälja sina kunskaper Foto: Paul M. Grahn 1988
Två av Theodor Illions böcker om Tibet.
Theodor Illion, 1898 - 1984, är författare till tiotalet böcker om Tibet. Han påstod att han vistades flera år i Tibet under 1930-talet. Vid sin vistelse där upptäckte han bl a en underjordisk stad. Han publicerade sina äventyr under namnet Theodor Illion men använde också pseudonymen Theodor Burang och ibland även Theodor Nolling i sina böcker och artiklar. Flera av hans böcker behandlar tibetansk medicin. Dock har experter inom området avfärdat det mesta han skrivit som nonsens och Illions kunskaper om tibetansk medicin som mycket ringa.
- Kontaktinformation
- Skriven av Paul M. Grahn
Abhaneri Chand Baori. En s k trappstegsbrunn, byggd i slutet av 700-talet (AD)
Tillbaka efter två resor, den ena lång, 25 dagar i Himalaya (se: http://www.pgrahn.com/blogg/179-himalaya-snoens-boning-2017.html )den andra kortare 9 dagar i norra Indien. Under den första resan avslutade vi med en eftermiddag och en övernattning i Delhi. Resa nummer två omfattade Delhi, Neemrana, Jaipur, Bharatpur och Agra för att avslutas med ett par dagar igen i Delhi. Under denna intensiva men avkopplande vecka i Haryana, Delhi, Uttar Pradesh och Rajhastan hann vi med några av de verkligt intressanta sevärdheterna i norra Indien. En titt på kartan över Indien avslöjar dock att vi endast sett mycket lite av landet. Men förhoppningsvis så mycket att intresset för detta fantastiska land väckts för att vilja återvända eller åtminstone läsa om och följa utvecklingen i detta fantastiska land, Indien. Nedan en bildkavalkad från några av de platser vi besökt.
Neemrana Fort Palace. Ett fort i Rajhastan mellan Delhi och Jaipur. Byggt först på 1400-talets mitt och sedan tillbyggt många gånger för att nu ha omvandlats till hotell. En fantastisk miljö och alla rum är olika i storlek och utseende.Här övernattade vi en natt på vår väg till Jaipur.
- Kontaktinformation
- Skriven av Paul M. Grahn
Solen går ned. Mount Everests nordsida. Foto: Paul M. Grahn Oktober 2017
Tillbaka efter 25 dagars resande i Himalayaområdet som färdledare för Världens Resors ”Himalaya – snöns boning”. En omfattande och spännande resa som börjar i Sichuan Kina och går med tåg upp till Lhasa i Tibet. Sedan börjar en lång resa landvägen i Tibet till Mount Everests base camp och vidare ner till Kyirong, gränsen mot Nepal. In i Nepal västerut till Pokhara. Så blev det i år då vi tvingats att korta ner programmet i Tibet efter krav från myndigheterna. Vi fick ett par fina dagar i Pokhara nedanför Annapurnamassivets mäktiga jättar. Flyg till Katmandudalen och Nagarkot, Bhaktapur och Kathmandu innan vi flög till Bhutan. En vecka i Bhutan med Paro, Thimpu och Punakha. Med genomtrevligt ressällskap, en grupp resvana människor, gick den här resan mycket bra trots diverse överraskningar. Här nedan följer några bilder från resan.Nu laddar jag om inför en snar ny resa till Indien, dock inte lika lång som den ovan beskrivna, men intressant på annat sätt.
- Kontaktinformation
- Skriven av Paul M. Grahn
Bambu, målning av Zhao Mengfu. Foto Paul M. Grahn Sept. 2017
Efter nästan en månad i Peking var det som vanligt likväl ett par besök som måste göras de sista dagarna innan returresan till södra Sverige. Att ta en titt på området Sanlitun som utökas och blir allt mera sofistikerat. Sanlitun som under nittiotalet mest var känt för att det var där den s k ”bargatan” med billig öl och sprit fanns. Nu har området definitivt antagit en ny skepnad och borta är också det där ”andra shoppingstället” för de, i synnerhet, turister, som ville köpa ”äkta kopior”, Yashow market.
- Kontaktinformation
- Skriven av Paul M. Grahn
Väktarlejon vid det första lilla templet i Hongluo si – Den röda snigelns tempel i Huarou. Foto: Paul M. Grahn Sept. 2017
En timmes bilfärd norr om Peking ligger staden Huarou, ett par hundratusen invånare och kanske mest känd för att här finns en del av den långa muren, eller kinesiska muren som vi kallar den. Här hölls också 1996 en stor internationell kvinnokonferens som fick en hel del uppmärksamhet. Bl a därför att de tillresta utländska journalisterna inte förstått eller blivit informerade om att ”konferensen i Beijing” som den kallades i medierna ägde rum ute i Huarou. Här har man för övrigt också haft flera andra stora konferenser sedan dess. Vi åkte under en söndag i mitten av september ut hit för att besöka ”Hongluo si – Den röda snigelns tempel”. Det är ett buddhistiskt tempel som sägs ha uppförts så tidigt som på 300-400-talet AD. Något av de gamla byggnaderna kan man inte se idag. Det som syns idag är uppfört under Ming- och Qingdynastierna (1368 – 1912). Ett populärt utflyktsmål för Pekingborna kan man konstatera genom bilarnas registreringsskyltar och ett par stora parkeringsplatser är välfyllda. Många familjer och stora grupper av kinesiska besökare. Själv fick jag representera de utländska besökarna. I omgivningarna finns också många restauranger som drivs av lokalbefolkningen samt fruktodlingar vars frukter så här tidig höst säljs till besökarna från stan.
- Kontaktinformation
- Skriven av Paul M. Grahn
Zhenjue si- Diamantronens pagod i Peking. Foton: Paul M. Grahn Sept.2017
Lördagens utflykt gick till Zhenjue si. Beläget strax bakom Pekings zoologiska trädgårds nordvästra ingång är det här lilla templet eller snarare muséet en riktig pärla bland allt det andra som Peking erbjuder en besökare eller varför inte även för den som är bosatt i staden. Men många Pekingbor har varken hört talas om eller någonsin satt sin fot på Zhenjue si. 1987 rustades byggnaderna runt pagoden upp och man skapade det som idag heter Beijing Art museum of Stone Carvings. Man har runt den fina pagoden som byggdes under Mingdynastin (1368-1644) samlat hundratals stora och mindre stenstoder. Bl a finns här 34 gravstenar eller minnesmärken över huvudsakligen franska missionärer eller präster vilka verkat i Peking. Flera av dem anställda av den kinesiska kejsarmakten för sina kunskaper om astronomi och astrologi. Diamanttronesn pagod är byggd enligt en modell i indisk stil som presenterades den tredje Mingkejsaren Yongle (1403-24) av en indisk munk som kom till Peking via de västra delarna av Kina. Först 1473 under Mingkejsaren Chenghua byggdes templet enligt modellen. Under Qingdynastins (1644-1912) senare år härjades templets träbyggnader av en brand och det enda som återstod var pagoden då den var byggd helt i sten. Den 17 meter höga pagoden innehåller idag fyra Buddhaskulpturer, en i varje väderstreck, samt en utställning som visar bilder från kejsare Qianlongs mammas 70-årsdags firande.
- Kontaktinformation
- Skriven av Paul M. Grahn
Xians "Bell Tower" från Mingdynastin (1368-1644) i mitten av stan. Foto: Paul M. Grahn Mars 2007.
En weekend i Xian, Shaanxiprovinsens huvudstad kunde vara trevligt tänkte vi och tog ett flyg dit en tidig fredag morgon. Det finns numera snabbtåg till Xian från Peking och det är givetvis ett ur miljösynpunkt bättre alternativ. Det tar betydligt längre tid och så priset förstås, högre än flygalternativet! Kanske därför flighten i båda riktningar var fullbokade.
Fredagen inledde vi med att besöka Han Yangling museum eftersom det ligger utmed vägen in mot staden, 20 km, från Xians flygplats. Vi tog en taxi dit. Handynastin kejsaren Jing Di (188 f Kr – 141 f Kr) har här fått sin sista viloplats i ett område som innehåller ett flertal gravar från Handynastin (ca. 200 f Kr – 220 e Kr). Jing Di var den fjärde kejsaren av de Västra Handynastin. Hans kejsarinna Wang har också hon sin grav här och bådas gravkammare under väldiga gravkullarna är så vitt vi känner till inte öppnade. Vad man nu kan se i det underjordiska muséet är de långa kammare vilka innehåller gravgåvor. Dessa gåvor är till skillnad mot den förste kejsaren av Qin, han med terrakottaarmén, och hans soldater i stort format är dessa mera blygsamma. Figurer av lera ca 50 – 60 cm höga bemannar denne Hankejsares följe under jord. De var däremot kolossalt många uppemot 50 000 figurer beräknas det.
- Kontaktinformation
- Skriven av Paul M. Grahn
YONG HE GONG - TEMPLET FÖR HARMONI OCH FRED - PEKING
Yonghegong i Peking byggdes 1694 som bostad åt manchuprinsen Yinzhen, fjärde sonen till Kangxikejsaren. 1744 när Yinzhens son Qianlongkejsaren (1735 - 95) varit kejsare några år gjordes palatset om till kloster för den tibetanska Gelugpa-sekten.
I Oingdynastin, vilka härskade över hela det kinesiska landområdet från 1644 till 1912, utgjordes den härskande klassen av minoritetsfolket Manchu. Deras hemtrakter ligger uppe i de nordöstra områdena i nuvarande Kina. Tidigt strävade de efter att knyta till sig övriga minoritetsfolk, bl a uigurer, mongoler och tibetaner, i Kinas ytterområden.