- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
"Hallen där man ber om goda skördar" - (Qiniandian) Foto: Paul M. Grahn 28 november 2007
Söndag och sol över Peking. Vi bestämde oss för att göra något vi sällan gör. Åka till ett av de där “måste ses” för turister i Peking, Himmelens tempel (Tiantan). Mitt på dagen gav vi oss iväg i bil till templet/parken som ligger i södra delen av staden. Mycket trafik, det är söndag och alla får köra oavsett registreringsnummer. Beroende på registreringsnummer har man annars som privatbilist körförbud en dag i veckan. På veckosluten är det fritt fram för alla och det märks. Där vi hade tänkt parkera var avspärrat för ombyggnation så vi fick leta oss lite längre bort från södra ingången till tempelområdet. Jag hade föreställt mig att det skulle vara många besökare, det var det. Mer än 99 % var kinesiska besökare, vi såg högst ett tiotal utlänningar. När man löser entrébiljett kan man välja att se allt eller delar av tempelanläggningen, många Pekingbor vill bara promenera i parkområdet. Jag behöver inte välja då jag har uppnått en så aktningsvärd ålder att jag får gå in fritt överallt, visar passet och går in. Det gäller flera av “turistattraktionerna” i staden dock inte “Förbjudna staden”, där är mitt rabatterade pris endast 20 CNY. Yan Tao valde att hålla sig utanför de avgiftsbelagda byggnaderna men jag ville se hur det ser ut idag. Jag har inte varit i Himmelens tempel sedan april 2017. Då ledde jag en grupp för Kinaresor - HD/Sydsvenskan till Peking, Pingyao och Xian.
Läs mer: Ett återbesök i Himmelens tempel - Tiantan - Beijing
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Här i Hongluo si – ”Den röda snigelns tempel” kan man beskåda dessa båda gigantiska röda sniglar. Foto: Paul M. Grtahn Okt. 2024
I september 2017, dvs. för sju år sedan, gjorde vi en utflykt från Peking till Huairou. Jag skrev om det här: https://www.pgrahn.com/blogg/177-hongluo-si-den-roda-snigelns-tempel-i-huarou.html
Nu var det dags för ett nytt besök även denna gång en lördag. Staden Huairou har en befolkning på 273 000 och kan betraktas som en förort till Peking. Även denna lördag var biltrafiken kolossal och även antalet besökare till Hongluo si – ”Den röda snigelns tempel”. Nu skall inte alla som tar motorvägen norrut till Hongluo si-templet det finns annat att se och göra här bland annat kan man här i området besöka fyra olika intressanta avsnitt av ”Den stora muren”, den vi kallar ”Kinesiska muren”.
Innan vi gjorde vårt besök i Hongluo si var det dags för lunch och vi hade bestämt oss för att äta på restaurang Yan vars kännetecken är en stor skulptur av en katt på restaurangens tak. Det här är en mycket populär restaurang så givetvis var det kö. Vi fick vår nummerlapp och fick vänta en halvtimme innan ett bord blev vårt. Här på restaurangen är det grillad fisk från trakten som gäller och den var också mycket god.
Restaurangen Yan´s stora katt på taket. Foton: Paul M. Grahn Okt. 2024
Läs mer: Ett återbesök i Huairou och Hongluo si - "Den röda snigelns tempel"
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Entrén till Wanshou si.
Alla bilder: Paul M. Grahn Oktober 2024
Wanshou si (万寿寺) - "Det långa livets tempel”. Ligger vid dagens Tredje Ringvägen i Haidian distriktet i Beijing. Det är ett av de kvarvarande kejserliga templen i Peking. Templet, idag museum, ligger alldeles intill Yu-kanalen som går nästan ända inifrån “Den förbjudna staden” till Yiheyuan - “Nya sommarpalatset”. Vattnet som fortfarande rinner i kanalen just utanför Wanshoutemplets ingång var en gång en vattenväg för kejsaren Qianlong (1735-1796 e.Kr.) som med båt tog sig till Wanshou-templet för att be för sin mor. Kanalen, nästan en mil lång, går sedan vidare ända fram till Ruyiporten i Nya Sommarpalatset.
Yu-kanalen strax utanför Wanshou si.
Templets äldsta historia går tillbaka till Tangdynastin (618 -907) då man här mellan åren 881 till 884 lät bygga ett buddhisttempel. Templets namn ändrades till det nuvarande Wanshou si 1577 under kejsaren Wanli´sregeringstid (1563 – 1620), Mingdynastin (1368-1644).
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
En av tempelbyggnaderna med stora bronskärl för brännande av rökelse. Foto: Paul M. Grahn Juni 2024
Jietai-templet (kinesiska: 戒台寺; pinyin: Jiè Tāi Sì) är ett buddhistiskt tempel i Mentougou-distriktet i västra Peking, Kina. Jietai-templet byggdes 622 AD, under det femte året av Wude-perioden i Tang-dynastin (618–907) då kallades templet"Huiju-templet" (慧聚寺). (”Templet där man tillägnar sig visdom”) men av de äldsta delarna återstår inte mycket idag. Templet har genom århundradena genomgått stora om- och tillbyggnationer huvudsakligen gjorda under Ming- (1368 – 1644) och Qingdynastierna (1644 – 1912). Liksom det äldre Tanzhe si i närheten av China National Highway 108 är Jietai-templet nu en turistattraktion i Peking. Men faktum är att Jietai-templet var en ”turistattraktion” för utlänningar som levde i Peking redan under 1930- och 40-talen mer om det längre fram. Det äldre Tanzhe-templet har jag skrivit om tidigare, 2018, här en länk: https://www.pgrahn.com/blogg/192-tanzhe-det-aeldsta-templet-i-pekingomradet-3.html
I en av de första hallarna välkomnar Milefu med sin stora mage och breda leende. Foto: Paul M. Grahn Juni 2024
Jietai-templet ligger på bergssidan av Ma'an-berget cirka 25 kilometer från de centrala delarna av Peking. Det stora, 3,5 meter höga, ordinationsaltaret i Jietai-templet är känt som ett av de tre största invigningsaltarna i Kina. De två andra finns i Kaiyuan-templet i Quanzhou, Fujianprovinsen och i Zhaoqing-templet i Hangzhou, Zhejiangprovinsen.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
De två pagoderna i förgrunden är till vänster pagoden över mästaren Yi Xing och till höger pagoden över mästaren Hui tang Fo Jue. Foto: Paul M. Grahn Juni 2024
Lördagen den 1 juni körde vi från hemifrån, Wangjing (Chaoyang-Beijing), i nordvästlig riktning cirka 65 km, till byn Xihu i Changping-distriktet. Här ute ligger några av de berg som omger ”Pekingslätten” och Yinshan ta lin som ungefär kan översättas med ”Silverbergets skog av pagoder”. ”Pagodskogen” är inget som vanligtvis ingår i utländska turisters program även om det faktiskt ligger relativt nära de s.k. ”13 Minggravarna” vilka oftast är ett obligatoriskt besök för turister.
Området som utgjorde Fuahua-templet är idag mycket välordnat med stensatta gångvägar och skyddsstaket runt pagoderna. Här strax innanför entrén står en pagod i den nepalesisk-tibetanska "stupa-formen. Foto: Paul M. Grahn Juni 2024
En liten smal väg leder upp till byn och entrén till pagoderna. Platsen, resterna av ett gammalt tempel, Fahua-templet, från Jin-dynastin (1115 – 1234 AD) ligger vackert vid foten av ”Silverberget”. Man bryter inte silver där, namnet anspelar på de vackra vyer som uppstår när vinterns första snö lägger sig över Yinshanberget (Silverberget). Bergets tre branta toppar och svarta klippor liknar då ett berg av silver säger man. Klipporna består av svart granit och kontrasterar skarpt med det snötäckta berget. Tall, ek och cypresser växer på berget och kombinationen av dessa färgstarka träd som täcker berget skapar en vacker kombination av färger.
En del av Yinshanberget och den högsta toppen, strax under 800 meter hög. Foto: Paul M. Grahn Juni 2024
Läs mer: Yinshan ta lin – ”Silverbergets skog av pagoder”, Changping - Beijing
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Undertecknad framför Sigillsällskapets klassiska entré där även några skyltar, bl. a Unesco, anger hur betydelsefull denna anläggning är. Foto: Yan Tao Maj 2024
Som en av de forntida metropolerna i Kina har Hangzhou ett stort kulturellt och historiskt arv. Staden ligger invid det vackra natur- och kulturlandskapet vid Västra sjön, som man i Kina gärna kallar "paradiset på jorden". Den italienske resenären Marco Polo (1254-1324) beskrev staden som "världens vackraste och lyxigaste paradisstad" i sin bok Il milione – “Marco Polos resor”.
Konsten att gravera sigill är en av hörnstenarna i traditionell kinesisk konst. Sigillet användes ursprungligen som en signatur eller ett tecken på auktoritet, men det kom framförallt att användas av konstnärer som signatur på deras verk, såväl kalligrafier som målningar. Xiling Seal Engraver's Society (Xilings sigillskärarsällskap) är en av “Västra sjöns pärlor” säger man här i Hangzhou. 1904 mot slutet av Qingdynastin (1644-1912) grundades Xiling Seal Engraver's Society här av en grupp sigillgravörer och kalligrafientusiaster i Hangzhou. Sigillkonsten anses i högsta grad tillhöra Kinas nationella kulturarv och 2009 deklarerades denna konstform, "kinesisk sigillgravyr", även av UNESCO som ett immateriellt kulturarv. I juni 2011 upptogs också Hangzhou West Lake Cultural Landscape officiellt på världsarvslistan, och Xiling Seal Engraver's Society ses som en av de klassiska representanterna för viktiga historiska platser runt Västra sjön, detta i kraft av sin betydelsefulla ställning i den kinesiska sigillkulturens historia.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Ningbo museum med unik arkitektur skapad av Wang Shu vid Amateur Architecture Studio.
Alla foton där ej annat anges: Paul M. Grahn Maj 2024
Mitt förra inlägg handlade om Ningbo och Hangzhou. Här kommer mer om “den mindre kända” staden av de två, Ningbo. Ningbo är ingen utpräglad “turiststad” med något “riktigt stort och gammalt” som Terrakottarmén i Xian eller “Kinesiska muren” norr om Beijing. Ningbo ligger i nordöstra Zhejiangprovinsen i mitten av den kinesiska kusten, söder om Shanghai och Yangtzeflodens delta på södra sidan av Hangzhoubukten.
Ningbo Zhoushan Port är en jättelik hamn och dess lastgenomströmning anses vara en av de största i världen! För turister finns det flera gamla kulturarv värda besök i staden. Vi hade vissa planer på vad vi ville se. Det var Tianyi-paviljongen, det äldsta biblioteket i Asien, vilket vi misslyckades med eftersom vi sparat det till den dag vi skulle resa vidare till Hangzhou och biblioteket öppnade först på efermiddagen! Old Bund of Ningbo, en före detta utländsk koncession besökte vi, blev inte direkt imponerade kanske för att vi föreställt oss något i stil med Shanghai´s The Bund. Här i Ningbo har man förvandlat en del gamla byggnader i europeisk stil till barer och restauranger. Ett av de fyra berömda buddhistiska bergen i Kina, berget Putuo, ligger ett par timmars bilfärd från Ningbo så det utelöt vi. Det vi såg förutom Old Bund of Ningbo blev Ashoka-templet, Ningbo historiska museum och Baoguosi-Arktekturmuseum vilket utgjorde ett fulltecknat program.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
En av floderna vid "Old Bund" i Ningbo. Foto: Paul M. Grahn Maj 2024
I mitten av maj tog vi snabbtåg, 350 km i timmen, 5 timmar ner till kuststaden Ningbo (Lugna vågor) i Zhejiang-provinsen. Ningbo ligger vid ett sammanflöde av floderna Yong, Yuyao och Fenghua och är med kinesiska mått ingen jättestor stad, endast cirka 9 miljoner invånare. Staden har bl.a.en stor textilindustri och en betydande hamn. Mitt intryck av staden är att den är grön och välskött. Ett stort tunnelbanenät gör att det går snabbt att ta sig fram. Staden var en gång en av de städer vid kusten som Kina 1684 öppnade för för handel med utlandet. Hit kom det första svenska skeppet, Prins Oscar, “lastat med bomull i december 1846” skriver Ingemar Ottosson i “Möten i monsunen – Sverige och Kina genom tiderna” (Dialogus förlag 2019). Vi bodde tre nätter utomordentligt bra på Sheraton hotel, centralt i staden till ett överkomligt pris. Vi hade som vanligt gjort upp lite planer över vad vi ville se. Den del av staden utmed floden som man kallar “Old Bund”, skall väl göra att man får en association till Shanghais “Bund” men var inte i närheten av vad Shangahi kan visa upp. Nu var det inte heller något vi hade överst på listan. Istället var det ett par gamla buddhistiska tempel som intresserade samt Ningbo Museum med sin unika arkitektur och Baoguo Arkitektur museum, som en gång var ett gammalt tempel, jag kommer att skriva om dessa senare.
Efter besöket i Ningbo tog vi tåget, cirka 50 minuters färd, till den större staden Hangzhou med 13 miljoner invånare. Hangzhou är ett av de stora turistmålen i Kina. “Västra sjön” lockar många miljoner kinesiska turister varje år. Här hade vi bokat oss på hotell Lake Wiew som ligger just intill Västra sjön. Här hade vi en bra utgångspunkt på västra sidan av sjön för det vi ville se. Vilket främst var det buddhistiska Lingyin-templet och Xiling Seal Engraver's Society.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Från Hiroshi Sugimotos. utställning på Ullen Center for Contemprary Art, “Brush Impressions, Heart Sutra” verket är en transkription av en av buddhismens mest kända texter, “Heart Sutra”, som består av 262 kanji-tecken. Med framkallnings- och fixeringslösning som "bläck" skrev Sugimoto på utgånget fotopapper i sitt mörkrum. Foto: Paul M. Grahn Maj 2024
Med hög dagstemperatur, nu ett gott stycke över 30-gradersstrecket, får man bedöma hur nödvändigt det är att ge sig ut i värmen. Under lördags-eftermiddagen, den 11 maj, ansåg vi att det var dags att återigen göra ett besök i Pekings “konstdistrikt” 798 . Vi valde dock att starta sent för att slippa den värsta middagshettan. Det var två utställningar vi ville se. Vi började med att besöka en gammal bekant, Brian Wallace på Red Gate Gallery. Brian, bördig från Australien, har drivit sitt galleri i Peking sedan 1991. Sedan 2017 ligger galleriet i 798-området efter att först ha huserat i Dongbianmen, det sydöstra tornet i Pekings gamla stadsmur, härav namnet “Red Gate”. Den nuvarande lokalen är enkel, ett cirka 100 kvardratmeter stort rum men med en ansenlig takhöjd är det en av de bättre bland 798-områdets gamla fabrikslokaler. Den pågående utställningen var för oss en “rewiew” av mycket det vi sett genom åren. Även en påminnelse om all grafik vi har köpt men inte än har ramat in och hängt upp. Vi skulle behöva ett eget “galleri” för att kunna se allt samtidigt.
- Uppgifter
- Skriven av Paul M. Grahn
Den präktiga stadsmuren runt Ji ming yi är 2 kilometer lång och 11 meter hög. Foto: Paul M. Grahn Maj 2024
Tillbaka i Beijing sedan ett par veckor och under “Första maj-ledigheten” for vi norrut med egna bilen upp mot Zhangjiakou (Kalgan), till Hualai. Väl på plats där var vi förstås sugna på en utflykt i närområdet. En av dessa utflykter gick till Ji ming yi (张家口怀来县鸡鸣驿城) som ligger i Huailai distriktet (怀来县), Zhangjiakou, Hebeiprovinsen, cirka 15 mil nordväst centrala Beijing.
Dagens stora väger i Kina är välbyggda. Foto: Paul M. Grahn Maj 2024
Denna gamla “poststation”, är inte vilken “station” som helst, det är en liten stad omgiven av en hög stadsmur. Staden har fått sitt namn efter det närliggande Jimingberget, vilket betyder ungefär “den galande tuppen”. Denna poststad är unik såtillvida att det är den största välbevarade “Poststaden” utmed den gamla postrutten i norra Kina.
Läs mer: "Den galande tuppens poststation" - Ji ming yi i Hualai, Zhangjiakou